Sök

Magnus Reuterdahl Wine blog/vinblogg

Wine writing, in part Swedish, part English. Most new articles are published at http://www.dinvinguide.se

Etikett

Douro

100 % Solo, 100 % Portugal, 100 % tourgia nacional

Det var ett tag sedan men nu har jag fått några intressanta varuprover från internetvinhandeln the Wine Company. Det första är ett trevligt grillvin från Portugal. Just Portugal är ett land där man kan hitta många riktigt bra viner till förhållandevis bra pris. Men det är också ett land med många druvor som man kanske inte alltid har koll på. I detta fall är det ett vin gjort på 100 % tourgia nacional.

Druvan är bland annat vanligt förekommande i vinregionerna Dão och Douro. Det är en av de mest använda druvorna i portvin, de andra är touriga franca, tinta roriz, tinta barroca, tinto cão och tinta amarela. Det finns dock totalt 82 druvor som är tillåtna i portvin men det är ett annat inlägg.

Förutom port gör man också riktigt bra rödviner på touriga nacional. Den förekommer ofta i cuvéer (blandningar) och är en druva med fin lagringspotential.

Dão ligger söder om Douro, och är uppkallad efter Dão-floden, längs med vilken majoriteten av regionens vingårdar är belägna. De bästa vingårdarna ligger på ca 150 – 450 meter över havet. För många är kanske kanske Dão mest känt, eller ökänt, för storsäljaren Mateus rosévin. Många har nog gjort precis som Elton John då han sjunger: I get juiced on Mateus and just hang loose i sången Social Disease. Låt dock inte detta skrämma bort dig från Dão – här finns massor med bra vin att hitta. Många av de bästa vinerna innehåller vin gjort på druvorna tinta roriz och touriga nacional. Andra spännande druvor att hålla koll efter är bastardo och baga som dominerar planteringarna i Bairrada i västra delen av Dão. Det görs också en del spännande vita viner bland annat på druvan encruzado.

Solo Reserva tourgia-nacional 2009 kommer från från Caves Velhas, som numer ägs av Enoport Producao De Bebidas SA. Caves Velhas är ett gammalt vinföretag med rötter som går tillbaka till 1881 och byggdes upp av João Camillo Alves.

Solo Reserva 2009 Touriga Nacional

Solo Reserva tourgia-nacional 2009, 100 % tourgia-nacional, lagrats 6 månader i franska ekfat under sex månader.

Doften är lite blommig och har inslag av mörk frukt med ett lätt syrligt anslag, till detta kommer noter av ekfat, kryddor och torkade nejlikor.

Vinet är i sig ganska kraftig och lite rustikt. Det finns tydliga inslag av mörka bär och frukter såsom mogna plommon, svarta vinbär och en liten röd ton av hallon. Under dessa finns lite blommiga violtoner men också en lite jordig ton som ger vinet karaktär. Vinet har en tydlig sötma som dock balanseras av en bra syra och ekfatskryddor. Just sötman och frukten drar en liten aning åt portvinshållet vilket ger en känsla av vilka toner tourgia nacional ger till portviner.

Sammantaget är detta ett trevligt, ganska enkelt rött vin som passar till grillat kött med lite hetta eller till lagrade ostar.

Magnus Reuterdahl

En dag utan vin är en förspilld dag

Vad gör man när facket för kalvlägg ekar tomt, när ingen kalvfärs finns att finna, när ankor kvackar istället för ligga på plats i kylen?

Man kan undra i vilken avkrok man hamnat eller så man kan kavla upp ärmarna och finna på råd. Röda dagar i mängd har uppenbarligen sitt pris, i det att butikernas diskar inte till fullo blivit fyllda, så smaklöksknölarna får gnuggas.

Vår plan var att bjuda upp till kulinarisk fest medelst Osso Buco och gnocchi med det fick bli medelhavsinspirerad kycklinggryta med gnocchi istället och till detta lite vin. På tal om vin, kvällens Stjärnorna på slottet avslutades för övrigt med ett vackert citat signerat Leif Andrée: En dag utan vin är en förspilld dag – kan inte annat än att hålla med, skål!

Vad vi fick ihop, blev till slut riktigt bra, så ett receptet får förevigas här. Givetvis inget nyskapande men gott och gjort på en höft!

Vi började med att göra en tomatbas (jag kan upplysa om att kött inte var det enda som ekade tomt i butikshyllorna, även smakliga tomater saknades så det fick bli tomat på burk).

Tomatbas

  • 2 burkar hela tomater (vanligtvis gör jag denna på 6-8 plommontomater)
  • 2 morötter, finhackade
  • 2 stjälkar blekselleri, finhackade
  • 1 gul lök
  • ca 1 dl olivolja
  • ca 2-3 dl hönsbuljong (alternativt grönsaksbuljong).

Häll olivoljan och tomaterna i en kastrull, låt koka på låg värme i cirka 20-30 minuter, fyll på med lite buljong efter hand. Under tiden låter man morötter, lök och selleri svettas i en panna – inte så de steker utan lätt bryns och karamelliserats, under omrörning.

Till grytan behövs (till ca 4-5 personer):

  • 1 st kyckling hel, cirka 1,3 kg, styckades.
  • Ca 400 gram rökt sidfläsk, skär i bitar om cirka 1×2 cm
  • 1 morot, skivad
  • 5 schalottenlökar, hackade
  • 3 vitlöksklyftor, hackade
  • 1 stjälk blekselleri, finhackad
  • 2 dl vitt torrt vin
  • 4 dl hönsbuljong
  • 1 tärning grönsaksbuljong
  • 10 svartpepparkorn, hela
  • en ½ kruka salvia (hackad)
  • en ½ kruka basilika (hackad)
  • en ½ kruka timjan (hackad)
  • lite smör

Börja med att bryna sidfläsket tillsammans med lite smör, lyft ur detta och lägg i en större gryta och bryn kycklingen i fettet, lägg över också detta i grytan. Bryn därefter morötter, lök, vitlök och selleri. När löken börjar svettas tillsätt buljongtärningen och vinet, låt koka upp, tillsätt sedan svartpepparkornen och hönsbuljongen – häll allt över kycklingen och sidfläsket, tillsätt tomatbasen och de färska kryddorna och rör om. Låt småkoka under lock i ca 40-50 minuter, tills kycklingen lossnar från benen.

Gnocchi

  • 600 gram mjölig potatis
  • 1 äggula
  • salt
  • 2-3 dl vetemjöl

Medans det hela står och kokar är det dags att göra gnocchi. Böra med att koka upp potatisen. Låt denna ånga av och svalna något – pressa den sedan. Tillsätt saltet, äggulan och knåda ihop till en deg, under knådandet tillsätter man vetemjölet lite pö om pö. Degen är färdig när du har en slät klump som inte längre fastnar på fingrarna.

Häll ut lite vetemjöl på en skärbräda och rulla ut en lång korv cirka 1,5-2 cm tjock och dela denna i cirka 2 cm stora bitar. Tryck till dem lätt med en gaffel. Koka upp rikligt med vatten i en stor kastrull. När vattnet kokar sänk temperaturen så att det sjuder, lägg i ca 15-20 åt gången, försiktigt, rör inte om! När alla stigit upp till ytan är de klara, det bör ta cirka 2-3 minuter lägg upp dem i en förvärmd form med lite smör i botten, eller direkt på tallriken, häll över lite riven parmesan och lägg på en rejäl skopa av grytan – mycket gott!

Jag höll på att glömma att jag också gjorde en gremolata-inspirerad örtblandning på resten av örterna (salvia, timjan och basilika), citronzest från en citron, lite pressad citronjuice (knappt 1/4 dels citron), en pressad vitlöksklyfta och lite flingsalt – rör ihop och toppa med detta.

Vinet kom från förra årets Adegga christmas market, dvs Portugal, från utmärkta producenten Quinta Do Popa och vännen Stéphane Ferreira!

Image
Stéphane Ferreira at Adegga Christmas market – photo by Adegga

TRePA vinho tinto 2008. Namnet spinner på en gammal Portugisisk tradition att göra en blend (en blandning) av druvor från olika regioner. Detta är gjort på druvor från Douro och Bairrada, Tinta Roriz (TR) från Douro och på Baga från vingården Panasqueira (PA).

Elegant, friskt, med bra syra, snygg lite mörk frukt och med en fin längd. Ett sådant där utmärkt vardags vin som också passar för festen. Hemligheten är syran som ger balans och fräschör och får gommen att vattnas.

Image

Så brist på hyllorna blev något som skapade brist på plats i magsäcken. Mycket gott!

God fortsättning

Magnus Reuterdahl

Port på port på port

I år har det blivit mycket port. Mycket bra port! Här är några av de fantastiska portviner jag haft glädjen att prova under året. De har gett blodad tand så låt det bli mer port nästa år.

Andre Ribeirinho Kopke colheita 1957 photo Roger Kolbu
Foto ©Roger Kolbu 2013

Ett stort tack till alla som varit med och delat dessa flaskor, t ex Andre Ribeirinho (Mr Port) som här står och håller en av de få, möjligen den enda, magnumflaskan med 1957 Kopke Colheita, Roger Kolbu och Luiz Alberto och många många fler.

Porto Quevedo colheita 1974

Kul var också att jag i år äntligen fick prova lite vin från 1974, bägge portviner, bägge colheita, dels denna från Quevedo och en från Kopke i en synnerligen trevlig vertikal.

Kopke 1957 1966 1974 1983

Som ni ser är det många tawnys och colheitas. Tawny är en port som lagrats i minst sju år på små ekfat, har en ljusare färg och tydlig fatton. Vinet säljs med angiven ålder, t ex tio, tjugo, trettio eller fyrtio år och är blandning av viner med en genomsnittlig ålder av det angivna året. Colheita är ett portvin av som till liknar tawny men kommer från en angiven årgång och får mogna på ekfat tills den är färdig att konsumeras.  

Detta bildspel kräver JavaScript.

Magnus Reuterdahl

Tips på ett schysst sommarvin!

Nytt inlägg på Hwar fjortonde dag DinVinguide.se där jag tipsar om ett riktigt bra sommarvin från Monção, Vinho Verde, Portugal

Läs mer här!

Det är också klart att jag i samband med EWBC 2013 Rioja, som för övrigt bytt namn till DWCC 2013 (Digital Wine Communications Conference) – kolla in deras nya hemsida – också kommer besöka Portugal och Porto, Vinho Verde och Douro och eventuellt också Dao på egen hand.

Magnus Reuterdahl

Rubin-port från Cálem

Jag har smuttat, provat och smakat ett varuprov från TryffelsvinetCálem Fine Ruby Porto.

När det kommer till port har jag inte alltid varit övertygad, ofta tyckte jag att de var för tunga, för söta och för spritiga. Men vänner från Portugal har långsamt men säkert bjudit mig på den ena porten bättre än den andra och långsamt har jag övervunnits – idag är jag en övertygad portälskare.

Cálem är en producent som jag känner till men jag inte tidigare provat. Deras vingårdar ligger Cima Corgo och Douro Superior, Douro, också kallat portvinskatedralen. Vinet är gjort på 30% tinta roriz, 30% tinta barroca, 20% tinto cão och 20% touriga franca och är i så kallad rubystil.

Ruby Port är ett ungt, non-vintage vin, och är en form av instegsvin för portvin. Det är lagrat i minst tre år och är en blandning av årgångar och druvor. I normalfallet lagras det på ekfat i ett år och två år i flaska. Stilen är enkel och fruktig, även om det också finns de med lite högre kvalitet kallad Reserve och Special Reserve, då har vinet i regel lagrats sex år. Namnet kommer från vinets rubinröda färg och vinet är tänkt att drickas ungt.

Cálem Fine Ruby Porto

Cálem Fine Ruby Porto

Detta är enkelt och rättframt, relativt lätt och friskt, med en fin bärig ton med inslag av söta mörka körsbär, russin, dadlar och paranötter. Det är mjukt inlindande i mitten och med en fin mörk sötsyrlig avslutning med en lite pepprig ton och mynta. Det här är såväl lättgillat som lättdrucket, gott som en avec eller bara för att värma upp en frusen kropp under kalla sommarkvällar, gärna tillsammans med lite ädelost, choklad eller en efterrätt med hallon.

Det här är ett trevligt instegsport och även om det är förhållandevis enkelt och okomplicerat så ger det en föraning av hur ett riktigt bra port kan smaka, det är ett vin som ger blodad tand för fortsatta utmaningar, men framförallt ger det njutning.

Magnus Reuterdahl

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: