För en liten tid sedan var jag inbjuden till den nya importören BraVin för en sortimentsprovning. I deras portfölj finns viner från Henri Giraud och Jeeper (champagne), Louis Picamelot (Bourgogne), Chateau Landiras och Chateau Maison-Noble (Bordeux), San Fabino Calcinaia (Toskana), Vallegre (Portugal) samt El Porvenir de Cafayate (Argentina) med flera.

Med några få bra producenter täcker man många stilar och typer av viner, från det bubbligt fräscha till det tanninstinna och till det fruktigt lödiga, från gamla världen till nya världen men med viss tyngdpunkt på Frankrike. Efter att ha gått igenom mina anteckningar inser jag dock att jag kommer vara tvungen att dela upp detta inlägg i flera delar och det kommer också minst ett inlägg i BKWine Magazine framöver.

Jag dricker champagne när jag är lycklig, och när jag är ledsen. Ibland dricker jag när jag är ensam. Har jag sällskap anser jag att champagne är självklart. Jag smuttar gärna på ett glas när jag inte är särskilt hungrig, och jag dricker alltid champagne när jag vill ha något att äta. Annars dricker jag aldrig champagne – utom när jag är törstig…”(Madam Lilly Bollinger?).

Då det flera trevliga viner erbjöds börjar jag i bubbellandet med det något enklare bubblet Crémant de Bourgogne; Louis Picamelot Terrior de Chazot. Det här är ett vin som är förvånansvärt bra, med detta inte sagt att Crémant de Bourgogne i allmänhet är dåligt, men detta är riktigt bra. Friskt, fräscht, elegant med en krämig mousse och mycket smak i botten. En del frukt, lite sten och en liten nötighet – läckert och fräscht är orden. Ett vin för festen såväl som för vardagen, och lever man efter citatet ovan blir det lite snällare för plånboken.

Från katten bland hermelinerna till the real deal: Champagne! Det är alltid trevligt att prova bra champagner, men det är också kul att prova flera champagner från samma hus mot varandra. Det är då man verkligen har chansen att märka skillnaden mellan de olika vingårdslägena och hur vinmakaren arbetat med vinerna.

Ibland börjar man associera på udda sätt. Så är fallet med Jeepers – namnet fick mig att koppla till skräckfilmen Jeepers Creepers (2001) snarare än champagne. Vinet är dock långt från b-produktion eller skräckupplevelser. Filmen handlar om bror och syster som på hemvägen från en fest blir avprejade från vägen, givetvis långt ut i obygden, i detta fall leder deras nyfikenhet leder dem rakt in i en mardröm värre än de någonsin kunnat föreställa sig.

I mitt fall leder mig nyfikenheten till vinupplevelser 🙂 Jag är också glad att meddela att Jeepers champagne inte har något med mardrömmar att göra. Champagnehuset Jeeper har funnits sedan 1944, även om man odlat vin här sedan långt tillbaka i tiden. Namnet Jeeper kommer från att Armand Goutorbe, som skadats under andra världskriget, varför han fick hjälp av staten att köpa en jeep som skulle underlätta arbetet för honom. Grannarna gav honom snabbt smeknamnet ”Jeeper” vilket han överförde till vinet.

BraVin för närvarande tre champagner från Jeepers: Cuvée Naturelle Extra Brut, Grandé Réserve och La Grand Cuvée Millesime 2004. Alla tre är bra men de två senare sticker ut lite extra. Grandé Réserve är gjord på 100 % chardonnay och har en fin citruston, lite höstäpplen, en lite blommig rundhet och fin fräschör, snyggt gjord med fin balans. Perfekt festchampagne. La Grand Cuvée 2004 är gjord på 60 % chardonnay och 40 % pinot noir och är lite mognare, lite kraftigare och fylligare med inslag av såväl bourgogne liknande äppelton som en hint av röda bär. Mycket bra och gärna till mat.

Nästa hus är Henri Giraud som imponerar på alla nivåer med personliga viner som har en kombination av underliggande kraft toppat med elegans och ett fint djup. Trots att man bara tillverkat champagne under namnet Henri Giraud har familjen verkat i champagne sedan 1800-talet. Man har sitt säte i Aÿ,

De bästa vinerna från Henri Giraud ligger ett litet steg uppåt kvalitetsskalan: Esprit de Giraud blanc de blanc, Hommage à François Hémart och Code Noir rosé. Även här är alla tre champagner bra, dock skulle jag lägga pengarna på de två sistnämnda. Hommage à François Hémart är gjord på 70 % pinot noir och 30 % chardonnay och är en riktigt kul liten sak, röda och gula frukter, en hint av skogsbär, blommig, mineraltoner, nötter och bröd blandas med fin mousse och perfekt syra. Vid första sippen känns den lite återhållen och stram men eftersmaken visar i istället på djup och längd. Detta kan mycket väl bli ett standardchampagne hemma hos mig – om man nu kan använda ordet standard när man pratar champagne :). Code Noir är ett både roligt och fantastiskt vin, tyvärr en aning dyrt för vardagsbruk men å andra sidan gör det att man njuter mer när man väl öppnar en flaska. Vinet är vackert gult med en liten rosa ton i smaken. Det är välbalanserat, elegant och lekfullt, här finns friska äppeltoner, en aning smultron blandat med varm sten och kalk, mjuka tanniner som ger struktur och en perfekt lekande syra. Till fest, till mat, för njutning!

Återkommer med kommentarer om viner från Bordeaux, Chianti, Argentina m.m.

Magnus Reuterdahl

Annonser