Gaja är ett namn som är välkänt i vinkretsar, man gör viner i Piemonte och Toskana. Bland vintokar är också Riedel välkänt, här talar vi dock inte om vin utan om vinglas. För kännedom var jag bjuden på provningen av Vingruppen/VinUnic och i samband med detta fick man också fyra glas. Här funderade jag en ganska lång stund om jag skulle ta med mig glasen hem eller inte. Mitt resonemang att ta med dem hem är att jag ser dem som ett varuprov som jag kan prova fler gånger i en lugnare miljö, jag återkommer till detta senare. Hemma använder jag dels Orreforsserien Difference som har några mycket bra glas och dels en del andra glas, oftast provar jag viner i ISO-glas.

Att Riedels vinglas är bra och att olika typer av vinglas gör skillnad är uppenbart för alla som någon provat att dricka vin i ett riktigt bra vinglas. Rätt glas hjälper till att fokusera vinets doft och smak vilket höjer upplevelsen. Jag vill dock hävda att ett riktigt bra vin ska smaka bra om jag så väljer att dricka det ur en plastkopp eller riktigt fin kupa (nu tycker jag att Gaja-vinerna smakade utmärkt även i det framtagna ISO-glaset). De fyra glas vi fick prova; Riedel Oaked Chardonnay, Riesling/Sauvignon blanc, Pinot Noir/Nebbiolo och Cabernet/Merlot visade också just på hur glaset kan förhöja ett vin.

En intressant tanke som slog mig är att just valet av glas kan vara något som påverkar oss som skriver om vin, om någon till exempel tycker att ett vin ogint eller knutet medan en annan tycker att samma vin istället är fylligt och fruktigt kan det bero på glaset. Min personliga tanke är att man då man ska skriva om vin bör använda någon form av ISO-glas, d.v.s. ett standardglas för vinprovning. ISO-glas är en modell av vinglas som skall finnas var du helst kommer i vinvärlden för att göra en mer korrekt jämförelse mellan viner utan att påverkas av glasets form. Ett annat alternativt är att ange vilken typ av glas man använt, dels utav redan nämnd anledning dels för att det är den typen av de glas de flesta använder. Man skulle nästan kunna kalla specialglasen för vinets hajdräkt, d.v.s. prestationshöjande. Tittar man istället på ren och skär njutning vill man givetvis få ut det bästa man kan av vinet.

Glasen och dess prestanda presenterades av arvtagerskan Laetiza Riedel som förgyllde provningen med en mängd anekdoter som kanske i första hand belyste att vi ser på vin på olika sätt utifrån olika perspektiv. I detta fall ur glastillverkarens perspektiv, vilket var intressant. En liten varning om du någon gång råkar hamnar på besök hos familjen Riedel och de ställer fram en grön jättekaraff, e.d., så är detta en varningsflagg: du är tråkig och de tycker att man behöver ett nytt samtalsämne!

Gaia Gaja, Laetizia Riedel, och Vinunics vd Claes Lindkvist

Från vinglas till vin. Gaja är ett världsmärke och man producerar mycket välgjorda och trevliga viner. För att presentera dem var dottern i familjen Gaia Gaja på plats. Vinerna från Toskana, från vingården Ca’Marcanda, har man odlat sedan 1993. Man gör tre viner Ca’Marcanda, Ca’Marcanda Magari och Ca’Marcanda Promis. Dessa är vad man kan kalla för supertoscaner gjorda på typiska bordeauxdruvor, men odlade i en annan miljö, vilken också är lite udda för att vara Toskana, bara fem mil från havet. Promis var länge ett vin som jag hade nästan alltid hade hemma och som alltid levererar; fin mjuk frukt, bra balans och ett precist anslag medan Magari är en aning mer strukturerad, lite mer bordeauxlik, men minst lika bra. På provningen fick vi mycket riktigt prova ett av toskanavinerna; Ca’Marcanda Magari samt ett rött från Piemonte Barbaresco 2008. Vi fick också prova två av deras vita viner, vilka jag inte provat förut, 2009 Alteni di brassica Sauvignon blanc och Gaia & Rey, gjort på chardonnay. De viner som inte finns på Systembolaget går att privatimpotera via VinUnic.

Alla fyra vinerna är mycket bra, de är välgjorda, snygga och riktigt goda ändå måste jag säga att de är de röda som verkligen får mig att gå i spinn. Men vi börjar i den ordning dom provades. 

                           2009 Alteni di brassica Sauvignon blanc

Uppenbarligen ett vin gjort på Sauvignon blanc, i nosen finns nässlor, fläder  och krusbär i en kombination  lite smörighet och fetma. Vinet är modernt och friskt med kombination av friska smaker av ananas, blommor, fläder och en rejäl dos syra kombinerat med en lite varm alkoholton. På en gång läskande, smakrik men också lite stor i kroppen, intensiv och lite örtig. Det här är gott och häftigt på en gång franskt men också italienskt.

                           Gaia & Rey 2008

Det här är vin som just nu går på kraft, nästan uppenbarligen för ungt, med massor med smak och som tenderar att gå lite lite over the top i alla delar. I doften osar det nästan ek som nästan blir lite giftig, efterhand kommer en finare fruktton med inslag av toffee och smörkola, vanilj, parfym och tropisk frukt. Efter en ännu längre stund börjar lite äppliga toner och sten komma fram. Smaken är även den till att börja med överväldigande, smaklökarna sköljs över av av ek och frukt, lite som en ferrari på högvarv, med en hel del syra. Med syret kommer dock frukttonerna fram och här finns ananas, gula äpplen, jord, tobak och mineraler som möter en fin dust av skog och peppar. I eftersmaken går äpplet så sakteliga över till äppelskrutt och hösttonerna blir mer närvarande. Å ena sidan känns det som en bourgogne å andra sidan som en amerikansk chardonnay – kul, intressant och välgjord men ändå lite på drift, möjligen för att den är allt för ung – vore kul att återkomma till om 5-10 år.

                           Barbaresco 2008

Redan vid första sniffen köar superlativen, det här vinet har allt jag älskar hos barbaresco. Det är möjligen en aning ungt men ändå lättillgängligt, redan nu. I doften finns frukter och bär, skog, svamp och tryffel blandat med en blomsteräng och söt lakrits. I smaken återkommer allt detta, med inslag av slånbär, björnbär, körsbär, plommon, kombinerat med ekfat, kryddor, eukalyptus, söt lakrits, kryddor  –  ja här finns hela skafferiet, allt i perfekt balans, om än ungt, läckert, lockande och pockande men en lååååååååååååååång eftersmak. Det här är vuxengodis på hög nivå.

                           Ca’Marcanda Magari 2008

Det här kanske inte når ovannämnda vins topp men är ändå så bra, mer bordeaux än Italien, men ändå ett vin som står på egna ben. I doften finns läder, ekfat, chark, kryddor, lite grönstick, svarta vinbär och ett uns körsbär. Smaken är sötsyrligt elegant och nästan för snygg. Det har en underbar balans med snygg frukt med inslag av svarta vinbär, mörka körsbär, lite plommon och ekfatskryddor samt ett uns av blyerts och bläck. Snyggt, välgjort och riktigt gott.

Jag brukar inte nyttja termer som prisvärdhet, men här kommer det in; de vita vinerna är bra men i deras respektive prissegment hittar jag roligare viner för pengarna, såsom vit hermitage eller vit bourgogne samt sauvignon blanc från södra Frankrike. När vi kommer till de röda vinerna är jag dock helsåld – det här är vad jag skulle leka med om jag hade pengar som spelmannen på taket skulle jag… (dock skulle jag modifiera texten en aning :))

 

Om jag hade pengar, jabba dabba dibi dibi dibi dibi dibi daj

bara gå omkring och rabbadam; hela kylen full med fantastiskt vin..

dricka vad jag ville, jabi dabi dibi dibi dibi dibi dibi daj

om jag bara vore lite rik, rabbi dibbi dibb dabbi daj…

Ett stort tack till Vingruppen/Vinordic för möjligheten att prova dessa viner och glas – jättekul och en av höjdpunkterna på årets Vinoric!

Magnus Reuterdahl

Annonser