Det goda köket 2009; första intrycket

Nyss hemkommen efter en dag på mässa och därefter en 30års fest, med andra ord inte det bästa tillfället att sätta sig och skriva. Mässan kändes dock betydligt svagare i år, på vinsidan, än tidigare år. Det fanns betydligt färre toppar men det fanns också mer utrymme för fler mindre importörer vilka gav styrkebesked. De stora drakarna gjorde ett ganska trött och tråkigt intryck. Om mässan fortsätter i denna rikting är jag rädd att det bara blir det bara bag-in-box nästa år. Tja kankse lite orättvist, några visade lite muskler om än inte sina största., och de mindre importörerna visade upp flera bra viner. Återkommer om detta imorgon.

God natt!

Magnus Reuterdahl

Idag dricker vi…

Fredag och tre veckors fältarbete är över, detta firas med att öppna upp veckans impulsinköp, 2005 Hiru 3 Racimos från producenten Luis Canas.

Vinet har en tät mörk blåröd färg och doften är komplex med inslag av ekfat, charkvaror, syrliga röda bär och lite vanilj.

Vid en första smutt finns en hel del syra och ganska höga tanniner, det är torrt och har ett elegant och välbalanserat anslag. Vinet känns en liten aning slutet och en aning för ungt (det öppnar dock upp efterhand med lite syre) men under syran och strävheten finns smak av mörka körsbär, lite mineraltoner som blandas med en lätt kryddighet och mörk choklad och mocca, samt lite blåbär eller björnbär. Stilmässigt är detta en modern Rioja som är riktigt trevligt idag och har möjligheten att bli fantastisk. Jämförelsevis kan man ta Roda I 2003 som jag brukar hålla högt och det känns en aning före just nu, det har å andra sidan också ett par år till godo, men med lite lagring är risken/chansen stor att de blir förbisprungna. Hiru har en lång eftersmak, sådär lite efterdynande och milt påminnande snarare än stor och bombastisk. Just nu finns det på reapris på Systembolaget så det är bara att dyka ned i plånboken, jag är sugen på ett par flaskor till för att följa det.

Tydligen inte många som avnjutit detta vin som skrivit om det, undantag finns dock;

Vintage har druckit vinet och gett det ett högt omdöme.

Magnus Reuterdahl

Hiru 3 tas hem av Vinovativa

Ps. Vinnare av matbloggpriset blev Pickipicki -Grattis! Ds.

Dags för mat & vinmässan det Goda Köket 2009

 Ni missar väl inte mässan det Goda köket till helgen, öppet 6-8 november. Själv har jag planerat att tillbringa lördagen i Älvsjö med att prova viner, äta lite god mat och till sist bli en aning salongsberusad innan det är dags att bege sig till ett 30-års kalas. 

Mvh

Magnus Reuterdahl

Någon som testat 2005 Hiru 3?

Råkade få med mig en flaska 2005 Hiru 3 Racimos hem från SB häromdagen, någon som testat den?

Magnus Reuterdahl

En chans att uppleva 80-talets restaurangkök

Ett snabbesök i Jönköping för att hämta vinterdäck betydde en kväll att slå ihjäl och vad bättre än att dinera på lokal. Sist vi var nere besökte vi den Småländska kolonin för första gången och nu gjorde vi ett återbesök. Lite kul var att just ikväll körde man en specialmeny signerad Gunnar Edlund, fd kökschef på legendariska Svarta Börsen. Menyn tar sitt avstamp i 80-talet men är lite uppdaterad – kul att de nya ägarna bygger in historien i den nya restaurangen. Till denna tog vi ett vinpaket, lite roligt var att två av vinerna, se huvudrätterna, provade vi vid Bristly wines bord under Franska vindagarna i Stockholm och nu fick vi smaka dem med mat.

Till första rätten, pilgrimsmussla och havskräfta i dragon och körvelsås fick vi ett glas 2007 Poully-Fumée Domaine du Bouchot. Såsen var lysande; mjuk, rund och härligt lång. Pilgrimsmusslan och havskräftan gav en behövlig sälta till rätten och vinets friska, unga citrustoner hjälpte till att ytterligare lyfta fram skaldjuren. Trevlig matchning mellan vin och mat, vinet är snarast ett vin att dricka tillsammans med mat än som sällskapsvin och bör drickas kylt, efterhand när det blev lite mer rumstempererat blev det lite för blommigt för min smak.

Rätt nummer två, sauterad gödkalvnjure med sås på färska vätterkräftor, var speciell. Själv uppskattade jag den medan min sambo inte var helt förtjust i njuren. Såsen och föralldel njuren hade tagit mycket smak av kräftan men gav en rund och lite söt ton till det hela. Till detta serverades en 2007 Grüner Veltiner från Rudi Pichler. Vinets doft är en aning stängd men den är sval och innehåller en aning vanilj och cocos. Smaken är en något fadd (på ett positivt sätt), lite torr med en fin sötma med inslag av exotiska frukter, vinteräpplen och vanilj. På det hela är det ett ganska elegant och lugnt vin som fungerar utmärkt med maten och just den lite fadda tonen möter den lätt metalliska tonen hos njuren på ett utmärkt sätt. Ytterligare en bra matchning!

Bägge förrätterna var bastanta, nästan stabbiga och serverades med mycket sås, skeden som lades fram var till stor nytta. Trots stabbigheterna finns i rätterna en elegans, men här finns också ett drag av 80-talets övermått.

Till första huvudrätten, stekt rödingfile med cidersås och pressad potatis, serverades 2006 Chassange-Montrachet Fernad & Laurent Pillot, kvällens absolut bästa vin. Trots sin ungdom finns här stora smaker, en fin ekton, en aning mogna toner, men här finns definitivt också ungdomens syra och attack. Drickvänligt idag och man undrar hur bra det kan bli med några års lagring. Tyvärr är bilden dålig, mobilkameror är inte ultimata, men jag tar med den då den ändå illustrerar 80-talet, här ligger rödingen på spegel av cidersås och sockerärtor till vilket serverades pressad potatis. Smakmässigt är detta en fullträff, sötsyrligheten i såsen möter sötman i sockerärtorna och den lätta sältan i rödingen och med vinet når man nära ett matnirvana.

Till huvudrätt nummer två, stekt hjortfile på rotfruktsbädd med svartavinbärssås, får vi ett glas 2006 Pommard 1er cru Clos de Verger från Domaine Fernand & Laurent Pillot. Hjortfilén serveras på spegel av svartvinbärssås och rotfrukter, som tack och lov inte är, vilket åtminstone jag förknippar med 80-talet, sönderkokta. Sötman i rotfrukterna och svartvinbärssåsen är som gjort för denna ganska lätta och lite torra bourgogne. Detta är ett lysande matvin, som gifter sig med såväl sötma som köttoner, men som sällskapsvin tror jag att det blir lite för torrt och inte är tillräckligt fylligt.

Till sist är det dags för efterrätten, färsk ananas med Grand Marnierparfait och halloncoulis, serveras med 2004 Coterux de Layon Raymond Morin, ett dessertvin som är nytt för mig. Det är lite lättare och syrligare än t ex ett sauternes och har en doft som luktar 80-tal; jenka. Smakmässigt finns russintoner, citrus, hårda päron och lite jenka. Min sambo säger att smakar lite grann som Simaa, en finsk valborgsdryck, vilket jag inte kan replikera på då jag inte själv druckit den (än). Efterrätten – halloncoulisen var ett under av sötma vilken gick som hand i handsken med ananasens lite mer syrliga ton och de lite djupare söta tonerna från Grand Marniern men vispgrädden fick den nästan att tippa över. Överdådigt, fylligt och… …jag är glad att man inte kom fram och bjöd oss en after eight att smälta maten med.

 

Totalt sätt mer sötma än sälta och ett överflöd av sås, utan diskussion är det gott men kanske lite för mycket i längden, men för en kväll är 80-talet definitivt värt att återvända till.

En dos kulturhistoria

Lite kul var att vi fick se Svarta Börsens matsedel från 1981. Kul att se vad som serverades då, 1981 började jag för övrigt första klass på Hisingstorpsskolan i Jönköping och hade en veckopeng på 10 kronor/veckan. Lite imponerad blev jag över vinlistan som bland annat skyltade med många stora Bordeaux slott, nu brukar ju 70-talets Bordeauxer sällan prisas men priserna på dem då känns humana; vad sägs som en Ch Mouton Rothschild 1973 för 330 kr, Ch Giscours 1974 för 388 kr eller en Ch Petrus 1974 för 480 kr. Lite matematik ger att jag som 7 åring (om jag varit duktig och sparat mina pengar) skulle kunna ha haft råd att gå på lyxkrog och beställa en flaska Petrus e.d åtminstone en gång under detta år. Jag undrar hur många 7-åringar som skulle klara det idag? Bland vinerna hittar man också en och annan katt bland hermelinerna eller vad sägs om en flaska Liebfraumilch för 76 kr, som för övrigt går att köpa för 49 kr på systembolaget idag (skall dock inte svära på att det är från samma producent även om det inte är helt osannolikt). Tittade också som snabbast på whiskysortimentet och här kan man säga att drastiska förändringar gjorts – inte en single malt så långt ögat kan nå och högst upp i tariffen tornar Chivas Regal á 10 kr cl.

Till sist till personalen, tack för en trevlig kväll med bra service och trevliga samtal.

Mvh

Magnus Reuterdahl

Allhelgonaafton 2009

Ikväll är jag på tillfälligt besök i Jönköping och då blir det ett besök på Småländska kolonin som i sin tur har besök av Gunnar Edlund. f.d. köksmästare på Svarta Börsen som lagar en 5 rätters meny med klassiker från Svarta Börsens tid (Svarta Börsen är stängt sedan länge men låg i den lokal som den Småländska kolonin idag residerar). Det blir med andra ord en allhelgonaafton i med en touch av det förgågna. 

Meny

Pilgrimsmussla och Havskräfta
i dragon och körvelsås

Sauterad Gödkalvnjure
med sås på färska Vätterkräftor från Carlens

Stekt rödingfile
med cidersås och pressad potatis

Stekt hjortfile på rotfruktsbädd
med svartavinbärssås

Färsk ananas
med Grand Marnierparfait och halloncoulis

Till vilket ett vinpaktet med betoning på Bordeaux och Bourgogne utlovats.

På väg till Jönköping stannade vi till vid den Gyllene Uttern för lunch, ett utmärkt stopp i trevlig miljö och med fantastisk utsikt över Vättern och Visingsö. Maten var inte dum och salladsbuffén utmärkt. Tittade som snabbast på deras meny och vinlista och där fanns flera bra viner (ChCos d’Estournel, Joseph Drouhin, Hugel m m) och en hel del lockande mat. Framöver får vi planera in ett besök på kvällstid.

Matbloggspriset 2009 nomineringar har presenterats, jag tackar för nomineringarna, men tyvärr hamnade jag utanför topp 11 den här gången. Det var kanske inte helt oväntat då man i år endast hade en klass; matbloggar mot två förra året mat- och dryckesbloggar. Hur som hoppas jag att ni tar lite tid och besöker årets nominerade, vilket jag skall göra under helgen.

Magnus Reuterdahl

Med smak från Provence

Efter en hård arbetsdag i spenaten behöver både leder och rygg få vila och kan väl då vara bättre än att sjunka ned i soffan med ett glas svalt vin och bara njuta.

Kvällen till ära korkade jag ur ett av de roséviner jag köpte i Aix-en-Provence för några veckor sedan; 2008 Terre Promise från Chateau Henri Bonnaud.

Färgen är laxrosa, doften en aning sluten med inslag av sockrade jordgubbar, citrusfrukter och sten, dvs en kombination av sötma, syra och mineraltoner.

Vinet är oväntat sött och runt mot tungan och de röda söta bären som lutas mot en bra syra med inslag av lime och citron samt mineraltoner (kalk?). En lite udda kombination men den sötsyrliga tonen fungerar fint då den dels är välbalanserad dels uppbackad av mineraltoner som ger vinet struktur. I avslutet finns en lätt örtighet som vinet det där lilla extra. Rekommenderas om man är i Aix eller däromkring för på Systembolaget finns den inte och de verkar inte allt för intresserade av att begära in offerter på rosévin som inte är knallrött och smakar hallonbåtar, även om några undantag finns.

Magnus Reuterdahl

2000 Castiglion del Bosco Brunello di Montalcino

Ett impuls inköpt för ett par år sedan på någon flygplats slank ned härom kvällen; 2000 Castiglion del Bosco Brunello di Montalcino.

Impuls inköp på flygplatser med mera blir lätt någon form av vinroulette; man tittar runt, man tvekar, tiden går också står man där med ett par flaskor i handen som man nästan tvångsmässigt köpt för det var ju bra pris. Ungefär hälften av gångerna kommer man hem med en usel årgång eller ett vin man egentligen inte tänkt att köpa, andra gånger är man dock som den berömda blinda hönan som hittar ett korn.

Doften lovar dock gott; lite mogna toner, röda bär. peppar och en lagom dos ekfat.

Vinet har börjat få lite mogna toner men hade kunnat vila ytterligare några år. Smaken är harmonisk med inslag av ekfat, röda vinbär och körsbär, i eftersmaken kommer lite tobak och mörk choklad, vidare har det hyfsad syra och inlindade tanniner samt hyfsat lång eftersmak. Trevlig men kanske lite enkel vilket möjligen faller tillbaka på årgången som är lite ojämn.

Trots detta hade jag gärna haft ett par pavor till på lager för trots att det kändes lite enkelt var det gott och lättillgängligt. Med flygplatsinköp blir det dock oftatst endast en eller max två flaskor, denna gång blev det kankse inte ett guldkorn men likväl ett korn.

Magnus Reuterdahl

2005 Bem Bi Bre

En favorit har återkommit, eller är det bara jag som återhittat det, Bem bi bre via Terrific Wines (finns på SBs beställningssortiment). Vinet är spanskt från Bierzo och är en cuvée gjort på 100 % Menica. Köpte -03:an för några år sedan och blev förtjust men missade helt 04:an. Nu har jag beställt några flaskor, en för direkt förtäring och ett par för lagring. Noter kommer!

Uppenbarligen släpptes -04:an eftersom Johan P druckit det.

Magnus Reuterdahl

Franska vindagarna del 4

Dags att knyta ihop säcken kring Franska Vin- och Gastronomidagarna på Grand 2009.

Ett av dagens sista bord blev Bristley wine, vilket borde ha legat tidigare på vår rundtur, då jag gärna velat haft lite mer tid och provat ytterligare några viner. Ett antal viner hann vi dock prova, alla med hög kvalitet. Flera av vinerna blir tillgängliga via SB’s november och december släpp, se Bristleys hemsida för mer information.

Vi började med några viner från Bourgogne;

2007 Chassagne-Montrachet Dom Fernand & Laurent Pillot . Lite av ett barnarov – doften är frisk med inslag av kaprifol och ek och frukt. Smaken är ung, sammansatt, elegant och frisk. Vinet har en mild attack och en fin syra och bra ekning. Köp och lagra ett par år.

Därefter fortsatte vi med en röd Bourgogne från samma producent; 2007 Pommard 1er Cru Clos de Verger. Doften är söt med inslag av mogna bär, syrliga toner och kryddor. Stor smak såväl vid en första sipp som i eftersmaken, mycket bär; svarta vinbär, lingon, mycket krydda och bra syra men det finns också en liten fin jordton, en aning tobak och charketurier. Trots att det är lite attackkänsla känns vinet välbalanserat, komplext och elegant men i behov av några års lagring för att mogna, går dock utmärkt att dricka som det är nu. Köp och lagra.

2007 Pommard Rugiens 1er Cru var nästa bourgogne till provning; I doften finns en hel del röda bär och smaken lite mörkare i tonen, här finns mer körsbär (moreller), lite sötlakrits, lite smörkola och en fin ekton. Ett väl sammanhållet vin med fin komplexitet och djup sötma. Lite för direkt nu men har god potential att lagras väl.

Tre trevliga bourgogner som jag mycket väl kan tänka mig att köpa ett antal flaskor av att lagra och följa.

Efter detta gick vi på Chateuneuf-du-pape, först ut;

Domaine La Barroche

2007 Terrior

Doft är söt och nästan överväldigande med inslag av övermogna skogshallon, jordgubbar, rabarber.

Smaken är godis, den är söt, nästan lite klistrig, direkt, pompös och alkoholstinn med en kryddig kick. Efter lite syre framträder en lite mer nyanserad bild med inslag av rostad kakao och bärtoner. Ett, trots sötman och alkoholen, förvånansvärt lättdrucket vin om än i små doser man tröttnar snabbt. Lite obalanserat och lite för direkt för mig, dock skall man komma ihåg att det är ungt och det mycket väl kan utvecklas, lugna ned sig och stabilisera sig.

2007 Signatur

Även här finns det en hel del bärtoner i doften; körsbär, hallon samt ekfat, barrträd och en nyans av läder.

Smaken är generös men inte alls så direkt intensiv som ovannämnda, det känns också lite mer sammanhållet med ett lite torrare anslag. Här finns söt frukt och fina syror med en liten ton av sötlakrits och peppar i avslutet. Modernt i stilen men ungt. Går utmärkt att lagra men också drickvänlig nu. Riktigt trevlig!

Därefter Mas de Boislauzon

2007  Tradition

En lite svalare och stillsammare med intensiv doft med inslag av lavendel, röda bär och ekfat.

Ganska traditionell, fylligt Ch9duPape med mörka lite syrliga bär blandat med jordgubbar, en fin ekig mjukhet och en kryddig lite varm avslutning. Mycket gott nu men kan bli ännu bättre med några års lagring.

och till sist Cuvée du Vatican

2007  Réserve Sixtine (rouge)

Doften är ung med en kraftigt fruktig och ekig ton.

Ett modernt intensivt, maffigt, djpt vin med stor fruktsmak och tydlig ekkaraktär. Ett vin för framtiden och även om det känns en aning osynkat nu puttrar storheten strax under ytan och vill ut. I avslutet finns en kakofoni av smaker som ligger kvar och pyser; svarta vinbär, rostade toner, fin pepprighet, choklad m m. Köp nu njut om ett par år.

Bristly hade ytterligare ett gäng viner men tyvärr började smaklökarna att ta en del stryk och tiden var på väg att rinna ut, det hela blev lite stressigt med bara två timmar till handa, jag hoppas dock kunna återse en Bristly monter på någon vinmässa eller finna några av deras viner på någon provning i framtiden och då få nöjet att gå igenom sortimentet lite mer noggrant.

Vi hade dock ett stopp kvar, åter till Haugen gruppen för lite cognac;

Congac Tesseron buteljerat 1990, 1976, 1953 och 1929. Dessa finns i en presentförpackning via SB’s beställningssortiment.

Fyra riktigt trevliga cognacer, personligen tyckte jag att 1953 och 1976 var de som stod sig bäst och att 1990 var en aning slätstruken, fel ord för den var bra men i jämförelse med de övriga. 1929 var en lite aning spritig och skrikig medan 1990;an kändes lite alldaglig. 1976:an och 1953; var dock mjuka och lena med djupa mogna toner och fin fatighet. Perfekt present!

Det var allt från Franska Vin- och Gastronomidagarna på Grand 2009

Magnus Reuterdahl