Sök

Magnus Reuterdahl Wine blog/vinblogg

Wine writing, in part Swedish, part English. Most new articles are published at http://www.dinvinguide.se

Etikett

Sweden

Borta bra men hemma bäst…

Hemkommen efter julen återfår man lite av vardagen, även om man råkar vara ledig. Efter flera dagar med massor med julmat, i och för sig god sådan, är det gott att äta och göra något annat. Vi slängde in en kyckling i ugnen och brassade på en risotto smaksatt med västerbottenost och kantareller.

För att göra risotto behövs lite vin och jag hade ett varuprov som väntade på att provas, så ett par deciliter till risotton och lite att smaka på.

The Wild Olive Chenin Blanc 2013 (800x747)

The Wild Olive (Olea Africana) Chenin Blanc 2013, Paarl, Coastal Region, Sydafrika, gjord på 100 % chenin blanc.

Doften är vitblommig med en lätt parfymerad touch, det finns också toner av gröna äpplen och exotisk frukt.

Vinet är friskt och fräscht men ganska fylligt, här finns gott om frukt, gröna och gula äpplen, aprikos och lite citrusmarmelad toner som balanseras upp av en fin syra som minner om krusbär. Vinet har en relativt lång eftersmak.

På det stora hela är detta en trevlig chenin blanc som i stilen minner lite om Loire men i frukten avslöjas nya världen ursprunget. Ett bra vardagsvin som funkar till lättare rätter, sallader, kyckling, skaldjur eller som sällskapsvin.

Vinet finns via the Wine Company.

Idag har jag också hunnit med att ta hand om en av mina julklappar, ett drygt kilo lingon har blivit sylt 🙂

Lingonsylt (800x531)

Magnus Reuterdahl

Ett par dagars semester så är inför stormen Sven är inte dumt, denna gången lämnar jag dock sambon hemma :/ Om ett par timmar bär det av mot Arlanda och vidare till Lissabon och Adegga winemarket.

Jag ska försöka hinna med att blogga lite också – samtidigt håller jag också på att färdigställa två artiklar för BKWine Magazine om importören Kjeffes bodega som hade en intressant sortimentsprovning härom veckan samt bordeauxprovningen Grand Cercle des Vins de Bordeaux på Grand Hotel för ett par veckor sedan med ett 50-tal producenter.

Tyvärr har bilderna från Kjeffes visat sig oanvändbara på grund av ett fel på SD-kortet i kameran, i princip alla bilder har pixelfel – bara slänga och byta kort.

Vi får väl se vad som hinns med – jag vet dock att jag kommer prova en del sådant här:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Magnus Reuterdahl

Premiumglögg från USA med svenska rötter

Idag är det den första advent, vad passar väl bättre då än att prova glögg?

Den här glöggen snubblade jag över utav en slump. På en fest i våras stötte jag ihop med Patrik Geijer, vi upptäckte att vi hade ett gemensamt intresse i dryck. Det kom fram att han står bakom en amerikansk glögglikör, baserad på ett svenskt recept: Geijer glögglikör 1889. En glögg som kan kallas för en premiumglögg.

Geijer Glögglikör 2 (540x800)

Receptet kommer från Patriks gammelfarmor varför glöggen fått årtalet 1889 på etiketten, året då gammelfarmor föddes.

Varför heter den glögglikör – den mesta glöggen som säljs i Sverige är baserad på druvjuice eller druvor som sedan spetsats med sprit och blir därför likställd med vin. Geijer baserar sin på ett destillat och då blir det likör. Detta kan göra det krångligt att hitta den i de butiker den finns (den finns primärt på beställningssortimentet) eftersom den hamnar bland andra likörer och inte i glöggsektionen. Det gör också att den blir dyrare på grund av att alkoholskatten blir högre trots att alkoholhalten inte nödvändigtvis skiljer sig mot andra glögger.

Tillverkningsprocessen utgår från kryddorna kardemumma, kanel, kryddnejlika, russin, mandel, pomerans och rörsocker. Dessa kokas och får ligga i vatten i tre dygn för att kryddsmaken ska extraheras. Därefter särskiljs vätskan och kryddorna samt russinen som destilleras. Efter detta sammanför man destillatet med avkoket, okryddad sprit och vatten för att uppnå rätt balans och alkoholnivå. Bryggningen görs på det lilla destilleriet St. George Spirits i Alameda, Kalifornien.

Givetvis har vi provat den såväl kyld som varm, den kan dock också med fördel användas som just likör. I USA marknadsför man den framförallt som smaksättare i drinkar, framförallt i rom-, bourbon- och gindrinkar. Drinkrecept hittar du på Geijers hemsida, där det finns recept på drinkar som Glögg gimlet, Stockhom sour och Negroni special med flera.

geijer Glögglikör 3 (800x516)

Till glöggen, Geijer glögglikör 1889, den håller 20% alkohol, och har en vacker bärnstensfärg.

geijer glögglikör 1 (358x800)Uppvärmd:

Doften har en tydlig kardemummaton med inslag av pomerans och kanel – en blandning mellan pepparkaka och kardemummabullar, intensiv, julig och lockande.

Smaken är kraftfull och intensiv men texturen len. Det finns en hel del kardemumma, kanel och apelsinskal i smaken. Den har ett fint djup och kryddig lite brödig/nötig avslutning. Glöggen har sötma men det är kryddorna som ger smaken, den är vuxen, definitivt julig och mycket god med en kvardröjande kryddig eftersmak – borde fungera underbart med skånska pepparkakor. För dig som inte gillar saftglögg spetsad med alkohol är detta det uppenbara valet men den borde också fungera utmärkt för dig som gillar vår vanliga bolagsglögg.Det jag framförallt gillar är att sötman inte är det framträdande och att man vågat ha en kraftig kryddighet.

Kyld:

När den är kall kommer lite mer citrustoner och blommighet fram i doften – frisk, fräsch och julig.

När glöggen är kyld försvinner en del av den intensiva kryddigheten och glöggen bli mildare, pomerans får men mer framträdande ton och en snygg liten syrlighet träder fram samt en lätt blommighet. Sötman får en lite mer framträdande roll och på detta sätt kan den fungera bra som en avec till en julig efterrätt. Skulle dock inte ta den till kaffet!

Här kommer det till personlig smak, jag föredrar den varm även om den också är god kall, det som gör att jag föredrar den varm är att sötman kommer mer i bakgrunden än i den kalla. Jag har inte heller provat den i någon drink men kan mycket väl tänka mig att den gifter sig med t ex rom eller bourbon.

Så vad vi har är svensk tradition i amerikansk stöpning återlanserat i Sverige – kul och gott!

Trevlig advent

Magnus Reuterdahl

Red Obsession – en film om Bordeaux, om vin och vinhandel samt Kina

Between the time when the oceans drank Atlantis and the rise of the sons of Aryas, there was an age undreamed of. And unto this, Bordeaux, destined to be the priemiere Cru in the wine world upon troubled times. It is I, his chronicler, who alone can tell thee of its saga. Let me tell you of the days of high wine!

Filmens inledningsord är inte riktigt som denna parafrasering av Conan Barbaren men det finns en Conanesq kvalitet över inledningsorden när Russell Crowe istället för James Earl Jones inleder äventyret.

 

Tyvärr har jag inte hittat ett klipp av Russell Crowes inledande ord så trailern får duga 🙂

Red Sonja… förlåt mig Red Obsession är sagan om Bordeaux, om dess uppgång och fall, om hur de höga priserna på bordeauxviner kan vara på väg att krossa det som byggts upp under århundraden, om den nya vinmarknaden, Kina. Frågan är om prisuppgången är kejsarens nya kläder, om den Kinesiska marknaden likt It-bubblan kommer spricka och vad som då händer med Bordeaux.

Inledningsvis rör vi oss på de stora kända vingårdarna i Bordeaux, man diskutera vinets historia och kulturella roll, som hantverk, konst och dryck men också som produkt. Man kommer in på årgångar och lyfter fram 2009 och 2010 som perfekta årgångar i Bordeaux och hur detta påverkar såväl vinmakare, inköpare och kunder – då priserna blir för höga flyr vindrickarna till nya områden och vinet i sig blir istället en form av flytande aktier hos finansinstitut eller statussymboler hos de rikaste.

Vad gör man när man tappar marknader, för Bordeaux har tappat på många ställen i Europa och i USA, jo man vänder sig till de nya finansiella tigrarna, mot Asien.

Man visar också på risken av att höja årgång efter årgång som den bästa och på så sätt pressa priserna uppåt, vad händer med årgångar som bara anses bra eller svaga? Varje årgång kan inte vara den bästa.

Ytterligare ett problem hur stannar man på nya marknader, som inte är vana vid vin, som kanske inte har mat som passar med vin? Vad händer när man upptäcker detta och i sin tur upptäcker att de gamla traditionella marknaderna redan hittat nya favoriter, mer prisvärda sådana?

Ett sätt att hålla sig kvar är genom marknadsföring. Château Lafite Rothschild är starka på den kinesiska marknaden och har stärkt sin position genom att till exempel genom att sätta den det kinesiska tecknet för 8 på sina flaskor. Siffran 8 är ett lyckotal i Kina och står bland annat för tur, välgång och ekonomisk framgång. Men kommer det hålla i längden?

En annan fråga man tar upp är förfalskning, dvs, när man inte lyckas hitta tillräckligt många av de mest attraktiva flaskorna skapar man dem istället – vad kommer detta göra med varumärkena i längden?

Jag har tagit upp några av de frågor som lyfts ovan och jag gillar den här dokumentären, den har både en berättande och en kritisk ton med flera infallsvinklar och fångar upp många idéer, som kanske inte är nyheter i vinvärlden men för de flesta konsumenterna och ett bra driv. Frågan är dock om man kommer locka vanliga filmtittare eller vinkonsumenter med den här filmen? Fotot är utmärkt, man intervjuar många intressanta människor, visar vackra vingårdar men jag tror att detta i första hand är en film för vinnördar och möjligen folk som är intresserade av internationell handel.

Om jag tycker att du ska se den – absolut!

Red Obsession i regi av David Roach och Warwick Ross har premiär på svenska biografer och via Video On Demand den 25 oktober.

Magnus Reuterdahl

Matbloggspriset och Dryckesbloggpriset 2013

Då är det dags igen! För andra året sitter jag med i juryn för Matbloggspriset och i år är det elva kategorier som gäller:

Image

  • Stora Matbloggspriset
  • Folkets val
  • Bästa Dryckesblogg
  • Matbloggsprisets Hedersutmärkelse
  • Bästa Bak & dessertblogg
  • Bästa podcast
  • Bästa nykomling
  • Bästa videoinnehåll
  • Bästa branschblogg
  • Bästa foto
  • Bästa design

Detta betyder att det åter är dags att dyka ned i mat- och dryckesbloggfaunan för att se vad som hänt sedan sist. Nu är det ju inte så att jag struntar i andras bloggar under övrig tid – men så här i jurytider blir det lite mer koncentrerad och fokuserad bloggläsning. 

Om du har en blogg du vill att jag ska titta närmare på eller om du känner till en som är värd ett pris i någon av ovannämnda kategorier – lämna gärna tips i kommentarsfältet!

Prisutdelning hålls i samband med Mitt kök mässan den 7-10 november 2013. Mer om detta finns att läsa i detta pressmeddelande och information kommer också finnas på hemsidan som för närvarande håller på att uppdateras (klicka här).

The Burgungdy – Ett vardagsrum i Gamla Stan

the burgundy

 

theburgundy (433x600)Då har man besökt det senaste tillskottet i vinbarsfaunan i Gamla Stan: the Burgundy. Här kommer man rakt in i en liten burgundisk oas, rakt in i vad som kan beskrivas som en kombination av vardagsrum och hotellbar. Om det egentligen känns så franskt vet jag inte, snarare fransk/brittiskt. Inredningen har en varm ton, det känns å ena sidan hemtamt, väggarna är röda, bokhyllor ramar in, å andra sidan finns det galjonsfigurer skapar kontraster man vanligen inte har där hemma, åtminstone inte jag.

Det finns inte många platser i baren, ett drygt 10-tal runt bardisken och ett par små bord. Så det blir snabbt intimt men också snabbt lite tomt när ett stort sällskap försvinner. Vinlistan innehåller i princip bara bourgogne, med vissa tillägg, och det finns en hel del kul att välja på, både på glas och flaska.

Burgundy1990 (484x600)

 

Det finns många vinbarer som har såväl en bardel och en restaurangdel, detta är en bar. Det finns en barmeny, dock inte för den hungrige, som innehåller tilltugg för att förhöja vinupplevelsen – vill bli mätt har du restaurang Djuret ett par steg in i lokalen.

Jag gillar konceptet och lokalen, det där hemtama och varma kommer funka lysande under kalla höst- och vintermånader. Bourgognetemat gör att man vet vad man kan förvänta sig. Detta är både en styrka och svaghet, å ena sidan kan man knappast få för mycket bourgogne men å andra sidan är man kanske sugen på annat ibland. Man kan ju dock hoppas på små överraskningar och gästspel ur Lejontornets vinkällare, som innehåller mycket mer bourgogne, då och då.

Ett litet tips skickar jag dock med till the Burgundy. Vi satt i baren under ett par timmar och man märkte att många inte riktigt förstod om man kommit in till vinbaren eller Tweed-baren. På något sätt borde man kanske hjälpa gäster att hitta rätt utan att behöva fråga.

Magnus Reuterdahl

Vintweetup i Skåne del 6: vingården Villa Mathilda

En av anledningarna att vi valde just Skåne som plats för vår #vintweetupSthlm (utanför Stockholm) var att vi kunde få möjlighet att besöka en eller flera svenska vingårdar. I Skåne finns ett 20-tal vingårdar, se vinvägen Skåne, och några ligger precis utanför Höganäs. Vårt mål var att besöka två av dem men i slutänden blev det ett vingårdsbesök, dock ett riktigt bra sådant hos Villa Mathilda.

Villa Mathilda skylt (600x318)

Lite bakgrund. Vingården drivs av Carl-Magnus och Marie-Louise Hedin. Namnet på vineriet är hämtat från farmor Mathilda som bott och levt på gården. Man odlar två druvor; solaris och siegerrebe fördelade på totalt 1000 stockar. De första vinstockarna planterades 2006 och den första skörden togs in 2010. Jordmånen är lerig, sandig morän ovanpå urberg med inslag av sandsten och lerskiffer. Från odlingen får man ut cirka 500-600 liter färdigt vin per år. Under bra år skördar man i slutet av september och tuffare år i oktober. 2012 var ett tufft år och man skördade 3-10 oktober.

Carl-Magnus Hedin pratar om vingården
Carl-Magnus Hedin pratar om vingården och vinodling i Sverige och Danmark.

Det finns idag drygt 25-30 kommersiella vingårdar i Sverige och cirka 150 odlare, de flesta odlar alltså med andra ord på hobbynivå. Jämför vi detta med Danmark kan man se att vi ligger lite efter, där finns cirka 80 kommersiella vingårdar och cirka 1600 odlare.

Villa Mathilda vingård
Villa Mathilda vingård

Villa Mathilda vincisternerJag vet inte vad du har för bild av svenska vingårdar. Oavsett vilken tror jag att du kommer bli positivt överraskad när du tittar ut över den vackra, välordnade vingården vid Villa Mathilda i Arild, Kullabygden. Jag blev också positivt överraskad när vi fick se vineriet, allt är rent, snyggt och välordnat. Får säga att det är sällan jag sett en så ren och fräsch vinframställningslokal. Detta tror jag är en av nycklarna till att lyckas i Sverige, vi har inte de bästa förutsättningarna för vinodlingar – men ska du odla vin gäller det att göra det absolut bästa av dem. Här tror jag att man kan jämföra mikrobryggerierna med vad vi skulle kunna kalla mikrovinerierna, dvs små producenter som är engagerade, lägger sin själ i arbetet och hela tiden letar efter saker som kan förbättras och förfinas.

 Marie-Louise Hedin i vineriet
Marie-Louise Hedin i vineriet

Tittar vi på Villa Mathilda så tog man ett nytt steg efter ett par års experimenterande och satte sig i skolbänken för att läsa vinkunskap vid Göteborgs Universitet. Detta inkluderar kurser i geologi, klimatologi och oenologi. Man har också satsat mycket på sitt vineri och köpt in bra och modern utrustning. Om alla jobbar så här kommer svensk vinproduktion definitivt ha en framtid.

Villa Mathilda vingård

Lite om produktionen innan vi går in på vinerna: Druvorna avstjälkas, druvorna pressas med hjälp av en hydropress med lågt tryck, vinet är ofiltrerat, man använder tysk jäst som premierar en långsam jäsning vid temperaturer krin 12-15°, man låter vinet macereras i cirka 1 dygn (gärna något kortare), avstanningen görs i första hand med kyla och endast vid behov med svavel, dock max 50 milligram.

Siegerreberanka
Siegerreberanka

Villa Matilda Siegerrebe 2012. Detta är den första årgången av vinet. Sigerrebe är en ny druva för mig, klonerna kommer från Freiburg, druvan har ett tunt skal och smaken är lite aromatisk och drar åt gewurztraminer. Druvan skapades av Dr.Georg Scheu 1929 i Rheinhessen, Tyskland, genom att korsa druvorna madeleine angevine och just gewurztraminer. Vinet håller en alkoholhalt på 11,5 %, har 1,3 gram restsocker och 5,3 gram syra

Doften innehåller fläder och citrus kantat av aromatiska toner och en hint av honung.

Vinet är smakrikt, kryddigt aromatiskt och lite smörigt krämigt med en lång vit- och gulblommig eftersmak, en snygg mjuk kvarliggande syra och ett uns honungsmelon. Rent, fräscht vin som fungerar utmärkt istället för en fördrink eller varför inte i bersån en ljum sommarkväll. Intressant och gott.

Villa Mathilda Solaris 2012. Solaris-druvan skapades 1975 i Freiburg, Tyskland, av Norbert Becker genom att korsa merzling, i sig en korsning av riesling och pinot gris, och Gm 6493 (underbart på en druva eller hur?) som är en korsning av zarya severa och muscat ottonel.

Solarisranka
Solarisranka

Doften drar åt sauvignon blanc med en dragning åt kattpiss och inslag av sparris, lök och nyslaget hö.

Vinet är torrt, friskt och rent, det minner lite om grüner veltliner med inslag av vitpeppar och en fin beska, det finns också lite gröna stjälkiga toner. Vinet har en karghet där frukten är lite tunn men eftersmaken ligger kvar, ett vin som bör fungera bra till mat genom den där grüner-tonen och kryddigheten men som faller lite kort som sällskapsvin.

Villa Mathilda Solaris 2011 2_600

Vinerna säljs idag till 5-6 restauranger i Kullabygden samt Sjömagasinet i Göteborg. I framtiden kan de också komma att dyka upp via det lokala sortimentet eller beställningssortimentet på de närliggande Systembolagen, eller varför inte hos en hugande näthandel.

Tjugo svenska vingårdar (600x504)

Vill du veta mer om svenska vingårdar rekommenderas boken Tjugo Svenska Vingårdar av Ann Janson, Nina Hammarberg, Ulrika Vendelbo (2012).

Magnus Ericsson provar vin i vingården medans CM Hedin berättar om arbetet
Magnus Ericsson provar vin i vingården medans CM Hedin berättar om arbetet

Ett stort tack till Villa Mathilda för besöket, jag hoppas få möjlighet att prova framtida årgångar, vinerna är bra nu även om 2012 var ett svårt år, och har potential att bli ännu bättre i framtiden 🙂

Villa Mathilda besök (600x554)
Har du vägarna förbi kan du boka ett besök och en provning – något som rekommenderas!

Läs också I juni åkte #vintweetupSthlm på resa till Skåne. Några inlägg har det blivit men ett gäng återstår; läs om Helsingborgs bryggeri här, om vinprovning hosWinefinderhär, om besök hos Vikentomater härom Höganäs Saluhall här och vinprovning med Soil & Soul här.

Magnus Reuterdahl

Vintweetup i Skåne del 4: Från jord till bord – Höganäs saluhall

Jag erkänner jag ligger efter, lata sommardagar har inverkat negativt på min bloggdisciplin, nu ska det bli bättring! Det är dags att bli av med bloggskulder så här kommer den första.

I juni åkte #vintweetupSthlm på resa till Skåne. Några inlägg har det blivit men ett gäng återstår; läs om Helsingborgs bryggeri här, om vinprovning hos Winefinder här och om besök hos Vikentomater här.

Höganäs saluhall2 (600x459)

HöganäskrusEfter detta åt vi lunch på och besökte Höganäs saluhall i Höganäs – där vi hade vårt högkvarter på Höganäs hotell & vandrarhem. Saluhallen ligger i en gammal industribyggnad där man tillverkade de kända höganäskrusen öppnade man 2012 Höganäs saluhall. Inne byggnaden kan man gå in i de gamla ugnarna, man kan handla närproducerade livsmedel från Kullabygden samt kläder, möbler och heminredning med mera.

Höganäs saluhall4 (600x443)

Höganäs saluhall5_600

Saluhallen är ung men har massor med potential och en hel del charm. I matdelen finns en trevlig och bra chark och köttdisk, ett bra bageri, gott om fina grönsaker, rotfrukter och kryddor men man skulle behöva bygga ut fiskdisken en aning. Ett problem är att denna del ligger lite undangömd och man får leta efter den. Den skulle behöva lyftas fram,. detta är dock något som de planerar att göra.

Höganäs saluhall6_600

På övre plan är en riktigt trevlig och luftig restaurangdel, vi åt deras lunch, för dagen en paella, som var riktigt trevlig.

Höganäs saluhall7 (600x398)

Höganäs saluhall är väl värt en omväg om är i närheten, för lunch, middag eller lite inhandling till detsamma.

Höganäs saluhall3 (600x389)

Magnus Reuterdahl

I september blir det Marsala och Menfi

Inget år utan Sicilien? I år bär det av igen i början av September tillsammans med Fermenti Digitali och Regione Sicilia – Istituto Regionale Vini e Oli di Sicilia.

Förra året var det Etna och i år blir det Marsala och Menfi, vilket betyder att jag också hoppas kunna återbesöka Donnafugata. Det ser också ut som att jag eventuellt får ett par dagar extra att utforska Marsala och om inte annat får jag boka in ett besök 🙂

Corleone

Klara på schemat är spännande besök hos Caruso e Minini wineryLa DivinaCantine SettesoliPlaneta’s Ulmo Estate,  Lanzara WinesErcole Alagna och Marco De Bartoli samt ett antal regional provningar.

Saltarbetare i Marsala
Saltarbetare i Marsala

Det ska också bli kul att möta en gäng vinälskande vänner såsom Luiz Alberto, Nanci Bergamo, Alex Down, Fabien Laine, Mads Jordansen, Brett Jones, Juel Mahoney, Tim Lemke, Noel Pusch, Arnold Waldstein, Paola Tich, Simon Woolf och våra arrangörer Elisabetta Tosi och Giampiero Nadali – kolla gärna in deras bloggar & siter – där finns mycket bra att läsa om vin!

Läs mer om resan här.

Magnus Reuterdahl

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: