Sök

Magnus Reuterdahl Wine blog/vinblogg

Wine writing, in part Swedish, part English. Most new articles are published at http://www.dinvinguide.se

Etikett

Hermitage

Den rhônska lillebrodern, Vacqueyras

På Systembolaget finns det just nu en hel del kul viner från Rhône. För ett tag sedan köpte jag hem ett gäng för prova. Rhône hör liksom hösten till med sina mörka, kryddiga viner passar de som handen i handsken till mörkret, kylan och friskheten.

För många är kanske Châteauneuf-du-Pape, Gigondas, Hermitage och på senare tid Saint Joseph (kanske att se som en mellanbroder) de mest kända områdena. Det finns dock många fler, bland annat appellationen Vacqueyras (AOC) i den södra delen av Rhône utmed floden Ouvèze. Mindre känd och kanske något i skuggan av dessa mer kända områden, lite som en lillebror på väg att växa upp. Här produceras mest rödvin och det är ett område där man kan hitta fynd.

Vacqueyras (600x385)

Vacqueyras omfattar lite drygt 1300 hektar med vingårdar, man odlar mest röda druvor men också en del för vitt vin. De vanligaste druvorna är grenache, syrah och mourvedre men man odlar också grenache blanc, roussanne och bourboulenc med fler.

Idag blev det ett vin från Le Domaine MonTirius som bland annat kända för att vara den första biodynamiska producenten i både Gigondas och Vacqueyras. Man blev certifierade 1999, arbetet började dock redan 1996, ett arbete som fortfarande pågår. Totalt har man 58 hektar vingårdar inom Vacqueyras, Gigondas och Côtes du Rhône.

MonTirius Vacqueyras 2011 garrigues (600x352)

Vacqueyras 2011 garrigues är gjort på 70% grenache och 30% syrah. Man använder bara naturlig jäst och vinet ligger i cementfat i 18 månader.

Vinet är rent och fräscht och har en lite syrlig ton med inslag av såväl röd frukt och mörka bär som går mot en sammetslen lite kryddig ton. Vinet har ett fint djup och snygga välintegrerade tanniner, med inslag av paranötter och färska och torkade örter, det lever upp till sitt namn. Vinet har en relativt lång eftersmak med en litet inslag av frisk jord, lite som man kan tänka sig smaken av en frisk höstmorgon, som visar på att detta sannolikt kommer utvecklas fint de närmaste fem åren. Trots djup och en hel del mörk frukt finns här en charmig elegans som får en att uppskatta hösten och längta efter ett långkok och lite svamp.

Nu blir det champions leauge och ett glas vin…

Magnus Reuterdahl

Noter inför nyåret 2012

Pierre Peters 2004 Les ChetillonsNyårsafton står för dörren och 2013 knackar på. Igår blev ett kort mellanspel i Stockholm men trevligt champagnehäng på FiskeLäget, Hötorgshallen – trevligt häng med mycket prisvänlig champagne och givetvis färska ostron och andra skaldjur. Perfekt för ett stopp under shoppingen och ge sig själv lite lyx:)

Hermitage blanc 2006  E. GuigalDärefter blev det stopp på Grodan, Grev Turegatan, där vi fick en ”egen bar” tillsammans med @WineBodySoul, där vi (min sambo, Anna Torndahl & jag) delade en flaska vit Hermitage 2006 från E.Guigal, då han gjorde lite småförberdeldser inför nyåret. Det finns en hel del kul och udda i deras vinkällare som är prisvärt!

Själv hann jag också förbi bolaget för mitt eget nyårsbubbel : Gosset Grand Millésime Brut 2000 – Mycket trevligt bubbel!

Inför nyåret kan ni har jag spridit ut mig en aning: Några vintips har ni på Landleys kök, ett nyårstal finns på DinVinguide.se och den 30/12 kan ni läsa om vilka viner jag kommer dricka på nyåret förutom Gosset, samt möjligen få en inblick i vad vi kommer lyssna på (det är dock mer av ett önskemål) på Vinicast – som gör en liten sammanställning av vad man njuter av i olika delar av världen.

Min kanin ala Pantelleria som jag tänkte göra nu i helgen får dock dröja till framåt mitten av i januari.

God fortsättning

Magnus Reuterdahl

Att leva på vatten och skulor blir min lott tills nästa löning.

Vin(g)ligt kommenterade gårdagens inlägg, på twitter, med att om man inte sett vinlistan i förväg finns det möjlighet till överraskningar – sant! och igår blev jag överraskad. En första blick på vinlistan och jag visste vad jag ville ha – vit Hermitage. Jag har druckit det vid några tillfällen innan och det är som en liten del av himmelriket varje gång, dock är det högst dränerande för plånboken, jag återkommer till vinet strax.

Igår hade vi bokat bord på Calmar hamnkrog – efter att White Guide kapat dem ur årets upplaga hade jag hunnit börjat fundera lite. Till förrätt åt vi råbiff respektive vit sparris med seranoskinka och hollandaisesås. Den senare fungerade utmärkt till vinet vilket kanske råbiffen inte gör, eller rättare sagt senap fungerar ytterst dåligt till vinet. Till varmrätt blev det hummer respektive grillad tonfisk med minipilgrimsmusslor, blåmusslor, räkor och scampi i kokossås och nudlar. Bägge rätterna fungerade bra mot vinet. Som avslutning valde vi en chokladtryffel och jordgubbar – jordgubbarna avrättade vinet medan chokladen fungerade bra.

Vinet spelade huvudrollen på fler sätt än ett – det blev lite mer än vi tänkt oss,  när man kom med vinet var det en magnumflaska som bars fram. Vinet är inte helt billigt, men förm 1500 ml var det ett riktigt bra pris.

2004 Chante-Alouette Hermitage blanc från M. Chapoutier. Doften är nästan obefintlig, det finns lite våt kartong och aning blommighet.

Smaken är stor, komplex och samtidigt elegant – här finns mängder av smaker som skapar en enhet – det finns en nästan perfekt balans mellan smakerna. Tyvärr kan man ju inte ta med sig lite vin hem och låta det utvecklas så man för nöja sig med de timmar man har på krogen och vinet hann utvecklas en hel del under den tiden. Smaken är en liten aning vaxig men frisk, syran är förhållandevis låg men backas upp av tydliga mineraltoner, flintrök och kalk, och lite citrus. I frukten finns en aning aprikos, mango och som nämnts lite citrus, det finns också en honungston och lite anis, i avslutet kommer en liten vitpepparton. Mon Dieu vilket vin – önskar att jag hade en större plånbok och kunde njuta av detta varje dag…

För att återgå till maten; förrätterna var utmärkta och likaså hummern. Tonfiskrätten var bra men inte riktigt 100% – nudlarna var en liten aning överkokta, men helt OK att äta. Annars en trevlig meny, hyfsade priser och bra och trevlig service samt en trevlig lokal – jag kommer tillbaka 🙂

Jag gick och la mig mätt, nöjd och med ett lite fånigt leende på läpparna och drömde om Hermitage Blanc hela natten.

Magnus Reuterdahl

Wine blogging Wendesday 71; A rouge Rhône gone stray

Detta inlägg följer på svenska (This post will follow in Swedish).

It’s Wine Blogging Wednesday (WBW) again, the 71st, but only the second for me. This takes us to the Rhône, or rather to the wines reminiscent of Rhône wines. The host this week is Winecast, to read about the background on today’s carnival click here and for the background on the WBW click here. You can also follow this on Twitter #WBW71.

Rhône wines are wines from the area around the the river Rhône. AOC Côtes du Rhône stretches from Vienne in the north down to Avignon in the south. Within the appellation 21 different grapes are permitted, both blue and green, however most of the production are red wines (95%).

In the northern Rhône Valley, between Lyon and Montélimar, the wines are strong and big and are mainly made from the grape Syrah (Shiraz) while the white wines are made of Marsanne, Roussanne and Viognier etc. Among the best wines from the region are the wines from Hermitage, Condrieu and Côte-Rôtie. I’m personally a slave to the Hermitage wines. A couple of years ago I had the opportunity to try out a number of stored red and white Hermitages – pure heaven:) Though the reds are great the whites really did blow me away.

Recently I have been drinking several really nice wines from Saint-Joseph – a bit of a new favourite area at the moment.

Southern Rhone has a milder climate, this and the fact that they partly grow different grapes gives wines with quite a different style. For red wines Grenache, Carignan and Cinsault are common and for white wines Grenache Blanc, Picpoul, Clairette and Bourboulenc. The perhaps most famous wines are from Châteauneuf-du-Pape. A few years ago I had the pleasure of drinking a bottle of Chateau de Beaucastel 1990 – which is another great wine experince for me.

But we should not dwell in France and the Rhône valley, but rather stretch the borders to find Rhône wine elsewhere…

-like Iron Maiden I crossed the sea and ran to the hills… of Washington state (If you can’t access the video it’s Iron Maiden Run to the hills).

Washington state feels a little bit like home (Sweden). It is located way up north and they are one of 18 states which has a government monopoly on sales of alcoholic beverages as we also have in Sweden. Although in Washington state you can buy beer and wine in convenience stores and supermarkets and in Sweden we can only buy beer with less than 3,6 % alcohol by volume in ours.

At our government monopoly Systembolaget I found a bottle Annie Camarda Syrah 2007 from the Andrew Will Winery, Washington state, USA. This is the wine for wine blogging wednesday 71.

Andrew Will Winery is new to me and though I enjoy US wines I haven’t tasted all that many from Washington state. So bear with me as I write a little about the winery and the region. Washington State is the second largest wine producer in the USA with its 40,000+ acres of wines spread across eleven wine appellations; Yakima Valley, Walla Walla Valley, Columbia Valley, Puget Sound, Red Mountain, Columbia Gorge, Horse Heaven Hills, Wahluke Slope, Rattlesnake Hills, Snipes Mountain and Lake Chelan. Andrew Will Winery is situated at Vashon Island, Columbia Valley, a short ferry ride from Seattle. It was started in 1989 by Chris Camarda and is named after his son Will and nephew Andrew. The winery was launched out of a love for wine, at the winery webpage Chris Camada says ”I believe that an individual piece of property can form a signature – an identity – and it is that face that is the focus of my winemaking. We are trying to let the vineyards reveal themselves”. The more I read about this wine the higher my expectations gets. To learn more about Andrew Will winery check out their webpage and be sure to check out the Blind tasting offer! Great idea and a great illustration :).

Do you want to know more about Washington state wines, click here.

Now lets go on to the real deal – the wine: Annie Camarda Syrah 2007 is made out of 100% Syrah and have been aged in New French Gamba oak barrels for 12 months. According to the winery taste notes this is a good reflection of what Washington can offer as a Syrah producing region.

Well hit me we a cork & bottle – lets taste this US rouge Rhône wine.

Nose:

A spicy rather large nose with a delicious berry sweetness: lots of oak spices, dark berries and a little sweet and sour undertone, there is also a light smokiness and hints of cold meats, smoked meat and leather. Inviting!

Taste:

A big but yet not bombastic palette with pepper, toasted oak, dark berries, blackberry, ripe plum and a hint of violets and some acidity sweet and sour tones, hints of tobacco, and a hefty dose of cocoa and black pepper in the finish. Well balanced, big and juicy with a nice acidity that bring excitement and sophistication – this is good and I am willing to buy me some bottles for the summer as well as for the future.

To the wine we served lamb provencal and oven-roasted root vegetables with tzatziki.

See you all at #WBW72

Magnus Reuterdahl

___________________________________________________________________________________

Vinbloggsonsdag nummer 71, på svenska: Rött rhône vin på vift

Det är Wine blogging Wendesday igen, den 71:a i ordningen, men blott andra för mig. Denna tar oss till Rhône, eller snarare till viner som minner om Rhône. Värd denna vecka är Winecast, för att läsa om bakgrunden till dagens provning klicka här och för bakgrunden till WBW klicka här. Det går också bra att följa carnivalen på twitter #WBW71.

Rhôneviner är viner från områdena runt floden Rhône. Appellationen Côtes du Rhône sträcker sig från Vienne i norr ner till Avignon i söder. Inom appellationen är 21 olika druvor tillåtna, både blå och gröna, produktionen består dock mestadels av röda viner (ca 95 %).

I norra delen av Rhônedalen, mellan Lyon och Montélimar, dominerar kraftiga röda viner på druvan Syrah (alias Shiraz), vita viner görs på Marsanne, Roussanne och Viognier. De bästa områdena i norra Rhône anses vara Hermitage, Condrieu och Côte-Rôtie. Där jag personligen är en slav under Hermitage sedan jag för ett par år sedan fick tillfälle att prova ett antal lagrade röda och vita Hermitageviner – pure heaven 🙂 De röda är fantastiska men det de vita som är den riktiga hemligheten.

På senare tid har jag druckit flera riktigt trevliga viner från Saint-Joseph, vilket är lite av ett favoritområde för tillfället.

Södra Rhone har ett mildare klimat vilket ger viner med en annan stil och av delvis andra druvor såsom Grenache, Cinsault och Carignan samt vita viner av Grenache Blanc, Picpoul, Clairette och Bourboulenc. Mest känt är kanske vinerna från Châteauneuf-du-Pape. För ett par år sedan hade jag en stor vinupplevelse när jag drack Château de Beaucastel 1990 för ett par år sedan.

Men vi ska inte uppehålla oss i Frankrike och Rhôndalen utan hitta något utifrån…

…så jag följde Iron Maidens exempel och crossed the sea and ran to the hills… i delstaten Washington.

Delstaten Washington känns lite som Sverige, det är belägen långt upp i norr och är en av arton stater som har ett statligt monopol på försäljningen av alkoholdrycker. Man kan dock köpa öl och vin med lägre än 20 % alkohol i volym i närbutiker och stormarknader medan får nöja oss med matlagningsvin och öl med mindre än 3,5% alkohol i volym hos oss.

På vårt monopol Systembolaget hittade jag en flaska Annie Camarda Syrah 2007 från Andrew Will Winery, Washington state, USA. Detta är mitt vin för Wine blogging Wednesday 71.

Andrew Will Winery är nytt för mig och även om jag tycker viner från USA har jag inte smakat så många från delstaten Washington. Så ni får ha lite tålamod med mig, innan jag börjar skriva om vinet så kommer här ett par ord om vingården och regionen. Washington State är den näst största vinproducenten i USA med sina 40.000+ hektar av vinodlingar utspridda över elva vinappellationer; Yakima Valley, Walla Walla Valley, Columbia Valley, Puget Sound, Red Mountain, Columbia Gorge, Horse Heaven Hills, Wahluke Slope, Rattlesnake Hills, Snipes Mountain och Lake Chelan. Andrew Will Winery är beläget på Vashon Island i Columbia Valley, en kort båtresa från Seattle. Det startades 1989 av Chris Camarda och är uppkallad efter hans son Will och brorson Andrew. Gården lanserades av kärlek till vin och på vingårdens hemsida säger Chris Camada; ” I believe that an individual piece of property can form a signature – an identity – and it is that face that is the focus of my winemaking. We are trying to let the vineyards reveal themselves”. Ju mer jag läser om detta vin desto högre blir mina förväntningar. Vill du veta mer om Andrew Will winery så kolla in deras hemsida!

Mer information om vin och vintillverkning i delstaten Washington finns här.

Nu är det hög tid att gå vidare till vinet – Annie Camarda Syrah 2007. Det är gjort på 100% Syrah och är lagrat på nya franska Gamba ekfat i 12 månader. Enligt vingårdens noter ska detta ge en bra bild av vad man kan förvänta sig av ett Syrah från delstaten Washington.

Låt oss korka ur och smaka!

Doft:

En kryddig ganska stor doft med en läcker bärsötma: fatdriven med mycket mörka bär med lite syrlig underton, det finns också en lätt rökighet och inslag av charkuterier och läder. Inbjudande!

Smak:

Stort men inte bombastiskt, peppar, rostade ekfat, mörka bär, sötsyrliga toner med inslag av björnbär, mogna plommon och en aning viol och tobak samt en rejäl dos kakao och svartpeppar i avslutet. Välbalanserat, stort och mustigt med en syrlighet som ger spänning och finess – det här är inte alls dumt och jag skulle gott kunna tänka mig att köpa upp mig på ett gäng flaskor till sommaren och för framtiden.

Vi åt lammstek provencal med ugnsrostade rotfrukter och grönsaker med tzatziki till vinet.

Vinet importeras av Divine AB.

Magnus Reuterdahl


Ermitage Le Pavillon 1995 M. Chapoutier

En underbar doft av mörka bär, lite läder, torkade örter och ekfat. Trots 15 år på flaska doftar det ungt och fräscht och vinets blåröda färg avslöjar inga ålderskrämpor.

Smaken är stor och tät men ändå elegant, den är lite sötsyrlig och tanninerna är fortfarande tydligt närvarande. Här blandas smaker av svarta vinbär, blåbär och slånbär, här finns lite läder och ekfat och peppar samt en liten aning katrinplommon eller björnbärssylt (dock utan att kännas syltigt). Här möts mogna toner med en ungdomlig motsträvighet, som om vinet inte riktigt vill kännas av sin pubertet utan strävar att leva kvar i ungdomligt oförstånd och oskuldsfullhet. Jag har ingen anledning att tro att detta vin inte skulle klara ytterligare 5-10 år i källaren innan det når sin peak.

Om jag hade råd hade min kyl varit fylld av Hermitage viner som fått lagras i lagom mak tillsammans med utvalda bordeauxer, bourgogner, enstaka barbarescos, barolos, riojor och amerikanska caberneter, zinfandlar och… och…  får man drömma kommer jag väl att fortsätta i all evighet, och några av de där vinerna finns ju också där i vinskåpet och väntar på att dekanteras.

Jag har inte mycket mer att säga än fantastiskt!

Till vinet åt vi oxfilé tornedo med ungsgrillad potatis, parikasås samt tomat- och rödlöksragu.

Till rödvinsragun använde vi Langhe Nebbiolo Fontanafredda. Vinet har fått en ny etikett sedan jag drack det sist, men det smakar ungefär som jag minns det:  ett trevligt fruktigt och kryddigt vin med ganska mycket bärsötma, med inslag av körsbär, fattoner och peppar. Detta vin kom lite vid sidan av och gjorde sig sannolikt inte rättvisa efter Ermitage Le Pavillon så jag får återkomma till det vid ett annat tillfälle.

Blir helgen mycket bättre än när den kantas av god mat och gott vin i önskat sällskap?

Magnus Reuterdahl

1989 Hermitage La Chapelle Paul Jaboulet

Hermitage la chapelleDet är både med spänning och andakt man öppnar ett vin som lagrats under en längre period. Viner som är mytomspunna ger ytterligare förväntan och jag tycker mig ha hört denna flaska pocka på mig ett tag.

Tillsammans med goda vänner i Jönköping öppnade vi  flaskan och avnjöt den i en perfekt inramning utav en ljum sommarkväll på en altan precis intill vätterstranden i kombination med en omgång  antipasto modell större; 4 sorters skinkor Serrano, Parma, Vildsvin och Pata Negra samt en frisk sallad, lite nötter och rotfruktschips.

Färgen på vinet är tätt och mörkt rubinröd med inslag av tegel i kanten. Doften tung, mäktig och förförande – ingen korkskada på mils avstånd. Mörka frukter och bär, peppar, kaffe och lite tunga jordtoner ger tillsammans en komplex doft med löfte om storverk.

Smaken är kraftig, nästan överväldigande men samtidigt len och mångskiftande; mogna toner blandas med unga friska smaker och en alltigenom livilig syra. Körsbär, mörka frukter , kaffe, sommriga jordtoner och en lätt blommighet, peppar och nyrivna örter tillsammans med en lite citrussmakande syra som lyfter vinet till himmelska höjder. Det är tveklöst så att detta vinet kunnat ligga ytterligare några år i källaren men det är riktigt bra just nu. Kan vara årets bästa hitintills –svårtoppat – men ett vin blir ju också godare i rätt miljö och i rätt sällskap och året har bara nått halvvägs så än finns chanser till att finna fler stora vinupplevelser.

Mvh

Magnus Reuterdahl

Semesterhälsning från 036

Uppdaterad 2009-07-24

Att vara arkeolog och ha sommarsemestrar har visat sig vara en svår kombination, åtminstone så länge man arbetar som projektanställd, i år har vi dock lyckats ta en vecka. Större delen av semestern spenderas i Jönköping med omnejd. Man skull kunna tänka sig att semester är lika med mycket vin och lättja men vi har ett fullpackat schema, folk som skall besökas saker som skall hinnas med etc. Lite vin skall det dock bli, vi har tagit med ett par flaskor trevligt vin som skall konsumeras tillsammans med goda vänner.

Riesling och Hermitage

En flaska 2006 Emrich-Schönleber Monzinger Frühlingsplätzchen Riesling Spätlese, ett minne från en annan semester, och en flaska 1989 Hermitage La Chapelle Paul Jaboulet Aîne skall avnjutas innan veckan är all.

Vi har också planerat ett besök på den Småländska kolonin, Jönköpings nya fine-dining etablissemang, om de har öppet, jag har mailat två gånger utan att få svar men enligt deras hemsida ska de ha öppet.

Då har allt klarats upp; den Småländska kolonien har sommarstängt och öppnar åter den 10e augusti kl 1130 så jag får återkomma till hösten, vilket jag kommer att göra med förväntan.

Jag återkommer

Magnus Reuterdahl

1990 Hermitage Monier de la Sizeranne

Börjar med att säga att vinet igår var riktigt bra och uppfyllde mina högt ställda förväntningar och att det gifte sig mycket väl med maten, framförallt med risotton och sötman från de ungsgrillade grönsakerna och löken.

Till vinet gjorde vi rostbiff på en bädd av paprika, lök, morötter, basilika och persilja. Rostbiffen kryddade vi endast lite lätt med svartpeppar, rosépeppar och lite salt. Vi ville inte att kryddingen skulle ta över vinets smaker. Till detta gjorde vi en risotto smaksatt med trattkantareller vars krämighet tillsammans med sötman från grönsakerna förhöjde vinets egenskaper och gav ett riktigt bra resultat.

När man har lagt ut mycket pengar och tid på ett vin vill man verkligen att det också skall ha så bra förutsättningar som möjligt och då är maten av stor vikt. Vår tanke med kvällens mat var att lyfta fram lite sötma genom grönsakerna som ungstekts tillsammans med köttet och därav också gav detta viss smak. Tillsammans skulle detta mildra eventuella garvämnen, men då vinet har några år på nacken kan man tänka sig att dessa inte bör vara alltför höga vilket gör att man får vara lite försiktig så att det inte blir allt för sött. Risotton valde vi för att få en bra krämighet, mjölkprodukter kan ibland kan ge en lite skarp bismak, vilket kan mjuka upp tanninerna, som sagt kan man tänka sig att de redan har mjukats upp med ålderns rätt men det skadar inte att tänka lite i förväg. Förutom detta var vi försiktiga med var mängden salt, om vinet har höga tanniner kan för mycket salt ge en lustig bismak, om man tycker att det behövs mer kan man ju alltid tillsätta lite i efterhand.

Hur var då vinet?

Det känns fortfarande vitalt och spänstigt, tanninerna är lite uppmjukade och vinet har fått ett fin djup. Det finns toner av mogna bär och plommon, en härlig köttighet, ett lätt inslag av ek och toner av anis, men här finns också subtila inslag av syra och läder vilket ger vinet karaktär och kropp. I avslutet finns en bra kryddighet som ansluter till en fin ton av mogna körsbär/körsbärsmarmelad som är mycket tilltalande. Vinet gifter sig underbart med de lätt rostade grönsakernas sötma och risottons krämighet.

Ett fantastiskt vin tillsammans med en lyckad maträtt gav oss en mycket trevlig kväll, med en aning för fulla magar.

Magnus Reuterdahl

Lördag i Stockholm

Lördagskväll och dags att korka upp ett trevligt vin och göra lite god mat. Under dagen gick vi på stan och njöt av det sköna vädret, vi tittade in på Östermalmshallen, som med sitt härliga utbud och sina underbara dofter gör att inspirationen infinner sig. Efter lite funderande köpte vi en bit rostbiff, som nu är på gång in i ugnen tillsammans med paprika, lök, vitlök, morötter och lite färska örter. Till detta skall vi göra en risotto med trattkantareller och dricka en flaska 1990 Hermitage Monier de la Sizeranne. Innan vi gick hem tog vi en sväng ned till söder och Chokladfabriken, för lite frosseri; en kopp en kopp choklad med marsmellows och en chokladbakelse.

Väl hemma har flaskan öppnats, vinets färg går åt blårött men med en liten nyans av tegel. Doften är mäktig och full av mogna toner. Här finns en tydligt kryddig, köttig ton med inslag av läder men också en fruktig ton av inlagda plommon och mörka bär.

Jag är förväntansfull och hoppas mycket på det här vinet, än så länge känns det lovande, jag återkommer imorgon med kommentarer om vinet och maten.

Magnus Reuterdahl

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: