RoxanichJust hemkommen från Lugana i Italien blir det några ord om Kroatien. Det var en underbar resa men det behöver smältas lite. Under våren har jag provat en hel del riktigt bra kroatiska viner och skrivit en del om vinerna från Roxanisch. Nu är dessa lite dyrare och har du inte provat viner från Kroatien tidigare vill du kanske prova något som är lite snällare för plånboken men fortfarande mycket bra och intressant. Bland de andra vinerna jag provat finns en hel del kul i lite olika stilar.

Dusan Jelic
Dusan Jelic

Kan dock börja med ett fantastiskt kroatiskt vin jag provade i Italien. När man är ute och reser kan behöva koppla av lite också. Efter dagens vinprovningar brukar vi därför ha med oss lite trevliga viner och min vän och #winelover kollega Dusan Jelic hade med ett strålande vin från producenten Vinogradi Volarevic: Syrtis 2010 plavac mali. Druvan plavac mali  är en korsning av crljenak kaštelanski (i sin tur en av föräldrarna till eller nära släkting till zinfandel) och dobričić. Vinerna får ofta hög alkohol, är ofta fruktiga och kraftiga så släktskapet till zinfandel känns, dock är syran annorlunda och örtkryddorna.


Syrtis 2010 plavac mali

Vinet är tätt med ett fruktigt anslag med inslag av plommon, körsbär och mörka mörka bär samt en kryddig doft där man kan förnimma muskot, kryddnejlika och torkade blommor. Vinet är fruktigt, med drag av lite varm nästan kokt frukt; plommon, mörka körsbär, färska björnbär och lite apelsinskal och mynta som skapar komplexitet. Strukturen men en fint balanserad syra, sandiga tanniner och snyggt integrerade ekfat gör att sötman inte tar över. Det är vin som verkligen läskar, som får en att vilja ha mat men också att njuta. Här finns maskulinitet i kraften och femininitet i blommigheten, här finns komplexitet och elegans. Mycket trevligt!

Syrtis 2010 plavac mali baksida

Det finns en del att läsa på flaskan (tyvärr är inte bilden bra). Vinet är ett Vrhunsko vino vilket är den högsta klassningen av vin i Kroatien. Bordsvin kallas Stolno vino och kvalitetsvin Kvalitetno vino. Vidare kan man utläsa att det är ett är torrt (mörkt?) vin i termen Suho Crno. Appellationen är Neretvansko vinogorje som är en underregion i Neretva i Dalmatien i sydvästra Kroatien.

Från nyliga excesser till viner man kan få tag i här hemma i Svedala och ett antal viner som provats vid lite olika tillfällen under våren.

Två utmärkt rödvin kommer från producenten Alen Bibich. Vingårdarna är belägna i bergen kring den lilla byn Plastovo, i Skradin, lite öster om hamnstaden Šibenik vid den Kroatiska kusten.

R6 Bibich

Bibich R6 Riserva 2010. Ett vin gjort på tre inhemska druvor som alla är besläktade med den kanske mer välkända zinfandel. Druvorna heter babić, plavina och lasin. Vinet har legat på amerikanska fat i 12 månader och håller 13% alkohol.

Doften är fruktig och har ett lite inslag av stenrök och örter

Vinet är rent, ungt, frisk och en riktigt fin struktur med snyggt integrerade ekfat. Här finns inslag av varma röda frukter samt blå och mörka bär men också en lätt blommig ton med inslag av viol. Avslutet är långt och kryddigt. Lite av en kombination av amerikansk zinfandel och ett ungt Rhônevin.

Ett riktigt bra allroundvin med massor med personlighet, använde det till grillat kött, till kallskuret, till rökt kött, till fisk – mycket trevligt.

sangreal

Bibich Sangreal shiraz 2013 (finns på bolaget från den 2/6)

Vinet är kryddigt, ganska kraftfullt och fylligt men snyggt balanserat, Här finns mörka bär och frukter, mogna plommon, björnbär, avrundade tanniner samt grön paprika, torkade örter och peppar. Avslutet har fin längd och även om det är kraftfullt blir det aldrig tungt utan är så där lite läskande som gör att man vill ha ett glas till. Riktigt trevligt!

En annan riktigt bra producent är Vlado Krauthaker. Han har cirka 35 hektar vingårdar i regionen Kutjevo på Krndija sydsluttningar i Pozega-dalen. Vingårdarna ligger på cirka 250-350 meter över havet och han använder slavoniska (Kroatiska) ekfat. När man ekfat omnämns oftast franska och amerikanska. Just var faten kommer ifrån ger en viss skillnad i smaken. De franska ekfaten ger vinerna en lite mjukare ton medans de amerikanska ger en lite mer aromatisk och söt ton. Andra länder som gör en del ekfat är Ungern och Kroatien (slavonska ekfat), dessa fats egenskaper liknar de franska men är inte identiska.

Krauthaker (800x513)

Jag har provat tre av Krauthakers viner, ett rött och två vita. Det röda gjort på Pinot Crin (Pinot Noir) och de vita på Graševina (Welschriesling) respektive Chardonnay.

Krauthaker Pinot Crin 2011 Selekcija

Mörk, lite rödfruktig doft, kryddig med inslag av ekfat och en liten aning choklad

Ungt friskt, Mjuk frukt med inslag av hallon och söta körsbär samt ett stänk av mörka plommon, vilket ger en ganska mörk ton. Det har en mjuk struktur, fina tanniner, en kryddighet med inslag av såväl peppar, ekfatskryddor samt en hint av julkryddor och chokladstänk i avslutet. Vinet balanseras av en snygg syra som följer med hela vägen snygg lite syrlig avslutning. Det finns drag som påminner om österrikiska pinot noir-viner eller kanske snarare mer åt saint laurent hållet, elegant men rustikt.

Ett bra och spännande, med personlighet och en egen ton.

Krauthaker Graševina Mitrovac 2012. Graševina är ett annat namn för welschriesling som är vanligt förekommande i t ex Österrike och Tyskland och förekommer under många andra namn såsom Olasz Riesling riesling Ungern och Riesling Italico i Italien. Trots sitt namn har den dock inget att göra med riesling. 

Vinet är friskt och har en fin syra, här finns inslag av gröna och gula äpplen, aprikoser, lime och lite asiatiska kryddor och ett kryddigt mineraliskt avslut. Efterhand framträder lite vaniljtoner. Ett friskt vin med en lite exotisk touch. Ett trevligt och bra vin.

Till detta vill jag tillägga att för att vara en welschriesling är detta riktigt bra. Det är sällan som welschriesling verkligen lyckas övertyga mig. Det är ingen dålig druva men det skapar inte stora viner – men man ska aldrig säga aldrig. Detta når kanske inte riktigt hela vägen hem för mig, men det når långt och det har personlighet. Detta är ett vin jag ska se till att prova igen, det visar på att man kan göra riktigt bra viner av welschriesling  och får känslan att det inte skulle må dåligt av lite lagring också, sådär en 2-3 år.

Krauthaker Chardonnay Rosenberg 2011

I doften finns en tydlig ekfatston kombinerad med rostade nötter, söta kryddor och mogna gula äpplen.

Vinet är torrt men fruktigt, lite krämigt, med fint inslag av inslag av mogna gula äpplen och exotiska frukter kombinerat med tydliga ekfatstoner.  För mig är eken för närvarande för att jag riktigt ska gång på detta. Det har en tendens att komma lite nära nya världen, blir lite för fruktigt, lite för ekigt och lite för stort. Om du gillar den stilen på vin, många gör det, så bör du testa det kanske är något för dig!

Vinerna är varuprover från Armanos (med undantag för det första), läs mer om vinerna deras hemsida.

Magnus Reuterdahl

Advertisements