Med en förkylning som fått näsan droppa likt istappar i vårsol och ett luktsinne som flugit sin fjärran kos håller jag mig på minst armlängds avstånd från mina vinflaskor. Jag har just slängt i mig lite köttfärsbiff i vilka jag proppat ned habanero och vitlök med resultatet att det smakade en aning mer än uppvärmd kartong.

Två gamla stockholmares anteckningarSå istället för kulinariska upplevelser vänder jag mig mot de nedskrivna och kulturhistoriska. Ni som följer bloggen mer troget vet att jag ibland dyker ned i allsköns böcker som beskriver svunna tider, här skyller jag på min arkeologiska ådra. Denna gång har jag slagit upp Nils och Edvard Selanders Två gamla Stockholmares anteckningar (1920) där jag hittade ett kapitel som verkade intressant Restauranter och krogar. Förströelser.

Boken spänner över cirka perioden kring mitten av 1800-talet fram till 1920-talet. Man beskriver att krog- och nöjeslivet främst låg i stadens källarlokaler. Två av dessa frekventerades av bröderna, den ena låg i hörnet Obeservatorieplan och Norrtullsgatan och dit fick de följa sin farfar som barn. Denna krog var av det enklare slaget och torde enligt författarna utgöra en typisk krog i tiden:

Rummet var så lågt i tak, att en vuxen lätt nådde dit med handen, och hela krogsalen hade 20-25 m2 golvyta. Golvet var bestrött med sand och enris och i ena hörnet fanns en låg disk och en skänkhylla med allehanda spritvaror. I rummet fanns 4-5 bord med plats för 4 vid varje. Mathållningen måtte ha varit mindre påkostande för krögarmor, ty det tilltugg, som gästerna använde till det flitigt inmundigande ölet och brännvinet, var nästan uteslutande kryddskorpor.

En kul not är att sockerdrickan fanns redan då, för det var det som farfar bjöd barnen att dricka.

Drottningatan - Rådmansgatan 1800-tal

Den andra krogen var en krog dit bröderna gick då de var lite äldre, gardistkrogen i Trångsund. Denna öppnade vid 3-4 på morgonen för sina kunder som bland annat bestod av gatsopare, sjömän och gardister.

För de mer kunder från de högre samhällsklasserna källare, som belägna utanför tullarna kallades för värdshus, dessa hade både mat- och spritservering. Ett nytt uttryck för mig är Schweizerier vilket var namnet på ställen som endast serverade dricka. De fanns över hela staden men de flesta låg kring Gustav Adolfs torg såsom Andalusiskan. Mest känt var dock Thunbergs, detta var kan kanske ses som nutidens Stureplan, mer som en exklusiv klubb än en öppen krog för kreti och pleti, man hade inte gästlistor men man var eller mindre tvungen att vara godkänd av mamsell Thunberg för att få njuta barens fröjder. Förutom sprit såldes också vanligen konfekt och karameller på Schweizerierna, dock sålde dessa så sällan att det sägs att mamsell Thunberg bytte ut dem mot träbitar inslagna i karamellpapper vilket långfingrade gäster ibland fick erfara.

Kapitlet fortsätter med en genomgång av flera klassiska krog och restaurang namn av vilka några lever kvar ännu idag – så jag ber att få återkomma till bröderna Selanders beskrivning av Stockholms krog- och nöjesliv vid ett senare tillfälle.

Magnus Reuterdahl

Advertisements