Sök

Magnus Reuterdahl Wine blog/vinblogg

Wine writing, in part Swedish, part English. Most new articles are published at http://www.dinvinguide.se

Etikett

Spanien

Tips på höstvin

Kommer du ihåg Rioja-boomen på 80- och 90-talen? Brukade du dricka rioja viner då men övergav dem när kvaliteten sjönk och andra viner kom på modet? Jag har provat en av favoriterna från då, ett vin som fortfarande är strålande och som just nu finns i en fantastisk årgång: 2001.

Vilket? Läs mer på DinVinguide.se eller gissa utifrån bilden nedan!

Rioja

 

Magnus Reuterdahl

Sherry-bomb

När man går på kalas vill man ge något kul, något bra, något som vederbörande kanske skulle ha missat. Just nu finns något som är skitbra på bolaget, något som är udda och som alla vinintresserade borde prova, min 40-års present blev en flaska Tio Pepe Fino En Rama.

Tio Pepe fino en rama (600x541)

Bortsett från att all borde dricka mer sherry är detta så fantastiskt bra. Om du tidigare har smakat sherry kommer detta att förändra din syn på hur sherry kan smaka, här finns klassiska sherrytoner men detta är yngre och friskare. Det är något helt annat än vad farmor hade undangömt i spritskåpet på 80-talet.

Tio Pepe En Rama 2014 är vad som kulle kunna kallas en färsksherry eller en kanske en sherry nouveau – men till skillnad från  beaujolais mycket bra. Denna tappas direkt från faten och är ofiltrerad, torr, frisk och ung och helt enkelt underbar. Det görs omkring 2000 flaskor om året och cirka 240 flaskor kommer till Sverige – mitt tips är passa på och köp något unikt. Detta funkar utmärkt till lagrad ost, torkad skinka eller lättare sommarrätter av t ex kyckling eller rökt fisk. Eller som rent njutningsmedel.

Vinet är ungt och friskt med en fin citruston, inslag av gula äppeltoner, mandel, kalksten, och ekfatstoner. Det är komplext och elegant med lätta sherrytoner med en mycket lätt oxidering, kryddighet och limeskal och en lång eftersmak. 

Perfekt sommardricka – passa på!

Magnus Reuterdahl

 

Prima vin!

För ett tag sedan fick jag tillfälle att prova ett trevligt spanskt vin från Toro signerat vinmakaren Mariano Garcia. Om du gillar spanskt vin bör du ha ramlat över hans namn vid något tillfälle. Mest känd är han kanske för sitt arbete vid legendariska Vega Sicilia. Där han var oenolog mellan 1968 och 1998. Han var också med och grundade Bodegas Mauro i Duero-dalen 1980 och 1999 grundade han Bodegas Aalto tillsammans med Javier Zacchagnini 1999.

Vingården Bodegas Maurodos ligger vid Pedrosa del Rey och omfattar omkring 55 hektar vingårdar kring byarna Villaester, ca 20 hektar, och San Roman de Hornija, ca 35 hektar. Till största delen planterade med tinta de toro, en lokal tempranillo-klon. Vinrankorna varierar i ålder men är upp till 70 år gamla, med en medelålder på omkring 30-40 år, de odlas traditionellt som buskar.

Prima 2011 Toro

Prima de San Roman 2011, Bodegas Maurodos, gjort på tinta de toro och garnacha,vinet har legat 12 månader på franska och amerikanska ekfat. Druvorna kommer från stockar som är cirka 10-35 år gamla från vingårdarna kring San Roman de Hornija.

Det här är ett modernt, fruktigt och friskt vin. Frukten är koncentrerad och framträdande med inslag av såväl björnbär och röd frukt. Det finns också en snyggt ekfatskryddighet med inslag av vanilj och snyggt integrerade tanniner och en medellång lite varm eftersmak med en fin lite kryddighet. Syran är inte hög men närvarande och det finns ett litet stänk av mineralitet i avslutet. Framförallt är detta riktigt välbalanserat. Det här är ett vin som man har svårt att värja sig för, det är välgjort, läckert och ett sånt där vin som bara vill ha ett glas till av. Nu finns det också en viss komplexitet i vinet vilket gör att det har en spänning vilket gör att det passar både den som bara vill ha gott vin (om det nu är så bara) och den som är mer intresserad av vin.

Det här är riktigt bra och passar till såväl sommarens grilläventyr som höstens grytor eller som gott sällskapsvin och till ett bra pris. Prima är instegsvinet från Bodegas Maurodos och det gör en helt klart sugen på att prova storebror San Roman som var ett av de första vinerna från Toro som fick internationell uppmärksamhet.

Vinet finns på beställningssortimentet –  samt då och då via nätvinhandeln Cavarosa, som också är importör för detta vin. Man får man hålla koll på vilka viner Cavarosa har tillgängliga för tillfället – just nu är det en intressant champagne-producent; Michael Arnould och en bra chablis-producent; Sebastién Dampt som gäller. Vinet provades hos Cavarosa.

Magnus Reuterdahl

Östgöta alkoholfritt; Norrland vs. Spanien

Då och då passar man på tillfälle att prova alkoholfria drycker, häromdagen passerade jag Brunneby Musteri, utanför Linköping och passade på att köpa några olika drycker – bland annat en juice gjord på carbernet sauvignon och en på kråkbär.

Brunneby musteri

Brunneby musteri har hållit på ett bra tag med att göra must, cider, mousserande dryck, mjöd, glögg, sylt och saft. I Gårdsbutiken finns förutom detta en hel del annat kul i form av olika oljor, vinägersorter, kryddor, ost, korv, skinka och godis – varav en hel del är lokalproducerat. Man har också en restaurang.

Det hela började 1984 då man började experimentera med äppelcider, detta ledde till fler experiment med olika smaker såsom päron, citron och fläderblom. Redan 1991 var man uppe i en produktion om nästan 1 miljon flaskor cider (65 cl). Då hade man också börjat att safta och var en av de första som presenterade en kommersiell saft utan konserveringsmedel.

Brunneby Cabernet Sauvignon druvjuice (800x791)

Låt oss börja med vin-juicen, dvs Brunneby cabernet sauvignon druvjuice. Enligt etiketten är druvorna odlade i Spanien. Jag inleder med att säga att jag ofta har svårt vindruvsjuicer, undantag finns, men jag provar detta med viss skepsis om än med nyfikenhet.

Doften är mörk med inslag av svarta vinbär men lite anonym, möjligen är det vetskapen hur vacker en cabernet kan dofta som spökar. Smaken är stor, söt och tyvärr lite som mycket annat vindruvsjuice så saknar den såväl något som håller ihop den som tillräckligt med syra. Det här smakar inte dåligt men den är för söt och smakar alltför mycket saft, vilket inte riktigt är vad jag är ute efter. Kan dock tänka mig denna funkar som bas en virgin vinspritzer med club soda, is och en skiva lime – det kan faktiskt bli riktigt gott! 

Brunneby Kråkbär juice (800x642)

En juice jag blev sugen på var Brunneby Kråkbär juice, här var det beskrivningen på etiketten som lockade mig: …har en fin bärsmak präglad av mjuka syror och tanniner.

Som smaknörd var också det faktum att jag inte kan påstå att jag har ätit kråkbär (de ska kunna ha en laxerande effekt – och det hade man nog kommit ihåg) eller kråkris som de också kallas (Empetrum nigrum). Växten tillhör växtfamiljen ljungväxter, bäret är svart, ganska torrt och ska påminna om blåbär till utseendet men är mindre och har större och hårdare kärnor. Smaken beskrivs som lite sött men i övrigt ganska smaklöst. De växer oftast på myrar eller i kanten av sandstränder, i detta fall kommer de från Norrland.. Det lät mer spännande på etiketten!

Jag måste tillstå att detta är riktigt trevligt. Doften är ganska intensiv med blåbärsanslag och en doft som minner om daggblöt skog. Smaken är på samma gång subtil som kraftig, där bärsmaken kommer lite bakifrån och koncentreras i munnen efter en stund. Lite jordig, karg och kryddig med en tydlig blåbärston, som dock saknar mycket av sötman hos blåbär. Detta ger ett mer vuxet uttryck. Det jordiga har höstlika drag av fuktig skog, svamp och bär, det finns en lätt syra och en liten skalbeska i avslutet som ger balans. Snyggt och vuxet, bör passa väl till pizza eller grillat kött.

Ikväll vann midnattssolens bär mot solens druvor, Norrland – Spanien, 1-0.

Jag köpte också tre mousserande drycker: lingon, svarta vinbär och jorduggar – jag återkommer dock till dessa under morgondagen.

Så är du på väg söder- eller norrut på E4:an är det ett trevligt stopp och utmärkt tillfälle att fylla på med lite god saft, cider eller must.

Magnus Reuterdahl

Barskåpsarkeologi

Julen är slut, åtminstone är helgerna över och det är snart dags för de flesta av oss att återgå till vardagen. Många av oss, mig själv undertecknad har varit på besök hos gamla släktingar, och då kan man hitta lite av varje.

Som den arkeolog jag är tycker jag det är kul att gräva, så även i barskåp. Längst inne finns oftast det där som glömts bort, ibland kan man göra fynd. Ett fynd behöver dock inte vara liktydigt med något fantastiskt gott, det kan vara något som man inte känner igen, något som väcker ens nyfikenhet.

Längst in i ett barskåp hittade jag en flaska som jag utgick från var en turistsouvenir från 1970- eller 80-talet, det visade sig vara en gåva från någon på 1990-talet. Där hade den stått sedan dess och står där än, oöppnad! (I sinom tid ska den dock öppnas och provas)

Resoli destillers Ortega SL etikett (800x531)

Flaskan är gjord i keramik, i form av ett hus och är märkt Resoli distillers Ortega S.L. 18 %. Efter lite googlande har jag hittat lite information om det hela. Formen på flaskan kallas Casas Colgadas och föreställer ett av de hängande husen i Cuenca, Castile–La Mancha, Spanien, byggt på 1400-talet och ett av de få som fortfarande finns kvar.

Till det viktiga, innehållet. Etiketten säger inte mycket förutom att det är ett destillat, och att det håller 18 % alkohol, dvs någon form av likör. Mycket riktigt är det en likör som oftast konsumeras kring religiösa högtider, bland annat kring jul och påsk.

Resoli distillers Ortega (461x800)

Drycken är en rik kaffelikör, men kan vara smaksatt på flera sätt, ofta dricker man den rent och ibland med lite is. Bland ingredienserna finns kaffe eller kaffelikör, anis, kanelstänger, citrusfrukter, socker, och kryddnejlika. Traditionellt hade dock varje familj sitt eget recept, så innehållet varierar. Man kan också dricka till något sött som en efterrätt såsom alajú som också kommer från Cuenca.

Alajú är en kaka som görs på brödsmulor, honung, mandel och rivet skal av en citron eller apelsin. Ytterligare något jag inte ätit.

Länge såldes Resoli i flaskor som likt denna föreställer hängande hus från staden Cuenca eller så kallade nazarenos, dvs religiösa män som går i ett processionståg klädda i vit dräkt med en lång spetsig huva . Nuförtiden är det dock vanligare att köpa Resoli i plastflaskor i de spanska stormarknader och butiker. Vet inte vilket som är värst, turistkeramik eller pet-flaska men det ska bli intressant att prova drycken vid lämpligt tillfälle 🙂

Jag återkommer vid tillfälle om smaken, likören ska ju smakas och man borde ju då också baka alajú, får leta upp ett bra recept.

God fortsättning

Magnus Reuterdahl

Cantina di Soave en italienare i Spanien

Allt som glimmar i DWCC kom inte från Rioja, via Wine Moasic fanns en hel del vinern från olika håll i världen representerade på konferansen. Wine Mosaic är ett projekt som syftar till lyfta från såväl udda som klassiska druvor medelhavsregionen, men kan främst att lyfta fram de som är hotade.

Rocca Sveva Soave Classico Superiore Castelcerin var ett av vinerna man hade med, vi fick prova en vertikal 2006-2010. Vinerna är gjorda på ungefär 80 % garganega och 20% Trebbiano di Soave. Vilken årgång som var min favorit? Det avslöjas i detta inlägg på bloggen Vino 365 (på italienska men google translate funkar och i videon pratar jag engelska).

Jag har en flaska hemma så ett lite mer ingående inlägg kommer framöver.

Magnus Reuterdahl

 

 

Rioja – Tradition & Modernitet

la Rioja (800x119)

Nyligen hemkommen från Digital Wine Communications Conference (DWCC) i Logroño, i hjärtat av Rioja är man fylld med intryck.

Rioja är en klassisk region även om det Rioja vi ser idag till stor del hänger samman med industrialismen, vinlusen och Bordeaux. Vinerierna ligger i kluster nära den järnväg som drogs genom Ebrodalen. Bara i byn Haro finns mer än 80 vinerier.

DWCC13 1513 (800x531)

Hur hänger då vinlusen (phylloxera) samman med Rioja? Vinlusens drabbningar började härja i Frankrike 1867 men drabbade Spanien först 1889. PÅ grund av detta växte Riojas vinodlingar kraftigt och med hjälp av järnvägen förseddes Bordeaux med druvjuice, vilket man gjorde Bordeaux-viner på. Under denna period var också många av den tidens bästa franska vinmakare ofta på plats och förde sin kunskap vidare till Rioja.

Givetvis har man dock odlat vin i Rioja långt före detta. Redan de gamla romarna uppskattade vin från Rioja. Under Bacchus överinseende använde man fötterna som vinpressar i håligheter huggna direkt i berget.

Vin som på farfars farfars farfars... ...farfars tid. Foto: Rene Ames 2013.
Vin som på farfars farfars farfars… …farfars tid. Ramon Bilbao winery. Foto: Rene Ames 2013.

Idag har vi klassificeringar av vin såsom DOC (Denominación de Orígen Calificada) och fastställda vintyper som cosecha eller vino jóven, crianza, reserva och gran reserva. Redan 1560 skapade vinmakarna i Logroño ett anagram för att säkerställa vinernas kvalitet och ursprung. Därefter har en en vinkultur sakta men säkert utvecklats och påverkats av tidens gång, av vinmakare från andra länder, av industrialisering och en mer globaliserad vinmarknad.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Traditionella rioja-viner är i ett internationellt perspektiv långlagrade innan det släpps på marknaden. Det har en tydlig fatad ton (amerikansk ek) men också en fin frukt och en bra syra. Vinet ska trots lagringen känns friskt och fräscht och eken ska inte vara dominerande utan som en del av vinet. Vill du känna på lagrat vin är Rioja och framförallt gran reserva något att prova. Vill du prova något riktigt gammalt ska du leta efter Vina Tondonia, i veckan släpps deras röda gran reserva från 1981 (!) på Systembolaget. Ett annat bra exempel på traditionell rioja är La Rioja Alta.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Det moderna Rioja har gått mot fruktigare och kraftigare viner, single vineyard viner, viner med mer udda druvor som fått lagras på fransk ek istället för amerikansk. Ett exempel på detta är Bodegas Roda där stilen är det framträdande eller Dinastia Vivanco som är mer kommersiellt moderna.

Roda Reserva 2006
Roda Reserva 2006

De mest modernistiska, ultramoderna, kan i stil, om än inte i smak, kunna jämföras Italiens supertoskaner. Ett exempel på detta är Bodegas Baigorri.

Baigorri reserva 2006

Det finns dock ett mellanläge mellan de traditionella och moderna producenterna, låt oss kalla dem för pre-modernister. Dessa började en förändringsprocess under mitten av 1980-talet som syftade till att försöka göra vinerna såsom man gjorde dem under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet men med modern teknik. Ett exempel på detta är Bodegas Palacio.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Det som börjar komma är vad vi kanske skulle kunna kalla det post-moderna Rioja med naturviner, biodynamiska viner och små familjedrivna företag. Jag hittade inte så många av dessa, men bland de små vinerierna hittade jag ett som är riktigt bra och spännande: Bodegas Moraza samt ett fantastiskt naturvin från Pedro Balda, dock har man endast gjort 250 flaskor (ett fat). Men mer kommer sannolikt från denna scen och den är intressant.

Pedro Balda – Vendimia Seleccionada 2008

Ytterligare en väg finns, det är den som går åt ett helt annat håll. Vinmakare som skapar sina egna förutsättningar. En sådan är Richi Arambarri Pérez och hans viner från Vintae. Han står med en fot i det traditionella Rioja och med den andra experimenterar han, med viner som sträcker sig mot nya marknader och kundgrupper genom såväl etiketter och smaker. Men vinerna har också såväl komplexitet och elegans för att också tilltala vinälskare, dock genom att utmanar tanken på Rioja och dess smaker. Man gör dock inte endast vin i Rioja utan också i andra regioner.

Detta ska dock ses som något av generalisering, många producenter gör såväl moderna som traditionella riojor, eller viner som kanske faller lite mittemellan men ofta skiljer man dem åt genom olika namn. Ett exempel på detta är Bodegas Bilbaìnas vars viner under Viña Pomal är traditionella, medan La Vicalanda Reserva istället faller under de moderna, där man utgår man vissa odlingar och gamla stockar ekfatslagrar i fransk ek samt gör ett ultramodernt vin i Viña Zaco. Det senare är ett single vineyard-vin som görs utanför Riojas regelverk, dvs det är varken ett crianza eller en reserva, hur det smakar får jag låta vara osagt för jag har inte provat det..

Utöver denna lilla exposé av intryck från Rioja så måste jag säga att jag på bolaget eller hos näthandlare skulle vilja se mer vit Rioja, fantastiska matviner. Jag skulle också vilja se mer joven-viner, dvs unga viner med liten eller ingen fatlagring som är perfekta för vardagen.

Magnus Reuterdahl.

Dags för EWBC igen eller DWCC som det heter nu!

Imorgon bär det av mot soligare nejder och tempranillons hemvis Rioja för konferensen som tidigare hette EWBC men nu DWCC eller Digital Wine Communications Conference. I år går det av stapeln i Logroño, Spanien, och temat är Exploring ”Flavour”.

Jag kommer sannolikt skriva något eller några inlägg under konferensen, dessa kommer dock publiceras på Testimony of a wine junkie, ni kan också följa mig via twitter: @reuterdahl eller via #-tagarna #dwcc #ewbc och #winelover.

Magnus Reuterdahl

Sherry – gårdagens njutning? Icke!

Det finns mycket man drick på tok för lite av. Till och från kommer man på sig själv och just nu har jag haft en miniperiod med sherry. Kanske känns det lite gammalmodigt, något farmor eller mormor drack på lördagen. Slå det ur huvudet – är något gott ska det drickas, sherry är gott!

Sherry är ett starkvin som tillverkas i kring städerna Jerez, El Puerto de Santa María och Sanlúcar de Barramedai i provinsen Cádiz, Andalusien, Spanien.

Vinet görs i regel på druvan palomino, vissa görs dock på pedro ximénez eller moscatel, i vissa fall kan det blandas i mindre mängder av dessa till palomino. Vinet görs enligt enligt en metod där man blandar viner av olika åldrar, detta kallas för solera-metoden.

Precis som med all annan dryck finns en mängd varianter, bland annat: Fino, Manzanilla, Amontillado, Oloroso, Palo Cortado, Pedro Ximenez, Moscatel, Pale Cream m fl. Traditionellt är sherry torrt men det görs också söt sherry. När man tänker farmorssherry är det just den söta man oftast tänker på. Själv har jag nyligen druckit två som är riktigt trevliga:

Lustau Palo Cortado

Lustau, Palo Cortado Península Solera Reserva

Smakrikt, torrt, med russin- och dadeltoner, en aning torkad aprikos, kaffe och nötter. Vinet har en fin syra, elegans och en fin längd. Mycket bra, skulle gärna prova denna till mat, lite lamm, kanin eller fågel.

Valdespino, Solera 1842 Oloroso är gjord på 99 % palomino och 1 % pedro ximénez

En vacker mörk färg en doft med nötter, farinsocker, kaffe och torkade frukter och en evighetslång smak, Det här har en viss sötma, en fantastisk torrhet, fattoner(-kryddor)*, torkad frukt, nötter och en snygg oxiderad ton. Här finns en underbar sötma som ligger i perfekt balans mot frukten och torrheten, det blir aldrig påträngande men hela tiden påminnande – mumma! Köp, drick älska!

*) Jag har skrivit fattoner men blivit uppmärksammad på att det borde vara något annat då ekfatstoner normalt inte känns i sherry. Sannolikt är det något i en kryddton jag känt som påmint mig om fat, det är dock någon vecka sedan jag drack vinet så jag får helt enkelt prova igen vid tillfälle. 

Solera 1842 Oloroso

Det finns givetvis mycket att skriva om när det kommer till Sherry och på detta område är jag en novis, än så länge, men jag ämnar att lära och smaka mer.

Magnus Reuterdahl

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: