Sök

Magnus Reuterdahl Wine blog/vinblogg

Wine writing, in part Swedish, part English. Most new articles are published at http://www.dinvinguide.se

Etikett

Öl

Intressanta artiklar och lösrykta tankar om alkoholreklam mm

Så här på första maj får man ta tillfället att protestera lite eller åtminstone att fundera lite kring alkoholpolitik och reklam. Som vanligt behövs en liten katalysator, i detta fall två intressanta artiklar jag snubblat över i mitt twitterflöde.

Den första rör sociala medier och alkoholreklam. Artikeln handlar om Australien men kan säkert översättas till situationen i andra länder. Siffrorna är dessutom ett par år (2012) gamla. I Australien har man funnit att landets 20 främsta öl-, vin-, spritföretag tillsammans har mer än 2,5 miljoner följare på Facebook. Skulle vara intressant att göra en liknande undersökning i Sverige.

Tittar man aktivitet kan man se att de publicerat mer än 4500 artiklar under 2012 som användarna interagerat med 2,3 miljoner gånger, dvs gillat, delat eller kommenterat. Läs hela artikeln här.

Detta väcker frågor om hur och på vilket sätt man gör reklam, hur dessa skiljer sig gentemot konventionell reklam och om denna är bättre, sämre eller skapar ett mer oansvarsfullt drickande?

Ungefär samtidigt hittade jag en artikel om att the Portman Group (en icke-vinstdrivande organisation som finansieras av nio medlemsföretag som representerar varje sektor av dryckesproduktion och tillsammans står för mer än hälften av brittiska alkoholmarknaden) riktar kritik mot ölbryggaren BrewDog och deras etiketter. Man menade att BrewDog genom etiketterna har uppmuntrat till ett asocialt beteende och ökat berusningsdrickande med sin Dead Pony Club ale reklam – i strid med den brittiska alkoholmarknadsföringskoden. Vi har sett liknande fall i Sverige då Systembolaget motsatt sig t ex vapen och hårdrockssymboler på öl och vinflaskor.

BrewDog svarade med en ironisk och mycket humoristisk, men också allvarligt menad, ”formell ursäkt” riktad till the Portman group: BrewDog apologises to Portman Group for ‘not giving a shit’ over marketing rules breach!

Vad man från BrewDog vill säga är att branschen skyddar stora opersonliga varumärken och slår ner på mindre personliga och kreativa företag. Man skriver att the Portman Group är en dyster skock humorlösa paragrafryttare som finansieras av navelskådande internationella dryckesjättar som behandlar öldrickare som hjärndöda zombies… Läs hela artikeln här.

Artiklarna hänger till viss del ihop, är man ett litet företag krävs det mer för att synas. Det kan vara en etikett, det kan vara reklamkampanjer med mera. De stora drakarna lägger dock betydligt mer på reklam genom att t ex associera sina namn med fotbollsklubbar, formel 1 stall eller placera dem i filmer och tv-program. Det är sällan vi hör någon omfattande kritik emot detta av grupper som the Portman group mfl.

En koppling jag gör, om än kanske inte självklar, är till debatten om alkoholförsäljning i Sverige. Vissa demoniserar näthandeln och romantiserar monopolet, när det känns som att näthandlarna idag snarast är de som medvetet arbetar med kvalitetsprodukter och sorterar bort billigt skräp. Men istället för att titta på hur man kan förbättra marknaden (eller monopolet om man nu vill behålla det) så känns det som att man skjuter över målet och snarare är rädd för förändring än ser möjligheterna i förändringen.

Monopolet som det fungerar idag gynnar stora varumärken och företag genom sin upphandlingsmodell. Denna bygger på att man ska kunna ha samma produkter i alla butiker under en lång tid samtidigt. Tillsynes är dessa produkter ibland svåra att hitta på marknaden och då väljer man att beställa viner som faktiskt inte finns, dvs man ber importörer skapa dem. Man kan fundera på om det är monopolets roll att skapa nya marknader eller billiga storsäljare. Inte skapar det en bättre alkoholkultur eller mindre drickande snarare slår man undan benen för mindre företag och familjeföretag som arbetar för och med kvalitet.

Man kan också fundera vad denna inköpspolicy leder till när man tänker på hur vinerna är tillverkas. Har man någon kontroll över dessa inhemskt blandade viner, var druvorna kommer ifrån, under vilka förhållande de odlats och skördats, vilka tillsatser som rörs ned? När vinerna blir för billiga kan man börja fundera.

För att återknyta till artiklarna i inledningen så återvänder jag till sociala medier och importörer samt Systembolaget. Även om det idag finns ett gäng importörer som är duktiga på detta känns det som att många inte riktigt förstått sociala medier. Många bygger sina insatser på envägskommunikation snarare än kommunikation, dvs på samma sätt som reklam ”alltid fungerat”. Systembolaget ska faktiskt få lite av en eloge, man är faktiskt ganska ok på sociala medier när det kommer till Twitter och Facebook – man får ofta svar och ganska ofta ok sådana. Hemsidan är dock fruktansvärd, man uppdaterar inte årgångar i sin databas, provningsnoterna kan ofta gå tillbaka flera år i tiden och allt som oftast inträffar ett oväntat fel när man söker – OBS det är inte oväntat när det händer ofta!

Tja, där har jag fått osa av mig lite och lutar mig tillbaka med ett riktigt bra vin – som finns att beställa på Systembolaget – tack vare en av de importörer som gör ett bra jobb. En importör som tar in kvalitetsviner, från ett land som nästan är osynligt på bolagets hyllor, med en typ av vin som i princip är osynligt på hyllorna. En sådan importör som jobbar hårt för vinerna de älskar och som skulle jobba minst lika hårt med detta även om monopolet inte fanns och då troligen ha större möjlighet att få ut sina viner.

Roxansich Antica 2008, ett orange vin från Kroatien – strålande!

Bild

Magnus Reuterdahl

 

Arketyp – förhistorisk öl/ale?

Då är det dags att åka på ett #winelover event igen. Till detta hör att ha med sig något kul som folk kan få prova någon av kvällarna. Jag har vid olika tillfällen haft med mig svenskt vin och lite udda flaskor man fått tag i vid olika tillfällen. Denna gången blir det ett öl – dock inte vilket öl som helst utan Arketyp. Ett öl som ska spegla ett skandinaviskt öl så som det kan ha smakat för 3500 år sedan.

Nu ska man nog inte ta detta helt bokstavligt, givetvis är det en tolkning och jag tror också att man moderniserat det en aning för att det passa dagens publik. Jag provade ölet häromdagen och det är intressant och gott, men annorlunda. Det är inget jag skulle hinka i mig mängder av men väl ett glas. Det är lite av en kontempleringsprodukt, det är komplext, annorlunda och något man kan sitta och tänka på och diskutera.

Arketyp (800x531)

Arketyp – mina smaknoter:

Syrlig, frisk, ganska ljus ton med en lite mörkare eftersmak. Lite mineralistisk,torkade äpplen och aprikoser kantat av apelsinzest och äppelsyra samt. Torr med en mjuk kaffeton och en lätt nötighet i avslutet – här kommer också en kargare ton med ett jordigt inslag och en liten bitterhet som minner om bark och lingonskal. Jag hade trott att det skulle vara sötare och lite tyngre än det visade sig vara, dock kommer de söta tonerna fram mer och mer ju närmare rumstemperatur man kommer.

Själv blev jag förvånad, jag hade trott det skulle vara tyngre och sötare samt lite skitig (oren), istället är det förhållande friskt och syrligt.

Som arkeolog finner jag kanske detta extra intressant, en extra dimension av att fundera på förhistorien, smak. När man gräver ser man strukturer och fynd, man kan ibland höra ljud som inte hörts på tusentals år, t ex bjällror eller klockor, och man kan ibland också känna förhistoriska dofter. Organiskt material kan bibehållas mycket bra under vissa omständigheter. Nu kan man också smaka förhistorien (typ).

Patrick McGovern på EWBC 2012
Patrick McGovern på EWBC 2012

I detta fall är det Patrick E. McGovern, Scientific Director, Biomolecular Archaeology Project, University of Pennsylvania Museum of Archaeology and Anthropology som står bakom ölet. Det är framtaget tillsammans med bryggerierna Dogfish Head och Nynäshamns Ångbryggeri.

Ölet är baserat på arkeologiska bevis. De äldsta fynden av öl, såsom definierat det inom detta projekt, finns i nordvästra Danmark och dateras till cirka 1500-1300 f kr. Det finns indikationer på alkoholhaltiga drycker som är ännu äldre men de har inte passat in i detta projekt (sannolikt då man velat nyttja material som kan berätta om innehållet – många fynd kan bara berätta att kärlet innehållit en alkoholhaltig dryck).

Det som McGovern utgått från är fynd där man hittat organiska rester i kärl eller lerkrus vars innehåll närmare gått att identifiera. Man har använt fyra fynd, tre från Danmark och ett från Sverige. Resultatet av dessa analyser beskriver McGovern som drycker som kan beskrivas som en alkoholhaltig ”grog” gjord på lokala produkter såsom honung, tranbär, lingon, pors, rölleka, enbär, björkharts/sav och spannmål (vete, korn och/eller råg) och i något fall också av druvvin från södra och/eller centrala Europa. Mer om detta kan läsas i av Patrick E. McGovern artikel A biomolecular archaeological approach to ‘Nordic grog, Danish Journal of Archaeology, Dec. 23, 2013 (Länk finns i slutet av inlägget).

I artikeln kan man läsa att de äldsta bevisen för vinimport i det Skandinaviska området kan föras till åtminstone 1100-talet f kr. Det verkar dock som att man smaksatte detta med bär och örter med mera man kunde hitta i sitt närområde och gjorde en typ av grogg.

Det äldsta fyndet man använder sig av i det aktuella projektet är från Nadrup i nordvästra Danmark. Fyndet utgörs av en begravning daterad till 1500-1300 f kr. Graven utgörs av en ekkista, i vilken en man begravts tillsammans med ett bronssvärd, en stridsyxa och förslutna lerkärl. I ett av dessa fanns en mörk massa kvar som man analyserat. Andra fynd man använt är från Kostræde, sydväst om Köpenhamn, daterat till 1100–500 f kr.,nästa fynd är från Jellinge, daterat från 200-talet e kr och ett fjärde fynd som använts är från Havor på Gotland. Även i dessa fynd har man hittat spår i kärl av olika typer som kan liknas vid en massa eller kraftiga skorpor.

Några av metoderna man använt för analyserna är: Fourier-transform infraröd spektrometri (FT-IR), gaskromatografi-masspektrometri (GC-MS), ultra-high performance liquid chromatography tandem massspectrometry (LC/MS/MS) m fl.

Vill du läsa mer om bakgrunden finns A biomolecular archaeological approach to ‘Nordic grog’ av Patrick E. McGoverna, Gretchen R. Halla & Armen Mirzoianb fri att läsa eller att ladda ned här. Vill du slippa att grotta ned dig så finns också en lite mer sammanfattande populärvetenskaplig version finns här.

Så ta chansen och prova något som kanske är i närheten av bronsålderns och järnålderns drycker 🙂 Det finns också andra ”förhistoriska” öl som Dogfish head varit med att ta fram tillsammans med McGovern, dessa har jag dock inte haft tillfälle att prova, såsom Kvasir, Birra Etrusca med flera.

Magnus Reuterdahl

 

En kväll i Saluhallen Matkällaren

Nyss hemkommen från en trevlig kväll i Linköpings Saluhall Matkällaren, tillsammans med Bright East fanns 100 mat- och dryckesintresserade på plats. I saluhallen fanns en antal intressanta lokal mat- och dryckesproducenter på plats och en det fanns en hel del kul att prova.

Saluhallen Linköping (800x638)

Jag inledde med lokal öl från Ödeshög, eller egentligen Hästholmen. Millingstorps gårdsbryggeri gör tre runöl; export, pilsner och mörk lager samt en öl man kallar Göta kanal brygd. Alla fyra är bra, personligen är jag mest svag för pilsnern.

Mellingstorp gårdsbryggeri Runöl Pilsner (800x526)

Extra kul var att stöta på en ny svensk vingård, från Östergötland: Särtshöga Vingård. Vingården ligger i Väderstad, vid Omberg. Man har planterat lite drygt 1000 vinstockar, alla av druvan solaris och man planerar att göra ett mousserande vin. Man får dock huga sig om man vill smaka, först 2015 beräknar man få sin första skörd. Det man istället visade upp var en mycket bra, ofiltrerad, äppelmust. Snygg syra, en komplex mångfacetterad äppelsmak, elegant och riktigt bra! Den här gillade jag 🙂 Vill man besöka dem och titta på hur de arbetar kan man boka in sig på deras bed & breakfast – det tänker jag göra framåt våren.

Särtshöga Vingård Äppelmust (800x531)

Bland annat gott som associerar till dryck var whiskyglass från Stafsäters gårdsglass. Inte dum alls och man har också mycket annan god glass och sorbet.

Stafsäter gårdsglass Whiskey (800x530)

Jag provade också ett antal bra ostar från Löts Gårdsmejeri. Vill slå ett extra slag för Östgöta ädel – mycket bra! Man lockade också med en ost som jag tänker mig att prova inom kort, Sankta Birgitta blå, en hårdost gjord på ett sätt som liknar Västerbottenost men som också är en blåmögelost – låter hur spännande som helst.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Till detta kommer en mängd riktigt bra korvar med mera, bland annat en bra salsicca, som finns att köpa i saluhallen, som ingick i kvällens middag tillsammans med en utmärkt surkål.

Matkällaren Linköping (800x501)

Under kvällen fanns också två riktigt underhållande och duktiga matmänniskor på plats, de presenterade sina tankar om mat, kommunikation och sina nyutgivna böcker: Johan Hedberg (matgeek.se) och Edward Blom. Den förstnämnda har skrivit en bok om smör och den senare en kokbok med utgångspunkt i sina egna matäventyr. Två mycket bra och trevliga framträdanden.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Saluhallen visade upp sig från sin bästa sida, har du inte varit där förr är de värda ett besök antingen för råvaror eller i deras restaurang. Väl värt ett besök! Bright East gjorde ett bra arrangemang – stort tack!

Bright East Magnus Reuterdahl (800x510)

Magnus Reuterdahl

Port, Porter (som visade sig vara stout) & Stilton

Igår satt jag på kammaren och avnjöt en bit Stilton. Inte vilken Stilton som helst utan en Stilton Colston bassett.

Bild

Stilton Colston bassett  görs i Nottinghamshire av pastoriserad komjölk av Colston Bassett Dairy. Personligen tycker jag att detta är kungen av Stilton – mjuk, smakrik, krämig och… och… fantastiskt god.

Företaget Colston Bassett Dairy bildades i Vale of Belvoir, Nottinghamshire, 1913 av Dr William Windley. 1920 började man tillverka Stilton. Företaget är trots sin ålder ett av de minsta Stilton tillverkarna. All mjölk kommer från böner inom en radie av 1.5 miles (2,4 kilometer) från mejeriet, majoriteten av dessa är desamma som de som levererade redan på 1920-talet och en del. Det kan kanske ses som konservativt men det borgar för kvalitet och kontinuitet, att veta exakt var och från vem man får sina råvaror.

Historien bakom Stilton går dock tillbaka till 1700-talet, liksom begreppet ”Royal Blue” som också kopplas till osten. Stilton uppfanns av Elizabeth Scarbrow och ska ha serverats för första gången 1720 på Bell Inn i Stilton.

Vad dricker man då till dessa ostar? Traditionellt serveras de med Tawny Port och det var detta jag satt och irriterade mig på igår kväll. Jag hade ingen port! Jag behöver bygga upp en lite mer välstrukturerad vinkällare även i Linköping för just sådana här tillfällen.

Så till saken, punkt ett fixa lite portvin – pronto. Tre problem uppenbarar sig omdelbart:

  1. Jag vill ha en liten flaska.
  2. Jag är i Linköping och har därmed ingen vinkällarbutik.
  3. Jag behöver flaskan idag, dvs beställningssortimentet får räknas bort.

I Linköping finns tre monopolbutiker: Repslagaregatan 25-27, Ekholmens centrum och Tornby. Hos dessa finns följande portviner på 375 ml flaska:

Barão de Vilar 10 Year Old Tawny, Churchill’s Late Bottled Vintage 2007, Red Port, Sandeman’s
Invalid Port och Kopke Fine Ruby. Med andra ord fem att välja emellan.

För mig betyder det att det finns två som jag överväger: Barão de Vilar 10 Year Old Tawny och Churchill’s Late Bottled Vintage 2007.

Tawny port lagras i regel på små ekfat, lagringen ger det en ljusare färg och tydlig fatton. Vinet måste lagras minst sju år för att få säljas som Tawny men många säljs också med angiven ålder: 10, 20, 30 eller 40 år. Detta betyder att vinet i flaskan är en blandning av viner med en genomsnittlig ålder av det angivna antalet år, dvs några är äldre och några yngre.

LBV (Late Bottled Vintage) är ett årgångsvin, i detta fall 2007. Årgångsvinerna delad upp i två kategorier, LBV och declared vintage. Det senare tillhör ovanligheterna och sker endast vid exceptionella årgångar till exempel: 2003, 2000, 1994, 1985, 1983, 1982, 1980, 1977, 1975, 1970, 1966, 1963 och 1960. Ett LBV ligger på ekfat i mellan fyra och sex år. En traditionell Late Bottled Vintage buteljeras efter fyra år och får sedan fortsätta att utvecklas på flaskan, denna är ofiltrerad. Det finns också en modernare variant som ekfatlagras i sex år och är färdig för avnjutning direkt, denna är filtrerad och är ofta lite enklare.

Då Barão de Vilar 10 Year Old Tawny inte är dåligt men inte heller så spännande väljer jag att prova 2007 Churchill’s Late Bottled Vintage. Jag har inte provat denna årgång innan men tidigare årgångar har varit trevliga. Jag har också fått för mig att porter eller stout borde funka fint så jag ska nog ta och köpa mig en eller två sådana också :). Jag uppdaterar inlägget ikväll emedan jag smaskar ost och sippar på port och porter (eller möjligen stout).

Churchills LBV port 2007 (800x529)

Churchill LBV 2007 är en traditionell port, dvs ofiltrerad och kan med fördel lagras några år, åtminstone 5 år och sannolikt ytterligare några fler.

Det är en kraftig port med koncentrerad frukt, här finns söta hallon och gula plommon som omges av en lite körsbärskirschig ton. Det har lite peppriga tanniner och liten ton av söt lakrits i avslutet. Det är ungt och bör egentligen lagras några år men här finns en häftig friskhet och mineralitet. Det här är inte dumt alls och kommer utvecklas mycket fint – bra potential!

Plain Porter (800x520)

Plain Porter

Portern som visade sig vara en stout – känner mig lite lurad! Hur som haver den kommer från Irland och bryggs av Porterhouse Brewing Company och har något så udda som en klassisk ringkapsyl. Ölen i sig är frisk, mörk och balanserad. Jag gillar den och trots att känner mig lite lurad så är den riktigt bra!

Läs mer om den på ölbloggen Ofiltrerat.

Bägge fungerar bra till osten, jag gillar det där lite friska unga som bryter av och i portens fall det djupa fruktigt söta som gifter sig med osten och i ölens fall de lite mörka kryddiga kaffe- och kakaotonerna som också finner en vän i osten. Bäst är dock porten – men en lite äldre port hade det kunnat bli fantastiskt istället för ”bara” riktigt bra!

Magnus Reuterdahl

Årets första julklapp :)

ibland kommer tomten tidigt. Att jag har en viss fäbless för dryck och dryckeshistoria har inte gått mina kollegor förbi, uppenbarligen. Min chef kom förbi kontoret och levererade ett styck julklapp innan han for iväg på semester. Ett stycke knoppis.

Det vill säga en knoppflaska eller stockholmsflaska. Formen som sådan är världens första generation av standardiserade flaskor. Att de kallas stockholmsflaskor beror på att typen antogs av Stockholms bryggareförening 1884. Flaskorna, med viss skillnad i utseendet, tillverkades fram till och med 1930 då korken ersätts med en kapsyl och knoppen försvann.

Denna flaska är märkt är märkt Årnäs i botten och 1/3 liter på halsen. Årnäs bruk var ett glasbruk grundat 1802 i Årnäs, Västergötland. Bruket är kopplat till bryggeriet AB D. Carnegie & Co i Göteborg, redan på 1830-talet började man göra flaskor åt dem. 1867 tog Carnegie & Co över bruket efter att det försatts i konkurs. Från slutet av 1800-talet och framåt gjorde man främst bruksglas såsom ölbuteljer med mera. Bruket lades ned 1960.

knoppisFlaskan är gjord med hjälp av en tredelad form. Lite under mynningen kan man se en skarv efter en gjutform som går runt om flaskan och från denna två skarvar som går upp till knoppen, denna sattes på sist. Ölflaskorna märktes normalt med glasbruksbeteckning i botten, och från år 1900 också med årtal, samt volym på halsen. På denna flaska finns dock ytterligare information att hämta då den också etiketten sitter kvar:

Norrköpings mineralvatten aktiebolag Extra Mjöd Norrköping.

Extra mjöd
Detta gav en stad och ett bryggeri men också en indirekt datering. Norrköpings mineralvatten aktiebolag startade sin verksamhet 1874 i Ungroths hotel vid Tyska torget. 1887 flyttade man till nya lokaler i före detta brandstationen vid Trädgårdsgatan innan man 1905 flyttade till Repslagargatan 31, 1908 bytte man namn. Denna flaska bör med andra ord nått handeln någon gång mellan 1874 och 1908. Lägger man sedan till det faktum att årtal saknas i botten kan man ytterligare snäva in den dateringen till mellan 1874-1900.

Så med detta i tanke är det dags för after work och en julöl 🙂

Magnus Reuterdahl

Trenne öl – tvenne korkar

trenne flaskor tvenne korkar (600x266)

På väg ned mot Jönköping gjordes ett stopp i Vadstena för inköp av lite dryck. Tre öl inköptes varav två oöppnade – vilket dels kan låta udda, varför bara två oöppnade (jag lovar jag stannade inte att för att dricka en)? Jag kommer till det.

Trenne knoppflaskor (577x600)

Det hela är också möjligen ett lagbrott. Måste tillstå att det var såväl modigt som vågat i tider då monopolet försöker slå med hela statens makt på försäljare av alkoholhaltiga drycker – medelst polisanmälan. Endast av ölen kan dock antas falla under monopoldoktrinens-ok, en pilsner från Motala bryggerier, dock anges inte alkoholhalten på flaskan så det blir svårt nog att bevisa brott. Jag tänker dock lägga säljaren under källskyddets vingar och icke avslöja utskänkningsstället 😉

Pilsner Motala bryggeri AB (600x547)

Hos denna rebell inhandlades en flaska pilsner från Motala bryggeri AB (1893-1961) och en Pilsner, klass II, från Aktiebolaget nya centralbryggeriet Linköpings bryggeri (1920-1954) – (1860-1971 döptes om till Nya centralbrygg. 1920, och till StB 1954 samt till sist till Pripps 1964).

Pilsner klass II Aktiebolaget nya centralbryggeriet Linköpings bryggeri  (600x572)

Även om korkarna är intakta och det uppenbart finns vätska – (pilsner?) i flaskorna är inte vätskenivån på topp. I dessa flaskor som tillslöts med korkar uppstår med andra ord samma problem som hos äldre vinflaskor. En term för vätskenivån som ofta används är ullage.

Det man beskriver är hur mycket vätska som finns kvar med begrepp som High fill/neck, Base of neck, Very top-shoulder, Top-shoulder, High-shoulder, Mid-shoulder, Low-shoulder och Bottom-shoulder.

Som synes finns det vätska kvar, om än långt ifrån fullt. Dessutom ser det en aning kletigt ut.
Som synes finns det vätska kvar, om än långt ifrån fullt. Dessutom ser det en aning kletigt ut.

Bottom-shoulder, dvs att vätskenivån ligger under låg skuldra, är fallet med mina två flaskor. För vin anges detta vara ett tecken på mycket varierande kvalitet, troligtvis odrickbart och det är sannolikt översättningsbart för dessa flaskor.

Fine Port_er_ London Market (600x596)

Utöver dessa inhandlades också en tomflaska, Fine Port… London market. Om denna har jag inte lyckats hitta någon information – så känner du till den får du gärna fylla på.

Länge leva Don Quijotes (i detta fall ett antikvariat) kamp mot det statliga monopolet 🙂

Skål och trevlig helg

Magnus Reuterdahl

Sommarblandning: Zappa, öl, vin & bastardiserat vin

Varit ute och sprungit i spenaten hela dan, under en obarmhärtig sol, så vid hemkomst vill man svalka sig: så som Zappa …I figured I might, just drink a little beer…

Smultron är gott men svalkar föga!
Smultron är gott men svalkar föga!

Jag hade också ett ärende till bolaget för att hämta en Domaine Tropez Rosé (3000 ml) att ha med mig till Norge och sommarens winelover hangout.

Domaine Tropez rose (449x600)

Med vinet får jag huga mig. Istället blev det två lokala öl, bägge från Motala brygghus AB: Slussvaktarens Brittbitter och Skepparpinan Dubble IPA. Mina ögon föll också på något lite mer udda, vad man elakt skulle kunna kalla bastardiserat vin, men man måste ju testa och det kan ju vara gott – fast det inte är vin: Åkesson Winecooler Sauvignon Blanc från Kiviks musteri, återkommer med kommentarer då jag svalkat mig!

Slussvaktarens Brittbitter Skepparpinan Dubble IPA Åkesson Winecooler Sauvignon Blanc

Angående Åkesson Winecooler Sauvignon Blanc – det är sällan jag skriver ned något men detta är inte bra, det doftar och smakar fläder-lättdryck blandat med med lite nya världen exotiskfrukt som sedan spätts ut med mineralvatten. Tunn, tråkig och lättglömd!

Motala ölen motsvarade dock förväntningarna – mycket trevliga!

Magnus Reuterdahl

Vintweetup i Skåne del 1: Helsingborgs bryggeri

Jag skriver för sällan om öl! Utav någon anledning stöter jag ofta på kommentarer som: du som älskar vin kan väl inte gilla öl! Jag säger snick snack – jag gillar allt som är gott, må det vara vin, öl eller vatten.

Kommer vi till öl, finns det många som visar upp såväl komplexitet  djup och en stor smakvariation. Det finns öl som passar till olika tillfällen och maträtter samt uppvisar spår av ölmakarnas kunskap och vilja.

Kärnan, en del av det medeltida Helsingborgs slott. Kuriosa: det nyttjades under en period  som lagerlokal av Helsingborgs bryggeri.
Kärnan, en del av det medeltida Helsingborgs slott. Kuriosa: det nyttjades under en period som lagerlokal av Helsingborgs bryggeri.
Helsingborgs bryggerier, illustration av den första bryggeribyggnaden uppförd 1850. Bild från  boken Bryggerier i Sverige (1983) – Staffan Nilsson
Helsingborgs bryggerier, anno 1850. Bild från boken Bryggerier i Sverige (1983) – Staffan Nilsson

För några dagar sedan var jag i Skåne med #vintweetupSthlm under flaggan #vintweetupSthlm goes sydväst. Vårt första besök var på Helsingborgs bryggeri, ett klassiskt namn som stiger upp ut historiens dimmor nästan på samma på plats som det ursprungliga. Som man kan ana har det funnits ett historiskt Helsingborgs Bryggeri. Detta grundas av bankdirektör S.H. Hafström 1850 och var ett av de tre första i Sverige som bryggde en underjäst öl och bryggeriet låg bara ett par kvarter från det moderna. Det nuvarande öppnade tapparna 2010.

Bryggeriet
Bryggeriet

Bryggeriet är en kombination av gammalt och nytt. Bryggeribyggnaden minner om industrialiseringen på 1800-talet och skapa en bro tillbaka till ursprungliga Helsingborgsbryggeri. Innanför skalet möter vi dock det moderna med utrustning från såväl Kina, Europa som USA.

Detta bildspel kräver JavaScript.

På utsidan har man också ett pågående konstprojekt tillsammans med lokala graffitikonstnärer – som får tolka ölen med en sprayburk.

Helsingsborgs bryggeri graffiti (600x399)

På övervåningen har man skapat en provningslokal som är såväl personlig som hemtrevlig och utmärkt för att prova öl i stora eller små sällskap.

övervåning (573x600)

Under ett par timmar får vi anekdoter och fakta om bryggeriet och dess framväxt, framgångar och problem, men det som lyser igenom är optimism och framtidstro. Man har på kort tid lyckats skapa flera trevliga ölsorter som sålt bra. Helsingborg Lager har till och med sålt för bra, men på samma gång inte tillräckligt bra, då det är för stort för beställningssortimentet men för litet för ordinarie sortimentet – enligt bolaget är det med andra ord osäljbart. Jag tycker det snarast är ofattbart! En paradox som bara kan finnas på en monopolmarknad!

Helsingsborgs lager 2 (600x397)

Förutom Helsingborgs lager finns det ytterligare några av ölen sticker ut, för mig är det de mer traditionella med de kryddade är mer kul att prova. Så satsa på lager, pilsner, summer ale och deras indian pale ale – så har du en trevlig samling öl att njuta av 🙂

Helsingborgs pilsner (600x377)Helisngborgs summer ale (600x389) Helsingborgs indian pale ale (600x399)…sedan kan man toppa med deras kaffestout som också är riktigt trevlig 🙂

Helsingsborg bryggeri öl (600x387)

Det finns många duktiga och riktigt kul mikrobryggerier runt om i Sverige, Helsingborgs är definitivt ett av dem.

Det jag funderade på där och när jag varit på andra bryggerier är vad jag skulle vilja se mer av inför framtiden, när det kommer till mikrobryggerier. Det kan sammanfattas med mer av terrior och en än tydligare lokal koppling. Detta skulle kunna göras genom att egna, eller med näraliggande odlingar av humle, att man låter göra malt från lokalt jordbruk och leker med lokala, på växter förekommande, jästsorter – då kommer det verkligen blir helt lokala öl 🙂 Idag köps ofta humlen och malten från England, Tyskland eller Belgien med fler ställen.

Helsingsborgs bryggeri (600x379)

Om du är i Helsingborg passa på att göra ett besök, på deras hemsida finns information om provningar, besök med mera.

Magnus Reuterdahl

Mat- och köksporr!

tomater

rödkålIbland vattnas munnen vid åsynen av mat och habegäret väcks av åsynen av vackra ting. Bägge dessa saker hände ikväll. Vi var inbjudna till en visning av Bertazzoni kök med tilltugg från Gattimondo och Paolo Roberto.

citroner


Bertazzoni spis 2Bartazzoni har spisar som får en att vilja laga mat, omgående, att spendera mer tid i köket, och jag är där redan en hel del idag. Spisar med såväl en design som tilltalar mig som funktion som slår keramik- och induktionshällar – jag vill ha – vill du sponsra är du välkommen att kontakta mig 😉

Bertazzoni spis 3

Bertazzoni spis

Roberto Gatti
Roberto Gatti

Gattimondo är en importör av toskanska ostar, korvar, skinkor, oljor med mera som drivs av Roberto Gatti. Jag har träffat honom vid flera tillfällen och förutom att vara trevlig har flera av hans produkter har blivit en del av vårt kök – kanske framförallt de smakrika parmesanostarna, parmesankrämen och hans färska peccorino – riktigt trevliga.

Gattimondo parmesan

Gattimondo salami

Gattimondo lufttorkad skinka 2Paolo Roberto stod vid spisen och visade både att hans produkter levererade liksom hans matlagningskunskaper.

Paolo Roberto

Paolo Roberto pasta

Paolo Roberto böcker

Till detta serverades lite udda, men trevliga viner, där både det röda och vita var frizzante, dvs lite spritsiga. Jag får tillstå att framförallt det röda övertygade, fruktigt, sött och matvänligt. Ville man inte ha detta fanns också italienskt öl.

Azienda Agricola Il Casello Frizzante Gutturino
Azienda Agricola Il Casello Frizzante Gutturino

Peroni Nastro Azzurro öl

Tack för en trevlig kväll med gott för gommen och vackert för ögat samt mycket att drömma om…

Fredrik och Ulf
Fredrik och Ulf

…och tack för inbjudan till Roberto genom Fredrik samt trevligt sällskap med bloggare såsom och vänner  (bloggare se Red scream and riesling, Who cut the cheese, Kinnas blog – Mormors kök och Matminne)!

Magnus Reuterdahl

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: