Nu har jag varit hemma ungefär en vecka, fantastiska intryck som inte riktigt hunnit smälta, underbara smakar som fortfarande ligger kvar och möten som ekar genom facebook, instagram och twitter. Fler inlägg kommer men här är några första tankar, lite av ett sätt att sammanfatta för mig själv.

Så djävla bra. Det är mitt bestående intryck. Syra, mineralitet, elegans är ledorden.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Man kan dela upp Lugana på lite olika sätt, små producenter gentemot stora, producenter inom Lugana och producenter som köper druvor och producerar utanför Lugana. Producenter som bara gör Luganaviner och producenter som också är stora i Bardolino, Valpolicella, Marche med mera.

Stor, liten, inom eller utom Lugana, traditionell eller experimentell det spelar ingen större roll – vinerna håller hög nivå – i princip ingen faller igenom, dvs lägsta nivån är riktigt hög – sedan finns det det som är roligare än annat. Det finns de som experimenterar med betongamforor, med organisk odling, med oxidering, cru-viner, zero-dosage för de mousserande vinerna med mera. De flesta går inte långt utanför ramen men det är på gång.

betongamfora CàMaiol (418x600)

Druvan att känna till är turbiana. För att kallas Lugana ska vinet innehålla 90 % turbiana men i princip alla uppgav att de använder 100 %. Det finns mellan knappt 100 vinmakare i Lugana, men fler odlare, och ytterligare ett 70-tal utanför Lugana som köper druvor och har rätt att göra Lugana-vin. Inga nya producenter utanför Lugana kan göra Lugana-viner men de som gjort det under en längre tid har rätt att göra det, druvorna måste dock vara odlade i Lugana. Intressant att notera är att det inte finns några kooperativ. I Lugana finns ungefär 1200 hektra vinodling, 2-300 hektar är hotade då staten vill bygga en ny järnväg rakt genom området.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Vi fick också prova en hel del äldre årgångar, att vinerna är lagringsdugliga är uppenbart, att många av de äldre inte var gjorda för att lagra är också uppenbart, många av dem var oxiderade och korkskadade men de som var bra – mumma för själen! Detta visar på potentialen och idag behandlar man flaskorna på ett helt annat sätt, bättre lagring, bättre korkar med mera och en del läggs också undan för just lagring och för att säljas mogna – ett bra drag.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Landskapet är vackert bitvis bedårande vackert i södra ändan av Gardasjön, landskapet är flackt men man kan se bergen torna upp sig norröver, jordmånen är lera och trots att det är varmt finns det oftast svalkande vindar.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Det finns inget Lugana-vin i Systembolagets ordinarie sortiment (butikssortiment) det finns 5 Lugana-viner att beställa, alla från större producenter: Tenuta Roveglia (ca 600’000 flaskor), Zenato (ca 800’000 flaskor), CàMaiol (Provenza) (ca 1’000’000 flaskor), Cà dei Frati (ca 1’200’000 flaskor) och Zeni (osäker, men av de större producenterna i Bardolino). Priserna varierar mellan 121 till 229 kronor. Vill du prova rekommenderar jag Cà dei Frati som en riktigt bra utgångspunkt och vill man prova en annan stil finns Zenatos riserva som med lite ekfatstoner.

Det är dock ett Lugana-vin på väg in till bolagets ordinariesortiment, vilket, det vet inte ens Systembolaget men offerten ligger på 5000 flaskor så många kan åtminstone vara med och tävla.

Jag längtar redan tillbaka… …och även om vinerna ovan är bra kommer så finns mina favoriter inte i Sverige, idag. Jag återkommer med fler Lugana-inlägg i en snar framtid!

En av favoriterna är Paolo Pasinis Busocaldo
En av favoriterna är Paolo Pasinis Busocaldo

Magnus Reuterdahl