En vecka i fält

Det är inte så illa att militären börjat kalla in till repmöten utan jag jobbar med en arkeologisk utredning några mil norr om Östersund. Det är tidiga morgnar, så det blir inte mycket vin eller bloggande, och kvällar som gäller. Lite värmande glögg blir det dock när man kommer hem på kvällen.

Återkommer till helgen!

Magnus Reuterdahl

Avkoppling kräva dessa drycker

Nja, så allvarligt är det kanske inte men jag känner mig lite trött och sliten och värd ett glas vin så det blir att traska över till Innefickan Restaurang & Bar för att mig något gott gott att dricka i en avkopplande miljö. Till detta medtages en bok, därefter är det bara att sjunka ned i en av skinnfåtöljerna och förlora sig i vinets och böckernas värld en stund innan det är dags att gå hem och laga till kvällsvard.

Med vänlig hälsning

Magnus Reuterdahl

Sugen på ett skratt?

Mitt i veckan kväll och lite uttråkad därav i behov av underhållning, snabb sväng till videobutiken och pang bom bang; 

Magnus & Brasse Varning för barn och Det är Serverat

 

ur från Varning för barn.

 

Ibland glömmer man bort att Magnus & Brasse inte enbart gjorde barnprogram utan också var ett lysande komedipar. Visp var utråknaden borta och tillvaron fylld med fniss och skratt. Lysande!

Magnus Reuterdahl

Det Goda köket 2009; noter

Det tenderar att bli mer en matmässa än en mat och dryckesmässa även om det fortfarande finns en hel del att dricka, den tenderar också att bli en aning mer utslätad och allmängiltig. Jag hoppas att jag har fel för jag tycker att mässan fortfarande är bra men jag går dit för att hitta något nytt och något spännande och inte vardagen, bland många vinutställare dominerar lågprisvin och bag in box viner. Det är på mässor som denna ni har tillfälle att visa upp att det finns något mer, något bättre, något mer spännande på marknaden. Nu ska man dock inte dra alla över en kam, det finns de som visar upp både lyx och vardag och det fanns definitivt en hel del viner som var väl värda av att prova.

Vi börjar hos Haugen gruppen, precis som på Franska vindagarna lyckas de göra en välkommen med ett trevligt, varmt och kunnigt mottagande. Till det Goda köket hade man gjort vad fler borde göra; kombinera mat och vin. De hade skapat en en liten avsmakningsmeny med utvalda viner. Detta ger två fördelar, man smakar flera viner och man smakar dem med mat.

Meny

• Sikrom och gräddfil på surdegsbröd till vilket Champagne Raoul Collet Carte Noire serverades. En enkel förrätt som fungerar utmärkt med Champagne e.d. Champangen i sig är enkel men smakrik med en hel del kolsyra och en fin frukt och mineralton.
• Rökt laxtatar med soja & wasabi; betydligt godare än det ser ut och en enkel och snabbtillagad förrätt till vilken en Willm Pinot Gris – Riesling 2007 från Alsace serverades. Ett ganska enkelt men effektivt vin, fin syra, bras sötma med lite citrus och stentoner. Fungerade väl till den rökta laxen.

• Västerbottencheesecake med anka & hoisin till vilken serverades El Miracle Tempranillo Shiraz 2006. Ett aningen enkelt vin till rätten men inte alls illa. Ganska stor smak men inslag av röda bär, körsbär och är lagom ekad. Personligen skulle välja ett vin med lite mer karaktär och udd. Ur Haugens egna sortiment hade Finca del Mar Tempranillo eller Weltevrede Bedrock Black varit intressanta kandidater att prova.
• Till efterrätt Chili- & ananassallad med vitt chokladfluff, mycket trevligt, serverades Hafner Beerenauslese, fylld med exotiska frukter, russin, fikon och kryddor. Sött, stort men inte överväldigande. Snygg kombination – mycket gott.

Utöver detta provade vi ytterligare några champanger, Raoul Collet Cuvée Rosé och Grand Réserve Brut. Bägge bra men den rosa strået vassare, sötsyrlig, läskande och lyxig.

Nästa stopp som erbjöd något extra var Wine world - vingruppen som gav en extra dimension genom möten med vinpersonligheter samt några riktigt trevliga viner.

Vi börjar i Italien varifrån Barone Francesco Ricasoli från Brolio kommit. Flera av vinerna har funnits hemma i omgångar men några var nya för mig. Jag brukar inte vara förtjust i Italienska vita viner men Torricella Chardonnay var inte dum; mycket frukt, en fin rundhet och en aning torr. Den långa eftersmaken ger till handen att det med några års lagring kan utvecklas ytterligare.

Casalferro 2006 som släpptes under novembersläppet visade sig från sin bästa sida; smakrikt, stort och runt. Mörka bär, choklad och lite kaffe toppas av en fin kryddighet. Barone Francesco Ricasoli berättade att det till nästa årgång kommer att ändra stil då merlot druvorna tagits från ett ”nytt” läge vilket ger vinet ett än större djup, komplexitet och kvalitet. Man kommer också att byta etikett på vinet. Ricasoli berättade att han var mycket nöjd med 07:ans utveckling.

Vi drack också lite av Castello di Brolio 2005, ett vin jag brukar köpa några flaskor av, som är lite elegantare och stramare än ovan nämnda vin. Mörka körsbär, moreller, choklad, mocca och en fin ekton samt en mycket lång fin eftersmak Enligt Ricasoli är dock den kommande 2006:an en riktigt bra årgång.

 

Nästa vinpersonlighet vi träffade – Jean-François Clouet från Champagne som för dagen var en aning hes men gjorde sitt bästa för att bjuda på en show.

André Clouet Grand Reserve NV är en trevlig champagne med fin frukt; päron, persika samt en bra mineralton. Gott, friskt med en lång eftersmak.

 

Jag  klipper här och återkommer med del 2 imorgon; Cavé a vin, Samplax, Vin & Design, Giertz vinimport m fl.

Magnus Reuterdahl

Ett par ord på vägen

En fullspäckad helg med många intryck och även om min första reflektion rörande det Goda köket var lite negativ dvs att de riktiga höjdarna saknades – saknades inte höjdpunkter. Skall försöka skriva ihop något om det ikväll. Ett gott exempel var Haugen gruppen som körde med ett trevligt arrangemang där man fick prova ett antal viner med utvald mat.

Jag återkommer

Uppdatering; Inlägget kommer imorgon, är lite för trött ikväll.

Magnus Reuterdahl

Det goda köket 2009; första intrycket

Nyss hemkommen efter en dag på mässa och därefter en 30års fest, med andra ord inte det bästa tillfället att sätta sig och skriva. Mässan kändes dock betydligt svagare i år, på vinsidan, än tidigare år. Det fanns betydligt färre toppar men det fanns också mer utrymme för fler mindre importörer vilka gav styrkebesked. De stora drakarna gjorde ett ganska trött och tråkigt intryck. Om mässan fortsätter i denna rikting är jag rädd att det bara blir det bara bag-in-box nästa år. Tja kankse lite orättvist, några visade lite muskler om än inte sina största., och de mindre importörerna visade upp flera bra viner. Återkommer om detta imorgon.

God natt!

Magnus Reuterdahl

Idag dricker vi…

Fredag och tre veckors fältarbete är över, detta firas med att öppna upp veckans impulsinköp, 2005 Hiru 3 Racimos från producenten Luis Canas.

Vinet har en tät mörk blåröd färg och doften är komplex med inslag av ekfat, charkvaror, syrliga röda bär och lite vanilj.

Vid en första smutt finns en hel del syra och ganska höga tanniner, det är torrt och har ett elegant och välbalanserat anslag. Vinet känns en liten aning slutet och en aning för ungt (det öppnar dock upp efterhand med lite syre) men under syran och strävheten finns smak av mörka körsbär, lite mineraltoner som blandas med en lätt kryddighet och mörk choklad och mocca, samt lite blåbär eller björnbär. Stilmässigt är detta en modern Rioja som är riktigt trevligt idag och har möjligheten att bli fantastisk. Jämförelsevis kan man ta Roda I 2003 som jag brukar hålla högt och det känns en aning före just nu, det har å andra sidan också ett par år till godo, men med lite lagring är risken/chansen stor att de blir förbisprungna. Hiru har en lång eftersmak, sådär lite efterdynande och milt påminnande snarare än stor och bombastisk. Just nu finns det på reapris på Systembolaget så det är bara att dyka ned i plånboken, jag är sugen på ett par flaskor till för att följa det.

Tydligen inte många som avnjutit detta vin som skrivit om det, undantag finns dock;

Vintage har druckit vinet och gett det ett högt omdöme.

Magnus Reuterdahl

Hiru 3 tas hem av Vinovativa

Ps. Vinnare av matbloggpriset blev Pickipicki -Grattis! Ds.

Dags för mat & vinmässan det Goda Köket 2009

 Ni missar väl inte mässan det Goda köket till helgen, öppet 6-8 november. Själv har jag planerat att tillbringa lördagen i Älvsjö med att prova viner, äta lite god mat och till sist bli en aning salongsberusad innan det är dags att bege sig till ett 30-års kalas. 

Mvh

Magnus Reuterdahl

Någon som testat 2005 Hiru 3?

Råkade få med mig en flaska 2005 Hiru 3 Racimos hem från SB häromdagen, någon som testat den?

Magnus Reuterdahl

En chans att uppleva 80-talets restaurangkök

Ett snabbesök i Jönköping för att hämta vinterdäck betydde en kväll att slå ihjäl och vad bättre än att dinera på lokal. Sist vi var nere besökte vi den Småländska kolonin för första gången och nu gjorde vi ett återbesök. Lite kul var att just ikväll körde man en specialmeny signerad Gunnar Edlund, fd kökschef på legendariska Svarta Börsen. Menyn tar sitt avstamp i 80-talet men är lite uppdaterad – kul att de nya ägarna bygger in historien i den nya restaurangen. Till denna tog vi ett vinpaket, lite roligt var att två av vinerna, se huvudrätterna, provade vi vid Bristly wines bord under Franska vindagarna i Stockholm och nu fick vi smaka dem med mat.

Till första rätten, pilgrimsmussla och havskräfta i dragon och körvelsås fick vi ett glas 2007 Poully-Fumée Domaine du Bouchot. Såsen var lysande; mjuk, rund och härligt lång. Pilgrimsmusslan och havskräftan gav en behövlig sälta till rätten och vinets friska, unga citrustoner hjälpte till att ytterligare lyfta fram skaldjuren. Trevlig matchning mellan vin och mat, vinet är snarast ett vin att dricka tillsammans med mat än som sällskapsvin och bör drickas kylt, efterhand när det blev lite mer rumstempererat blev det lite för blommigt för min smak.

Rätt nummer två, sauterad gödkalvnjure med sås på färska vätterkräftor, var speciell. Själv uppskattade jag den medan min sambo inte var helt förtjust i njuren. Såsen och föralldel njuren hade tagit mycket smak av kräftan men gav en rund och lite söt ton till det hela. Till detta serverades en 2007 Grüner Veltiner från Rudi Pichler. Vinets doft är en aning stängd men den är sval och innehåller en aning vanilj och cocos. Smaken är en något fadd (på ett positivt sätt), lite torr med en fin sötma med inslag av exotiska frukter, vinteräpplen och vanilj. På det hela är det ett ganska elegant och lugnt vin som fungerar utmärkt med maten och just den lite fadda tonen möter den lätt metalliska tonen hos njuren på ett utmärkt sätt. Ytterligare en bra matchning!

Bägge förrätterna var bastanta, nästan stabbiga och serverades med mycket sås, skeden som lades fram var till stor nytta. Trots stabbigheterna finns i rätterna en elegans, men här finns också ett drag av 80-talets övermått.

Till första huvudrätten, stekt rödingfile med cidersås och pressad potatis, serverades 2006 Chassange-Montrachet Fernad & Laurent Pillot, kvällens absolut bästa vin. Trots sin ungdom finns här stora smaker, en fin ekton, en aning mogna toner, men här finns definitivt också ungdomens syra och attack. Drickvänligt idag och man undrar hur bra det kan bli med några års lagring. Tyvärr är bilden dålig, mobilkameror är inte ultimata, men jag tar med den då den ändå illustrerar 80-talet, här ligger rödingen på spegel av cidersås och sockerärtor till vilket serverades pressad potatis. Smakmässigt är detta en fullträff, sötsyrligheten i såsen möter sötman i sockerärtorna och den lätta sältan i rödingen och med vinet når man nära ett matnirvana.

Till huvudrätt nummer två, stekt hjortfile på rotfruktsbädd med svartavinbärssås, får vi ett glas 2006 Pommard 1er cru Clos de Verger från Domaine Fernand & Laurent Pillot. Hjortfilén serveras på spegel av svartvinbärssås och rotfrukter, som tack och lov inte är, vilket åtminstone jag förknippar med 80-talet, sönderkokta. Sötman i rotfrukterna och svartvinbärssåsen är som gjort för denna ganska lätta och lite torra bourgogne. Detta är ett lysande matvin, som gifter sig med såväl sötma som köttoner, men som sällskapsvin tror jag att det blir lite för torrt och inte är tillräckligt fylligt.

Till sist är det dags för efterrätten, färsk ananas med Grand Marnierparfait och halloncoulis, serveras med 2004 Coterux de Layon Raymond Morin, ett dessertvin som är nytt för mig. Det är lite lättare och syrligare än t ex ett sauternes och har en doft som luktar 80-tal; jenka. Smakmässigt finns russintoner, citrus, hårda päron och lite jenka. Min sambo säger att smakar lite grann som Simaa, en finsk valborgsdryck, vilket jag inte kan replikera på då jag inte själv druckit den (än). Efterrätten – halloncoulisen var ett under av sötma vilken gick som hand i handsken med ananasens lite mer syrliga ton och de lite djupare söta tonerna från Grand Marniern men vispgrädden fick den nästan att tippa över. Överdådigt, fylligt och… …jag är glad att man inte kom fram och bjöd oss en after eight att smälta maten med.

 

Totalt sätt mer sötma än sälta och ett överflöd av sås, utan diskussion är det gott men kanske lite för mycket i längden, men för en kväll är 80-talet definitivt värt att återvända till.

En dos kulturhistoria

Lite kul var att vi fick se Svarta Börsens matsedel från 1981. Kul att se vad som serverades då, 1981 började jag för övrigt första klass på Hisingstorpsskolan i Jönköping och hade en veckopeng på 10 kronor/veckan. Lite imponerad blev jag över vinlistan som bland annat skyltade med många stora Bordeaux slott, nu brukar ju 70-talets Bordeauxer sällan prisas men priserna på dem då känns humana; vad sägs som en Ch Mouton Rothschild 1973 för 330 kr, Ch Giscours 1974 för 388 kr eller en Ch Petrus 1974 för 480 kr. Lite matematik ger att jag som 7 åring (om jag varit duktig och sparat mina pengar) skulle kunna ha haft råd att gå på lyxkrog och beställa en flaska Petrus e.d åtminstone en gång under detta år. Jag undrar hur många 7-åringar som skulle klara det idag? Bland vinerna hittar man också en och annan katt bland hermelinerna eller vad sägs om en flaska Liebfraumilch för 76 kr, som för övrigt går att köpa för 49 kr på systembolaget idag (skall dock inte svära på att det är från samma producent även om det inte är helt osannolikt). Tittade också som snabbast på whiskysortimentet och här kan man säga att drastiska förändringar gjorts – inte en single malt så långt ögat kan nå och högst upp i tariffen tornar Chivas Regal á 10 kr cl.

Till sist till personalen, tack för en trevlig kväll med bra service och trevliga samtal.

Mvh

Magnus Reuterdahl