När man varit ute och rest, i syfte att prova vin, hamnar man ofta i en form av vakuum när man kommer hem. Man har massor att skriva om, intryck, viner, smaker, producenter. Det blir en form av positive wine experience over-load. Häromdagen kom jag hem från Trieste, Friuli-Venezia Giulia, Italien.

DSC_0402 (800x524)

Gillar man vitt vin med massor med syra och personlighet är detta ett litet paradis. Det flesta vingårdarna, omkring 80 % om jag uppfattade det rätt, är 2 ha eller mindre, 70-80 % av vinerna är vita. Generellt kan man säga, syra, mineralitet, vitblommiga, ofta en liten bitterhet i avslutet som skapar en typ av eleganta men på samma gång rustika viner med massor av personlighet. Även de röda är trevliga och syran är ett återkommande inslag även i dessa. Jag kommer att återkomma till dessa när de faller lite mer på plats, dvs när jag bestämmer hur jag ska dela upp det hela, här kommer dock ett axplock av kul viner:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Istället hittade jag ett vin jag helt glömt bort, det släpptes i mars förra året och jag är ganska säker på att det var där omkring jag köpte det. In med det i ett skåp, i samma skåp hamnade sedermera ett gäng tomflaskor och idag var det dags att åka till återvinningen och vips stod man där med odrucken flaska 🙂 Dvs det som göms i snö kommer fram i tö…

Jag har dock provat vinet ett par gånger på ett par vinmässor, senast i Linköping om jag inte minns fel. Jag har tyckt att det varit helt okej men lite för mycket nya världen för min smak, dvs lite för stort, lite för koncentrerat och lite för mycket ek. Jag har dock lärt mig att man ibland får ompröva smaknoter från provningar av den typen, då det ibland kan finnas kvar rester av annat vin i glaset, man provar många viner och gommen blir trött med mera så dags för skafferifynd:

Foppiano Vineyards petite sirah 2010 (800x531)

Foppiano Vineyards petite sirah 2010, Russian River, Sonoma, USA. Vingården är en av de äldsta i USA och startade redan 1896 av Giovanni Foppiano och är fortfarande en familjeägd vingård som omfattar cirka 60 hektar. Man odlar främst petit sirah, pinot noir, sauvignon blanc och chardonnay.

Doften är lite stängd och har nästan en lite kemisk ton med inslag av björnbär och blåbär, vanilj, ekfat, choklad och eucalyptus. Den tar plats, lite buffligt bondsk, med mer kraft än elegans och en rakt på attityd snarare än finstämdhet – jag får en bild av sheriff Buford T Justice framför mig, han i Nu blåser vi snuten!

buford_t_justice

Vinet har en tydlig faton, en snygg lite sötsyrlig frukt med inslag av björnbär, amerikanska blåbär, mörklila mogna plommon och en ganska bra syra. Syran minner om syrliga röda äpplen. I eftersmaken kommer en del fatkryddighet, vanilj, peppar och eucalyptus samt ett stänk av mörkrostat kaffe och kakaobitterhet. Det här är ett bra vin som passar till en stor grillad stek.

Dock var min minnesbild rätt, det är inte riktigt min stil av vin men om du gillar stora kraftiga viner med mycket frukt och ekfat är detta inget dumt val! Man bör dock lufta det ordentligt.

Magnus Reuterdahl

Annonser