Nu börjar jag få lite ordning på bilder, noteringar och material från vinbloggskonferensen i Österrike. De kommer dock inte kronologisk ordning, låt oss börja bakifrån med den sista dagen då konferensens deltagare hade möjlighet att åka på resor till några av Österrikes vindistrikt.

Schloss Esterházy

Vi valde turen till Burgenland och det första stoppet för dagen var vid Schloss Esterházy. Slottet var ättens Esterházy sommarresidens och är känt för många ting, bland annat för att kompositören Joseph Hayden (1732-1809) skrev många av sina operor, arior och musik här. Under perioden 1761–1790 var han anställd som hovkapellmästare vid furstehuset Esterházy.  Vi började dagen med en rundtur i slottet och fick se flera av festsalarna och konsertsalen Haydenhallen. I denna framförde Hayden flera av sina mästerverk. Vidare finns på slottet det enda bevarade porträttet, i helfigur, av greve Dracula, tyvärr fick vi inte möjlighet att se detta.

Schloss Esterházy Haydensalen

Det hela inleddes dock med en välbehövlig förmiddagsfika med kaffe och en traditionell Esterházybakelse. Bakelsen är fantastiskt vacker och mycket god men också otroligt mäktig.

Efter fikat och rundturen på slottet fick vi besöka slottets vinkällare och vinmuseum. Här finns gott om gamla flaskor, fat och diverse tillbehör som behövs vid vinproduktion.

På slottet har man aldrig sysslat med själva vinifieringen utan man har endast lagrat vinerna. Här lagrades dels bybornas viner dels det så kallade skattevinet, dvs vin som gick till kronan. De störta faten har aldrig lämnat källaren utan byggts på plats, bland annat det som syns nedan. Det rymmer 16000 liter och är gjort av fransk ek. Den österrikiska eken är tydligen allt för fylld av garvsyra för att nyttjas till ekfat för lagring av vin. Om jag förstod det hela rätt var de stora faten skattefat och de mindre faten innehöll bybornas vin. De senare rymmer mellan 1500-3000 liter och kräver upp till 12 man att flytta.

En intressant detalj som vår guide berättade var att det finns en gammal koppling mellan Sverige och Esterházy. I slottets arkiv kan man läsa om export av söta viner till de skandinaviska länderna redan under 1600-talet –  idag verkar de dock inte ha någon importör i Sverige.

Esterházy vineri

Efter besöket på slottet åkte vi vidare till Esterházy vineri där vi fick en guidad tur och åt lunch. Flera av slottets viner provade vi under provningssejourerna på Schloss Schönbrunn men till lunchen fick tillfälle att prova något riktigt ungt, ett barnarov – der Prinz 2010. När man pratar vin pratar man ofta om lagrade viner, gamla viner och klassiska årgångar – detta var den totala motsatsen ett vin hällt på flaska för ett par dagar sedan från en årgång som allmänt anses som ganska svag 2010. Gott; nje – spännande och kul – ja. Det här vinet har alldeles för mycket syra, är för spretigt, för skarpt och otillgängligt för att vara en njutning – men som en kul detalj förgyllde det lunchen.

Rester av 2010 års vinifiering

De röda vinerna från Esterházy är trevliga, förhållandevis eleganta och med stor smak. Min personliga favorit var Föllig Blaufränkish med fin smak av björnbär, mörka körsbär och lite bläck. I avslutet finns en bra kryddighet och ett stänk av mineraler. Ett annat mycket trevligt vin är Tesoro som är lite elegantare och mer ”internationellt” i sin  karaktär.

En kul detalj är etiketterna, personerna på bilderna är från familjeporträtt på personer ur fursteätten, på varje flaska en ny individ.

Del av Esterházy vingård

Att ordningen blev lite omkastad beror på att vi fick med oss ett varuprov av ett druvdestillat från Esterházys vineri i Trausdorf vilket vi provade idag.

Tesoro Tresterbrand

Varuproverna är ett druvdestillat, klart, lite torrt med fin fruktsmak – en del gula äpplen, lite päron och pommerans – lite nypande i kinderna men söt i avslutet – riktigt trevlig. På vineriet såg jag att det finns flera smaker, på etiketterna  till dessa finns bilder på kineser möjligen utdrag från bilderna i den lilla kinesiska salongen i slottet.

Detalj från den lilla kinesiska salongen, slott Esterhazy

På förmiddagen hann vi också med en spännande provning av kooperativet LeithAbergs viner, vilka jag återkommer till i ett eget inlägg.

Magnus Reuterdahl

Blaufränkisch?