Fantasy, Harlequin, kråka?

Ibland hickar man till utan att ens ha smaka en droppe. La Grola har länge varit lite av en favorit som alltid levererat. Det har dock varit lite av en doldis, lite osexig. Kanske på grund av att etiketten inte varit något som direkt fångat ens blickar.

Idag var jag dock sugen på lite schysst italienskt rödtjut och La Grola var vad jag hade i åtanke. Då jag lät blicken vandra över de italienska vinerna på bolaget uppmärksammade jag dock att det inte verkade finnas inne. Tills jag uppmärksammade att man bytt etikett. Det var då jag hickade till, tog ett extra varv innan jag kvickt ryckte år mig flaskan och begav mig snabbt och målinriktat mot kassan.

Om den förra etiketten var lite grå och osexig är denna mer som omslaget till en fantasy eller Harleguin-novell. Att man bytt beror på att man fyller 30 år, konstnären heter Milo Manara, en italiensk serietecknare, tolkat berättelsen om kråkan. Kråkan anspelar på namnet La Grola. Personligen tycker jag inte att detta är bättre än den gamla etiketten.

Nu ska man ju inte köpa vin efter dess etikett, men det känns lite som att man snabbt vill gömma undan flaskan och etiketten, se till att inga andra i kön ser den. Man får den där känslan man hade när man som tonåring smusslade med porrtidningar och försökte gömma undan den om någon annan ställde sig i kön.

Hur är då La Grola årgång 2010?

Jag tycker att 2010 skiljer sig lite från tidigare årgångar genom att kännas snarast känns lite yngre och friskare och har en liten lite grön stjälkig ton. Den blåröda frukten med tydliga körsbärsinslag, kaffetoner och ekfat finns där liksom en trevlig syra. Ett riktigt trevligt vin!

Möjligen ligger skillnaden i att man verkar förändrat druvblandningen något i 2010:an – 80% corvina, 10% oseleta och 10% syrah. I 2009:an och jag har också för mig i tidigare årgångar brukade man köra 80% corvina och 20 % syrah.

Som sagt gott är det så man behöver inte skämmas för att köpa flaskan, det är faktiskt ett av det bättre i denna prisklass och ett vin som alltid är bra. Om man fortfarande känner att man skäms lite så kan man ju alltid slå upp det i en karaff.