Nej jag ska inte till Lugano Schweiz, åtminstone inte i vår (jag ska dock till DWCC 2014, Montreux, i höst) utan Lugana DOC i Italien. Det blir med andra ord ännu mer Italien i år, efter Friuli Venezia GiuliaI och Bardolino. Denna gång med Lugana DOC Wine Bloggers Tour arrangerat av Consorzio Tutela Lugana DOC och Fermenti Digitali i slutet av maj.

Detta är en region som jag inte vet mycket om, vad jag vet har jag endast provat ett par viner från området. Vid en snabb sökning på Systembolaget hittar jag några viner: Lugana Limne, CàMaiol Molin, Zeni Marogne, Lugana Riserva (Zenato), Sansonina Lugana och I Frati.

Lugana D.O.C. var tidigt en region som fick D.O.C. status (Denominazione di Origine Controllata) i Italien, redan 1967. DOC-klassningen infördes 1963 och var en variant på det franska AOC-systemet. Till skillnad från det franska, där en central organisation fastställer vilka kvalitetskrav som gäller, så är det i Italien varje områdes producentsammanslutning, ett consorzio som fastställer kraven.

Lugano D.O.C. ligger utmed Gardasjön södra del på gränsen mellan Lombardiet/Venetien och Brescia/Verona. Man gör vita viner, stilla såväl som spumante, mestadels på druvan turbiana också känd som trebbiano di Lugana. Man har länge trott att druvan varit en klon av trebbiano di soave eller verdicchio, ny dna-forskning har dock visat att så inte är fallet.

För att få använda DOC beteckningen ska vinet vara gjort på minst 90% av turbiana, odlade i Lugana och hålla minst 10.5% alkohol, vanligen ligger de på 12% eller mer. Vinerna mår ofta bra av några års lagring.

Man gör också ett vin som klassificeras som Lugana Superiore, för att få kalla ett vin för detta måste man hålla sig under ett visst skördeuttag (lite osäker på exakt vilket), viner måste lagras i minst ett år, vilket oftast görs på ekfat och vinet måste hålla minst 11,5%. Vinerna ska gå att lagra länge.

Sedan något år tillbaka gör man också viner klassade som Lugana riserva, dessa ska vara av ytterligare högre kvalitet. För att kallas riserva ska det ha lagrat i minst två år varav minst sex månader i flaska.

Lugana Vendemmia Tardiva är något av ett mer experimentellt vin. Det är förhållandevis sött men inte ett sötvin. Man skördar dem sent, i slutet av oktober eller början av november och får ett vin som liknar Vendange Tardive viner eller spätlese/auslese viner.

Man gör också mousserande vin, spumante. Vinerna görs i regel med champenoise-metoden (också kallad den traditionella metoden), dvs man framställer på samma sätt som man framställer Champagne. Dessa vet jag att jag inte smakat!

Som alltid är det kul att åka till Italien, ännu roligare när man får upptäcka något nytt 🙂 Så det kommer mer framöver!

Magnus Reuterdahl