Sök

Magnus Reuterdahl Wine blog/vinblogg

Wine writing, in part Swedish, part English. Most new articles are published at http://www.dinvinguide.se

Etikett

Chateauneuf du pape

DWCC, Tavel och Chateauneuf-du-Pape

Då är det dag att packa konferensväskan igen, ned med #winelover t-shirts en masse och några kul flaskor vin. Det är dags för DWCC – Digital wine communications conference, som tidigare gick under namnet EWBC – European wine bloggers conference. Denna gång går det av stapeln i Montreux, Schweiz.

L'amour le jeu, le bon vin, voilà ma philosophie!". Akvarell av Fritz von Dardel, 1844 - bild från Digitalt museum
L’amour le jeu, le bon vin, voilà ma philosophie!”. Akvarell av Fritz von Dardel, 1844 – bild från Digitalt museum

Detta är femte gången jag åker, tidigare har jag varit med i Österrike, Franciacorta i Italien, Turkiet och i Rioja, Spanien. Det kommer mer än 300 hugande vinälskare som på olika sätt kommunicerar om vin. En del är vinmakare, andra jobbar med PR, många är bloggare, några skribenter eller journalister – men alla älskar vi vin och kommunikation.

DWCC logo

Innan jag åker dit går dock resan över södra Rhône. Först till Tavel och sedan till Chateauneuf-du-Pape. Bland besöken är Domaine Maby, Cave les Vignerons De Tavel, Domaine Lafond-Roc Epine, Château de Trinquevedel, Domaine La Barroche, Domaine de Nalys, Mère Germaine, Château Fortia, Clos de l’Oratoire, La Table de Sorgues och många fler. Vi kommer vid några av dessa platser möta flera vinmakare och få möjlighet att prova flera viner. Våra ciceroner är Kelly McAuliffe i Tavel och Georges Truc i Chateauneuf-du-Pape.

Jag ska försöka hinna med att blogga lite här emellan vinprovningarna om wi-fi gudarna är goda samt lägga upp ett par inlägg på DinVinguide.se.

Vill du i lung och ro i hemmets borg prova lite vin under tiden rekommenderas Les Lauzeraies 2013 Tavel rose

Les Lauzeraies 2012 Tavel rose (600x399)

…eller lite mogen Chateauneuf-du-Pape – just nu finns klassiska Château la Nerthe 2006 att köpa. Château la Nerthe är en trotjänare men jag är glad att man i år släpper en lite äldre årgång då jag ofta tycker att den blir lite platt när den är för ung. Här vaknar den dock till liv även om den går att lagra ytterligare om man så vill.

Detta är en 2002:a men 2006:an finns att köpa nu.
Detta är en 2002:a men 2006:an finns att köpa nu.

Magnus Reuterdahl

Den rhônska lillebrodern, Vacqueyras

På Systembolaget finns det just nu en hel del kul viner från Rhône. För ett tag sedan köpte jag hem ett gäng för prova. Rhône hör liksom hösten till med sina mörka, kryddiga viner passar de som handen i handsken till mörkret, kylan och friskheten.

För många är kanske Châteauneuf-du-Pape, Gigondas, Hermitage och på senare tid Saint Joseph (kanske att se som en mellanbroder) de mest kända områdena. Det finns dock många fler, bland annat appellationen Vacqueyras (AOC) i den södra delen av Rhône utmed floden Ouvèze. Mindre känd och kanske något i skuggan av dessa mer kända områden, lite som en lillebror på väg att växa upp. Här produceras mest rödvin och det är ett område där man kan hitta fynd.

Vacqueyras (600x385)

Vacqueyras omfattar lite drygt 1300 hektar med vingårdar, man odlar mest röda druvor men också en del för vitt vin. De vanligaste druvorna är grenache, syrah och mourvedre men man odlar också grenache blanc, roussanne och bourboulenc med fler.

Idag blev det ett vin från Le Domaine MonTirius som bland annat kända för att vara den första biodynamiska producenten i både Gigondas och Vacqueyras. Man blev certifierade 1999, arbetet började dock redan 1996, ett arbete som fortfarande pågår. Totalt har man 58 hektar vingårdar inom Vacqueyras, Gigondas och Côtes du Rhône.

MonTirius Vacqueyras 2011 garrigues (600x352)

Vacqueyras 2011 garrigues är gjort på 70% grenache och 30% syrah. Man använder bara naturlig jäst och vinet ligger i cementfat i 18 månader.

Vinet är rent och fräscht och har en lite syrlig ton med inslag av såväl röd frukt och mörka bär som går mot en sammetslen lite kryddig ton. Vinet har ett fint djup och snygga välintegrerade tanniner, med inslag av paranötter och färska och torkade örter, det lever upp till sitt namn. Vinet har en relativt lång eftersmak med en litet inslag av frisk jord, lite som man kan tänka sig smaken av en frisk höstmorgon, som visar på att detta sannolikt kommer utvecklas fint de närmaste fem åren. Trots djup och en hel del mörk frukt finns här en charmig elegans som får en att uppskatta hösten och längta efter ett långkok och lite svamp.

Nu blir det champions leauge och ett glas vin…

Magnus Reuterdahl

En ballad, ett vin


La Ballade des Anglés Vacqueyras 2009 Domaine du Bois de Saint Jean 2 (445x600)När ett franskt vin har namnet La Ballade des Anglés måste jag ju baka in en fransk ballad, så varför inte
Yeshe med La Ballade de Jean Batailleur. Balladen har passande nog ett par rader som stämmer väl in på att prova vin, även om den inte handlar om det:

Passe la bouteille, sers moi un verre,

Plus que je bois, plus je vois claire,

Ursäkta min franska men om jag översatt det rätt bör det lyda ungefär så här:

Skicka flaskan, servera mig ett glas,

                                                                   Ju mer jag dricker, desto mer ser jag klart,

Ett par varuprover har letat sig fram till undertecknad från Pro-Matique products AB varav ett är La Ballade des Anglés Vacqueyras 2009 Domaine du Bois de Saint Jean.

Vinet kommer från appellationen (AOC) Vacqueyras som återfinns i den södra delen av Côtes du Rhône, Rhônedalen, Frankrike. Regionen ses ofta som en lillebror till de mer kända regionerna Châteauneuf-du-Pape och Gigondas, på grund av detta kan man finna en hel del spännande och prisvärda viner där. Vidare är 2009 ett bra år i Rhône överlag och i södra Rhône i synnerhet.

Egendomen Domaine du Bois de Saint Jean ägs av familjen Anglès. De har varit vinmakare i generationer, med anor tillbaka till 1650-talet. I södra Rhône har man verkat sedan 1910 under namnet Domaine du Bois de Saint Jean. Man odlar också vin i Jonquerettes och Châteauneuf du Pape.

Tillbaka till vinet: La Ballade des Anglés Vacqueyras 2009 Domaine du Bois de Saint Jean, det är gjort på 60 % grenache och 40 % syrah.

La Ballade des Anglés Vacqueyras 2009 Domaine du Bois de Saint Jean (600x564)

Doften är fullt av mörka bär. Det finns också inslag av mjuka ekfatskryddor, jord, lite färskt kött samt en hint av medicinalväxter och färska örter samt ett inslag av en reduktiv ton som drar åt porthållet.

Inledningsvis känns vinet ganska sött och koncentrerat, en aning metalliskt med en liten mentolton. Det är koncentrerat och kraftfullt med mycket frukt, bland annat svarta vinbär, moreller, jästa körsbär och mogna plommon samt välintegrerade tanniner. Avslutet är långt och lite pepprigt. Det här drar mer mot Gigondas i stilen än Châteauneuf du Pape, det är ungt och kommer säkert må bra av att ligga några år. Det känns kanske lite mer som ett vin som passar till höstens rätter såsom vilt och lite kraftigare grytor. Det vinner på att luftas under ett par timmar – efter ett tag kommer en snygg ton av kakao in i avslutet samt mörkrostat kaffe – det kommer också in en ton av gröna medelhavsörter!

Det här är ett spännande vin och gillar man viner från Gigondas och Châteauneuf du Pape är detta något man bör prova. Det är lite mer rustikt och spretigt men samtidigt med en koncentrerad frukt och en inneboende kraftfullhet – läckert!

Magnus Reuterdahl

Soundtrack of our wines – BYOW

Sommartid är en tid då man lätt samlar på sig lite blogginlägg på hög, någon dag är vädret för vackert en annan är man för trött etc. Här avskrivs en sommarsynd.

I början av juli sammanstrålade jag, Svenssonsmakaren, Who Cut the Cheeze och icke-bloggaren (än så länge) herr T hemma hos Red Scream & Riesling på söders gröna nejder för en sk BYOW (Bring your own wine), dvs  vi hade plockat med oss lite godbitar ur vardera vinkällare vilka avnjöts blint. Who Cut the Cheeze hade kvällen till ära botaniserat i chark- och ostdisken hos Mi Piace samt inhandlat en fantastisk bit kött hos Sovel kött & grill (måste besöka denna ost/chark- respektive köttoas vid tillfälle). Saktfärdig som jag är har såväl RS&R och Svenssonsmakaren förekommit mig med trevliga inlägg om kvällens begivenheter.

Det är alltid kul att sammanstråla med andra vinnördar, att få tillfälle att ohämmat sniffa i glaset, sila vinet mellan tänderna och låta det skölja över alla smaksensorer i munnen och därefter slänga ur sig diverse vansinniga doft- och smakreferenser utan att någon höjer på ögonbrynen. Någon kanske säger emot eller kompletterar men man är på något sätt i symbios, djupt koncentrerade på vin, smak och njutning.

Nu ska det sägas att blindprovning inte är min starka sida, normalt, för just denna kväll gick det riktigt bra – kanske har man trots allt lärt sig något över tid. Inför urvalet hade vi i princip inga restriktioner utan man fick plocka i princip vad man vill även om vi underförstått skulle hålla hos ett par pinnhål över Diamant, la Garonne, Kir och andra dylika kulinariska tonårsfinsmakarviner. Så låt oss starta denna lördagskväll med en smäll:

Strax efter lunch mötte jag upp Ulf från RS&R och Svenssonssmakaren vid city terminalen i Stockholm. Efter ett par timmars vandrade genom city mellan diverse kamerabutiker hamnade vi på eftermiddagen på Monks för en efterlängtad törstsläckare i form av en öl i sommarhettan. Vin i all ära men som törstsläckare fungerar öl oftast bättre, dessutom var det skönt att vila fötterna någon timma innan det var dags att ta sig söder ut.

Väl på plats tar det inte långt tid innan de första röda dropparna är i ett glas. För att mjuka upp bjuder Ulf ett smakprov från Dolcetto, som förvisso varit öppen ett par dagar men som fortfarande smakar riktigt bra. Vinet lurar mig och Svenssonssmakaren till fel del av Europa, vi slaskar inledningsvis på i c-d-r innan vi leds rätt; 2009 Fratelli Revello Dolcetto d’Alba. Tittar jag på de snabbt ihoprafsade noterna skrev jag: bra tanniner, ekfat, svarta vinbär, björnbär, lite kryddig med litet inslag av anis. Riktigt trevligt!

Efter detta var det dags att sätta igång på riktigt; alla var samlade, viner skulle luftas (med vederbörligt hemlighetsmakeri), flaskor lindas in i stanniol, ost och charkvaror läggas upp, sallad förberedas, dukning (utomhus) med mera, med mera. Under tiden detta skedde och i efterdyningarna var det dags att varva ned med ett par katter bland hermelinerna, dvs något vitt innan allt det röda.

Ulf korkade upp två vita (sitt bloggnamn trogen Riesling) viner, bägge bra och långt från varandra i smak och stil. Vi började med Georg Breuer Berg Schlossberg 2009. Mycket citrus, lite citruskalbeska, fina mineraler, bra syra, ungt. Jag plockade regionen, men med facit i hand borde jag kanske också plockat vinet. Just den där beskan har jag känt tidigare hos Breuer. Det här gott men behöver ligga några år för att nå sin peak – ännu är det lite för spretigt och en aning oharmoniskt.

Om detta var ett barnarov var nästa på väg mot ättesupan, Dönnhoff Norheimer Kirschheck Riesling Spätlese 2005. Här plockade jag år och region men inte producent. Här finns diesel, vit persika, lite ananas och honungsvatten. Mogna toner men ganska svag syra, en hel del charm men möjligen i aning utförslut.

Så är det då dags för vad vi laddat upp med, di röde druvdryckerna.

Nu blev det kanske inga lastgamla viner men väl ett par som uppnått tvåsiffrigt.

Vin nummer ett och man är ute och snubblar i blindo direkt, jag befinner mig i Bordeaux och företrädesvis i Pomerol. Det är svarta vinbär, blyerts och en lätt gräsig ton som tar mig dit, det finns dock något som ger varningsklockor – som vill dra mig bort men jag är fast i min tankebana. När Sydafrika nämns faller bitarna på plats, i näsan finns en svag lite rökig ton med inslag av flintlås och krutrök vilken borde ha pekat mig mot Sydafrika men icke, i smaken finns dock inget av rökigheten. Vinet heter 2008 Lady May; ett trevligt vin i Bordeauxstil, elegant, lite kryddigt med bra balans.

Från en vända till en annan kontinent vänder vi skutan mot Europa och nu kommer jag mer rätt, Portugal är det första som slår mig och det visar sig vara rätt; 2007 Pintas. Har helt missat detta innan men kommer att hålla utkik efter det i framtiden. Det här är riktigt härligt och charmigt, ekfat, bär av alla de slag; körsbär, hallon, björnbär och slånbär samt inslag av bitter choklad ger ett ganska kraftigt vin som dock balanseras upp av fina syror och en lite silkig utsida. Lite av en fruktbomb på rätt sida Amarone – komplex, elegant och stor på samma gång – kvällens bästa vin?

Vi kommer sedan till mitt vin för kvällen, då jag kände igen det på flaskan höll jag inledningsvis mig utanför diskussionen. 2007 Kopfensteiner Eisenberg Blaufränkisch Selektion från Österrike. Jag tycker att det det står upp bra i jämförelse med övriga vinerna. Jag tog inga närmare noter på det utan lyssnade mer in andras kommentarer. Intressant.

Därefter rör vi oss in i mer klassiska vinområden, Chateauneuf-du-Pape. Här fanns gott om köttiga toner, chark, köttfond,. Baconchips, lite apelsin, brunt socker, lite jordiga toner blandat med inslag av röda bär. Jag gissar på en mogen Rioja och gör därmed en irrfärd i smaker. 2004 Clos Saint Jean Deus ex Machina är trevligt men kanske inte riktigt min stil, uppenbarligen är det dock ett komplext vin med kvaliteter – min not blir intressant.

Från Frankrike till kvällens åldring, en 12 år gammal italienare som känns oförskämt ung; 1999 Radici Taurasi Riserva, Mastroberardino. Det har en läskande lite skarp godiston, bra kryddor och en ganska lång eftersmak. Vissa mogna toner har börjat framträda med inslag av stall och torkade örter. Det här är godis på flaska – trevligt. Jag placerade det i Italien men inte inte i regionen.

Vi avslutar rödvinsturen i samma land, återigen är det ett vin med lite ålder; 2001 Parafada Barolo Massolino. Elegant är det första ordet som slår mig. Det är ett lite syrligt vin med inslag av röda bär; lite lingon och vildhallon, ekfatskryddig med en lång lite sirlig eftersmak med lite inslag av nypon och anis. Här har vi utmanaren – jag har svårt att välja mellan detta och Pintas. Det sistnämnda är lite mer insmickrande och lättgillat så sätter jag det på en knapp första plats framför detta men bara med en noslängd.

All in all leverera alla vinerna, en intressant blandning där man tog sina snedsteg men ända lyckades hamna ganska rätt, kanske börjar man lära sig något efter hand 🙂

Kvällen är dock inte slut än, vi behöver ju något sött också. Två italienska dessertviner från Veneto finns till avnjutning, 2001 och 2006 I Capitelli från Robert Anselmi. Nytt för mig. 01:an har en hel del russintoner, pumpernickel, äppelskrutt och en lite nötig avslutning. Trevligt! 06:an är uppenbart yngre men inte sämre här finns en lite mer knäckig ton med mandlar, bränt socker, gula äpplen och lite aprikos. Vilken som är bäst – en smaksak men jag lutar åt 06:an.

Tja, nu var de kankse inte så gamla men väl röda, allt trevligt måste ta slut så även denna kväll…

…men istället för adjö säger vi på återseende någonstans norr om norrort?

Stort tack till alla 🙂

Magnus Reuterdahl

Domaine Du Vieux Lazaret 2006

Nu vet jag varför jag kände mig trött – jag har haft någon sjukdom eller något virus i mig. Under fredag eftermiddag slog febern till och i går var jag helt utslagen men nu börjar det kännas bättre.

I torsdags öppnade jag en flaska Domaine Du Vieux Lazaret 2006 från Chateauneuf du Pape. Detta är ett vin jag drack ett flertal flaskor av för några år sedan och hade lite som husfavorit, sedan har jag glömt bort det lite grann och valt andra viner istället.

domaine-du-vieux-lazaret-2006

Färgen går i en lite halvtät rubinröd. Doften är direkt, maffig och lite tung doft med inslag av rostade ekfat, mörka bär inlindad i en fin syra, lite kakao, lakrits, örter och ceder.

Ungt, lite syrlig, moreller, röda skogsbär, underliggande sötma, en del ek, en aning beska och en del krydda i avslutet. Vinet är fint balanserat med ett ganska direkt anslag, fina toner av körsbär och skogshallon och en bra dos tanniner. Det är ett vin som är utmärkt som det men som mår bra av att matchas med lite mat för mjuka upp kanterna och som sannolikt inte heller mår dåligt av ett par års lagring.

Efter ett dygns väntan återkommer jag till ett sista glas, det har mjuknat upp ordentligt men syran ger bra stöd, vinet känns lite mörkare, lite sötare. Några nya toner kommer fram vilka minner om kakaofett och en aning kola.

Sammantaget är detta ett bra och prisvärt Chateauneuf du Pape som jag inte ska glömma bort igen.

Till vinet åt jag en Appenzeller, en schweizisk hårdost med kittyta gjord på opastöriserad komjölk, vars sälta och inslag av träsmaker komplimenterade vinet väl.

Magnus Reuterdahl

En sömnig vecka

Ibland känner man sig trött, jag vet inte om det är kylan eller bara är lite vintertrötthet. Jag ligger efter lite i bloggandet så till helgen kommer några inlägg om viner som druckits den senaste tiden; ganska mycket franskt men också en bra sydafrikan.

Kommer också återvända till en gammal bekanting under helgen; Châteauneuf-du-Pape Domaine du Vieux Lazaret (2006?). Det var ett par år sedan sist, men jag har goda minnen av detta vin.

Magnus Reuterdahl

Är Nine Popes Crocodile Dundees svar på Ch9duPape?

  nine-popes-2004.jpg

Nine Popes 2004 Charles Melton är skapat på druvor från Barossa Valley i södra Australien. Vinet är gjort på den lite udda blandningen av Shiraz och Grenache druvorna. Namnet kommer sig från en direkt översättning av från Châteauneuf-du-Pape. Châteauneuf-du-Pape skall översättas ”påvens nya slott” men skulle också kunna översättas till Påvens nionde slott/ nio påvars slott (neuf = nio).

På Systembolagets hemsida står det att är årgång 2003 som säljs detta verkar dock var fel då jag endast såg årgång 2004, säljstarten för 2003:an var den 2008-02-01 och jag tror att man tog hem ca 240 flaskor och något säger mig att man inte beställt hem fler för att de första tog slut. Om det är så att en annan årgång levererats eller att man skrivit fel på hemsidan vet jag inte. Primewine Sweden anges som leverantör men jag kan inte finna vinet på deras hemsida. Man ställer ju sig frågan vilken årgång som är bäst och om man betalat rätt pris då priset råkar ha blivit detsamma för bägge årgångarna.

Jag tycker om det här vinet men om man förväntar sig ett Châteauneuf-du-Pape kommer man att bli besviken. Det ligger närmare ett Zinfandel vin men är inte riktigt så sött och syltigt utan lite svalare/lenare och lite kryddigare. Shiraz druvan ger väl kryddigheten och Grenache en liten vanilj ton vilket får den att stå ut lite grann, men nu springer jag i förväg…

Vinet är doftligt intressant, här finns tydliga inslag av körsbär och kryddor. Det finns också en ton av syrlighet samt ett litet uns vanilj. Färgen är kraftfullt blåröd.

Smaken är till att början med mjukt lockande, bärig, nästan lite syltig i tonen men med ett lite syrligt anslag som bryter av. I eftersmaken finns en bra kryddighet av svartpeppar och en fin fatighet. Vinet känns elegant, men det finns en lekfull ton under ytan, och har en fin syra och bra tanniner. Efter att ha fått lite mer luft kommer lite rundare toner fram, lite vanilj lite cederträ och an aning anis. Ett trevligt vin som jag skulle kunna tänka mig att köpa mer av och som jag gärna rekommenderar.

Mer om vinet och producenten finns på vineriets hemsida

Magnus Reuterdahl

Lördagskväll och dags att knäcka en flaska vin.

För något år sedan inhandlade jag en flaska Chateau La Nerthe 2002, Chateauneuf-du-Pape. 2002 skall enligt uppgift vara en lite knepig årgång i Rhône men knepigheten lyser med sin frånvaro, Chateau la Nerthe visar sig vara en trevlig upplevelse. 

Chateauneuf-du-pape Chateua la Nerthe 2002

Doften är inbjudande fruktig med inslag av mogna plommon och jordgubbssaft. Vid sidan av det fruktiga finns också ett inslag av syra, ekfatstoner och i bakgrunden en lätt fränhet som liksom hotar att bryta fram men inte riktigt förmår. Vinet behöver rikligt med syre, det ger den första provsmakningen besked om, ca en timma efter att vinet dekanterats, det känns bångstyrigt och kärvt och tanninerna griper tag i munnen.  Efter ytterligare någon timma hoppar dock fruktigheten fram. Här finns en fin ton av körsbärskärnor, mogna plommon, jordgubbar och en mer lagom dos av tanniner. En lätt sötma med russin- eller dadelsmak lurar i bakgrunden och i avslutet lurar en touch av cigarr. Vinet känns ungt, friskt och lite tillbakalutat elegant. Det här är ett vin som ger tillbaka vad man betalt för, det är ett ganska typiskt Ch9duPape med bra smak, trevlig doft och ett angenämt anslag. På bloggen Nettare e gioia och Le Francophile kan man läsa om 2001:an medan man på Drucket kan man läsa om årgång 1998.  Magnus Reuterdahl

Vintage 1990 drucken 2008.

Så var det dags att öppna en av de nyinförskaffade ”gamla” buteljerna, en flaska Château de Beaucastel Châteauneuf-du-Pape 1990.

Chateau de Beaucastel 1990

Vid öppnandet av flaskan spred sig en lite skarp doft som inte var helt angenäm, denna minskade dock och den oangenäma delen av doften försvann och istället framträdde en betydligt mer fruktig arom med inslag av syra och mineral.

Färgen är vackert tegelröd och efter att ha luftats i ca tre timmar hällde jag upp ett smakprov i två glas, lagom för att verkligen kunna syresätta vinet och känna doften. Som tidigare nämnts finns en viss skarphet i doften, denna avtar dock ju mer syre vinet får, det skall dock nämnas att skarpheten inte är oangenäm utan snarare en del av intensiviteten hos vinet. I doften finns inslag av en fin syra, en hel del sötma och vissa brända toner. I sötman finner man bärighet, körsbär och lite plommonkompott. Skarpheten ger en doft som påminner om fruktiga starkviner och de i brända tonerna tycker jag mig identifiera brända mandlar, en viss ekighet och glaserade dadlar. Det finns också ett anslag av mineraltoner likt dem man ibland finner i Rieslingviner. Sammanfattningsvis en underbar komplex doft som ger löfte om ett vin med mycket kropp.

Då kommer vi till smaken, den finns en bra syra som göra att vinet är långt , tanninerna i avslutet får vinet att kännas fräscht trots sina 17 år. Vinet är sött, men inte sliskigt, och det finns en viss ”köttighet” över det. I eftersmaken finns fortfarande en stor smak som ligger kvar och retar gommen länge vilket visar på att vinet sannolikt kommer att utvecklas ytterligare några år vilket gör att jag kommer att spara min andra flaska ett tag.  

Vinet är komplext och utvecklas i gommen och man letar hela tiden nya smaker. Det finns en fin sötma men också en retande torrhet som övergår i en fin silkighet vilket gör att många smaker liksom lyckas undanfly, precis när man tycker att man fångat smaken. Det som bär vinet framåt är spänsten och en fin fruktighet med inslag av vinbär, körsbärskärnor och en lätt teighet. I smaken finns också en lätt jord/mineralton, denna blir dock aldrig dominerande utan ligger snarast och bär fram och lyfter upp andra smaker. Det är ett elegant lätt undanflyende vin som får smaklökarna att fäktas med varandra.

Detta  är en vinupplevelse jag önskar att jag delat med fler, någonstans känns det som att vin blir som bäst när man i goda vänners lag kan sitta och diskutera det. I det inte menat att min sambo inte duger, hon är fantastisk, men ytterligare fler ger en större palett.

Till vinet åt vi en lyxig variant av lasagne gjord på färskpasta med mycket mascarpone och oliver. Jag var lite orolig hur detta skulle smälta samman med vinet men det fungerade förträffligt, den krämiga lasagnen lyfte fram silkigheten i vinet och smälte samman perfekt med tanninerna.

Det bästa var att efter maten hade man ett glas kvar vilket jag satt och njöt av i nästan två timmar.

Jag är nöjd, det känns som att detta vin levde upp till mina förväntningar.

Magnus Reuterdahl

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: