An English version of this post is available here!

För några veckor sedan fick jag möjligheten att bekanta mig närmare med den sicilianska
vinproducenten Donnafugata. Resan började i Palermo, gick via ön Pantelleria tillbaka till Sicilien och vineriet i Marsala samt till vingårdarna Contessa Etellina inte långt från Corleone. Förutom fantastiska landskap och vingårdar går det inte komma ifrån att man rör sig Gudfader-territorium. Bara vägskylten till Corleone fick en violin-melodi att repeteras i huvudet och när jag tänker på det såg jag inte en enda häst… hmm….

Donnafugata är en av de största vinproducenterna på Sicilien, men att stort inte behöver vara dåligt är Donnafugata ett bevis på. Vi fick två fantastiska dagar tillsammans med vineriet och en inblick i dess verksamhet, filosofi och viner. Många känner kanske igen flaskorna på deras etiketter, har man sett en känner man snabbt igen nästa och tycker man om ett vin är sannolikheten stor att man också gillar nästa. Vinerna är välgjorda, eleganta och lättillgängliga, på samma gång som de har charm och personlighet är de också en del av Sicilien och dess terrior.

Vineriet drivs av familjen Rallo, som en gång var stora marsala-tillverkare. På 1980-talet gick man dock över till att göra ”vanliga” viner. Giacomo och Gabriella Rallo sålde marsala-tillverknigen, så du kan fortfarande köpa Marsala från Rallo dock görs den idag inte av familjen Rallo, och satsade all sin tid på Donnafugata, något som visat sig vara rätt val. Enligt historien åkte Giacomo till USA i början av 80-talet för att se hur hans viner marknadsfördes och insåg att de flesta använde det till att göra sås eller som en ingrediens i efterrätter. Detta fick honom att bestämma sig för att istället övergå till traditionell vintillverkning. Idag drivs företaget tillsammans med deras barn José och Antonio som vi hade glädjen att umgås med ett par dagar.

Antonio Rallo

Namnet Donnafugata betyder ungefär den flyende kvinnan och är en referens till drottning Maria Karolina (1752-1814), gift med den Ferdinand IV (1751-1825) kung av Neapels och sedemera av kung av bägge Sicilierna. I början av 1800-talet fick de fly från Neapel till Sicilien där de fick skydd av en lokal prins. Hela historien finns att läsa i novellen Leoparden (“Il Gattopardo”) av Giuseppe Tomasi di Lampedusa. En historia som också fungerat som inspiration för några av deras vinetiketter där man ser en kvinna med böljande hår som återkommer på flera flaskor.

Som jag nämnt gör Donnafugata många viner och ett av deras mest kända är ett sött vin, en passito, Ben Ryé, som görs på ön Pantelleria, på Zibibbo-druvan eller moscato d’Alessandria, som den också kallas.

Jag måste nu peta in att sötviner inte riktigt är mitt forte, ofta finner jag dem bara sötsliskiga. För att jag ska falla måste det finnas fler dimensioner än det där söta och oljiga. Men ibland hittar du den där kombinationen av sötma, syra samt såväl ung fräsch frukt som mogen och torkad frukt samt kryddighet – då är du i himmelriket. Ben Ryé har fått mig på fall, det är ett fantastiskt vin som jag kommer bära med mig i min vinkällare under lång tid framöver.

Pantelleria är en fantastisk liten ö med ett dramatiskt landskap söder om Sicilien nära den afrikanska kusten. På ön bor endast lite drygt 7500 personer och är vid sin högsta punkt 836 meter över havet. Ön är vulkanisk och det finns i princip inga färskvattenkällor, vindruvorna får med andra ord leva på det vatten som regnar ned under vinterhalvåret. Allt detta ger givetvis sitt till terroiren hos vinet liksom den intensiva värme som de utsätts för under sommar halvåret.

Vingårdarna skiljer sig från många andra jag varit på, här växer druvorna på låga buskar snarare höga vinrankor vilket gör skörden ännu tuffare. Just buskarna gör att alla druvor måste plockas för hand och den som plockar måste dessutom stå dubbelvikt. Lägg till den extrema värmen på temperaturer över 40 grader och att det på många ställen inte finns mycket till skugga så förstår man vilket arbete som ligger bakom detta vin.

Donnafugatas vingårdar ligger utspridda på ön, vägarna dit är smala och vindlade och liksom terraseringar uppbyggda med sten och lava. Under årens lopp har man köpt nya lotter som försiktigt restaurerats, i de flesta fall har man kunnat använda de gamla vinstockarna, som i många fall är uppemot 60-100 år gamla och vissa ännu äldre, genom att ge dem lite kärlek och omsorg, samt bygga upp terraseringarna igen så att vatten kan hållas i jorden. I detta gör man också en kulturhistorisk gärning genom att bevara, bruka och restaurera det gamla kulturlandskapet. 

Plockarna behöver ha en hög kunskapsnivå. Alla druvor delas upp redan under plockningen, i druvor som behöver torkas och i druvor som redan torkat tillräckligt på busken. Allt är ett gediget hantverk, från plockandet av druvor till framställandet av vin. Det finns inte tillräckligt med folk på Pantelleria som har den här kunskapen så man måste varje år plocka över personal från Sicilien för att hjälpa till med skörden.

Med lövkvasten visar man att druvorna behöver torkas.

Utav druvorna gör man ett så kallat passito-vin. Passito används dels som ett namn på en typ av vin dels är det namnet på på en vintillverkningsmetod. Efter att druvorna plockats låter man druvorna torka under en tid på speciella mattor eller i torkhus. Donnafugata använder dessa växthusliknande byggnader, där man kan öppna upp delar av väggarna för att låta vinden komma in.

Förr lät man druvorna ligga under öppen himmel men för några år sedan kom en storm och 85 % av druvorna förstördes varför man valt denna metod. Torkningsprocessen gör att druvorna blir mer koncentrerade, detta ger mer smak men också mindre vin per druva då en hel del av vätskan avdunstar innan jäsningen.

Efter torkning tas druvorna till vineriet på Pantelleria där de pressas, jäses, lagras och buteljeras.

Andre Ribeirinho, Antonio Rallo, Luiz Alberto och jag.
Anna Ruini

I denna miljö spenderade jag ett underbart dygn, i trevligt sällskap med mina vinbloggande vänner Luiz Alberto och Andre Ribeirinho, Antonio Rallo och Anna Ruini från Donnafugata. Ett stort tack till Antonio Rallo för att du han avsatte en hel dag för att visa vingårdarna och ert vineri och ett stort tack går till Anna Ruini som gjorde det hela möjligt.

Jag återkommer till Marsala, Contessa Etellina och de övriga vinerna i ett senare inlägg. Om du är intresserad av prova viner från Donnafugata importerar Hjo Grosshandel flera av dem, bland annat Ben Ryé, alla via beställningssortimentet.

Magnus Reuterdahl