Sök

Magnus Reuterdahls vinblogg (Aqua Vitae)

Detta är min personliga blogg. Mest nytt hittar du på http://www.dinvinguide.se

Kategori

Champagne

Champagnekorv – vad är det?

Det blir alltför sällan som jag bloggar numer, skriver gör jag men mestadels på DinVinguide.se och Dryckeslistan.se. I dagarna har det dock blivit lite arbete kring bloggande då juryn i Matbloggspriset.se, där jag sitter, är i full gång med att få ihop allt kring årets priser.

Jag och Fredrik Schelin har varit ansvariga för kategorin årets dryckespris, för fjärde eller femte året i följd. Det är kul men vi skulle behöva lite nya ögon tills nästa år. Om årets nominerade för dryckespriset kan du läsa i DinVinguide eller på Dryckeslistan och om övriga nominerade på Matbloggsprisets hemsida.

Titeln är dock champagnekorv – vad är det? Ibland dyker man på kul saker, idag var det Den fullständiga korvboken från 1871, ur Finspångs biblioteks samlingar. Den fulla titeln är dock lite längre:

”Den fullständiga korfboken eller tillförlitliga anvisningar att tillwerka alla sorters korf och medwurst, efter tysk, fransk och swensk metod jemte recept öfwer den hittills hemlighållna tilllagningen af den tyska ärtkorfwen; även som anwisningar för saltning, förwaring och rökning af korf och dertill nödwändiga materialer, m .m., bearbetning efter M. Weintz, slagtare och korffabrikant i Neustadt a.d. Haardt, samt flere.”

korvboken

Varför ha en kort titel när man kan ha en lång?

Om du inte visste det innan finns det olika metoder att göra korv, till exempel en fransk. Champagnekorv är en fransk korv. Man ska ha vin i den helst champagne – men det är tydligen utbytbart mot..

Fransk bräckkorv med champagne

Man hackar först, magert, från senor och hinnor väl skrädadt fläsk tillsammans med färskt späckfläsk, lika mycket av vardera och kryddar färsen med persilja, salt, stött starkpeppar och lite aromatiska kryddor och örter. Till denna korv blandar man också med lite tryffel. Färsen stoppas i fårtarmar, varunder man fuktar färsen genom att under ifyllningen emellanåt tillslå lite champagne, likväl inte så mycket att färsen förtunnas. Man räknar vanligen ett glas vin till 2 á 3 korvar. Istället för champagne brukas stundom madeira, malvoisie (ett sött fransk vin, typ som malmsey) eller constansiavin (sydafrikanskt sött vin) – här kan man få lite förståelse hur man såg på champagne förr, som ett relativt sött vin – inte bentorrt som idag .

Korven steks sedan i panna med smör, varvid man tillslår lite cognac eller madeira.

Jag har inte testat den själv, än… Om du provar får du gärna lämna en kommentar nedan!

Hoppas vi syns på

Fredagschampagne

Visst är det trevligt att börja helgen på rätt sätt och vad är bättre än lite champagne? När man är ute och reser träffar man gott om trevliga människor och provar många trevliga viner. Ett sådant är champagnehuset Tarlant, trevliga människor och god champagne, som finns på bolaget via beställningssystemet.

Champagne (600x450)

Tarlant är en liten familjeproducent som har 14 hektar av vingårdar fördelade på fyra olika ”crus” (lägen) vid byarna Oeuilly, Boursault, St-Agnan och Celles-lès-Condé. Man odlar de klassiska champagne-druvorna pinot noir, chardonnay och pinot meunier men också arbanne, pinot blanc och petit meslier. Man jobbar ekologiskt och hållbart.

Tarlant Zero Brut Nature (600x398)

Kvällens vin Tarlant Zero brut Nature ingår i serien Tarlant classic och görs på en blandning av lika delar pinot noir, chardonnay och pinot meunier.  Vinet skördades 2007 och degorgerades 2013. Zero står för att man inte tillsätter något socker, dvs zero dosage. Dosage eller liqueur d’expedition utgörs vanligen av vitt vin som är sötat med druvsaft som man tillsätter då champagnen degorgeras, tanken med detta är göra vinet lite mjukare och mer lättillgängligt. Det tillsatta sockret motsvarar ofta upp till 10-12 gram,

Det här är ett rent, elegant, fräscht vin med mycket citrustoner, lite gröna äpplen, en rak syra, fin mousse, en bra längd och en liten hint av oxidation. Just det sistnämnda ger vinet en viss komplexitet. Det är ett på ett sätt ganska rakt på vin, men genom sin renhet, sin strålande syra och perfekta balans är det ren njutningsdricka. Det är dock inte inställsamt utan snarast utmanande och personligt.

Perfekt att öppna upp helgen med!

Champagne Tarlant (600x332)

Vinet finns i Systembolagets beställningssortiment.

Skål

Vad dricker du på #ChampagneDay

Mina vänner på facebook, twitter och #winelover är som alltid snälla att påminna mig om olika druvors och vinområdens dagar. Idag är det #ChampagneDay – tanken är särskilt uppmärksamma en druva, en vinstil eller ett vinområde genom att twittra, instagramma eller blogga om denna.

Philipponnat Clos des Goisses (600x489)

Just champagne glömmer man kanske inte bort men det är ju fantastiskt trevligt att dricka. Och en sådan här dag är det kul att öppna något lite mer speciellt. Så en efter en liten genomgång av vinkällaren hittas en Philipponnat Clos des Goisses 2000.

Jag har druckit denna vid ett par tillfällen, dock inte årgång 2000 men väl ett par äldre och 2002 varav den senare var strålande. Philipponnat har liksom många andra en lång historia, i detta fall omkring 600 år, detta hus är dock ett av få där det är ättlingar från grundarfamiljen som fortfarande driver vineriet.

Philipponnat Clos des Goisses 2000 (600x455)

Clos des Goisses görs på en blandning av pinot noir (65%) och chardonnay (35%) där druvorna kommer från en och samma vingård. Vinet under detta namn har gjorts sedan 1935 och man gör endast omkring 17,000 flaskor om året

Låt vinet vara öppet och få syre, det är fortfarade ungt men utvecklas på ett underbart sätt i glaset, i mitt fall i en bourgogne-kupa från Zalto. Har finns en fantastik mineralitet med inslag av kalkighet men också en fin äppelton, främst av gula lite vaxiga äpplen men också lite röda äppelskal och grön äppelsyra med ett inslag av citronzest och lite honungstoner som i avslutet ger en hint av kanderade äpplen, mandelmassa, hasselnötter och bröd. Det är kraftfullt, elegant men liten hint av mogna toner och höst – sådär som hösten är när den är som vackrast, när bladen växlar mellan gult och rött, när solen strålar ned genom bladverket, när sommaren möter hösten, när ungdom möter vuxenhet – det här är helt enkelt fantastiskt.

Till detta vill vi ha något att äta – vi gjorde det enkelt för oss! Lite surdegsbröd som jag snabbt stekte upp i smör i pannan sp det blev lite gyllene, på med lite färsk spenat, räkor och kallrökt lax och en romsås. För att får det riktigt krämigt toppade jag med ett pocherat ägg.

smörgås (535x600)

Trevlig champagne-dag – Skål

Magnus Reuterdahl

Kvinnans bibliotek. Uppslagsbok för hemmet: ElbeSherry, Svensk Champagne & Grossularia

Eftersom jag redan är inte i det kulturhistoriska träsket kommer ytterligare ett inlägg i den kategorin:

Den som söker den ska finna, jag sökte information om ElbeSherry och fann svar i Kvinnans bibliotek. Uppslagsbok för hemmet (Det bästa af allt. Bibliotek för Sveriges kvinnor) / Handbok i varukännedom för alla (1909) /av Anders Roswall & Ingeborg Velinder genom Runeberg.org.

0001.5

I denna bok rör en helt kapitel vin under rubriken Dryckesvaror, Spiritousa, Drufviner (sidorna 213-225, därefter följer ett kapitel om sprit!). Kapitlet inleds med en introduktion till vin, vad är ett rött respektive vitt vin, skillnaden mellan sött och torrt vin med mera och som ni kan se nedan en hel del om ganska många viner, typer av viner och vinområdet. Framförallt är detta en liten skattkista när det kommer udda vintyper såsom ElbeSherry, Svensk Champagne etc etc..

Detta bildspel kräver JavaScript.

ElbeSherry tog jag upp i ett tidigare inlägg, där beskrevs det som en förfalskad sherry. Här beskrivs det som en helt och hållet konstgjord sherrysort från Hamburg, den är beredd av jästa fikon, dadlar och sprit samt essenser, den är billig och ganska hållbar.

Jag nämnde ovan svensk Champagne, det ska sägas att man med Champagne i boken menar mousserande vin i allmänt. Det finns dock ett helt kapitel om svenska viner vilket är liktydigt med bärviner som tillverkas efter franska jäsningsmetoder med renodlad druvjäst. På så sätt gör man champagne med krusbär och i synnerhet rabarber, så kallad Roi de Suède, bourgogne- samt bordeauxviner av blåbär, lingon och vinbär samt Grossularia, ett krusbärsvin, som lär ha haft en rhenvinsbouquet och fick namn som Ribesheimer (vin från Ribe, Danmark) och Schweidenheimer (från Sverige).

Så har man lärt sig ytterligare något nytt, eller kanske nytt om något gammalt!

Magnus Reuterdahl

Bubbliga prover!

I helgen har vi provat två bubbliga varuprover från Sigva, ett prosecco och en champagne.

Så här när vi närmar oss helgerna är bubbel av olika slag något jag dricker mycket av. Att välja vin till julbordet kan tyckas vara svårt då det är många rätter av olika slag. Så är det dock ingalunda – valet är enkelt och är champagne. Det funkar med allt undantaget sillen (och den äter jag ändå inte).

Bonnaire Tradition är gjort på druvorna chardonnay, pinot noir och pinot meunier.
image
Vinet är ungt, friskt och fruktigt med en snygg sötma och fin balans. Det här är en bra fest-champagne, lättdrucken och festlig. Det är relativt enkelt men får mig att vilja prova fler champagner från Bonnaire, det finns definitivt kvaliteter här.

Från Frankrike tar vi oss till Italien och Jeio Valdobbiadene brut. Vi byter också framställningsmetod, från champagnemetoden till charmantmetoden. Förenklat kan man säga att skillnaden mellan metoderna ligger i jäsningen; genom charmantmetoden får vinet sina bubblor genom en jäsning med socker och odlad jäst i ståltankar. Med champagnemetoden så jäser man först vinet på fat och sedan gör man en andra jäsning på flaska.

Jeio Valdobbiadene brut görs på 90% glera, 6% pinot bianco och 4% vetskap.

Vinet är lätt, ungt och friskt. Det är fruktigt med inslag av äpple, päron och persiska. Vinet är enkelt och lite sötare än de flesta champagner men mindre sött än de flesta prosecco jag druckit tidigare. Bra balans mellan syra och sötma gör detta riktigt trevligt – perfekt som välkomstdrink!

Denna finns för närvarande på resturangsortimentet så håll ögonen öppna om du är på lokal.

Magnus Reuterdahl

Jeepers Creepers = BraVin?

För en liten tid sedan var jag inbjuden till den nya importören BraVin för en sortimentsprovning. I deras portfölj finns viner från Henri Giraud och Jeeper (champagne), Louis Picamelot (Bourgogne), Chateau Landiras och Chateau Maison-Noble (Bordeux), San Fabino Calcinaia (Toskana), Vallegre (Portugal) samt El Porvenir de Cafayate (Argentina) med flera.

Med några få bra producenter täcker man många stilar och typer av viner, från det bubbligt fräscha till det tanninstinna och till det fruktigt lödiga, från gamla världen till nya världen men med viss tyngdpunkt på Frankrike. Efter att ha gått igenom mina anteckningar inser jag dock att jag kommer vara tvungen att dela upp detta inlägg i flera delar och det kommer också minst ett inlägg i BKWine Magazine framöver.

Jag dricker champagne när jag är lycklig, och när jag är ledsen. Ibland dricker jag när jag är ensam. Har jag sällskap anser jag att champagne är självklart. Jag smuttar gärna på ett glas när jag inte är särskilt hungrig, och jag dricker alltid champagne när jag vill ha något att äta. Annars dricker jag aldrig champagne – utom när jag är törstig…”(Madam Lilly Bollinger?).

Då det flera trevliga viner erbjöds börjar jag i bubbellandet med det något enklare bubblet Crémant de Bourgogne; Louis Picamelot Terrior de Chazot. Det här är ett vin som är förvånansvärt bra, med detta inte sagt att Crémant de Bourgogne i allmänhet är dåligt, men detta är riktigt bra. Friskt, fräscht, elegant med en krämig mousse och mycket smak i botten. En del frukt, lite sten och en liten nötighet – läckert och fräscht är orden. Ett vin för festen såväl som för vardagen, och lever man efter citatet ovan blir det lite snällare för plånboken.

Från katten bland hermelinerna till the real deal: Champagne! Det är alltid trevligt att prova bra champagner, men det är också kul att prova flera champagner från samma hus mot varandra. Det är då man verkligen har chansen att märka skillnaden mellan de olika vingårdslägena och hur vinmakaren arbetat med vinerna.

Ibland börjar man associera på udda sätt. Så är fallet med Jeepers – namnet fick mig att koppla till skräckfilmen Jeepers Creepers (2001) snarare än champagne. Vinet är dock långt från b-produktion eller skräckupplevelser. Filmen handlar om bror och syster som på hemvägen från en fest blir avprejade från vägen, givetvis långt ut i obygden, i detta fall leder deras nyfikenhet leder dem rakt in i en mardröm värre än de någonsin kunnat föreställa sig.

I mitt fall leder mig nyfikenheten till vinupplevelser 🙂 Jag är också glad att meddela att Jeepers champagne inte har något med mardrömmar att göra. Champagnehuset Jeeper har funnits sedan 1944, även om man odlat vin här sedan långt tillbaka i tiden. Namnet Jeeper kommer från att Armand Goutorbe, som skadats under andra världskriget, varför han fick hjälp av staten att köpa en jeep som skulle underlätta arbetet för honom. Grannarna gav honom snabbt smeknamnet ”Jeeper” vilket han överförde till vinet.

BraVin för närvarande tre champagner från Jeepers: Cuvée Naturelle Extra Brut, Grandé Réserve och La Grand Cuvée Millesime 2004. Alla tre är bra men de två senare sticker ut lite extra. Grandé Réserve är gjord på 100 % chardonnay och har en fin citruston, lite höstäpplen, en lite blommig rundhet och fin fräschör, snyggt gjord med fin balans. Perfekt festchampagne. La Grand Cuvée 2004 är gjord på 60 % chardonnay och 40 % pinot noir och är lite mognare, lite kraftigare och fylligare med inslag av såväl bourgogne liknande äppelton som en hint av röda bär. Mycket bra och gärna till mat.

Nästa hus är Henri Giraud som imponerar på alla nivåer med personliga viner som har en kombination av underliggande kraft toppat med elegans och ett fint djup. Trots att man bara tillverkat champagne under namnet Henri Giraud har familjen verkat i champagne sedan 1800-talet. Man har sitt säte i Aÿ,

De bästa vinerna från Henri Giraud ligger ett litet steg uppåt kvalitetsskalan: Esprit de Giraud blanc de blanc, Hommage à François Hémart och Code Noir rosé. Även här är alla tre champagner bra, dock skulle jag lägga pengarna på de två sistnämnda. Hommage à François Hémart är gjord på 70 % pinot noir och 30 % chardonnay och är en riktigt kul liten sak, röda och gula frukter, en hint av skogsbär, blommig, mineraltoner, nötter och bröd blandas med fin mousse och perfekt syra. Vid första sippen känns den lite återhållen och stram men eftersmaken visar i istället på djup och längd. Detta kan mycket väl bli ett standardchampagne hemma hos mig – om man nu kan använda ordet standard när man pratar champagne :). Code Noir är ett både roligt och fantastiskt vin, tyvärr en aning dyrt för vardagsbruk men å andra sidan gör det att man njuter mer när man väl öppnar en flaska. Vinet är vackert gult med en liten rosa ton i smaken. Det är välbalanserat, elegant och lekfullt, här finns friska äppeltoner, en aning smultron blandat med varm sten och kalk, mjuka tanniner som ger struktur och en perfekt lekande syra. Till fest, till mat, för njutning!

Återkommer med kommentarer om viner från Bordeaux, Chianti, Argentina m.m.

Magnus Reuterdahl

Över gränsen – i tid och rum

Häromdagen reste vi till grannlandet Norge för att dels besöka Oslo och Vikingeskipshuset där Osebergskeppet med flera finns utställt och dels för att besöka Roger Kolbu, vinkonnässör i väst och webmaster på Apéritif Norway.

Osebergsskeppet

Bygdøy på vilket museet och flera andra museer ligger är en riktigt vacker plats och det är något särskilt med att se ett vikingatida skepp. Bilder från Frans G. Bengtssons Röde orm, från skolplanscher och tavlor tränger fram i huvudet samtidigt som man tittar på the real deal: ”Ormen Långe”  klar att seglas/ros till nästa brandskattning. Att i verkligen se hantverket, skickligheten men också vardagen är i sig fantastiskt.

På ett par av skeppen finns också en tunna placerad på däck och om det vore mitt skepp hade den där varit fylld med vin men jag misstänker att det på den tiden snarast varit saltad sill eller möjligen mjöd.

Från kulturhistoriska förnöjelser till kulinariska diton. På vägen hem stannade vi till hos Roger Kolbu med familj. Vi träffades första gången på European wine bloggers conference (EWBC) 2010 i Wien och sedan igen i höstas i Franciacorta och det just i detta som konferensen har sin styrka – som vinnörd är du aldrig ensam, genom att bygga nätverk får du möjlighet att dela ditt intresse vart än i värden du vänder dig – på fredagen fick vi smaka ett antal fantastiska viner.

Då besöket inte planerats i förväg utan uppstod lite i hast hade vi inte med oss några mängder med vin men väl ett par intressanta viner; Artisan wines Pure Sauvignon Blanc 2011 (handlavin) och en flaska 2010 Domaine Binet-Jacquet Faugères (Caviste) – d.v.s. två viner inhandlade på nätet. Bägge friska druvtypiska viner, med finns smak, bra balans och mycket personlighet (läs mer om dem här och här).

Själva fick vi en del kul att prova, vi tog inga noter eftersom vi var där för att njuta snarare än att skriva om vin men vi började med fem Chabliser som Roger hade öppnat tidigare som vi smakade oss igenom från Domaine William Fèvre, som också finns tillgängligt i Sverige (importeras av Bibendum) dock fanns här några jag inte tidigare stött på. Le Clos var storartad, andra favoriter blev Vaudésir 2009 och Bougros 2010 och Kul dock att se att alla var riktigt trevliga och uppvisade stora individuella skillnader men med vissa sammanhållande drag.

Efter detta plockades tre viner fram som skulle komma att spela huvudrollen, ett från 1987, ett från 1983 och ett från 1967.

Vi börjar där man ska börja med något bubbligt: Champagne Alfred Gratien brut classique 1983. Fortfarande med en ung spelande syra, snyggt sammanhållen smak med lite mogna toner och mandel i botten. Ett litet spår av oxidering och en smak som drog lite åt vit bourgogne – mycket trevligt! Till detta fick vi lite lax marinerad i en aning soja, sprinklat med vårlök och sesamfrön – enkla rena smaker som gick ihop perfekt med champagnen.

Vi diskuterade lite fram och tillbaka vad vi skulle välja till varmrätten och egentligen skulle vi gått på något lite snällare eftersom att det vankades kyckling men vi beslöt oss för en bordeaux och ett amerikanskt vin i bordeaux stil – sedan gick Roger bananas och plockade fram två viner jag sent kommer glömma. Låt oss börja med det franska vinet: Chateau Montrose L Charmolüe 1967 från Saint-Estèphe. Nivån var fin, korken helt ok – även om den var lite svår och ville falla sönder något i toppen.

Efter en liten smaksipp bestämde vi oss för att denna ska dekanteras i glaset snarare än i karaff, vilket visade sig vara ett klokt beslut. Vinet var fantastiskt, fortfarande ungt i vissa toner, men med inslag av mognad och massor med elegans. Frukten blev mer framträdande efter hand liksom örtighet och tobakstoner. Med syret blev den lite stalligare men det började också leta sig in en blodmetallisk ton och lite blyerts. Man kan säga att vinet var lite av bergochdalbana som ganska snabbt letade sig upp till toppen men också ganska snabb färdades nedåt. När det var som bäst var det fantastiskt och spelade upp hela sin styrka i gommen.

Till sist, passande nog, blev det dags för Napavinet, amerikanen från 1987, samma födsloår som ett annat mästerverk; Appetite for Destruction – och lite den rollen spelade nog det här vinet. Eller rättare om man druckit detta för tidigt hade det varit just det – Opus one 1987!

Detta är storhet i ett glas, tätt, smakrikt, elegant, lekfullt, fantastiskt – ett superlativvin! Ett vin att njuta av, ett vin att leva med, ett vin som kostar multum men lever upp till priset. Ska man någon gång prata prisvärdhet är det när man dricker något som detta. Ett vin som i sig blir en upplevelse och som tar en till ny plats. Detta är ett vin jag kommer återvända till i tanken många gånger framöver 🙂

Vi hann också med att smaka på ytterligare några smakprover men jag tror att jag stannar här, med ett något omarbetat citat ur Frans G. Bengtssons röde orm:

Rött vin åt frusna män,
och rött vin åt trötta;
ty rött vin är kroppens vän
och hågens stav och stötta.

Jag (och min sambo – möjligen väljer hon istället att istället niga) bugar, bockar, lyfter på hatten och tackar för en fantastisk vinupplevelse, gott sällskap och god mat 😀

Magnus Reuterdahl

Champagne Barons de Rothschild Blanc de blancs

Det är veckan före nyår, dvs bubbelveckan, det är nu man ska hitta rätt bubbel till nyåret och därför kommer jag också att testa och skriva om några. Jag börjar med det bubbel jag drack i julas – vi testade det till foie gras på vitt smörstekt bröd med lite salt och peppar.

Champagnen vi drack var ett varuprov från the Wine company; Champagne Barons de Rothschild Blanc de Blancs. Champagnen är en Blanc de blancs det vill säga tillverkat på endast tillverkat på endast ”vita” ( gröna) vindruvor, i detta fall 100 % Chardonnay. Champagne kan göras på såväl blå som gröna druvsorter. Om de är gjorda på på blåa druvor kallas de Blanc de noirs. På the wine company kan man för tillfället köpa Champagne de Rothschild Brut gjord på 50 % chardonnay och 50 % Pinot noir, läs mer här.

Namnet Rothschild är ett namn som inger förväntan, även om man kanske vanligen inte kopplar ihop det med Champagne så förknippas det med kvalitet och lyx. Vinet kommer från vingårdarna i Côte des Blancs och är ett av tre champagner under namnet Barons de Rothschild; Blanc de Blancs, Brut och Rosé.

Champagnen är frisk med en fin syra, det är ungt, elegant och välbalanserat. Det finns rena frukt toner; gula äpplen, citrusfrukter och mineraler med inslag av en lätt nötighet. Sötman är inte särskilt framträdande,  trots 11,0 g / l. dvs ett förhållandevis högt dosage, vilket jag ser som positivt. En mycket trevlig champagne; i stilen elegant, ung & frisk. Jag definitivt kan tänka mig att köpa hem ett antal av denna Champange. Utmärkt för att till exempel att skåla in det nya året med.

Magnus Reuterdahl

Min lilla vän anno 2011

Han är här, han kommer dock inte från Skåne och han är inte aqvavit utan lite julkryddad och bärnstensfärgad. Normalt sätt skriver vi om vin men ibland får vi smakprover av annat slag såsom julsnapsar och vi börjar med Julsnaps 2011 Skansen.


Doften är söt med inslag av lite bränt socker och kola samt en kryddig bakgrund.

Det är en lättdrucken snaps med inslag av kanel, pomerans, kummin och ingeföra och en liten fruktighet – detta kommer att fungera bra till sill såväl som lax och skinka. Mycket trevligt – lent och kryddigt med just det där lilla extra – det som vi idag kan kalla julighet mmm… skål! Det här kommer jag njuta av till julbordet 🙂

Det andra smakprovet är OP limited editon – sherry cask, en snaps lagrad elva år på sherryfat.

Doften är angenäm, den doftar OP, dock med en lite sötare och rundare karaktär. Här finns den klassiska uppsättningen av smaker; kummin, anis, fänkål och ekfatskryddor men också vanilj och brända kryddiga toner. Med andra ord känner man igen sig – det smakar OP men med en extra touch av sötma och lenhet. Måste tillstå att detta faller mig riktigt mycket på läppen och nu börjar jag fundera jag på vad som faktiskt kommer att stå julbordet... dagens ilandsjulproblem!

Snaps är absolut en del av vårt kulturarv, men framför allt fungerar det väl till julbordets feta mat, kanske främst till sillen och ålen. Personligen vill jag dock slå ett slag för Champagne som den ultimata julbordsdrycken! Snapsen behövs och ovannämnda två är riktigt trevliga förslag men fungerar inte riktigt till all mat på julbordet och framför allt inte som måltidsdryck.  Julafton och julbordet är fest – och till fest behöver vi det där lilla extra, något som lyfter festen, men som också är utmärkt till julmaten; något bubbligt, något gott, festligt och passande –  passa på och höj temperaturen – servera Champagne 🙂

Magnus Reuterdahl

Blogga med WordPress.com.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: