Saké kallas av vissa för risbrännvin vilket är fel och av andra risvin vilket är lite mer rätt, ännu mer rätt skulle är nog, om jag förstått det rätt, risöl. Detta då man brygger saké på polerat ris och processen ligger närmare öltillverkning. Mest rätt är nog rätt och slätt; alkholhaltig dryck.

Egentligen är det ointressant, det intressanta är drycken som sådan och saké skiljer sig från t ex vin och öl även om där finns ett släktskap. Saké är minst lika diversifierat och uppvisar minst lika många olika smaker som våra västerländska diton. Det finns, söta, torra, klara, grumliga saké med mera, mer mera. För mig är det lite av en julklapp varje gång man öppnar en sakéflaska, ibland är det den där presenten man alltid önskat sig och ibland är det där mjuka paket man hoppades på att man skulle slippa.

I helgen har jag provat en saké-likör: Fukuju Yuzu-Saké från regionen Hyogo.

Detta är kanske inte min favorit, den smakar lite som en svensk grogg gjord på grappo, sockerdricka och vodka, sötsyrlig med ett tydligt grapefruktsinslag och en liten ton av ananasspad där spritsmaken endast kan anas. Den bör förtäras kall och smakar ingalunda illa men är inte riktigt vad jag eftersöker. Kyld får den en friskhet som övergår i en lite kvalmig ton om den blir för varm. Färgen drar åt gult och grumlig.

Som vanligt intressant och i detta fall en ganska oväntad smak.

Magnus Reuterdahl