Sök

Magnus Reuterdahl Wine blog/vinblogg

Wine writing, in part Swedish, part English. Most new articles are published at http://www.dinvinguide.se

Etikett

The Wine Company

Just nu på DinVinguide.se: Vad händer om monopolet faller?

Jag provar viner från the Wine Company på DinVinguide.se – Läs mer om det här:

http://www.dinvinguide.se/hwar-fjortonde-dag/vad-hander-om-monopolet-faller/

Detta bildspel kräver JavaScript.

Magnus Reuterdahl

100 % Solo, 100 % Portugal, 100 % tourgia nacional

Det var ett tag sedan men nu har jag fått några intressanta varuprover från internetvinhandeln the Wine Company. Det första är ett trevligt grillvin från Portugal. Just Portugal är ett land där man kan hitta många riktigt bra viner till förhållandevis bra pris. Men det är också ett land med många druvor som man kanske inte alltid har koll på. I detta fall är det ett vin gjort på 100 % tourgia nacional.

Druvan är bland annat vanligt förekommande i vinregionerna Dão och Douro. Det är en av de mest använda druvorna i portvin, de andra är touriga franca, tinta roriz, tinta barroca, tinto cão och tinta amarela. Det finns dock totalt 82 druvor som är tillåtna i portvin men det är ett annat inlägg.

Förutom port gör man också riktigt bra rödviner på touriga nacional. Den förekommer ofta i cuvéer (blandningar) och är en druva med fin lagringspotential.

Dão ligger söder om Douro, och är uppkallad efter Dão-floden, längs med vilken majoriteten av regionens vingårdar är belägna. De bästa vingårdarna ligger på ca 150 – 450 meter över havet. För många är kanske kanske Dão mest känt, eller ökänt, för storsäljaren Mateus rosévin. Många har nog gjort precis som Elton John då han sjunger: I get juiced on Mateus and just hang loose i sången Social Disease. Låt dock inte detta skrämma bort dig från Dão – här finns massor med bra vin att hitta. Många av de bästa vinerna innehåller vin gjort på druvorna tinta roriz och touriga nacional. Andra spännande druvor att hålla koll efter är bastardo och baga som dominerar planteringarna i Bairrada i västra delen av Dão. Det görs också en del spännande vita viner bland annat på druvan encruzado.

Solo Reserva tourgia-nacional 2009 kommer från från Caves Velhas, som numer ägs av Enoport Producao De Bebidas SA. Caves Velhas är ett gammalt vinföretag med rötter som går tillbaka till 1881 och byggdes upp av João Camillo Alves.

Solo Reserva 2009 Touriga Nacional

Solo Reserva tourgia-nacional 2009, 100 % tourgia-nacional, lagrats 6 månader i franska ekfat under sex månader.

Doften är lite blommig och har inslag av mörk frukt med ett lätt syrligt anslag, till detta kommer noter av ekfat, kryddor och torkade nejlikor.

Vinet är i sig ganska kraftig och lite rustikt. Det finns tydliga inslag av mörka bär och frukter såsom mogna plommon, svarta vinbär och en liten röd ton av hallon. Under dessa finns lite blommiga violtoner men också en lite jordig ton som ger vinet karaktär. Vinet har en tydlig sötma som dock balanseras av en bra syra och ekfatskryddor. Just sötman och frukten drar en liten aning åt portvinshållet vilket ger en känsla av vilka toner tourgia nacional ger till portviner.

Sammantaget är detta ett trevligt, ganska enkelt rött vin som passar till grillat kött med lite hetta eller till lagrade ostar.

Magnus Reuterdahl

Alicante Bouschet från Portugal

Ikväll blev det att öppna upp ett spännande varuprov från the Wine Company, Grand’ Arte Alicante Bouschet 2009 från Portugal, läs mer om vinet här.

Alicante Bouschet är en lite udda druva. Jag har framförallt provat den som blanddruva men också några gånger som 100% druva, bland annat i ett fantastiskt fatprov hos Donnafugata på Sicilien.

Druvan är en korsning mellan druvorna Petit Bouschet och Grenache som gjordes av Henri Bouschet 1866. Petit Bouschet skapades för övrigt av Henris far Louis genom att korsa druvorna Teinturier du Cher och Aramon. Det är en så kallad teinturier-druva, det vill säga en druva med rött kött. Nästan alla druvor ger en vit druvmust. Det röda färgen kommer sedan genom skalkontakt, från de blå druvorna som ger färg, eller genom att tillsätta vinmust från en druva såsom denna.

Alicante Bouschet beskrivs ofta som en druva som ger ganska alkoholstarka viner med tydliga tanniner och en ganska alldaglig smak. Nu ska det sägas att jag provat några som inte alls ger alldagliga viner, bland annat fatprovet hos Donnafugata som är riktigt lovande samt dagens vin.

Druvan odlas på flera ställen i världen men kan knappast kallas vanlig, en av de regioner där den är vanligare är Alentejo i Portugal. Nu kommer dock inte detta vin från Alentejo utan från Lisboa (tidigare kallad Estremadura) är belägen norr och väster om Lissabon.

Grand Arte Alicante Bouschet 2009

Grand’Arte alicante bouchet 2009 är gjort av José Neiva Correi, Quinta de Porto Franco Single Estate, DFJ Vinhos, på på 100 % alicante bouschet och håller 14 % alkohol, inte svagt men inte heller jättestarkt.

Färgen är mörk, doften kryddig, jordig och fylld med mörka bär och vitpeppar.

Det här är ett kraftfullt rustikt vin, med inslag av björnbär, svarta körsbär, mogna plommon och hålls uppe av en snygg syra. Det har en välintegrerad ekfatston, en hel del tanniner, dessa är dock ganska mjuka och känns mest i avslutet och det har en örtig lite kryddig ton med inslag av bland annat vitpeppar, torkad salvia och lagerblad som nästan drar lite åt järnhållet (tänk persilja).

Enkelt, bra och spännande, Alicante Bouchet ger kanske inte viner som slår en med elegans och stringens utan snarare rustika hemvävda toner. Om du vill prova något lite annorlunda som passar bra till kötträtter, grytor så är detta lite av ett fynd.

Magnus Reuterdahl

Med Portugal i siktet

För ett par dagar sedan bevisade Portugal att de, åtminstone för tillfället, är såväl habila som lite bättre än oss på forbollsplanen. De är också lite bättre än oss på att göra vin, varje gång jag provar portugisiskt vin bevisar de att de att jag dricker på tok för lite portugisiskt vin. Om ett par veckor åker jag därför till Portugal för Adegga wine market.

Ikväll var det dags att testa ett varuprov från just Portugal och mer exakt från regionen Vinho Verde, levererat av the Wine company. Vinho Verde är ett intressant vinområde i nordvästra Portugal. Historiskt var området kallat Minho efter landskapet det ligger i. Namnet vinho verde blir översatt grönt vin men har betydelsen ungt vin.

Jag har inte druckit några mängder viner från Vinho Verde, men det har blivit några i år och det får gärna bli fler. Jag har skrivet om ett par riktigt bra här (du får klicka dig vidare till Hwarfjortonde dag – Dinvinguide.se) och här, bägge dessa gjorda på druvan Alvarinho.

Det jag gillat med dessa viner är deras lätt anslag, fantastiska syra och fina frukt, dess lätthet, elegans och flörtighet.

Aveleda 2012

Kvällens vin: Vinho Verde Aveleda 2012 gjort på en blandning av druvorna loureiro (loureira, loureiro blanco), trajadura (treixadura) och arinto (arinto de Bucelas).

Vinet är fräscht med en trevlig syra som nästan blir lite spritsig och en fin fruktig ton som gör vinet lite runt. Här finns såväl vinterpäron som gröna äpplen samt lite söt citrusfrukt och en lite silkeslen avslutning. Det här är ett enkelt men trevligt vin som är uppfriskande och har en precis lagom sötma. Ett plus är den låga alkoholhalten på 10 % vilket gör att man kan ta ett extra glas.

Utmärkt som sällskapsvin, till vit fisk eller till en sallad. Ett riktigt bra vardagsvin!

Magnus Reuterdahl

Vad är ett borgarvin?

Häromdagen knäckte vi ett varuprov från the Wine Company Chateau Bellegrave 2008 Medoc Cru Bourgeois (läs mer om vinet här). Ni har nog liksom jag snubblat över olika kvalitetsbeteckningar på vin t ex de franska klassificeringarna A.O.C. (Appellation d’origine contrelée), VDQS (Vins delimité de qualité de supérieur), Vin de Pays (lantvin), Vin de table (bordsvin). Andra är de 1855 års klassificering av bordeauxvinerna såsom Premier Cru, Deuxièmes cru, Troisièmes cru, Quatrièmes cru, Cinquièmes Cru och Grand Cru Classé (Jag är fullt medveten om att jag inte förklarar dessa termer här och nu men kommer att återkomma till det vid tillfälle).

– Vad betyder då Cru Bourgeois – Borgarnas vin? 

Jag har sammanfattat det lite snabbt här men Anders Öhman har skrivit ett bra inlägg som är mer heltäckande, läs mer här. Viktiga år när det gäller just Bordeaux är 1855, 1932, 2003, 2007 och 2008.

1855 görs den första klassificeringen inför världsutställningen, redan då planer att utvidga denna med cru bourgeois , det kom dock att dröja till 1932 då handelskammaren i Bordeaux upprättade en ny förteckning som denna gång omfattade 444 slott. Denna ratificerad dock aldrig officiellt men användes mer eller mindre fram till 2003. Då antogs Cru Bourgeois de Médoc som en officiell klassificering, 444 slott hade dock nu blivit 247. Redan 2007 revs dock beslutet upp efter att några av de som uteslutits överklagat och benämningen förbjöds. 2008 lades nya regler fram där alla egendomar i Médoc kan ansöka om att bli godkända genom ett kontrollbesök för att se att de når upp till minimikraven på anläggningen. För att få använda namnet räcker dock inte detta utan vinerna provas och de som uppnår kraven får benämnas cru bourgeois och förses med en kontrolletikett. Av 309 slott blev 243 godkända för årgång 2008 och 246 för årgång 2009, men bara 218 blev godkända bägge åren.

Bild från the Wine Company

Chateau Bellegrave 2008 Medoc Cru Bourgeois görs på 60% cabernet sauvignon, 35% merlot, 5% petit verdot.

Det har en förhållandevis fruktig doft med inslag främst röda bär men också en lite underliggande mörkare frukt och svarta vinbär, ekfat och färska örter samt en aning tobak. Det doftar Bordeaux!

I stilen är det förhållandevis lätt men med en hel del ekfat och bra tanniner. Det är välbalanserat med en fin syra, från botten kommer en fin fruktig kraft och ganska tät frukt med inslag av såväl körsbär, röda och svarta vinbär som en aning plommon och i eftersmaken färska örter, en aning stall och lite tobak samt en aning järn.

Detta är ett trevlig bordeauxvin i den lite mer lättillgängliga stilen, enkel men riktigt bra och kanske främst till mat, drick nu eller inom två till tre år.

Magnus Reuterdahl

Lübecker Rotspon Grande Sélection Carl Tesdorpf 2009

Bordeauxviner i mellanprisläge är inget som det direkt dräller av i bolagets hyllor, jag fick ett varuprov från the Wine Company2009 Lübecker Rotspon Grande Sélection Carl Tesdorpf.  Det första som slår en är varför en tysk titel på ett bordeauxvin, det andra är flaskans form, detta är mer vad jag skulle kalla en butelj än en flaska och sannolikt gjord för att minna om en svunnen tid. Vinet är gjort på 70% merlot och 30% cabernet sauvignon och tappas i Tyskland via Carl Johann Tesdorf.

Vinet har en fruktig doft med inslag av mörka och röda bär, lite blommor samt ekfatkryddor. Smaken är ganska stram, med ett tydligt vinbärsinslag, syrliga körsbär och plommon. Dessa ackompanjeras av ekfatskryddor som går i en lätt rostad ton, bra integrerade tanniner, lite mörk choklad och stall.

Jag öppnade upp vinet och provade och funderade lite vad jag skulle matcha de där lite syrliga vinbärs och körsbärstonerna till och kom att tänka på de turkiska rätter vi provade för en tid sedan, läs mer här, och till detta fungerade bra – det gifte sig väl mot myntan, det det friska och syrliga i kryddorna och maten.

På det stora hela är detta ett ganska trevligt vin men lite oförargligt och det saknas en del i personlighet och djup, framförallt smakar det inte riktigt Bordeaux. Det smakar å andra sidan inte heller nya världen så det är lite svårplacerat och jag kan tänka mig att detta kanske smakar mer som vin en gång gjorde, då de härtappades och blandades på plats snarare än på vingården – så kanske är det inte bara flaskan som minner om en svunnen tid utan också vinet.

Magnus Reuterdahl

Marchesi Antinoris La Braccesca Vino Nobile 2007

För några dagar sedan provade vi La Braccesca Vino Nobile 2007 Vino Nobile di Montepulciano D.O.C.G., ett varuprov från the Wine Company. Vinet kommer från den toskanska vinmakaren Marchesi Antinori.

Vino Nobile di Montepulciano är en typ av vin som kommer från från södra delen av Toskana och området kring staden Montepulciano. Vinerna domineras av sangiovese druvan, som i området också kallas för prugnolo gentile, och balanseras av andra druvor såsom canaiolo nero.

Doften är tät och balanserad, mörka bär och mogen frukt möter ekfatstoner och en kryddig avslutning med inslag av vanilj.

Inledningsvis är det främst tanninerna och de lite mogna stora frukttonerna som märks tydligast medans de lite friskare bäriga tonerna av körsbär och vinbär ligger i bakgrunden, med lite syra balanseras de upp. I bakgrunden finns en snyggt integrerad ekfatston med lite vanilj men också kakao och peppar samt en jordighet. Vinet har vidare en pigg syra och en friskhet från en en liten lurande mineralton i bakgrunden. Det här är ett relativt kraftigt vin som ligger lite mitt emellan lyx och vardag och funkar åt bägge hållen. Vi provade det till en köttbit samt några blandade hårdostar och vinet gifte sig väl med bägge – de lite mörkare fruktiga tonerna framträder mer med maten med osten lyfter fram den lite sötsyrliga tonen istället. Ett snyggt vin, kanske främst till mat, för alla tillfällen.

Läs mer om vinet hos the Wine Company

Magnus Reuterdahl

Blå och lila förlustelser

Hemma hos min föräldrar blev vi bjudna på älgstek, som alltid fantastiskt gott, men man vill ju gärna bidra med något, vid sidan av vinet – kanske särskilt i detta fall då jag tagit med ett varuprov. Nu låter kanske detta snålt – men det är ett vin jag verkligen ville prova till älg. Jag har tidigare druckit Brancaia il Blu 2004 som med lite lagring var fantastisk och har nu via the Wine Company fått 2007:an. Väl medveten om att detta är ett barnarov ville jag ha något med en krämig gräddsås och min mor gör en ljuvlig dito till älgstek, men jag hade också känslan att det skulle gifta sig väl med älg. Mitt bidrag vid sidan av vinet fick bli balsamicoinkokt lök som är ett riktigt trevligt tillbehör till älgsteken, smaken är lite sötsyrlig och ersätter den klassiska gelén.

Balsamicoinkokt lök till ca 4 personer 
ett drygt 20-tal schalottenlökar eller pärllökar
2 1/2 msk strösocker
3 msk sirap eller honung
1 nypa salt
2 dl vitvinsvinäger
1 dl balsamico (utan tillsatser)

Gör så här:

Skala löken, ett enkelt sätt är att snabbt skålla dem. Därefter blandar man vitvinsvinäger och strösocker i en kastrull och låter det koka upp så att sockret smälter. Häll i löken och låt koka på medelhög värme cirka 10 minuter. Sänk värmen och låt vätskan koka samman och in i löken, ca 10-15 min. Undertiden, häll balsamico och sirapen i en annan gryta och låt sjuda i några minuter – OBS, låt inte koka. Sänk värmen på kastrullen med löken så att det sjuder och häll över balsamicoblandningen, låt sjuda på svag värme 15-20 minuter, tills en stor del av vätskan kokat in i löken. Det går också bra att spara löken, lägg den i en tättslutande glasburk och förvara i kylen.

Åter till vinet Brancaia il Blu 2007. Det här är en supertuskan som kan beskrivas som en mix av Chianti classico och en supertuscan – här finns Chianti classicos tanniner och elegans och lite av supertoskanernas bärsötma och bredd med inslag av bordeaux. Vinet är gjort på 50 % sangiovese 45% merlot 45% och 5 % cabernet sauvignon. Det är flaggskeppet hos La Brancaia som har sin vingårdar kring byn Radda i Chianti. Bakom vinet står vinmakerskan Barbara Widmer.

Doften är ung och frisk, med en intensiva toner av mörka och röda bär med ett litet inslag av rostade fat och eukalyptus i bakgrunden. Läckert!

Även i smaken är detta ungt, det är på samma gång generöst fruktigt som strävt och lite ogint, ännu är tanninerna lite för sträva och frukten lite för knuten för att riktigt fungera som ett sällskaps vin. Efter några timmar i karaffen och en hel del snurrande på glaset träder det dock fram ett vin som man har mängder av potential. Med andra ord köp och lagra! Detta är ett elegant vin, med flera nivåer – är finns moreller, mörka körsbär, mogna plommon och lite svartvinbär blandat med en lätta rostade ekfatstoner, vinbärskärnor och örter och en lite pepprig eftersmak med inslag av kakao bitterhet. Det här är en riktigt trevlig mix av Chianti classico och Bordeaux – ett giftemål som är sin linda och kanske behöver 3-5 år för att mogna innan det riktigt drickfönstret står på vid gavel men som bör går att lagra åtminstone 10 år och sannolikt mycket mer. Man kan dock dricka det redan nu, men bör då göra det i kombination med en krämig sås som mjukar upp tanninerna, mörkt kött som lyfter fram frukten – med andra ord – älgstek med gräddsås var en utmärkt kombination. Köp & lagra – mer information finns hos the Wine Company!

Efter det här vinet känner jag att jag är mycket intresserad av att smaka La Brancaias Chianti classico som jag aldrig provat 🙂

Läs också vad Svenssonsmakaren tycker om detta vin!

Magnus Reuterdahl

Jakten på det rosa vinet!

Varje år börjar samma jakt – jakten på ett bra rosé – det finns enstaka bra på vårt statliga monopol men inte många, ofta går de att räkna på ena handens fingrar – majoriteten är någon form av bastardiserat rosévin som smakar mer som hallonbåtar eller ferraribilar i flytande form. Det är inte så ett rosévin ska smaka!

Nu anser jag inte att roséviner behöver vara storslagna eller komplexa, snarast anser jag tvärtom att det ska vara enkla och tydliga – de ska vara lätta, friska och fräscha. De får gärna ha inslag av röda vinbär, hallon eller smultron men bärsmaken ska inte vara överväldigande utan mjukt deltagande – och ackompanjeras av en tydlig mineralton och en spelande syra. Ett tips är att titta på färgen – ett rosé bör vara laxrosa – detta är dock ingen garanti för att det är bra – det ska dock inte se ut som en sämre paraplydrink eller smoothie i färgen eller vara förpackat i en box– då kan jag nästan garanterar att det är dåligt!

Via the Wine Company fick jag ett varuprov som är vackert laxrosa och med andra ord uppfyller den ena förutsättningen.

Château Beaulieu 2010 Coteaux d’Aix-en-Provence A.C.

Doften är en aning för söt vilket oroade mig lite – söta skogshallon, smultron, svartvinbärste och torkade örter, med en liten aning godis i botten.

Smaken är mycket dock trevlig, lite svalt tillbakalutad, snygg balans mellan bärsötma och syra med bra dos mineraler och örter i avslutet. Det är perfekt för mig – enkelt men ändå elegant, sött men ändå läskande, syrligt men inte vasst – ett perfekt mellanläge mellan rött och vitt, bra som sällskapsdryck, utmärkt till bufféer – överlag en fantastisk sommardryck. Bara att köpa och njuta, det kommer jag att göra.

Vinet finns att betsälla på the Wine Company, läs mer här!

Magnus Reuterdahl

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: