Jag läste nyligen boken Charles Emil Hagdahl av Gösta Adelswärd (1971) och snubblade över ett stycke som kändes intressant ur ett dryckesperspektiv.

hagdahl (450x600)

Det hela rör en fundering kring att matcha mat och dryck, se sid 95, det är dels alltid intressant att följa hur man funderar kring matchning, dels intressant för man hittar några nya begrepp.

Vi kommer in i Hagdahls funderingar kring vad man ska dricka till soppan, tyvärr anges inte vad det är för soppa, och han funderar på madeira, vilket är det vanliga eller om han ska vara vågad och bjuda på bordeaux:

”emedan just då är gästernas smak så att säga jungfruligt ren och omdömet följaktligen skarpt”

Den gode Hagdahls framhåller med andra ord vikten att servera det bästa först då man verkligen kan uppskatta det. Han funderar också på sherry och här kommer en ”nyhet” för mig, begreppet ElbeSherry. Detta är enligt Hagdahl en förfalskad sherry, han beskriver det som sämre än ett Strümfwein, ytterligare ett nytt begrepp. Med detta menas en dryck där vinsyran möjligen är äkta, men surheten sådan att man kunde använda den till att snörpa ihop hål på strumporna.

Uncorking-Old-Sherry-Gillray

Hans val framkommer inte, men man kan läsa mellan raderna, sannolikt serverade han inte madeira till soppan då han senare i texten väljer att servera denna till gåslevern istället för Clos Vougeot.  Clos Vougeot kan betyda flera saker, dels är det en kommun i Côte d’Or, Cote de Nuits, Bourgogne, dels kan också syfta på slottet Clos de Vougeot som är en del av Cistercienordens arv, den största mest muromgärdade vingården i Bourgogne vilken fullbordades 1336, samt en lite mer allmän benämning för en vingård omgärdad av murar. Idag finns det många olika Clos de Vougeot, både bra och mindre intressanta, då vingården har ett 80-tal olika ägare.

Som man märker är man sälla etta på bollen, knappast två eller trea heller, det är många som satt pannan i djupa veck inför middagar och vinval 🙂

Magnus Reuterdahl

Annonser