Det är inte varje dag man får tillfälle att dricka 80-tals bordeaux, igår blev det dock en flaska på 19 glas i Gamla stan. Själv satt jag och letade efter ett lämpligt vin i väntan på min sambo när ögonen föll på ett bordeaux-vin från 1986 med ett pris under 1000-lappen: Chateau Haut Giraude, Montagne Saint-Émilion, 1986, Lucien Beauvillain.

Chateau Haut Giraude Montagne Saint-Émilion 1986 (800x777)

Jag kände inte till huset, en snabb googling gav inget egentligt svar, dock kan man utifrån regionen gissa på vinet sannolikt till stor del är gjord på merlot. Vidare har jag inte provat mycket från 1986, så jag har inte så mycket att jämföra med, men enligt det jag plockat upp så är det en svår årgång. En kall vår följs av en varm och mycket torrt sommar och höst som avslutas med en hel del regn och en massiv storm som orsakade översvämningar. Detta drabbade många av men kanske främst merlot-odlingarna på den högra stranden, där druvorna antingen förstördes eller tog till sig för mycket vatten. Bäst klarade sig odlarna på den vänstra stranden.

Chateau Haut Giraude 1986 baksida (800x652)

Montagne-Saint-Émilion är en appellation d’origine contrôlée (AOC) som ligger på den högra stranden, så vitt jag vet gör man nästan uteslutande röda viner och även om man odlar såväl cabernet sauvignon och cabernet franc är merlot den dominerande druvan.

Så jag vet att det är en svår årgång, att det sannolikt är innehåller mycket merlot (årgång 2000 var gjord på 80 % merlot och 20 % cabernet sauvignon, efter att ha provat vinet skulle jag kunna tänka mig att denna blandning sannolikt är i 86:an också även om jag misstänker att det också kan vara lite cabernet franc också), vilket var en druva som var svår detta år, odlingarna ligger på högra stranden, där många vingårdar hade problem. Lite googlande gav vidare till handen att i många beskrivningar av 1986 som årgång beskrivs att frukten tagit stryk, att de blivit obalanserade, att tanninerna är aggressivt framträdande och att de upplevs som ”unga” – dvs inte färdigutvecklade. De vinerna som beskrivs som bra omnämns som kraftfulla och koncentrerade på bekostnad av elegans och mjukhet, i en äldre bordeaux-stil. De bästa kommer från Medoc och kanske främst från Pauillac och St. Julien.

Som sagt har jag inte druckit många 1986, jag gillar lagrade viner, så trots vissa frågetecken var det en no-brainer – den ska jag ha!

Hur smakade då vinet?

Doften är vacker, blommig med inslag av röd frukt – den känns nästan ung. Med syre och lite tid kommer dock betydligt mer mogna toner fram, jord, skog, våt tobak, torkade örter med mera. Även smaken är inledningsvis fräsch, mycket tack vare en snygg syra och en koncentrerad frukt men här kommer de mogna tonerna fram redan från början, torkade blommor, chark, ekfat och tobak. Vinet har en ganska mjuk ton, där tanninerna ligger lite utanpå och inledningsvis är ganska integrerade. Eftersmaken är kort och försvinner snabbt. Man märker att det är ett vin som bör drickas nu och ganska fort.Lite grann framför våra smaklökar börjar förfallet och efter en dryg halvtimma har det tappat balansen och tanninerna börjar bli ganska framträdande men tack vare syran är det inte helt oävet även i detta stadium. Så drick fort och njut för det är inledningsvis riktigt gott eller dra ut på det lite och passa på tillfället att uppleva imperfektionerna under förfallet, vilket i sig är en upplevelse och ger vinet ytterligare en dimension.

Kork VS (628x628)

Det är kul att det finns lite udda lagrade viner som detta att kunna smaka utan att det kostar skjortan. Ett par kul detaljer i sammanhanget är etiketten – när man synar den lite ser man att det är härtappat i Sverige: mis en bouteille par AB Vin- & Spritcentralen, korken (ganska kort) med V&S loggan och baksidesetiketten på svenska med information om hur säsongen 1986 i Bordeaux (se bild längre upp i inlägget).

Mis en bouteille par AB Vin Spritcentralen (800x300)

Magnus Reuterdahl