Dan före dan före dan hos mina föräldrar på vad som i Jönköping kallas för gräddhyllan, dvs Bymarken, på de västnordvästra höjderna sett från Jönköping centrum. Här har man utsikt ned mot centrum, över Vättern mot Huskvarna och vid fint väder hela vägen till Visingsö. Idag är det dock vitt på marken, flingor i luften och kallt.

Hur kopplar jag då detta till Gubbhyllan och vad är gubbhyllan? Gubbhyllan står idag på Skansen men var en gång en del av restaurang Hasselbacken på Djurgården. Igår kväll satt jag och läste en skrift om just Gubbhyllan och fick mig till livs en dos resturanghistoria som sträcker sig hela vägen från 1750-talet till idag. Så som jag är fastnar jag lätt i en text och boken Gubbhyllan (1965) av Per Anders Fogelström och Arne Biörnstad lästes snabbt igenom under nattlampans sken.

image

Jag tänkte dela med mig av några små detaljer av denna bok som fastnade i mitt minne. Hasselbacken var ursprungligen en plats för debacle, dekadens och allmän hattrullning: ”Stundom var orgierna så vilda och saturnalierna så fria, att man endast under förklädnad kunde vara dem till vittne” och fördold på detta sätt sägs självaste Gustav III ha påträffats, förklädd alltså!

Historien börjar redan 1748 då Stephan Brink, konung Fredrik I:s kammarvaktmästare, får sig en plätt mark där en rödfärgad stuga byggs av gammalt timmer, sannolikt som tack för att han försett kungen med amoröst välvililga kvinnor. Stugan som snabbt blev en krog eller liknande fick namnet Dunderhyttan. Denna övertogs snabbt av andra men var känt som ett tillhåll för såväl spel och dobbel som kiv, slagsmål och osedlighet. På samma plats byggdes under 1820-talet den gård som senare blev känd som gubbhyllan.

Nu är inte detta tänkt att bli ett inlägg rörande byggnadens historia, för detta får ni köpa boken eller hitta den på ett bibliotek, utan snarast handla om några av de detaljer som rör mat och dryck. Ett recept från Karl XIV Johans kock Pierre Bichard som ägde krogen under en tid, han innehade också en annan Stockholms krog, Mon Bijou, rör de biffar för vilka han blev känd.

Biff ala Bichard cirka 1830

Omkring själva biffen, behörigen preparerad med smör, rödlök, peppar med mera, virades två skivor kött av något sämre kvalitet. Alla tre lades sedan i ett halsterjärn som av mästarens händer vändes över elden. De yttre köttskivorna uppbrändes men deras saft hade inträngt i den serverade biffen.

Men kanske av än högre intresse vad drack man? Enligt texten är de tre saker som dracks i överflöd; grogg, punsch och bål.

Bland annat berättas om en person som omkring 1890 ska ha beställt in 25 halvflaskor punch under en kväll och toppat detta med en 26:e. Sant eller inte det får var och en själv värdera 🙂 Denna tid och Hasselbacken finns förövrigt beskriven av August Strindberg i novellen ”Måste” (Giftas I, 1884) – som nu måste läsas om!

1853 hölls gille på Hasselbacken med 28 officerare, dessa ska ha druckit 48 flaskor vin och bål gjort på arrack, mosel och champagne – jag tror att jag hållit mig till vinet 🙂

Utöver detta måste tilläggas att redan i fordom tid kunde uppenbarligen Arkeologer festa, 1874 bjöd Stockholm stad in till fest på Hasselbacken för 1000 inbjudna till Arkeologiska kongressens festmåltid – jag är stolt att höra till detta skrå!

M.a.o. ett besök på Skansen måste göras inom kort för att se och fotografera denna byggnad – och kanske skåla i lite punsch till gamla tiders gäster såsom Bellman, Strindberg och diverse dignitärer av såväl svensk som internationell härkomst

Magnus Reuterdahl

Annonser