Sök

Magnus Reuterdahl Wine blog/vinblogg

Wine writing, in part Swedish, part English. Most new articles are published at http://www.dinvinguide.se

Etikett

varuprov

När informationen om vinerna försvinner…

Tidigare i år kom Konsumentverket med en ny tolkning om varuprover. Denna blogg står inte och faller med detta men det kommer sannolikt förändra flödet för såväl många bloggar som för frilansjournalister. För det rör alla som skriver om vin som inte bedriver verksamhet där man säljer vin, dvs. är tillståndshavare enligt alkohollagen, läs mer här.

Var hittar man information om vinerna på Systembolagets beställningssortiment? Främst har detta gått att göra i vissa bloggar, på hemsidor, i vissa tidningar, via reklam, på mässor samt på importörernas hemsidor.

Jag tror att resultatet kommer bli att färre skriver om viner på beställningssortimentet och således är risken stor att det kommer finnas färre röster om dessa viner och svårare att hitta information om dem. Risken finns att de enda källor som kommer att finnas om många av dessa viner är reklam och importörers hemsidor samt ett fåtal tidskrifter.

Redan idag är det bara ett fåtal som handlar eller vågar handla genom beställningssortimentet, sannolikt för att informationsmängden kring dem är för låg. Med detta kommer det sannolikt bli ännu mindre kunskap vilket kommer leda till än färre köp och genom detta riskerar sortimentet riskerar att bli än fattigare och än mer strömlinjeformat i landets bolagsbutiker. Om detta är bra för konsumenterna kan man ju diskutera!

Är man konspiratoriskt lagd kan man också fundera på om detta inte är vad Systembolaget egentligen vill, att få bort det svårhanterliga sortimentet som ligger utanför deras kontroll.

Nu kan detta ses som att jag pratar i egen sak, att jag får färre viner att prova, dvs ett i-landsproblem. Förvisso sant. Dock är de flesta varuprover jag får i form av provningar av olika slag och inte i form av hemskickade varuprover. Möjligen kommer antalet provningar öka än mer i framtiden, vi får väl se, det görs rätt många redan nu men nästan alla i Stockholm.

På grund av detta tror jag att de som kommer att drabbas hårdast är de skribenter och bloggare som bor långt från Stockholm. Det är nämligen där i princip alla vinprovningar sker av typen sortimentsprovningar. Förlorarna blir med andra ord de som inte kan ta sig tid att åka till Stockholm samt så kallade livsstilsbloggar. De sistnämnda skriver dock oftast om förhållandevis billiga viner som ändå finns på bolagets hyllor.

Det finns dock en arena där du kan hitta många spännande viner, om än inte gratis, vilket jag skrivit om på på DinVinguide.se

Mvh

Magnus Reuterdahl

Lördagskväll med turkisk mat

Varje gång jag lagar turkisk mat inser jag att jag gör det för sällan. Det är enkelt, det är gott och det är smakrikt. Denna gång hämtade jag recepten ur Camilla Thulins och Uluc Telmans kokbok Meze Maritime. En kokbok jag ofta återvänder till för inspiration, sedan blir det som det ofta blir att man lägger till eller drar ifrån något.

Idag var vi sugna på lamm och hittade fantastisk lammfärs i Hötorgshallen hos Latinamerikanska Livsmedel. En favorit när det kommer till kött. Detta blev basen i en fantastisk lasagnevariant: Peynirli kıymalı börek – filodegslasagne med lammfärs och fetaost till vilken vi åt en morotssallad med kummin, vitlök och mynta – Havuç Salatası.

Peynirli kıymalı börek filodegslasagne (600x397)

Till lasagnen (4-6 personer) behöver man:

  • 500 gram lammfärs
  • 1 finhackad gul lök
  • 3 finhackade vitöksklyftor
  • 2 tsk chiliflakes (eller ännu hellre koreansk chili)
  • 1 paket filodeg
  • En näve hackad färsk persilja
  • 300 g smulad fetaost
  • 4 dl turkisk yoghurt
  • citronzest
  • salt
  • långpeppar & svart peppar
  • olivolja

Bryn löken, vitlöken och chilin i rikligt med olivolja, släng i färsen och stek tills den fått lite färg, rör ned citronzesten – krydda med pepparn och salta. Under tiden – olja in en ugnsfast form och lägg i tre ark med filodeg, låt det som hänger utanför vara så länge. Häll i häften av färsen, yoghurten, fetaosten och persiljan. Vik två filoark och lägg ovan på häll på resten av färsen, yoghurten, fetaosten och persiljan, täck med två vikta filosark. Vik in de som hänger över och pensla med oilvolja. In i ugen i ca 20 minuter på 200 grader.

Havuç Salatası morotssallad (600x399)

Under tiden denna är i ugnen gjorde vi salladen.

  • 2 morötter
  • 1 dl turkisk yoghurt
  • 1 pressad vitlöksklyfta
  • ½ tsk kumminfrön
  • en nypa torkade myntablad
  • saften från ½ citron (knappt)
  • ca 1 dm gurka – i lagom stora bitar
  • salt & svartpeppar

Dela morötterna i 3-4 bitar, koka dem i ett par minuter, låt dem svalna och riv dem. Blanda ned dem med de andra ingredienserna – smaka av med salt & peppar. Vill du dekorera kan ett par myntablad och en citronskiva vara vackert.

turkisk mat (600x398)

Tyvärr hade jag inget turkiskt vin hemma så det fick bli ett rött vin från utmärkta producenten Luretta i regionen Emilia-romagna. Jag har haft glädjen att prova deras viner som alla håller hög nivå – ett längre inlägg om dem kommer om ett par veckor på DinVinguide.

Luretta Pantera (600x398)

Vinet vi provade till detta är Luretta Pantera 2010, ett ekologisk vin gjort på barbera, bonarda och cabernet sauvignon, och lagrat på franska barriquefat.

Ett riktigt trevligt matvin med massor med frukt och snyggt integrerade ekfatstoner. Här finns körsbär, svartavinbär och inslag av lite hallon och lingon. I den ganska långa avslutningen kommer en fin pepprig ton med av lite kakao och mineralitet. Det är ett härligt fylligt vin med fin struktur, bra balans och fin längd.

Vinet är ett varuprov från producenten.

Magnus Reuterdahl

Penfolds på Franzén

Igår hade jag möjlighet att få prova ett antal fantastiska viner från Penfolds. Ett vin från nya världen, Australien, vineriet kan dock inte betraktas som nytt, det är 170 år.

Penfolds2 (600x221)

Penfolds är ett av de vinerier som bevisar att stor inte är lika med dålig. Man gör ett antal viner som håller världsklass, vissa kostar också därefter. Mest känt är sannolikt Grange – vi provade 2009. Idag ungt men tillgängligt – det kommer säkert lagras utmärkt men känns svårbedömt idag. 2010 ska dock vara grym då har du pengar är det en årgång att satsa på.

Penfolds Grange 2009 (600x389) (2)

Man gör också många bra viner i de lägre prisklasser. De billigare är kanske inte de intressanta vinerna men de alltid välgjorda och ofta bättre än de flesta i sina respektive prisklasser och i jämförelse med viner i samma stil.

St Henri Shiraz 1998 (600x397)

Från just 2010 kom kanske kvällens mest intressanta vin; St Henri shiraz. Fantastisk frukt, snygg syra, ung, vacker och i balans. Detta är ett vin för framtiden och till ett vettigt pris. Hittar du en flaska – köp! Vi fick också prova 1998 – ett mycket trevligt vin som visar på lagringspotentialen. Detta kommer leva i många är än.

St Henri Shiraz 2010 (600x387)

Vi fick också två vita viner 2013 respektive 2010. Bin 311 chardonnay 2013 från New South Wales är trots sin ungdom strålande, vackert, elegant med en pigg frukt och en exakt snygg syra och en lätt kyss av ek. Det här kommer bli mycket bra. Det släpps nästa år och jag ska se till att få tag i ett par flaskor.

Bin 311 Penfolds (600x399)

Det andra är Yattarna bin 144 görs i mycket liten skala på Tasmanien. Här frukten lite mer framträdande men vinet är fortfarande elegant och mycket trevligt. Bägge känns moderna i stilen och minner en hel del om bourgogne. Jag behöver dricka mer Australiensk chardonnay!

penfolds Yattarna Bin 144 (600x398)

Med på provningen var Penfolds vinmakare sedan 25 år, Peter Gago. En utmärkt värd full av humor men också kunskap. Anekdoter kombinerat med glimtar av Penfolds filosofi och verksamhet gjorde detta till en mycket trevlig kväll.

Peter Gago Yattarna (600x388)

Vinerna kompletterades med mat från Franzén, vackert, exakt, välgjort och väl anpassat till vinerna.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Magnus Reuterdahl

Gyllene droppar från Kroatien

RoxanichJust hemkommen från Lugana i Italien blir det några ord om Kroatien. Det var en underbar resa men det behöver smältas lite. Under våren har jag provat en hel del riktigt bra kroatiska viner och skrivit en del om vinerna från Roxanisch. Nu är dessa lite dyrare och har du inte provat viner från Kroatien tidigare vill du kanske prova något som är lite snällare för plånboken men fortfarande mycket bra och intressant. Bland de andra vinerna jag provat finns en hel del kul i lite olika stilar.

Dusan Jelic
Dusan Jelic

Kan dock börja med ett fantastiskt kroatiskt vin jag provade i Italien. När man är ute och reser kan behöva koppla av lite också. Efter dagens vinprovningar brukar vi därför ha med oss lite trevliga viner och min vän och #winelover kollega Dusan Jelic hade med ett strålande vin från producenten Vinogradi Volarevic: Syrtis 2010 plavac mali. Druvan plavac mali  är en korsning av crljenak kaštelanski (i sin tur en av föräldrarna till eller nära släkting till zinfandel) och dobričić. Vinerna får ofta hög alkohol, är ofta fruktiga och kraftiga så släktskapet till zinfandel känns, dock är syran annorlunda och örtkryddorna.


Syrtis 2010 plavac mali

Vinet är tätt med ett fruktigt anslag med inslag av plommon, körsbär och mörka mörka bär samt en kryddig doft där man kan förnimma muskot, kryddnejlika och torkade blommor. Vinet är fruktigt, med drag av lite varm nästan kokt frukt; plommon, mörka körsbär, färska björnbär och lite apelsinskal och mynta som skapar komplexitet. Strukturen men en fint balanserad syra, sandiga tanniner och snyggt integrerade ekfat gör att sötman inte tar över. Det är vin som verkligen läskar, som får en att vilja ha mat men också att njuta. Här finns maskulinitet i kraften och femininitet i blommigheten, här finns komplexitet och elegans. Mycket trevligt!

Syrtis 2010 plavac mali baksida

Det finns en del att läsa på flaskan (tyvärr är inte bilden bra). Vinet är ett Vrhunsko vino vilket är den högsta klassningen av vin i Kroatien. Bordsvin kallas Stolno vino och kvalitetsvin Kvalitetno vino. Vidare kan man utläsa att det är ett är torrt (mörkt?) vin i termen Suho Crno. Appellationen är Neretvansko vinogorje som är en underregion i Neretva i Dalmatien i sydvästra Kroatien.

Från nyliga excesser till viner man kan få tag i här hemma i Svedala och ett antal viner som provats vid lite olika tillfällen under våren.

Två utmärkt rödvin kommer från producenten Alen Bibich. Vingårdarna är belägna i bergen kring den lilla byn Plastovo, i Skradin, lite öster om hamnstaden Šibenik vid den Kroatiska kusten.

R6 Bibich

Bibich R6 Riserva 2010. Ett vin gjort på tre inhemska druvor som alla är besläktade med den kanske mer välkända zinfandel. Druvorna heter babić, plavina och lasin. Vinet har legat på amerikanska fat i 12 månader och håller 13% alkohol.

Doften är fruktig och har ett lite inslag av stenrök och örter

Vinet är rent, ungt, frisk och en riktigt fin struktur med snyggt integrerade ekfat. Här finns inslag av varma röda frukter samt blå och mörka bär men också en lätt blommig ton med inslag av viol. Avslutet är långt och kryddigt. Lite av en kombination av amerikansk zinfandel och ett ungt Rhônevin.

Ett riktigt bra allroundvin med massor med personlighet, använde det till grillat kött, till kallskuret, till rökt kött, till fisk – mycket trevligt.

sangreal

Bibich Sangreal shiraz 2013 (finns på bolaget från den 2/6)

Vinet är kryddigt, ganska kraftfullt och fylligt men snyggt balanserat, Här finns mörka bär och frukter, mogna plommon, björnbär, avrundade tanniner samt grön paprika, torkade örter och peppar. Avslutet har fin längd och även om det är kraftfullt blir det aldrig tungt utan är så där lite läskande som gör att man vill ha ett glas till. Riktigt trevligt!

En annan riktigt bra producent är Vlado Krauthaker. Han har cirka 35 hektar vingårdar i regionen Kutjevo på Krndija sydsluttningar i Pozega-dalen. Vingårdarna ligger på cirka 250-350 meter över havet och han använder slavoniska (Kroatiska) ekfat. När man ekfat omnämns oftast franska och amerikanska. Just var faten kommer ifrån ger en viss skillnad i smaken. De franska ekfaten ger vinerna en lite mjukare ton medans de amerikanska ger en lite mer aromatisk och söt ton. Andra länder som gör en del ekfat är Ungern och Kroatien (slavonska ekfat), dessa fats egenskaper liknar de franska men är inte identiska.

Krauthaker (800x513)

Jag har provat tre av Krauthakers viner, ett rött och två vita. Det röda gjort på Pinot Crin (Pinot Noir) och de vita på Graševina (Welschriesling) respektive Chardonnay.

Krauthaker Pinot Crin 2011 Selekcija

Mörk, lite rödfruktig doft, kryddig med inslag av ekfat och en liten aning choklad

Ungt friskt, Mjuk frukt med inslag av hallon och söta körsbär samt ett stänk av mörka plommon, vilket ger en ganska mörk ton. Det har en mjuk struktur, fina tanniner, en kryddighet med inslag av såväl peppar, ekfatskryddor samt en hint av julkryddor och chokladstänk i avslutet. Vinet balanseras av en snygg syra som följer med hela vägen snygg lite syrlig avslutning. Det finns drag som påminner om österrikiska pinot noir-viner eller kanske snarare mer åt saint laurent hållet, elegant men rustikt.

Ett bra och spännande, med personlighet och en egen ton.

Krauthaker Graševina Mitrovac 2012. Graševina är ett annat namn för welschriesling som är vanligt förekommande i t ex Österrike och Tyskland och förekommer under många andra namn såsom Olasz Riesling riesling Ungern och Riesling Italico i Italien. Trots sitt namn har den dock inget att göra med riesling. 

Vinet är friskt och har en fin syra, här finns inslag av gröna och gula äpplen, aprikoser, lime och lite asiatiska kryddor och ett kryddigt mineraliskt avslut. Efterhand framträder lite vaniljtoner. Ett friskt vin med en lite exotisk touch. Ett trevligt och bra vin.

Till detta vill jag tillägga att för att vara en welschriesling är detta riktigt bra. Det är sällan som welschriesling verkligen lyckas övertyga mig. Det är ingen dålig druva men det skapar inte stora viner – men man ska aldrig säga aldrig. Detta når kanske inte riktigt hela vägen hem för mig, men det når långt och det har personlighet. Detta är ett vin jag ska se till att prova igen, det visar på att man kan göra riktigt bra viner av welschriesling  och får känslan att det inte skulle må dåligt av lite lagring också, sådär en 2-3 år.

Krauthaker Chardonnay Rosenberg 2011

I doften finns en tydlig ekfatston kombinerad med rostade nötter, söta kryddor och mogna gula äpplen.

Vinet är torrt men fruktigt, lite krämigt, med fint inslag av inslag av mogna gula äpplen och exotiska frukter kombinerat med tydliga ekfatstoner.  För mig är eken för närvarande för att jag riktigt ska gång på detta. Det har en tendens att komma lite nära nya världen, blir lite för fruktigt, lite för ekigt och lite för stort. Om du gillar den stilen på vin, många gör det, så bör du testa det kanske är något för dig!

Vinerna är varuprover från Armanos (med undantag för det första), läs mer om vinerna deras hemsida.

Magnus Reuterdahl

Prima vin!

För ett tag sedan fick jag tillfälle att prova ett trevligt spanskt vin från Toro signerat vinmakaren Mariano Garcia. Om du gillar spanskt vin bör du ha ramlat över hans namn vid något tillfälle. Mest känd är han kanske för sitt arbete vid legendariska Vega Sicilia. Där han var oenolog mellan 1968 och 1998. Han var också med och grundade Bodegas Mauro i Duero-dalen 1980 och 1999 grundade han Bodegas Aalto tillsammans med Javier Zacchagnini 1999.

Vingården Bodegas Maurodos ligger vid Pedrosa del Rey och omfattar omkring 55 hektar vingårdar kring byarna Villaester, ca 20 hektar, och San Roman de Hornija, ca 35 hektar. Till största delen planterade med tinta de toro, en lokal tempranillo-klon. Vinrankorna varierar i ålder men är upp till 70 år gamla, med en medelålder på omkring 30-40 år, de odlas traditionellt som buskar.

Prima 2011 Toro

Prima de San Roman 2011, Bodegas Maurodos, gjort på tinta de toro och garnacha,vinet har legat 12 månader på franska och amerikanska ekfat. Druvorna kommer från stockar som är cirka 10-35 år gamla från vingårdarna kring San Roman de Hornija.

Det här är ett modernt, fruktigt och friskt vin. Frukten är koncentrerad och framträdande med inslag av såväl björnbär och röd frukt. Det finns också en snyggt ekfatskryddighet med inslag av vanilj och snyggt integrerade tanniner och en medellång lite varm eftersmak med en fin lite kryddighet. Syran är inte hög men närvarande och det finns ett litet stänk av mineralitet i avslutet. Framförallt är detta riktigt välbalanserat. Det här är ett vin som man har svårt att värja sig för, det är välgjort, läckert och ett sånt där vin som bara vill ha ett glas till av. Nu finns det också en viss komplexitet i vinet vilket gör att det har en spänning vilket gör att det passar både den som bara vill ha gott vin (om det nu är så bara) och den som är mer intresserad av vin.

Det här är riktigt bra och passar till såväl sommarens grilläventyr som höstens grytor eller som gott sällskapsvin och till ett bra pris. Prima är instegsvinet från Bodegas Maurodos och det gör en helt klart sugen på att prova storebror San Roman som var ett av de första vinerna från Toro som fick internationell uppmärksamhet.

Vinet finns på beställningssortimentet –  samt då och då via nätvinhandeln Cavarosa, som också är importör för detta vin. Man får man hålla koll på vilka viner Cavarosa har tillgängliga för tillfället – just nu är det en intressant champagne-producent; Michael Arnould och en bra chablis-producent; Sebastién Dampt som gäller. Vinet provades hos Cavarosa.

Magnus Reuterdahl

100 % Solo, 100 % Portugal, 100 % tourgia nacional

Det var ett tag sedan men nu har jag fått några intressanta varuprover från internetvinhandeln the Wine Company. Det första är ett trevligt grillvin från Portugal. Just Portugal är ett land där man kan hitta många riktigt bra viner till förhållandevis bra pris. Men det är också ett land med många druvor som man kanske inte alltid har koll på. I detta fall är det ett vin gjort på 100 % tourgia nacional.

Druvan är bland annat vanligt förekommande i vinregionerna Dão och Douro. Det är en av de mest använda druvorna i portvin, de andra är touriga franca, tinta roriz, tinta barroca, tinto cão och tinta amarela. Det finns dock totalt 82 druvor som är tillåtna i portvin men det är ett annat inlägg.

Förutom port gör man också riktigt bra rödviner på touriga nacional. Den förekommer ofta i cuvéer (blandningar) och är en druva med fin lagringspotential.

Dão ligger söder om Douro, och är uppkallad efter Dão-floden, längs med vilken majoriteten av regionens vingårdar är belägna. De bästa vingårdarna ligger på ca 150 – 450 meter över havet. För många är kanske kanske Dão mest känt, eller ökänt, för storsäljaren Mateus rosévin. Många har nog gjort precis som Elton John då han sjunger: I get juiced on Mateus and just hang loose i sången Social Disease. Låt dock inte detta skrämma bort dig från Dão – här finns massor med bra vin att hitta. Många av de bästa vinerna innehåller vin gjort på druvorna tinta roriz och touriga nacional. Andra spännande druvor att hålla koll efter är bastardo och baga som dominerar planteringarna i Bairrada i västra delen av Dão. Det görs också en del spännande vita viner bland annat på druvan encruzado.

Solo Reserva tourgia-nacional 2009 kommer från från Caves Velhas, som numer ägs av Enoport Producao De Bebidas SA. Caves Velhas är ett gammalt vinföretag med rötter som går tillbaka till 1881 och byggdes upp av João Camillo Alves.

Solo Reserva 2009 Touriga Nacional

Solo Reserva tourgia-nacional 2009, 100 % tourgia-nacional, lagrats 6 månader i franska ekfat under sex månader.

Doften är lite blommig och har inslag av mörk frukt med ett lätt syrligt anslag, till detta kommer noter av ekfat, kryddor och torkade nejlikor.

Vinet är i sig ganska kraftig och lite rustikt. Det finns tydliga inslag av mörka bär och frukter såsom mogna plommon, svarta vinbär och en liten röd ton av hallon. Under dessa finns lite blommiga violtoner men också en lite jordig ton som ger vinet karaktär. Vinet har en tydlig sötma som dock balanseras av en bra syra och ekfatskryddor. Just sötman och frukten drar en liten aning åt portvinshållet vilket ger en känsla av vilka toner tourgia nacional ger till portviner.

Sammantaget är detta ett trevligt, ganska enkelt rött vin som passar till grillat kött med lite hetta eller till lagrade ostar.

Magnus Reuterdahl

Caviste Jura-handlaren

Idag provade jag franskt guld från Jura signerat Domaine Labet, vinerna finns att beställa via Caviste från och med torsdag 13 mars kl 14.00 – min rekommendation är häng på låset, det kommer jag att göra!

Domaine Labet (800x590)

Domaine Labet har sitt säte i byn Rotalier söder om Lons-le-Saunier, vilket kallas Sud Revermont. Redan på 1970-talet gjorde man försök att odla ekologiskt, tyvärr misslyckades man då med detta även om man fortsatt arbeta med så lite kemikalier som möjligt. Det var först sonen Julien som tog det till nästa nivå då han 2003 köpte till 3 hektar, vilka han konverterade till organiska och fick certifierade av Ecocert 2010. Idag är dessa tre hektar införlivas i Domaine Labet. Totalt har man ungefär 13 hektar och även om allt ännu inte är certifierat arbetar man mot det målet.

Julien Labet är sedan några år vineriets vinmakare. Liksom sin far var han något av en pionjär då han valde att börja arbeta med nya eller relativt nya fat för jäsning och åldring av chardonnay. Idag har han dock blivit mer traditionell och delvis börjat använda större ekfat som demi-muids (300-600 liter) och stora foudres (15 hektoliter). Men som du kan se på flaskorna har man börjat byta ut de gamla Jura-flaskorna och till viss del förnya etiketterna.

Man arbetar med många olika viner, någonstans omkring 30 stycken. Caviste har valt ut tre av dessa till CAV0027. Alla tre i en stil som kallas ouillé-stil, vilket innebär att man fyller upp faten för att förhindra oxidation, snarare än oxidativ som kan sägas vara det traditionella i Jura.

Domaine Labet Fleurs 2012 (648x800)

2 fl 2012 Côtes du Jura Cuvée Fleurs à 135 kr
100% chardonnay, 15 månader på fat (3-10 år gamla)
Chardonnay Cuvée Fleurs från en blandning av druvor från fem skiften med vinstockar i olika åldrar.
Friskt, lite blommig med en hint gamla träfat. Här finns gula blommor, lätt aromatisk, lite exotisk frukt (någon på provningen nämnde physalis – vilket var spot-on) men också en mineralistik lite grapefruktig avslutning med en dos kryddor. Vinet är ungt, men också nyligen buteljerat, vänta ett par månader och syran kommer sitta perfekt. Perfekt sommarvin!
Domaine Fleur de Chardonnay 2011 (793x800)
2 fl 2011 Côtes du Jura Fleur de Chardonnay à 165 kr
100% chardonnay, 12 månader på fat (3-10 år gamla) 
Lätt ekfatston, som inledningsvis upplevs som en aning stor, rödgula äpplen, smörig lite krämig med en fin blommighet. Avslutet är komplext med en blandning av aromatiska örter och ekfatskryddor. En snygg syra gör att vinet trots ganska mycket kropp och krämigheten känns friskt och rustikt elegant. Riktigt trevligt – drick nu eller under sommaren till smörstekt fisk, kyckling, honungsglaserat fläsk. Mångsidigt, gott, annorlunda!
2010 Domaine Labet Les Varrons (800x576)
2 fl 2010 Côtes du Jura Les Varrons à 195 kr
100% chardonnay, 22 månader på fat (3-10 år gamla)

Les Varrons planterade med 65+ år gamla vinstockar som anses som några av de bästa inom vingården. Man gör två versioner av detta vin, jag är dock osäker om bägge faktiskt finns på marknaden, dels Juliens egen version, där man plockar druvorna mycket sent och inte använder något svavel – det vinet får lite högre alkoholhalt samt denna domaine version:

Lådans toppvin smakar purungt men har massor med potential – lagra i minst två år gärna uppemot 5. Det här vinet är ganska fylligt och runt, har massor av allt – kanske främst en fantastisk syra med inslag av citrustoner. Här finns mineral, våt sten och en precis lagom mängd ekfat och en fin äppelsmak som går från rödgula äppelskal till höstäpplen. Men det finns också ett inslag av hårda päron, nötter och en fin dos aromatiska toner samt ekfatskryddor och återigen kommer den den där gulblommiga tonen. Komplex, elegant, ung – underbar!

Läs mer om Domaine Labet på Wink Lorch’s blogg Jura Wine, Food and Travel och är du intresserad kolla också in hennes bok om Jura som kommer ut i april, den går dock att förbeställa och jag kommer recensera den så fort den dyker upp i min brevlåda.

Magnus Reuterdahl

En ankas död!

Idag blir det anka för hela slanten, trodde jag. När jag plockade fram den tyckte jag att den såg lite liten ut och vid en närmare granskning av förpackningen visar att det rör sig om en gårds svartkyckling. Jag fick den på min födelsedag, idag är det dags att kalasa på den.

Duc de Mayenne (627x800)

Tanken var att göra anka på tre sätt; tänk Knatte, Fnatte & Tjatte fast från en anka – nu fick det bli lite omtänk! Vi börjar med en consommé, följer upp med ungsstekta lår med en potatis- och palsternackskräm samt en kycklingbröstsallad.

buljong (674x800)

de Buyer (515x800)Consommén är på gång – en lite man tager vad man haver sak – ett par morötter, en palsternacka, lite rotselleri och blekselleri, en gul lök, en halv pepparfrukt, en vitlöksklyfta, lite tomatpuré, några vit- och svartpepparkorn och två lagerblad. Vi stekte snabbt upp det som var kvar av kycklingen (ben & allt) efter att filéerna, vingarna och låren tagits bort. I med rotfrukter, lök och cirka 1 ½ liter vatten och sedan ska det sjuda i ca 1½-2 timmar (under lock), och därefter silades den och fick koka ned ungefär (30%) och till sist klareras med äggvita.

Idag är också dagen jag får tillfälle att inviga en annan födelsedags present, en ny stekpanna: de Buyer 32 cm 🙂

Perle di Piera Silver Pearl Pinot Grigio brut (600x800)

Jag återkommer och uppdaterar inlägget efter hand med bilder och några kommentarer om övriga rätter. Men givetvis behöver man också något att dricka under tiden man lagar mat. Idag blev det en flaska riktigt trevlig enkel spumante brut: Perle di Piera, Silver Pearl, Pinot Grigio brut från Piera Martellozzo. Ett rakt på sak bubbel med fin syra, rak ryggrad och mineralitet. Torrt & gott helt enkelt.

svartkyckling (748x800)

Kycklingfiléerna har förstekts och vi kommer göra en kall apelsinsallad med lite röd peppar. Vi har också brynt låren och vingarna, dessa kommer honungsglaceras och kryddas upp med timjan och kastas in i ugnen och serveras med potatis- och palsternackskräm samt lite stuvade kantareller – trots bakslaget tidigare (ankdrömmen) börjar det ta sig 🙂

ost (800x589)

Som eftersläckning kommer det bli lite fler födelsedagspresenter. Jag fick ett presentkort hos Androuet. VI köpte ett par ostar. Banon, insvept i kastanjelöv och inbunden med bastband, en getost från bergen i Lure, Haute-Provence samt en stilton farmhouse.

Cerise Noire au Thym (600x800)

Till detta blir det tillbehör i form av Cerise Noire au Thym (från Gattimondo) och fikon med mandlar.

fikon (554x800)

I sista sekunden valde jag att ändra förrätten, efter att smakat lite på kråset som ingått i buljongen insåg jag att detta är för gott för att kassera. Jag plockade därför av allt kött som fanns kvar kring bröstkorgen med mera, stekte upp detta snabbt i smör och tillsatte lite färsk timjan. Lade detta i botten på ett fat hällde över consommén och gjorde en soppa istället. Det blev utmärkt, en rik klar soppa med kycklingbitar 🙂

Chateau des Jacques Moulin-á-vent 2010 och kycklingsoppa (800x600)

Vi behövde ju också lite bourgogne till det hela, det fick dock bli en beaujolais; Chateau des Jacques Moulin-á-vent 2010, ett utmärkt om ett ganska ungt vin från Louis Jadot. Till just den här rätten tror jag dock att jag skulle kört en vit bourgogne istället, den vägde helt enkelt lite för lätt mor den rika buljongen.

Chateau des Jacques Moulin-á-vent 2010 (728x800)

Vinet har intensiva aromer av mogen röd frukter, blommor och örter. Det har en snygg lite köttig kvalitet, ett fint djup och bra syra, här finns en snygg lite jordig ton, en hint av persika och en hel del röd frukt och lite nypande tanniner.  Vinet är ungt men svarar bra, det är välbalanserat och ett snyggt torrt lite örtigt avslut. Det är sällan man hittar bra bourgogne i denna prisklass – mitt tips är köp och lagra några år (eller var hedonistisk och drick nu för det funkar också riktigt bra)!

kycklingsallad (604x800)

Mellanrätten blev riktigt bra, kycklingbröstsallad med apelsin och balsamicvinäger. Gjorden en enkel vinägrett på nypressad apelsinjuice, olivolja, lite vinäger, salt och svartpeppar. Hackade ned en halv pepparfrukt, en näve färsk koriander, en vårlök, skar ned en rödlök och fileade en apelsin och skar ned den – lät det hela dra en liten stund. Sedan ned med lite ruccolasallad och ett par endiver – rör runt och lägg upp. Skar upp kycklingbröstet i tunna skivor (det var kryddat med lite vitpeppar, salt och timjan) och hällde över lite bra  balsamico och en näve riven parmesan – kan det bli annat än bra? Samma vin som ovan!

Gocce Balsamic vinegar of Modena (503x800)

Huvudrätten på plats, honungsglaserade lår och vingar, kryddade med lite timjan, stekta i ugn med potatis- och palsternackskräm/mos, stuvade kantareller med lite parmesan och rivna morötter. Blev mycket gott!

kyckling (711x800)

Till detta öppnade vi upp ytterligare flaska från Louis Jadot; Pommard Premier Cru 1997. Det är inte varje dag man kan hitta lite lagrad bourgogne på bolis, och detta till hyfsat pris, så passa på!

Pommard Premier Cru 1997 (600x800)

Pommard Premier Cru 1997 2 (800x596)I detta vin kommer lite mer mogna toner, lite mer jord men också lite mer skitighet – på ett positivt sätt – med en fruktkoncentrerad djup floral ton med inslag av torkade blommor, viol, rosor, mogna körsbär, röda skogsbär och stenfrukter som drar år det mogna förpackade i ett sammetslent fodral. Här finns också inslag av lakrits och tobak som leder ned i ett långt avslut. Frukten är kanske en liten aning kokt, men inte så det stör, och känns en aning äldre än det är och det har en liten skitighet – dock inget som stör. Jag säger njut nu, eller spara ett par år men inte så mycket mer, men tvinga bolaget att ta mer sådant här!

Bör luftas i cirka 30 minuter.

Osten är inte äten, än, men kommer så bli – redan provad = utmärkt! Men jag är nog nöjd med inlägget som det är – jag är mätt, det är sent – mmm…

Chateau des Jacques Moulin-á-vent 2010 och Louis Jadot; Pommard Premier Cru 1997 är ett varuprov från VinUnic

Magnus Reuterdahl

Var hittar man bästa bubblet i Eken?

Finns det hopp om vin utanför vintriangeln, dvs Gamla Stan, Stockholm. Ja! Idag var jag på the Champagne bar by Richard Juhlin – och här flödar bubblornas bubbel.

the champagne bar by Richard Juhlin (504x559)

Om du gillar champagne vet du vem Rikard Juhlin är – en av världens främsta champagnekännare, kanske den främsta! Nu har han nyöppnat sin champagnebar. Sedan september är den nya adressen Norrlandsgatan, Mood Stockholm, en trappa upp.

Rickard Juhlin & Björnstierne Antonson
Rickard Juhlin & Björnstierne Antonson

Björnstierne Antonson, sommelier, skribent och livsnjutare bjöd tillsammans med Rickard Juhlin in till att prova unika bubblor på fredagseftermiddagen – och vilka bubblor sedan – till toner spisade av Alf Tumble musik.

champagne methusalem (600x800)

Det är inte varje dag man öppnar upp en methusalem flaska (6 liter), i detta fall Comtes de Champagne Blanc de Blancs Tattinger 2004. En av 50 flaskor tappade på methusalem! Det här är en fantastisk champagne, fin frukt, frisk, elegant, lång – bara att njuta!

Comtes de Champagne Blanc de Blancs Tattinger 2004 (800x800)

Därefter öppnades en riktig udda fågel; endast 1500 flaskor gjorda, första årgången av vinet, alla flaskor görs på magnum eller större: Champagne Boërl Kroff 1995 Magnum. Komplex, nötig, nougat, champinjoner, fin frukt, elegant, lång och riktigt bra!

Champagne Boerl Kroff 1995 (800x800)

Till sist öppnades också lillebror; Champagne Boërl Kroff B 2003. Fantastisk mousse, perfekta bubblor, charmig, precis och elegant!

B de Boerl Kroff Champagne 2003 (800x689)

Kan en helg börja mycket bättre än så här? Vill du också börja helgen i stil kan jag varmt rekommendera ett besök. Än så länge har man öppet på fredagar, 16.00-21.00 och man har alltid ett stort utbud av champagne i flaska eller på glas. Några finns där alltid medan vissa byts ut med några veckors mellanrum så att det alltid finns något nytt och spännande att prova.

Magnus Reuterdahl

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: