Pata Negra Gran Reserva 2004 är ett varuprov vi provade häromdagen. Det första som slår mig är att 84 kronor för en gran reserva verkar väl billigt. Vid en genomgång av bolagets sortiment finns dock ett 40-tal röda gran reservor där den billigaste ligger på 59 kronor och sedan sträcker sig priserna upp till 695 kronor, majoriteten ligger dock på >100 kronor, så slutsatsen blir billig men långt ifrån billigast.

Vad är då en gran reserva? Det finns tre vanliga klassificeringar i Spanien: crianza, reserva och gran reserva. Med crianza menar man vin som lagrats i minst tolv månader och som inte får komma ut på marknaden före början av det tredje året efter skörden. Dessa viner är ofta ganska fruktiga men har också smak av fatlagring. Med reserva menar man viner som lagrats i minst tre år varav minst ett år på ekfat innan det får säljas. Här blir det lite mindre fruktighet och kraft och lite mer utvecklade viner. Med gran reserva menas viner som legat minst två år ekfat och minst tre år på flaska eller vice versa och får inte säljas förrän tidgast det sjätte året efter skörden. Dessa viner är i regel mycket utvecklade och mer nyanserade än de tidigare. Normalt sätt görs gran reserva endast i mycket bra årgångar men detta är inget krav, det finns också vissa lokala undantag vad gäller lagringstiden, se te x Öhmans mat & vin.

Hur smakar då Pata Negra Gran Reserva 2004?

Vinet både smakar och doftar mycket ekfat, mörk tät frukt och lite sötsyrligt kryddigt. Vinet är lent och lite silkigt med en ganska kryddig eftersmak med inslag av tobak och en rejäl dos choklad samt lite mocca. Detta är ingalunda dåligt men lite opersonligt och endimensionellt och når inte hela vägen fram.

På det stora hela tycker jag att ekfatskryddorna dominerar alltför mycket och det saknas komplexitet och frukt, detta märks än tydligare dagen efter då vinet i princip bara smakar ekfat. Helhetsbetyget är ändå att det är ett ok vin till t ex grillat eller lite till mustiga rustika köttgrytor men att det känns lite för gammaldags och ekat för att bli minnesvärt.

Andra som provat är t ex Vin & Gastronomi, dock för ett drygt ett år sedan, och de var inte nöjda, möjligen har man fått en dålig flaska eller har vinet helt enkelt satt sig lite grann efterhand, för så illa tycker jag inte det var. Öhmans mat & vin provade liksom jag helt nyligen och hans noter ligger betydligt närmare mina.

Magnus Reuterdahl