Vinmässan del 1 av 3: Xwine.se under luppen

I helgen var det vinmässa i Nacka, som en del av bröllopsmässan. Precis som man kanske kunde misstänka hade de närvarande importörerna och företagen i viss mån därför tagit med sig viner som skulle kunna passa för den typen av evenemang. Efter att gått runt en sväng bestämde jag mig för inrikta mitt besök på tre montrar varför jag kommer dela upp detta på tre inlägg. Xwine.se som är ett företag som säljer vin på nätet och inriktar sig på Italien och södra Frankrike. Adwines och Armano’s som satsar på vin från Balkan och Intermondo som hade med sig ett gäng spanska viner. Gemensamt för alla var att de hade viner jag inte provat tidigare.

När det kommer till näthandel rörande vin eller vinklubbar på nätet får många en bilder av billigt bulkvin och snabba pengar. Mina möten med näthandlare visar en helt annan bild – så också i detta fall. Snarast hittar jag nischade butiker med högkvalitativa viner som drivs av intresserade och innovativa vinälskare. Xwine.se är ingetr undantag – de har en tanke bakom sin portfölj; att hitta små vingårdar som brinner för sitt vin, man ser gärna att vingårdarna ligger nära flygplatser och erbjuder boende. Man kan med andra ord erbjuda mer än bara ett vin man kan erbjuda upplevelser som förhöjer vinet och bygga broar mellan kund, sig själva och producenterna.

Låt oss börja i Italien och Piemonte och producenten Fratelli Revello där man hade med sig en Dolcetto och ett Barolo.

Dolcetto som ofta omnämns som den lilla söta ger ofta söta, lätta och ganska enkla viner som åtminstone jag fram till för något år sedan ofta benämnde som pizza-viner. Med ålder och erfarenhet har jag kommit till en annan insikt. Fratelli Revello Dolcetto d’Alba 2009 är ytterligare ett vin som visar potentialen hos Dolcetto-druvan.

Ett på samma gång enkelt men mycket trevligt vin, här med en mycket snygg balans mellan bärsötma, tanniner och ekfat. Att göra enkla viner och få dem riktigt bra är svårt och kräver mycket av sin hantverkare, det finns liksom ingenstans att gömma skavanker eller småfel, man skulle kunna säga att det här är ett naket vin. Här upptäcker jag inga skavanker utan det är bara att njuta – det här är ett vin jag gärna skulle vilja prova till mat.

Vi byter druva till Nebbiolo och provar Fratelli Revello Barolo 2007.

Redan i doften kan man ana sig till att det är ett barnarov, eller att det åtminstone skulle ha behövt ytterligare några timmar i en karaff – men efter lite glassnurrande börjar det att öppna upp sig och en lång elegant doft av bärsötma från mogna röda bär och lite mörk frukt tränger fram. Smaken är på samma gång stor men så inom ett relativt smalt smakspektrum, plommon och röda bär hålls samman av varma tanniner och ekfatskryddor. Ett ungt vin med stor potential – jag skulle dock lägga det i vinkällaren ytterligare ett par år för få ut lite mer mer ändå.

Från Piemonte vänder vi oss mot Toskana och producenten Colleverde, här blev det lite av ett återseende då jag i för en knapp vecka sedan provade deras Syrah från 2006. Tyvärr hade man dock inte med sig någon Syrah utan ett par enklare viner från samma producent.

Låt oss börja med ett vitt vin. Jag har druckit några men inte många vita viner från Toskana, de jag har druckit har varit lätta, friska och ganska enkla i stilen men intressanta. Dagens vita är Terre di Matraia bianco 2010 IGT.

Tyvärr var vinet en aning för varmt, men det är trevligt friskt inslag av citrusfrukter och lite gröna toner, det har också en underliggande ton av sötma med inslag av persika och melon, i avslutet framträder en trevlig lite stenig ton. Ett trevligt ganska enkelt vin till fisk och skaldjur men också som sällskapsvin.

Under samma namn görs också ett rött vin Terre di Matraia rosso 2010 IGT.

Vinet är lite flörtigt och lättgillat med lite mörka bär och frukt, här finns björnbär, blåbär och lite mogna plommon. Smakerna är snyggt balanserade med en lite silkig och mjuk profil och en varm eftersmak. Det här är ett trevligt, enkelt välgjort vardagsvin som passar såväl till pastan som till samkvämet.

Ni som följer bloggen vet att jag sådär till vardags är lite trött på Amaroneviner men då X-wine har en svit av Valpolicella viner från producenten Fratelli Vogadori så är man ju inte sämre än man kan prova.

Det lite enklare vinet Valpolicella Classico 2010 och mellanvinet Valpolicella Classico Superiore Ripasso 2009 påminner mycket om varandra. Bägge är bra men jag skulle lägga till de extra tjugolapparna och köpa den senare – då det är mer vin för pengarna.Bägge är matvänliga, med ren frukt mogna plommon och körsbär blandat med russin och dadlar och en snygg syra. Till dess fördel är att det inte är så där överintensivt och direkt på rödbetan som viner av denna typ kan vara utan det är lite mer smygande och rent. Bra viner. Särskilt Ripasson.

Hur ställer jag mig då till deras Amarone della Valpolicella 2007?

Redan vid doften inser man att detta kommer ha en något annorlunda smakprofil än vad man är van vid, här finns fattoner, torkad frukt och torkade bär, moreller och en mjuk ton som drar emot äppeldestillat (och då menar jag inte spritighet utan frukten) samt en lite störande alkoholton. Alkoholtonen verkar dock ha en tendens att försvinna efter hand vilket indikerar att det behöver lite mer syre.

Smaken är fatdriven och stor men inte överväldigande utan snarast komplex med drag åt elegans. Här finns torkade äpplen, moreller, russin, dadlar, nötter och dom där lite äppeldestillat men också en dragning åt portvin. Det är inte elegant vin per se men det är vin med elegans och flera lager, det är ett spännande och lite annorlunda vin som jag tror skulle vara riktigt intressant att lagra. Kul!

Nu vänder vi ögonen mot Frankrike, men då X-wine.se efterfrågade tips på intressanta vingårdar tänker jag passa på att lämna ett par tips. Det första  rör en på vinproducent som gör fanatiska saker med just dolcetto: Forti Del Vento. Vinet görs av den mycket trevlige och för Dolcetto brinnande vinmakaren Tomaso Armento. Läs mer här! Jag passar också på att lämna ett tips på en lysande vingård i Languedoc eftersom det är dit jag strax kommer att förflytta mitt fokus, Domaine O’Vineards och Ryan O’Connell – lysande vin och en mycket trevlig vinmakare. Det var tipsen!

Vi börjar med andra ord i Languedoc och Domaine de Brescou. En vingård med koppling till Svedala då den drivs av Rada och Arne Wennberg och samarbetar med Lars Torstensson som tidigare var VD på vingården Rabiega i Provence.

Domaine de Brescou Terra Sanguina 2006 verkar vara slut men man har istället 2009. Vinet är en cuvée på 50 % cabernet sauvignon, 30 % merlot och 20 % syrah.

Doften är bärig med inslag av såväl röda som mörka bär, lite sötsyrlig, och ekfatskryddor. Vinet är fylligt lite varmt med en dragning till röda och blåbär; björnbär, körsbär och lite röda vinbär mixat med en välbalanserade ekfatskryddor. Avslutet är lite kryddigt och med vissa inslag av mineraler som får en att tänka på hav. Ett trevligt vardagsvin.

Domaine de Brescou Cabernet Sauvignon 2009 är en charmigt vin som föll mig på läppen.

Det här doftar ung Bordeaux, det är en ren bärdriven doft med inslag av svartavinbär, en aning plommon, cederträ och lite frisk våt jord.

Det första som slår mig är svarta vinbär, lite körsbär och plommon, snygga tanniner och i eftersmaken finns en fin fatkaraktär, eukalyptus, kakaobitterhet och en lite eldig pepparton. Det här smakar Bordeaux och i den här prisklassen finns det inte mycket kul från Bordeaux att lägga vantarna på, det här är snyggt och trevligt och skulle lätt kunna bli en vardagsfavorit hemma hos oss.

Man gör också ett vitt vin, Domaine de Brescou Mosaïque 2010.

En frisk ung doft med inslag av sommarblommor och exotisk frukt med ett litet ekfatsinslag. Det här är ett lättdrucket läskande vin med inslag av gröna äpplen, fläder, exotiska frukter och lite persika. I eftersmaken finns ett aning smörighet vilket rundar av och lite ekfatskryddor. Enkelt friskt och bra. Ett sommarvin.

Till sist rundar vi av med en typ av vin som jag finner mer och mer fascinerande ett pinot blanc. Detta kommer från producenten Francois Baur i Alsace.

Francois Baur Turckheim pinot blanc 2008

Doften är lite aromatisk, nästan parfymerad, men med en underliggande syra och lite exotisk frukt. Smaken är ren, frisk och torr. Det är välbalanserat med en fin syra som spelar mot en lite aromatisk kryddighet och fruktsötma från exotisk frukter, papaya, och torkade aprikoser, men här finns också lite lemon curd och stenrök. Kanske inte det största av viner men kul och gott!

För mer information om vinerna, vingårdarna refereras till Xwine.se.

Mitt översiktliga intryck av Xwines sortiment är att vinerna överlag håller hög standard och väl utvalda. Majoriteten av vinerna är viner man bör dricka till mat så jag får se till att köpa på mig några stycken och börja laga mat.

Magnus Reuterdahl

En julklapp är all

Vin man får i present är kul, i bästa fall får man ett vin man inte skulle valt själv vilket gör att man testar något nytt och kanske lite annorlunda. I julas fick jag en flaska 2009 De Loach Russian River Valley Pinot Noir. Amerikansk pinot noir fick sig ett rejält uppsving, försäljningsmässigt, samtidigt som Merlot fick en lite negativ klang genom filmen Sideways, genom citat som:

- No, if anyone orders Merlot, I’m leaving. I am NOT drinking any fucking Merlot.

Det finns mängder med bra amerikansk pinot noir, men nästan alla som jag druckit har jag köpt utomlands. Periodvis finns det en del trevliga i Sverige också men många jag druckit har varit ganska opersonliga, lite för stora, direkta och obalanserad etc etc. Vad gäller merlot så gillar jag merlot men som med allt annat det gäller att hitta dom bra vinerna bland alla mindre intressanta.

De Loach är nytt för mig, det är gjort på 90% Pinot Noir och 10% Syrah.

Doften är fylld med mörka bär och ekfat vilket tillsammans ger ett lite giftig sötsyrligt och kryddigt anslag – dock inte alls otrevligt.

Smaken är ganska stor med mycket bär och frukt och en kryddig avslutning. Inledningsvis har jag problem med det här vinet, det känns obalanserat och trots måttliga 14,5 % lite alkoholstint. Efter ett par timmar i karaffen är det dock betydligt trevligare och smakerna mer balanserade om än lite syltiga. I smaken hittar man en moreller, svarta vinbär, hallon, lite jordgubbe och en avslutning med en kombination av torkade örter och fatkryddor.

Varken Johan P eller Svenssonsmakaren var riktigt nöjda med det här vinet, jag är kanske inte fullt så kritiskt men för 200 hundringen vill jag ha lite mer personlighet och djup – vi drack det till relativt kryddig mat, kryddiga lammkorvar och het tomatragu och då fungerade bra, kryddigheten och syltigheten i vinet gifte sig bra med kryddorna och sötman i maten. Sammantaget är detta ett vin för mat snarare än som sällskapsvin. Trots att priset ligger lite i överkant tycker jag att det kan fungera bra som ett instegsvin till amerikansk pinot noir och fungera väl som ett jämförelsevin mot t ex fransk bourgogne eller nya zeeländsk pinot noir i 150-200 kronors klassen.

Magnus Reuterdahl

Brudar & pavor i Nacka

Till helgen är det vin- och bröllopsmässa i Nacka. Jag skrev om den för någon månad sedan här – vi kommer att gå dit en sväng under Söndagen. Kul är att bland importörerna också finns ett antal näthandlare, bland annat X-wine men också några av de stora svenska vinimportörerna såsom Bidendum, Oenoforos AB, Prime Wine Sweden AB, VinUnic Kronvalls vinslott/Åkesson.

Givetvis kan man inte jämföra denna vinmässa med Mitt Kök eller Vinnordic men varför ska man göra det? Här finns en flera stora importörer blandat med mindre och för mig är det kul att notera att det är några jag inte har riktigt koll på sedan tidigare – att de är färre ger också möjlighet att ta sig tid och testa igenom deras sortiment mer noggrant. Jag hoppas på att man passar på och satsar lite extra på beställningssortimentet.

Bland övriga utställare finner vi; X-wine en näthandlare som har en hel del italienskt jag är intresserad av – vi får se vad de har med sig – också kul att kunna smaka av en del som inte alltid är så lätt att få tag i.

Ett annat företag som arbetar med privatimport är Adwines som är intressant då man satsar på några, i Sverige ovanliga vinländer runt Adriatiska havet; Kroatien, Makedonien och Slovenien – jättekul (särskilt som detta är en region jag har dålig koll på)!

Armanos är ytterligare ett företag som satsar på Krotaien, främst på tryffel och olika tryffelprodukter men också drycker, vin och sprit.

Enjoy Wine & Spirits ABhar ett intressant sortiment med en hel del jag vill prova, får se vad de tar med sig, så som La Spinetta, Jermann, Paolo Scavin, Tenuta Valgian, Petra Unger, Rolland Collection m fl – dvs ett brettv sortiment från hela världen.

Freixenetsäger Cava – vinet produceras strax utanför Barcelona i Katalonien i nordöstra Spanien men man har också fler viner i sin portfölj.

Intermondihar ett ganska litet, men växande sortiment som än så länge har en stark spansk profil med ett italienskt vin vid sidan om – där jag är mest sugen att testa deras spanska Riesling; Spanish White Guerilla Riesling.

Red and White Wine Sweden AB är en av Norges största vinimportörer, de har dock också arbetat i Sverige sedan 2007, och har flera intressanta producenter i sin portfölj från Italien, Portugal, Frankrike och Tyskland samt en katt bland hermelinerna – Australien. Kul att prova är Bernhard Mehrlein, Castello di Neive, Elio Grasso, Giacomo Conterno, Vicchiomaggio, Quinta da Terra Feita de Cima, Niepoort S.A m fl.

Vinminvin sverige AB och Vinvri är ytterligare en nätbutik som är en sammanslagning av VinMinVin och Vinfrämjandet. Vinsortimenete är blandat med ett antal viner som ska bli intressant att titta närmare på.

Vinoliv är en vinimportör av högkvalitativa produkter i främst mellan- och högprissegmentet som endast importerar vin från Italien, bland producenterna finns: Aurelio Settimo, Il Paradiso di Frassin, Scacciadiavol mfl.

Som ni märker har jag inte alls lyft fram de stora importörerna i gruppen – dessa har många bra viner från i princip hela världen i sortiment – här handlar det mer om vad de plockar med sig.

Andra som har koppling till vin är DinVinGuide.se som bland annat har ett gäng vinbloggare som skriver och vill vara en guide för människor som alla har mat, dryck, vin och livsnjutning som gemensamma intressen och Fredrik Schelins WineTvShow.se som publicerar inlägg i form av WebTV inslag om vin (Sweden Wine Club). 

Magnus Reuterdahl

Grund för en guld(vin)rush?

Ibland borde man hålla tyst och utav rent själviska skäl vara tyst för att försöka behålla så mycket som möjligt för sig själv – att likt Gollum krampaktigt behålla och njuta av sin skatt för sig själv, å andra sidan vill man liksom skrika ut – jag har hittat guld och dela med sig av sin upptäckt och samtidigt riskera en guldrush som gör att källan sinar. Jag gör det sistnämnda!

För ett par månader sedan blev jag tipsad om Matassa blanc 2008 av en vän – tipset föll i glömska tills jag råkade stöta på namnet för någon månad sedan, mindes tipset, och beställde hem ett par flaskor. Någon vecka senare plingade ett sms in, och ytterligare någon dag senare blev det en tur till monopolet och hämtning av flaskorna. Som vanligt är det svårt att hålla tassarna borta när man vädrar något gott så för några dagar sedan satt man då där och drog in djupa sniffar och bara njöt, av en lite äpplig doft som drar år fransk cider, med inslag av nötter och en fräsch lång syra.

Vinet är koncentrerat, elegant och har en syra att dö för. Fruktsmak av gula äpplen, persika och citrusfrukter kantat av en lite lätt kryddiga mineraltoner med en perfekt balanserad ekfatston, med en liten hint av smör och nötter. Vinet har en underbar längd, det är komplext, det är vackert, det är hantverk: sammantaget jag vill ha mer

Vinet är gjort på 75% grenache blanc och 25% maccabeu på druvor från vingården Clos Matassa, en liten vingård belägen 450 meter över havet i Coteaux de Fenouilledes, Languedoc-Roussillon, Frankrike.

Som uttrycket säger allt är inte guld som glimmar, men en del är det – Matassa är en riktig gold- nugget! Vinet finns på beställningssortimentet, dock verkar det vara tillfälligt slut – vinet finns dock att köpa på glas på 19 glas i Gamla stan! Man kan också kolla med importören Winetrade om och när det kan tänkas komma hem igen eller om man snällt får vänta på 2009:an.

Magnus Reuterdahl

En oväntad överraskning

För ett tag sedan bad jag om tips om italienska viner och som tack för det bästa hade jag en bok om Franciacorta att ge bort. Jag fick in flera trevliga förslag, se bland annat här. Vinnaren kom förbi häromdagen för att få sin bok och till min förvåning fick jag en flaska vin – jag tackar och bockar, jag fick också lite trevlig olivolja. Jag hoppas vi får tillfälle att mötas igen, framgent, och utbyta ett glas med varandra

Vinet var en flaska 2006 Nero Della Spinosa Syrah di Toscana från vingården Colleverde. Som lite kul referens; om du råkar ha en flaska eller två i källaren finns det en svensk koppling då han varit med och plockat druvorna.

Doften är lite syrlig och drar åt att nästan bli giftig med en hel del mörk frukt och ekfatskryddor.

På det stora hela är det ett lättgillat elegant vin med mycket smak; mörk frukt och röda bär kombinerat med ekfat. Det har en ganska lång eftersmak med choklad, sötlakritstoner och peppartoner samt örter, och någonstans i bakgrunden finns lite röda äpplen och en fin kärnbitterhet. Vinet har trots sin kraftfullhet en silkig len profil och även om det har en hel del kraft upplever jag det snarare som elegant och komplext än som en fruktbomb. Vinet är gjort på 100% Syrah men det känns nte som Frankrike eller för den delen nya världen utan som Italien och har en hel del terrior och personlighet. Ett välgjort och trevligt vin! 2008:an finns att köpa via X-wine.

Detta inlägg i kombination med andra visar på vad jag tycker är roligast med internet och sociala medier – möjligheten att skapa nya kontakter och finna nya kontaktytor och i detta fall också en trevlig oväntad vinupplevelse.

Till Ruso, Skål & tack! – till er andra passa på att testa 2008:an

Magnus Reuterdahl

Jakten på det rosa vinet!

Varje år börjar samma jakt – jakten på ett bra rosé – det finns enstaka bra på vårt statliga monopol men inte många, ofta går de att räkna på ena handens fingrar – majoriteten är någon form av bastardiserat rosévin som smakar mer som hallonbåtar eller ferraribilar i flytande form. Det är inte så ett rosévin ska smaka!

Nu anser jag inte att roséviner behöver vara storslagna eller komplexa, snarast anser jag tvärtom att det ska vara enkla och tydliga – de ska vara lätta, friska och fräscha. De får gärna ha inslag av röda vinbär, hallon eller smultron men bärsmaken ska inte vara överväldigande utan mjukt deltagande – och ackompanjeras av en tydlig mineralton och en spelande syra. Ett tips är att titta på färgen – ett rosé bör vara laxrosa – detta är dock ingen garanti för att det är bra – det ska dock inte se ut som en sämre paraplydrink eller smoothie i färgen eller vara förpackat i en box– då kan jag nästan garanterar att det är dåligt!

Via the Wine Company fick jag ett varuprov som är vackert laxrosa och med andra ord uppfyller den ena förutsättningen.

Château Beaulieu 2010 Coteaux d’Aix-en-Provence A.C.

Doften är en aning för söt vilket oroade mig lite – söta skogshallon, smultron, svartvinbärste och torkade örter, med en liten aning godis i botten.

Smaken är mycket dock trevlig, lite svalt tillbakalutad, snygg balans mellan bärsötma och syra med bra dos mineraler och örter i avslutet. Det är perfekt för mig – enkelt men ändå elegant, sött men ändå läskande, syrligt men inte vasst – ett perfekt mellanläge mellan rött och vitt, bra som sällskapsdryck, utmärkt till bufféer – överlag en fantastisk sommardryck. Bara att köpa och njuta, det kommer jag att göra.

Vinet finns att betsälla på the Wine Company, läs mer här!

Magnus Reuterdahl

Gamla glada Stockholm – då spriten flödade fritt?

Ni som följer bloggen vet att jag har en viss fäbless för gamla böcker och häromdagen började jag bläddra i boken Gamla glada Stockholm (1939) av Hjalmar Meissner (1865-1940). Man brukar ju säga att man inte ska döma boken efter sitt omslag – men det här omslaget är helt fantastiskt.

Boken handlar om 1890-talets Stockholm och dess kulturpersonligheter, grosshandlare och skådespelare men också om gatuhandlare och olika nöjeskvarter. Här möter vi personer vars namn ännu lever hos oss som Albert Engström och prins Eugen men också de som helt flytt vårt minne. Är det någon som vet vem tamburmajoren ”vackre Hermann”, general Sven eller madame de Castellano var? Boken är rikt illustrerad och ger ögonblicksbilder in i socitetens nöjen vid denna tid och etablissemang som Hasselbacken, gamla Dramaten, gamla Operan, Sveateatern, Djurgårdsteartern m fl.

Jag ska inte säga att jag visste något om Hjalmar Meissner innan jag plockade upp denna bok men han var på sin tid känd som kapellmästare, dirigent, skribent och ordförande i Musikerförbundet. Kuriosa är att han 1921 skrev en debattartikel med titeln Varning för jazz i vilken han beskrev jazzen som ” …en hemsk infektionssjukdom, som med stora steg närmar sig våra friska kuster.” Därför är det möjligt att han vänder sig i sin grav då jag valt att ackompanjera detta inlägg med den jazzdoftande Sakta vi gå genom stan framförd av Monica Zetterlund med bilder från vad jag uppfattar som det gamla Stockholm – dock är ligger det väl snarare ungefär mittemellan Meissners gamla glada Stockholm och vårt Stockholm av idag.

 

Ibland hittar man också små överraskningar i gamla böcker – i denna finns en mängd tidningsurklipp och notiser från perioden kring 1939-1942, majoriteten rör Hjalmar Meissners och hans fru Emma Meissners död, 1940 respektive 1942. Två urklipp rör dock boken – uteslutningsmetoden säger att de antingen är från utgivningsåret 1939 eller året därpå 1940, eftersom att Meissner svarar bör han ju gjort så innan sin hädangång.

I insändaren till vänster under rubriken Upprörande skrivet av upprörd gammal stockholmare uppmärksammar frågeställaren att… en så felaktig uppgift som att vi gamla stockholmare fingo betala 10 öre supen å t ex Operakällaren? Minns du icke att på den tiden ”ficks” supen eller suparna gratis – alldeles gratis! Och att det därför dracks mycket mindre än nu? Kommer du ej ihåg den stora ”silverene”runda kantinen med de 6 å 8 kranarna ur vilka man efter behag själv tappade renat, kummin, O.P., södes- m fl brännvinssorter…

Kul att notera att detta inte skulle kunna ske idag samt att de drack ungefär det vi fortfarande huttar i snapsväg.

Meissner besvarar detta med …även jag är upprörd över ditt sätt att läsa min bok. Om du vill göra dig besvär att slå upp sidan 207… …kommer du till din häpnad att finna att restaurangernas smörgåsbord – brännvinsbord hette det visst förr i världen – är ingående behandlat…

Efter detta kände jag mig tvungen att slå upp sidan 207 och se hur Meissner faktiskt beskriver det hela. Han gör det utifrån ett perspektiv av hur utländska gäster uppfattade Stockholm och skriver ...Vår restaurangkultur fick högt betyg. Vårt delvis berömda, delvis förkättrade smörgåsbord betraktades med förvåning, dock utan alltför närgången kritik. Att det mitt på bordet stod en jättestor cistern av nysilver, med fem kranar, över vilka det hängde små plaketter med följande ord inristade: Tiodubbelt renadt, Östgöta Sädes, Kummin, Pomerans och Akvavit… …Men att kvantiteten inte kontrollerades och debiterades, utan man fick taga för sig ”à discrétion”, väckte både fransmäns och tyskars häpnad.

Längre fram i texten kan man notera att han skriver att vinlistan ståtade med märken och årgångar som gott kunde tävla med Paillards i Paris och Pfordtes i Hamburg, dock utan att närmare ange vinerna.

En annan kul notation är att amerikanarna blev mållösa när de fick klart för sig att det i hela Stockholm inte fanns en enda bar! Inte den minsta ”saloon” där man kunde mixtra ihop en gin-fizz.

På det stora hela en bok som fortfarande idag är intressant och läsvärd – åtminstone bitvis, att läsa om dåtidens kändisar känns väl kanske inte i alla delar intressant men ger dock en bild av vilka som skulle ha figurerat i Hänt i veckan 1889, om denna funnits då.

Magnus Reuterdahl

2009 Brudersberg GG

Brudersberg GG är kanske inte så psykedeliskt och definitivt ingen skräckupplevelse. Trots detta får gruppen H.P. Lovecraft ackompanjera detta inlägg med låten At the mountain of madness (1968), som i sin tur anspelar på min favoritförfattare Howard Phillips Lovecrafts (1890-1937) novell At the mountain of madness (1931).

Efter veckor av fet och mustig mat börjar man åter finna vardagen – men även i vardagen är man i behov av lyx och något som minner om varma sommarkvällar och behovet av svalkande vin. Vad passar då bättre än ett par glas Riesling! Lägligt nog har the Wine Company skickat mig ett par varuprover med bra tysk Riesling. Igår testade vi det första av dessa: Nierstein Brudersberg Riesling Großes Gewächs 2009 frånRheinhessen från producenten Weingut Heyl zu Herrnsheim. Druvorna från vinet kommer från vingårdsläget Brudersberg, mellan Nackenheim och Nierstein i det område som kallas Roter Hang. Det är bara 1.3 hektar stort, täcker på en brant sluttning, inom vilket man odlar 100 % Rieseling av Grosses Gewächs kvalitet. Heyl Zu Herrnsheim har en lång tradition av vinodling som sträcker sig tillbaka till 1500-talet. Lite kuriosa är att ägarna på 1700-talet, familjen Lauteren, är kända för att de hävde att de var uppfinnarna till Sekt , det första tyska mousserade vinet.

Tyska viner kan ha anskrämliga vinetiketter, Heyl zu Herrnsheim är annorlunda – modern men ändå fast förankrad i det traditionella – jag gillar den.

Vinet har en lite torr doft med inslag av gula mogna äpplen, exotisk frukt, sötma och örter samt inslag av aromatiska kryddor och örter.

Det är friskt och ungt men med ett ganska stort djup, här finns en kombination av friska mineraltoner, en hel del sten och mogna gula äpplen som drar åt att vara övermogna, citron, lite pomerans och ananasspad och en läcker lång kryddig avslutning med inslag av örter – det känns ännu en aning spretigt och behöver sannolikt några års lagring för att smakerna ska växa ihop till perfekt harmoni, något man också märker när den fått lite syre vilket får vinet att växa ihop – här finns uppenbar potential. Ett mycket trevligt vin, men jag skulle köpa det för att laga under åtminstone 2-5 år. På flaskan står att drickfönstret är mellan 2011-2023 så vi är precis i dess linda.

Läs mer om vinet hos the Wine Company

Besök Weingut Heyl zu Herrnsheims hemsida här

Magnus Reuterdahl

Opus 1 i BKWine Magazine

Som jag skrivit förut kommer jag lite till och från bidra med inlägg till BKWine Magazine i samband med sortimentsprovningar o.d. med tyngdpunkt på näthandel och Systembolagets beställningssortiment.

Mitt opus 1 i BKWine Magazine finns nu upplagt till allmän beskådning och rör viner ur Janake wine groups beställingssortiment, läs hela inlägget Ett urval vardagsviner och festviner från en vinimportörs BS-sortiment på BKWine Magazine. I inlägget presenterar jag ett antal viner ur deras beställningssortimentet som jag tycker stack ut, både vardagsviner och lyx, bland annat:

 

 

Magnus Reuterdahl

”Ljust halmgult med gröna toner, en friskhet…

…med lång ‘äpplig’ eftersmak – och så dessa mineraltoner!” – så lyder Anders Levanders beskrivning av Chablis i boken Möten med Chablis (2005) – jag hittade den i en boklåda för några dagar sedan och även om boken har ett par år på nacken så blir man ju direkt sugen på Chablis.

På det lokala monopolet står ju inte Chabliserna direkt som spön i backen men det finns trots allt några stycken att välja på – jag valde en flaska Domiane Laroche Chablis Saint Martin 2010 och en flaska Chablis Joseph Drouhin 2009. Till detta kan jag lägga ytterligare ett par som jag provade på Janake wine groups sortimentsprovning för några dagar sedan.

Chablis för mig ska vara stringent, torrt, elegant och mineralstint – ungefär i den ordningen. Chablis är ett vindistrikt som ingår i vinregionen Bourgogne och vinerna görs uteslutande på druvan Chardonnay och har normalt ingen eller mycket begränsad ekfatskaraktär, vilket skiljer dem från de vita vinerna från resten av Bourgogne. Distriktet utgörs av ett tjugotal mindre byar runt orten Chablis. Vinerna indelas i fyra klasser efter appellation, från enklare till exklusivare: Petit Chablis, Chablis, Chablis Premier Cru och Chablis Grand Cru.

Vi börjar med de två systembolagsköpta vinerna:

Chablis Joseph Drouhin 2009. Stilrent, friskt med ínslag av gula äpplen, grapefrukt och citron samt en lite stenig avslutning. Det är torrt, stringent och elegant och är min typ av Chablis – med lite syre kommer en lite varmare ton in som drar emot persika. Det här är inte alls dumt!

Domaine Laroche Chablis 2009 Saint Martin. Doften är tydligt äpplig med ett lite inslag av fat(?). Smaken är också tydligt äpplig med ett inslag av päron, där frukten känns en aning mogen, men jag tycker också att det finns en hint av fatkryddor i bakgrunden. Vinet har en bra syra och är korrekt,  men för min del känns det lite för fruktigt och ”tungt”, jag vill ha en tydligare mineraltonen och lättare viner – stilen har en liten dragning mot vit bourgogne, vilket det iofs är, snarare än den lätthet och fräschör jag söker hos ett Chablis. Inte min stil.

På Janakes sortimentprovning provade jag 2004 Chablis Grand Cru Blanchots Château de Viviers från Lupé-Cholet (Tillfälligt slut på Systembolaget? Enligt Janake ska beställningsnumret vara 90106 – så förhoppningsvis är det väg in). Detta är en riktigt trevlig Chablis som också hunnit få en hint av mogna toner. I näsan hittar man gula äpplen, melon, nötter och sten. Vinet är friskt och har en snygg syra som tillsammans med de gula äpplena, lite honungsmelon och en hint av mogna toner i sötman samsas med en rejäl dos mineraler och en lite fatkryddighet i avslutet. Trots en hel del frukt finns här en närmast perfekt balans på grund av syran och mineraltonerna. Det här är riktigt trevligt!

Jag provade också tre viner från Domaine Bernard Defaix.

2008 Petit Chablis. Det här enkelt men bra; Citrus, sten, lite gröna noter – väldigt rent och friskt i tonen. Trevligt!

2009 Chablis. Okomplicerat, stilrent med lite gröna toner, citrus, äpplen och en fin mineralton. I avslutet kommer en fin lite kryddig ton och man kan ana lite exotisk frukt någonstans i registret. Riktigt trevligt.

2010 Chablis 1er Cru Les Lys. Doften är frisk med inslag av citrusfrukter, äpplen, sten och en liten bakomliggande blommig ton. Vinet är nästan lite tillbakadraget i stilen, där smakerna liksom långsamt glider upp mot ytan och ger små smakintryck av gula och gröna äpplen, citrusfrukter och en snygg mineralitet som nästan drar åt sälta i avslutet. Fräsch & elegant!

Tittar vi närmare på de viner jag provat under den senaste veckan så får jag säga att beställningssortimentet slår ordinarie sortimentet på fingrarna – kanske inte heller så lustigt då ett par av dem är Grand Cru där 2004 Chablis Grand Cru Blanchots Château de Viviers spelar huvudrollen med 2010 Chablis 1er Cru Les Lys i hälarna. Jag väljer också Domaine Bernard Defaix Chablis från 2009 strax framför dessa två även om Joseph Drouhin i princip är jämngod. Håll dock i åtanke att de två första drack jag upp och de fyra senare provade jag vilket ger en viss skillnad – av de jag provade testade jag Grand Cruerna vid två tillfällen – vilket gett mig ett lite större underlag än för de andra som jag bara tog några snabba noter i jämförande syfte. Ett större inlägg rörande Janake provningen kommer på BKWine magazine inom kort

Magnus Reuterdahl