Häromdagen publicerades i Svenska dagbladet en krönika om näthandel med vin – som kund hos flera vinhandlare på nätet känner jag mig frågande inför flera påståenden i denna krönika signerad SVD’s vinexpert Mikael Mölstad. Därför kommer nu ett antal öppna frågor till Mikael Mölstad utifrån artikeln! Vilka firmor är du har haft kontakt med? Vilka sökmotorer använder du när du söker information om vin på nätet? Har du beställt vin från någon vinklubb eller näthandlare i Sverige – eller baserar du detta helt på uppgifter från när du bodde i Schweiz?
Innan du fortsätter – läs gärna Mikael Mölstads krönika!
I denna anger han bland annat att man köper grisen i säcken då man handlar från vinklubbar eller internethandlare – liksom med allt annat måste man kolla upp från vilka man vill handla av, vilka företag är seriösa, vilka har villkor som passar mig, vilka har sortiment som passar mig, vilka kan jag lita på etc. etc. Detta går ofta ganska enkelt genom att googla lite grann – dom som inte fungerar står ut ganska snabbt.
Vidare undrar Mikael Mölstad hur kvaliteten är på vinerna – för mig har detta hitintills aldrig varit ett problem – priset kan man googla och jämföra, smaknoter går i regel utmärkt att hitta hos tjänster som genom enkla google-sökningar eller genom mera specialiserade tjänster såsom Adegga, Cellartracker, m fl. och framför allt kan man utläsa ganska mycket genom producenternas hemsidor. För konsumenter kan det dock vara ett problem att många i ”gammel-media” väljer att inte göra konsumentupplysning av dessa viner. Det är dock ytterst sällan jag inte hittar information om ett vin på nätet och i de fall jag inte gör det rör det ofta sig om billiga viner som jag ändå inte skulle ha köpt. Internationella noteringar rörande t ex BiB viner är dock ofta svåra att hitta – det rör sig då oftast om detaljhandelsnoter från diverse boardershops eller möjligen svensk media.
Vidare måste jag tillstå att jag kontaktat ett antal vinklubbar och näthandlare. Dessa har alltid svarat på mail eller telefonsamtal och gett mig den information jag behövt. Nu kan vän av ordning hävda att det beror på att jag är vinbloggare – tja jag antar att Mikael Möllstad har en betydligt större publik än undertecknad och därför bör vara betydligt mer intressant ur PR synpunkt än en aldrig så stor vinblogg. Vidare kan det ju påpekas att många svenska vinimportörer som levererar till Systembolaget kan vara betydligt svårare att få tag på – lustigt nog finns det ett flertal som inte svarar på mail, har telefonnummer eller hemsidor, men det finns också många som gör ett ypperligt jobb i att tillhandahålla information. Men jag måste också tillstå att Systembolaget ofta kan ge en korrekt information om vin och dess producenter – om den finns tillgänglig på deras hemsida.
Att man inte vet vad man får är en lustig invändning – på vilket Systembolag kan du som kund be om smakprover på sortimentet? Att du kan lämna tillbaka flaskor med korkskadat innehåll är givet, men vilket bolag tar emot flaskor för att du inte gillade innehållet? Vidare har jag faktiskt reklamerat flaskor också på nätet – utan problem – det hela handlar om att se till att du vet vem du handlar med precis som om du köper böcker, cd-skivor eller kläder
Vill man prova vinerna får man lösa detta på samma sätt som med Systembolagets viner – man får gå på vinmässor och möta importörer och näthandlare, hitintills har jag aldrig träffat Systembolaget på några mässor med sitt sortiment, dock flera av dess importörer. Jag har också träffat på flera vinklubbar och näthandlare t ex Australian wine club, Handlavin.se, X-wines, the Wine Company m fl. på olika mässor, provningar eller i andra vinsammanhang, det finns också flera som har sortimentsprovningar för allmänheten då och då.
Att vinerna står utanför dörren har jag hitintills aldrig varit med om. Jag har fått hämta ut dem på posten (ICA, OKQ8, Statoil etc) – man har alltid begärt ID-kort, hos företagets utlämningcentral – också alltid ID-kontroll eller hos någon budfirma – också alltid ID-krav. Jag har aldrig varit med om, eller skulle acceptera, att det stått en låda vin och väntat på mig utanför dörren.
När det gäller färdigpackade lådor, prenumerationslådor och erbjudande av olika slag kan det vara svårt att hitta enskilda priser. Detta är inte heller produkter jag personligen är helt förtjust i, dock är det ju i regel inte särskilt svårt att med en räknedosa leta upp internationella priser – räkna ihop dessa och jämföra med lådan.
Jag är osäker på när du bodde i Schweiz, du skriver endast att det var i början av din vinkarriär, jag antar att det var på 80- eller 90-talet. Att jämföra dagens internethandel, det utbud, den möjlighet det finns att jämföra priser och hitta information på nätet med den handel du gjorde i Schweiz för många år sedan är väl lite som att jämföra en ordbehandlare med en dator.
Ett par tips, gör som jag skicka ett par mail och träffa några internethandlare – du kommer bli positivt överraskad av både sortimentet och serviceviljan. Om du inte använder google – gör det! Jag kan också rekommendera bloggar, jag vet flera som skriver om viner från olika vinklubbar och näthandlare – jag gör det!
Magnus Reuterdahl
29 november 2011 at 0:46
Jag förstår inte heller riktigt hur vinskribenterna resonerar.
Tyvärr är det väl så med bolagets sortiment att man vet vad man får – nånting som inte överraskar positivt…
att sälja 3 liter vin med doftbeskrivningen ”Ungdomlig, fruktig doft med inslag av gröna äpplen, citrus och grön banan.” för 169 :- känns seriöst. Ungdomlig hur luktar det? (jag tänkte skriva nåt snuskigt, men ångrade mig)
och vinet med ” Diskret, jordig doft med ton av vingummi” för 137:- är ännu mer spännande… det är 19:- litern för processad druvjuice. Det går ju f*n inte ens att få tag på druvjuice i en livsmedelsbutik för det priset. och då är det åtminstone 3 som gör vinst på skiten
Nej, det känns som att hela debatten kring näthandel vs systembolaget spårade ur nån gång för ett par år sen när sb fick vinstkrav och slutade köpa på sig sk ”bättre viner” och övergick till att beställa offerter på ”kraftfulla röda viner med framträdande eksmak” och allt vad trams det är. Det enda problemet är att staten sköt sig i foten när man satte reglerna. man hade kunnat tillåta distanshandel med förbehållet att konsumenten förväntades betala in skatten. Då hade man dels kunnat ta svensk moms av alla som säljer för > 300000 sek till sverige/år, dels hade man haft bättre möjligheter för tullen att kräva in punktskatten. som det är nu så är det ingen svensk som orkar med det manuella arbetet med punktskatten, och (nästan) inga ”icke-svenska” näthandlare som orkar med exercisen för att kunna få äran att betala in den svenska alkoholskatten (momsen är däremot ”skitenkelt” att betala…) vilket resulterar i att Svenne Banan beställer sin finsprit eller sitt finvin och om tullen tycker att han ska betala de 150 eller 20 kronorna per flaska så gör han det.
det här är väl tyvärr internets förbannelse – det är svårt att ha en sammanhållen och konstruktiv debatt, alla sitter och plitar på sin egen kammare 😦
29 november 2011 at 2:20
Gött Magnus!!!
Det som har skrivits i media på senaste liknar inget annat än en dålig konspiration från en halv kass film. Skriver också under på att det alltid funkat bra för mig med näthandeln av viner.
Konkurans är bra för kunden, i detta fallet framförallt då det bidrar med ett större urval.
29 november 2011 at 8:56
@Anders – Lite som du säger, det hade varit enklare för staten att ta tag i det hela på en gång – eller se över målen för Systembolagets verksamhet. Man kan ju som du också säger fråga sig vad det är för ”vin” som är billigare än druvjuice och hur detta är producerat.
Att hitta internethandlare som tar hand om alla skatter etc. är dock inte så svårt, åtminstone inte om de riktar sin verksamhet mot Sverige.
Magnus
29 november 2011 at 9:00
@Vin online – Konkurrens är framför allt bra när Systembolaget minskar den del av sitt sortiment som är intressant och streamlimar det så att det i slutändan kommer finnas kategorierna husets vin/land i rött/vitt och rosé, husets dyra/land rött/vitt och rosé ett par bubbel samt några alkoholhaltiga druvjuicer för dem som inte gillar vin. Värst är att Systembolagets kravprofil idag långsamt tar bort att små och intressanta vinerier på bekostand av de med stora ekonmiska muskler som har möjlighet att tillhandahålla viner under ett år. Jag vill bestämma vad jag själv tycker är gott!
Magnus Reuterdahl
29 november 2011 at 13:12
Det verkar som att det var på 1988 som Mölstad grundade sitt företag i Schweiz och innan det arbetade han enligt (SvD.se) på EF’s huvudkontor i Luzern. Så det fanns inte mycket till Google på den tiden utan det var postorder-kataloger som gällde. Vilket gör hela artikeln om att jämföra vinklubbar med sin tid i Schweiz tämligen ointressant.
29 november 2011 at 17:50
@Peder – det var mao ung som jag trodde 🙂
29 november 2011 at 18:09
@magnus: problemet var att hitta ”icke-svenska” näthandlare som gör allt korrekt… Dvs såna som inte har sverige som huvud-marknad
29 november 2011 at 18:39
@Anders – Jag misstänkte det – då är det en helt annan sak.
//magnus
30 november 2011 at 11:33
Intressant debatt som borde få en större arena. Läs inlägget där frågan ställs ännu en gång. Ni är länkade från min blogg. http://sentiamo.wordpress.com
30 november 2011 at 11:48
Tackar för länk – ska kolla in ditt blogginlägg omgående 🙂
//Magnus