För flera av er har ni inte kunnat undvika att märka att jag nyligen var i Turkiet för EWBC och givetvis har tyngdpunkten legat på vin. Vinets historia i Turkiet är gammal, troligen lika gammal som jordbruket, de äldsta spåren är ca 8000 år gamla, ändå ser de flesta inte Turkiet som ett vinland. Sanning att säga det gjorde inte jag heller istället var det Raki, aniskryddad sprit, som jag sammankopplade med Turkiet. Därför börjar jag i den ändan och återkommer till vinerna framöver.

I samband med konferensen hölls en mindre Raki-provning, tre sorter från producenten Yeni. I samband med denna fick vi också lite bakgrundsinformation om Raki. Drycken har en historia som spänner över åtminstone 500 år, periodvis har den varit förbjuden, periodvis monopoliserad. Rakins moderna historia börjar kring 1880 då Adulhamit den andra tillåter officiell Raki-tillverkning, den första officiella producenten är Umurca Rakisi. 1926 börjar den Turkiska staten tillverka Raki genom Tekel-monopolet, fram till 1944 finns också ett antal privata producenter. 1944 förstatligas hela Raki-tillverkningen. 2003 tilläts åter privata aktörer att tillverka Raki. Under perioden 1880-1944 fanns det ca 180 olika Rakis, idag finns ett 20-tal.

Raki görs på druvdestillat av vindruvor – oftast på druvan sultana, det är dock inte så viktigt exakt vilken druva man använder så länge de odlats i Turkiet. Man använder såväl färska druvor som torkade, dessa destilleras tillsammans med anisfrön (pimpinella anisum). Destillatet kallas för Suma från vilket man gör Raki. Raki dricks normalt utspädd med vatten och får då en vit grummlig färg. I Turkiet dricker man gärna Raki till olika Meze-rätter samt grillad och friterad mat.

Vi provade tre olika sorter:

Den första, Yeni Raki Ala, är fatlagrad i tre månader, lite söt och har en tydlig fatton.

Den andra, Yeni Raki, var betydligt skarpare och inte fatlagrad, detta är den populäraste i Turkiet och densamma som finns på Systembolaget (tror jag).

Den tredje, Yeni Seri, lite torrare och betydligt skarpare med en smak som drog mot saltlakrits.

Jag måste tillstå att jag gillade dem alla men med en viss förkärlek för den sistnämnda, dock dricker jag dem hellre rent än med vatten! Alla kom från producenten Yeni Raki som var ett av märkena som skapades av Tekel-monopolet men idag är det privatägt.

Om någon är intresserad har jag ett extra exemplar av boken Raki -The Spirit of Turkey av Erdir Zat – skicka ett mail till aquavitae [at] live [punkt] se. Om ni blir många får jag lotta🙂

Magnus Reuterdahl