När man varit iväg och sett och upplevt något vill man egentligen kasta sig över tangentbordet och låta vokaler och konsonanter flyga över skärmen och ut på nätet – dock har jag vis av snart fem års bloggande lärt mig att huga mina fingrar en aning och låta intrycken sjunka in.Turkiet ett vinland – smaka på den meningen, den känns lite avig och ovan trots att Turkiet kan vara vinets vagga och att man odlat vin här under mycket lång tid. Dom äldsta arkeologiska beläggen för vinproduktion går tillbaka åtminstone ca 3000 f.Kr. Tittar man istället på DNA-forskning kring hur gammal domesticeringen av vinrankorna är så går spåren ännu längre tillbaka, till tiden kring 8000-9000 f.Kr. Området Anatolien är ett av de områden som pekas som ut som vinproduktions möjliga vagga eller eden, då det ligger mellan floderna Eufrat och Tigris. Dr Patrick McGovern och Dr José Vouillamozhöll ett mycket intressant föredrag om detta som jag kommer återkomma till i ett senare inlägg.

Karta över vinregioner, inom den inringade har man hittat de äldsta spåren av domesticerade druvor. Längst ned till höger Dr. Patrick McGovern.

Att Turkiet var ett vinland under lång tid vidimeras bland annat i Bibeln där man i första mosebok (9:20 ff.) kan läsa om att det första Noak gör är att anlägga en vingård.

När vinet väl vart klart drack dock Noak sig så full att han däckade naken i sitt tält.

Åter till nutid och EWBC i Izmir. Jag blev förvånad över vilken hög kvalitet de bästa vinerna man gör idag håller, trots att många vinmakare bara gjort vin i några få år. De flesta har dock odlat vindruvor länge, Turkiet är världens 6:e största vindruvsproducent, men endast 3 % av produktionen går till vin.

Innan jag kommer till ros kommer dock lite ris; man gör tyvärr misstaget, enligt undertecknad, som alltför många ”nya” vinländer gör – man satsar på bordeaux-druvor och försöker återskapa supertuscan-formulan, till detta överekar man många viner. Många av vinerna är dock unga och skulle sannolikt tjäna på att ligga några år, detta gäller såväl viner med inhemska druvor som med internationella druvor. Tyvärr ger detta ett stort antal ganska ointressanta viner utan själ och personlighet och ofta med svag terrior-känsla, så också här. Turkiet sitter dock på en liten skatt i sina inhemska druvor, dessa ger intressanta viner med stor potential.

Emir, narince, kalecik karasi, öküzgözu och bogazkere – smaka på namnen. Det finns givetvis många fler druvor men det var dessa som fastnade i mitt huvud och som väckte mitt intresse. De två druvor man definitivt ska hålla ögonen efter är narince som används i vita viner och kalecik karasi som används främst i röda viner.

Detta är mina allmänna intryck av druvorna:

Emir ger fruktiga vita viner med inslag av gröna äpplen, exotisk frukt med en hel del syra.

Narince ger blommiga, lite aromatiska vita viner som drar åt sauvignon blanc-hållet, smakerna ligger som en kombination mellan nya och gamla världen – mycket intressant.

Kalecik karasi har drag av Pinot Noir, men lite vilt kantig typ Sankt Laurent, men också med drag av Nebbiolo – lite vild, lite kryddig, elegant, ofta med bra syra, fina tanniner och verkar plocka upp terrior mycket bra – mycket intressant. Man gör både röda och vita viner av druvan samt mousserat vin.

Öküzgözu är en druva som ger fruktiga röda viner som får ett lätt syligt drag, ofta mycket läcker doft, lite som ett mellanting mellan syrah och zinfandel, mycket kryddor och mörk frukt.

Bogazkere är punkaren i samlingen, spretig, tanninstinn, svår men bra i kombination med de två ovanstående druvorna. Ger röda viner, i någon mån har den viss likhet med nerello mascalese och cappuccio från Etna.

Det finns många bra viner att hålla fram här kommer axplock att hålla ögonen efter, nyckel-ord; inhemska druvor!

Min favorit kommer från Sulva wines Sur 2010 – riktigt bra🙂

Vinkara är en spännande producent med flera bra viner, främst deras röda Kalecik karasi de gör också en ett spännande mousserat vin på kalecik karasi (se också högst upp).

Andra bra viner är Plato kalecik karasi från Sevilen…

och Kavaklidere som hade flera bra viner bland annat denna kalecik karasi.

Andra intressanta producenter är Chamlıja…

och till slut Mahra.

Som sagt endast ett axplock, men detta är några av vinerna som fastnat i minnet och det säger ju något det också🙂 Tyvärr finns ytterst få viner med dessa druvor i Sverige – dock något man kan önska att några av våra importörer borde leta upp.

Magnus Reuterdahl