Sök

Magnus Reuterdahl Wine blog/vinblogg

Wine writing, in part Swedish, part English. Most new articles are published at http://www.dinvinguide.se

Etikett

Baijiu

Välkommen till råttans år!

Detta har inget med gnagare att göra, dvs inget med AIK att göra, det har med det kinesiska nyåret. Jag gillar kinesisk mat och jag har ätit många udda rätter men så vitt jag vet har råtta inte varit en av dem. Det ligger inte heller i planen att prova…

Den 25 januari (vilket är en synnerligen vackert datum av anledning som inte omnämns här, men som inte har med Kina att göra) firas det Kinesiska nyåret 2020. Råttan kommer!

Hur kan man fira det? Läs mer i Dinvinguide.se: https://dinvinguide.se/magnus/gott-nytt-kinesiskt-nyar-rattan-kommer/

Det går utmärkt att fira med Baijiu, den kinesiska spriten – läs om den här och här. Ett annat sätt är att laga kinesisk mat, bra recept hittar du här och här. Om du istället vill att någon ska laga maten rekommenderas restaurang R.Asia, Videgårds hot-pot eller Formosa, alla i Stockholm eller Solna. Det finns säkert bra alternativ i andra städer, jag har dock inte koll på dem. Dessa tre gör riktigt kinesisk mat, inte tre små rätter e.d.

Gott nytt kinesiskt år!

Sida upp och sida ned med sprit

Steffos spritbibelDå har man tittat, bläddrat och delvis läst igenom en årets julklappar: Steffo Tornquists Steffos Spritbibel – 344 sidor, 26 kapitel, en apostel och ett testamente. Boken är ett mellanting av coffeetablebok och uppslagsbok men kanske mest en inspirationsbok. Med andra ord är det en bok jag kommer återgå till flera gånger och en bok man inte med nödvändighet behöver läsa från pärm till pärm. Med kunskap kommer kunskapstörst… 

Well a person can work up a mean mean thirst
after a hard day of nothin’ much at all (The Replacements)

Boken har som ovan nämnts 26 kapitel, de flesta rör givetvis olika typer av sprit såsom Gin, Calvados, Tequila, Rom, Cognac med flera. Här finns såväl fakta, anekdoter och tips. Boken rör ett förhållande till spriten som baserar sig på livsnjutande, nyfikenhet och smaker snarare än lust för berusning, sus och dus.

Just kombination av olika kunskaper ger en djupare förståelse för hur dryckerna utvecklats, hur användningen förändrats, dvs dess historia. Detta ger en grund för ett annat förhållande till sprit än som ren berusningsdryck. Boken får mig att tänka på en rad i Billy Joel Piano Man, där han beskriver en mans förhållande till sprit: There’s an old man sitting next to me making love to his tonic and gin

Precis som med vin finns det fler dimensioner och fler användningssätt när det kommer till sprit än att bara klunka ned det hela. När, var, hur och till vad är också viktigt men man kan också använda spriten att smaksätta mat, såser eller bakverk. Vissa sorter passar bättre till vissa tillfällen och vissa maträtter, därför finns det också en hel del recept och tips inbakade. Men man får också tips om vilka glas som bör användas och hur man dricker viss typ av sprit…

Some people ruin their drinks with ice
and then they, they ask you for advice (Lou Reed)

Som den vinnörd jag är kastade jag mig givetvis över det kapitel som låg närmast till hands först – i detta fall kapitlet om starkviner. Det som slår mig direkt är avsaknaden av marsalavin – vart tog det vägen? Det omnämns inte ens :/ Jag kan också tycka att tyngdpunkten blir lite hög på just portvinet, även om jag älskar drycken. Jag hade gärna sett längre avsnitt om såväl sherry som madeira men boken handlar ju i och för sig främst om sprit.

Som kuriosa kan nämnas att viner av detta slag förr ofta ”förfalskades” eller kanske snarare kopierades, till exempel så kallad Elbesherry eller billiga portviner sällan var äkta, utan bestod av sämre röda viner uppblandade med kina, pernambuc etc (läs mer här).

En annan typ av starkvin som saknas är så kallade Flavored fortified wines såsom den omsjungna Night Train Express:

I’m on the nightrain 
Bottoms up 
I’m on the nightrain 
Fill my cup 
I’m on the nightrain 
Ready to crash and burn (Guns n roses)

Trots att det är en bibel saknas en uppdelning i nya och gamla testamentet, Steffo har ju dock gett ut en del skrifter tidigare, möjligen kan vi kalla dessa apokryfiska. Men kanske har vi ett nya testamente att vänta – det finns ju en del som inte fått plats: Mekong whiskey, Baijiu, Bundaberg Rum och, för att inte glömma den omnämnt förbigångna brodern till Port, Madeira och Sherry – Marsala.

Ett tips är att prova unfortified Marsala, till exempel Marco di Bartolis Vecchio Samperi – ett ord: fantastisk! Marco di Bartoli gör också ett mycket bra Marsalavin.

Ett par samlande ord om boken blir dock: köp den, läs den och passa på att njuta frukterna av den nya kunskap du insuper – gärna med ett glas gott starkvin eller ett litet glas sprit!

Magnus Reuterdahl

Kinesiskt vitt vin

Kinesiskt vitt vin är en felöversättning av Baijiu (白酒), det är snarast en form av kinesiskt brännvin eller vodka som håller 40-60%. Tillsammans med en kollega har jag varit i Kina vid ett par tillfällen på forskningsresor inom vad vi kallar Yangshaoprojeketet. Ett projekt som syftar till att öka och sprida kunskapen om kinesisk arkeologi i allmänhet och de neolitiska (bondestenålder) yangshaotraditionerna i synnerhet, detta kan du läsa mer om på vår projektblogg. I samband med våra resor i Kina blev jag introducerad till detta Kinas svar på aqua vitae. Denna bryggs oftast på sorghum, en typ av gräs, men kan också göras på vete, korn eller hirs och i södra Kina av ris.

Jag ska med en gång påpeka att Baijiu inte är speciellt gott, jag skulle kunna gå så långt som att säga att det är direkt vedervärdigt men att man efter några veckors daglig konsumtion vänjer sig vid smaken. I många delar av Kina är det vanligt att man som gäst bjuds på Baijiu i samband med måltider och tyvärr är det bara bita i det sura äpplet och säga skål. Vid min första kontakt med Baijiu kände jag mig tämligen säker på att mina tarmar frivilligt skulle lämna kroppen och att jag skulle vakna upp blind dagen därpå.

Doften stiger ur glaset, den är tung, lite kvämjlig och nästan söt med inslag av jordkällare, ruttet ris och ruttna bananer. Till detta kommer en finkeldoft med inslag av avgaserna från en kallstartad dieslemotor, av äldre model. Smaken stämmer i sig ganska väl ihop med doften, den är frän, lite instängd, alkoholstinn med något lite halvförmultnat i tonen.

Det är lätt att tänka sig att man gjort ett felköp, att man råkat köpa den billigaste flaskan på marknaden – men man inser snart att priset i första hand speglar förpackningen – ju mer du betalar desto snyggare förpackning – innehållet är dock i princip detsamma. Åtminstone var det vad vi trodde tills vi insåg att det finns grader i helvetet. Vi blev introducerade till Er guo tou, en variant av Baijiu som snarast smakar parfymerat men som dock har kvar samma palett som tidigare nämnts. Den smakar lite som om man blandat ut Baijiu med en flaska Aqua Vera, åtminstone är det så jag föreställer mig att det skulle smaka.

Red Star Er guo tou

Er guo tou ( 二锅头, 二鍋頭) är gjord på sorghum och finns i flera varianter, den vanligaste är Red Star Er Guo Tou Jiu. Er guo tou betyder den andra destillationen, vilket anger dess renhetsgrad. Den är smaksatt ofta med valnötter, longans, jujubes, ginseng och/eller socker. Er guo tou är en billig Baijiu som ofta kopplas samman med Beih´jing och med arbetarklassen.

Varför tar jag då upp Er gou tou och Baijiu? Häromkvällen hade vi besök av min kollega och hans flickvän. Hon hade den goda smaken att ta med sig en liten present. Till både min och min kollegas överraskning var det två små flaskor Er gou tou som hon hade fått i samband med sitt arbete. Givetvis var vi tvungna att öppna upp en av flaskorna och drömma oss tillbaka till Kina en stund.

Nu har jag ett litet förråd för framtida bruk att lägga samman med mina flaskor med ”vanlig” Baijiu. jag inser att du kanske ställer dig frågan varför jag har ett sådant förråd efter ovanstående recension, tja den den växer på en med tiden och ibland är det rätt tillfälle att ta en hut kinesiskt vitt vitt.

Och om du är snäller,

så kan du få,

smaka lite Baijiu på…

Magnus Reuterdahl

Wine Blogging Wednesday #70 – Archaeology, wines, rustic food & limited editions

Welcome to Wine Blogging Wednesday at Aqua Vitae. Number #70 is my number 1 when it comes to this particular forum. For you who don’t know me, my name is Magnus Reuterdahl and I normally blog in Swedish – more info on me and the blog is available here. You can see me and the other particpants comments from the tasting at #WBW70 at Twitter. Also be sure to check out the host of this edition Catovino.

Wine tastings of various kinds are interesting, instructive and fun, but they give the most when you have the opportunity to test the wines with food. Therefore I’ve been pondering on what food we will have to the wines that I’ve planned to open for Wine Blogging Wednesday. I’ve been looking at Spanish recipes and conceded different Tapas. Then I stumbled on a Swedish food blog and got inspired to make a classic Swedish meat stew; Kalops. I thought it interesting to mix two different regions far away from with each other. Furthermore the wines are in them themselves refined and exclusive products while the ox meat stew I’ve made is quite rustic and rural in style.

The wines are from a well known region and the grapes are not unknown, though they usually are used as support grapes in the Riojas. A typical Rioja blend would be something like 60+ % Tempranillo, 10- 20 % Garnacha, and a smaller amount of Graciano and or Mazuelo. In this case it’s two wines from Bodegas Dinastia Vivanco in Rioja. One is produced from 100% Graciano and the other of 100% Mazuelo.

Winery background

Bodegas Dinastia Vivanco’s history goes back to 1915 when Pedro Vivanco González began to make and sell wines. It continued with his son Santiago Vivanco and his wife Felisa Paracuellos. The current president is their son Pedro Vivanco Paracuellos. A fourth generation of Viviancos is also working with the company. Santiago Pedro with Dinastia Vivanco Museum and Rafael Vivanco who is the man behind the wines of tonight, the Colección Vivanco.

The Dinastia Vivanco foundation is currently involved in archaeological excavations and restorations of a 12th century winery and olive oil making facility used by cistern monks of the Clavijo monastery. The foundation has also published several books, among them El vino de los Faraones (Wine of the Pharaohs). Next to the winery is the Dinastia Vivanco Museum of the culture of wine. A museum awarded the best world wine tourism project by UN organization UNWTO.

Bodegas Dinastia Vivanco is a winery in my taste as they combine my two big interests; wine (my hobby) & archaeology (my line of work). Hopefully I’ll be able to visit them sometime in the future.

Wine tasting

Well let’s turn back to what we’re here for, the wines. Both come from the Colección Vivanco line, a range of limited production wines, the Mazuelo 2473 bottles and the Graciano 3614 bottles.

Parcelas de Graciano 2006 Colección Vivanco

Taste notes:

Colour: Deep purple

Scent: Complex, oak spices, black fruits, black berries, hints of dark chocolate, violet candy and some herbs.

Taste: Well balanced, dry, some mature notes, a bit of leather and straw mixed with lots of dark fruit and some peppers. A bit rough but with soft tannins, and a long persistent finish.

Parcelas de Mazuelo 2008 Colección Vivanco

Colour: Deep purple with a hint of red.

Scent: Intense aromas of black fruit, sweet and sour cherries, hints of black current & wild raspberries, herbs, white pepper and a light earthy tone.

Taste: Fresh and fruity with nice acids, mainly black fruit and berries but with som hints of raspberries, some green notes with a hint of bitter, soft tannins and a breath of oak and peppers, eucalyptus, soft tannins and a long complex finish. The aftertaste lingers on the palate a long time – with a long warm taste ripe fruit and acidity. This is a fresh wine that works well with food or as a social wine, it’s elegant, it’s well balanced and complex and has some exotic flavours that are difficult to put a finger on. Just lovely!

Both wines are superb, they do however not taste as a Rioja – the Graciano is a bit rougher in style not all that far from the Austrian St Laurents but with a warmer feel, while the Mazuelo is a bit sweeter and more acidy in style. Both have long aftertastes which would mean that they could do with some ageing, which would be interesting – but alas these where the ones I had.

What about the food and did it work with the wine?

Kalops is a classic Swedish beef stew containing beef, carrots and spices that is often served with boiled potatoes and pickled beets. One can also add onions and a couple of anchovy fillets, or a little anchovy broth to the stew. When carrots are added it becomes a local variant from the region Scania in the south part of Sweden. The word kalops stems from the English word collops which in turn stems from the word colhoppe.

The stew has a bit of sweetness to it, and the meat is tender – the pickled beets sweet & sour palate togheter with the sweet and peppery flavours of the stew works really well with the wines. Very nice indeed! It was interesting to notice that the Mazuelo worked better as a social wine and that the Graciano really made it to the food.

Scania Kalops recipe from the blog Skånska skafferiet (blog in Swedish), translated by me. The recipe is for 6-7 persons. Preparation time: 2,5h + a night + 1h.

  • 1500 grams collier beef
  • 2 hearty marrow bone
  • 4 carrots
  • (3-4 onions – some recipes will include onions)
  • 2 tablespoons butter for frying
  • 7-8 bay leaves
  • 12 grains of allspice
  • 12 grains of white pepper
  • About 1 litre of water
  • 1 1/2 tablespoons of salt
  • 2 tbsp plain flour
  • 1/2 tablespoons of honey
  • A few drops of coloring soy
  • (1-2 anchovy fillets, or 3-4 tablespoons of anchovy broth – some recipes will include this)

Day 1

Slice the meat in large chunks, about 75-80 grams a piece. Quick fry them in with a knob of butter in the bottom of a large heavy-bottomed pot (with lid).

Scrub the carrots but keep the whole.

Add the meat to the pot along with the marrow bones, carrots and spices (and onions if you chose). Pour water until the meat is covered properly; part of the marrow barrels may protrude. Raise the temperature and let the water boil. Then lower the heat and let it simmer for two hours with the lid on. Skim with a slotted spoon over time and stir now and then.

Set the pot with a lid over night in a cold place, a balcony or a patio so the flavours can deduct. Pick out the bone pipes.

Day 2

Take the pot and let the content get a quick boil so that the liquid is dissolved. Remove the pieces of meat and carrots and set these aside. Strain the broth.

Clean the pan. Whisk the 2 dl of the broth the flour. Do this on the side of the stove so that the broth does not thicken too fast.

Put the pot on low heat and dilute with broth while whisking. Drizzle in soy sauce (just enough caramel brown colour) and add the honey. The sauce should not be too thick. Have some cold water ready at hand, if you feel that the sauce becomes too thick (if you wish to use anchovy this is the time).

Slice  carrots into smaller parts and add it together with the meat to the sauce (When I did it it became ca 4-5 dl sauce). Heat the kalops (the stew) and serve with boiled potatoes, pickled beets and some finely chopped parsley and freshly ground white pepper.

Hope it’ll taste as well for you as it did for me!

Rob McArdle

Hats off to Rob McArdle who I met at the European Wine bloggers conference in Vienna 2010 and who introduced me to this great wine!

We finished it all off with something completely different and in no way Spanish – a bottle of Er guo tou  (二锅头/二鍋頭) aka Chinese white liquor aka Chinese vodka, a type of baijiu (distilled liquor). The most common  and perhaps the worst kind is Red Star or Er Guo Tou Jiu. Er guo tou means ”second distillation”, which indicates its level of purity. Er guo tou is often inexpensive and popular among blue-collar workers across northern and northeastern China. It is probably the most commonly drunk baijiu in Beijing, and is frequently associated with that city. When I first tried this I was sure my intestens would, of thier free will, leave my body and that I would wake up blind, now I woke up, I saw, I was alive – it’s an acquired taste – and I had to learn to drink it when I was in China some years ago and I learned to drink it though not love it. If you get the chance taste it!

Cheers & good night!

Magnus Reuterdahl

Kinesiskt på knivsöder

Vid sidan av vin eller kanske mer korrekt vid sidan av min huvudsysselsättning, arkeologi, driver jag och en kollega ett projekt om kinesiska stenålderstraditioner kring Gula floden, se Yangshaoprojeketet. Tillsammans har vi varit i Kina vid ett par tillfällen på forskningsresor och arbetet fortgår för att återvända, möjligen till hösten. Då vi möts för att diskutera dessa spörsmål förläggs ofta våra möten till platser som har kinesisk anknytning.

I fredags blev det ett besök på restaurang China, före detta Dragon House, vid Hornstull. Den traditionella kinesiska menyn är riktigt bra och smakar såsom kinesisk mat ska smaka. Det blev jiaozi (ångkokta degknyten med olika fyllningar), gurka med vitlök, jordnötter i fem olika kryddor, sandstorms revbensspjäll, gös med fläsk och koriander och heta kycklingbitar. Det känns lite som att man flyttas tillbaka till Kina genom dofterna och smakerna. Till detta är det givetvis nödvändigt att inta Tsingtao, kinesiskt öl, och en typ av Baijiu (kinesiskt risbrännvin) som heter Moutai. Baijiu har en smak som kanske inte passar alla och definitivt tar ett tag att vänja sig vid. Första gången jag drack det trodde jag att mina tarmar frivilligt skulle lämna kroppen och att jag skulle vakna upp blind, människan har dock en fantastisk förmåga att anpassa sig och även om jag aldrig skulle säga att det är gott så ”passar” det faktiskt hyfsat till het kinesisk mat och man ska ju alltid testa allt åtminstone en gång. När jag varit generös och bjudit på min egenhändigt importerade Baijiu har vänner, kanske f.d. vänner, gett kommentarer som det smakar ruttet ris med etanol, det smakar rutten frukt och källare, du bjuder på bajsvatten, har du ett rakblad så jag kan raka tungan? och chockande nog får man backa mfl.

Restaurang China är definitivt värt ett besök om man vill få smak på ett kök som ligger nära de kinesiska köken, utifrån de kommentar som finns på ovanstående länk skulle jag dock undvika buffén och om man är kräkmagad ska man nog undvika Moutai.

Magnus Reuterdahl

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: