Då är Vinordic 2012 all och jag måste tyvärr säga att jag inte var imponerad av årets mässa, främst då man ser till antalet utställare men också till innehållet. Jag tror att man bör fundera en del på mässans inriktning i framtiden.

Man annonserar att man är Norra Europas största dryckesmässa för vin, öl, sprit och cider, dock kändes inte mässan särskilt stor i år eller intressant – tyvärr, så frågan är man det? Många, de flesta, av de stora importörerna saknades och tyvärr fanns där inte heller överdrivet många små. Några guldkorn fanns givetvis och jag återkommer strax till dem.

I grunden gillar jag mässor men det känns som att något gått fel denna gång. Jag skulle vilja ha en tydligare branschkänsla och professionalitet – nu känns det som lite för mycket av aktiviteterna riktar sig till allmänheten snarare än branschen, dvs de känns för basic (även om det finns undantag som bekräftar regeln) och lite för mycket show med yta snarare än innehåll. Det är också tråkigt, även om detta inte är mässarrangörernas fel, att många verkar se det som en stor förfest snarare än en mässa. Sällan har jag sett så få spottkoppar 😦

Jag efterlyser också en större interaktivitet, arbeta med de digitala verktygen och sociala meida, var är twitter, länkar med mera. Jag skulle tycka att det vore bra med ett RSS flöde rörande inlägg och artiklar om mässan på hemsidan, en vägg där man kan följa twitterinlägg, websändningar från mässan med mera. Det finns säkert en del som jag missat hur ni nyttjat-/ar social media men då jag inte hittar mycket om det får ni gärna skicka länkar om detta.

Nu till det positiva – guldkornen i detta fall är fyra utställare som hade viner som imponerade på mig. jag ska också erkänna att jag inte besökte alla utan valde att fokusera mig ett mindre antal utställare som jag tyckte verkade intressanta. I detta inlägg tar jag upp två utställare och börjat hos Domaine des Enfants som erbjöd fyra fantastiska viner som ännu inte har någon svensk importör, något för lämplig importör att plocka upp. Vinmakare är Marcel Bühler, från Schweiz, men gör vin i Roussillon, Frankrike.

Tabala rasa 2010 blanc Domaine des Enfants

Vinet är gjort på en blandning av druvor Grenache gris, Grenache blanc, Carignan blanc och Macabeu. Vinstockarna 50-100 år gamla och skördeuttaget lågt.

Det här är ett riktigt bra vin, kraftfullt, aromatiskt, lite blommigt med inslag av exotisk frukt, citrus med en fin kryddighet och en snygg syra. Välgjort, balanserat och mycket bra.

l’enfant perdu 2009 Domaine des Enfants

Man kallar detta för sitt andra vin men ändå inte, det är ett vin som står väl på sina egna fötter. Vinet görs alltid på druvorna grenache, carignan, lladoner pelut och syrah, men mängden av varje druva varierar från år till år. Hälften av druvorna ligger på franska ekfat och den andra hälften i cementtankar.

Vinet har en snygg struktur, mycket frukt, en fin koncentration med inslag av mörka körsbär, svartavinbär, skogsbär och välintegrerade ekfatskryddor. I avslutet kommer en fin chokladton och lite mineraler. Välbalanserat, tätt och välgjort.

suis l’étoile 2008 Domaine des Enfants

Vinet görs på en blandning av 35% grenache, 25% carignan, 25% syrah och 15% mourvèdre, procentfördelningen skiljer sig lite från år till år, vinet ligger på i 18 månader.

Här finns en mörka bär och frukter, en fin kryddig attack, mineraler. Det har elegans, komplexitet och en snygg kropp – mycket läckert.

La larme de l’âme 2008 Domaine des Enfants

Dett är vad man kallar sitt första vin eller prestigecuvée, det är gjort på 50% syrah, 35% carignan och 15% grenache.

Det här en kombination av kraft och elegans, mörk sötsyrlig frukt och peppar, massor med mineral – det har det där lilla extra. Riktigt bra, riktigt kul!

Gemensamt för vinerna är den rena tonen, koncentrationen och elegansen. Detta är viner att hålla ögonen öppna efter.

Därefter hamnade jag hos en spännande relativt ny svensk importör: House of wine of Georgia. De kanske mest kända vinerna från Georgien är de så kallade stalinvinerna och på senare tid qvevrivinerna eller anforavinerna, nu var dock fokus på ”vanliga” viner från landet som mycket väl kan vara vinets vagga.

Jag kommer inte gå igenom alla vinerna jag provade men väl ett par av dem, mitt huvudintryck är dock att alla vinerna man hade med är riktigt intressanta och håller hög klass. I framtiden vore det intressant att prova dessa under lite lugnare förhållanden. Något som är kul är druvorna. I Georgien används många egna druvor och druvor som för oss är lite udda. En druva som särskilt intresserade mig var saperavi, som betyder den som färgar. Det som är intressant är att den verkar ha mycket goda egenskaper att plocka upp terrior. Trots samma druva fick vinerna väldigt olika utryck, på ett positivt sätt. De stilla vinerna kommer främst från den östra och sydöstra delen av Georgien från provinserna Mtscheta Mtianeti, Kvemo Kartli, Kakheti och till viss del från Kartli medan de mousserade kommer från den sydvästra delen medan de så kallade stalinvinerna kommer från den norra delen.

Till vinerna!

Bland de vita vinerna föll jag främst för Tsinandali Special Reserve 2008 från producenten Tbilvino i Tsinandali, Kakheti. Vinet görs på druvorna Rkatsiteli och Kakhuri Mtsvane. Det är ett friskt vin, med fina fatiga vaniljtoner, fin äppelton och lätt blommighet, en bra syra, lite blommig. Både kul och bra.

Ett annat intressant vin är Saperavi Rosé 2007 från producenten Badagoni, som har sina vingårdar i Alazanidalen i Kakheti. Druvan är den tidigare Sapervani, intressant här är att färgen på rosévinet kommer från fruktköttet och inte skalkontakten. I vanliga fall brukar jag varna för roséviner med denna färg, i detta fall gör jag det inte. Det är är intressant, dels är det lagrat vilket ger en snygg lite utvecklad fatkryddigton, det har fortfarande en fin friskhet, bra syra, inslag av hallon, smultron och en aning körsbär kombinerat med en fin örtighet. Friskt, fräscht och somrigt och annorlunda.

Två röda viner gjorda på samma druva som har helt olika karaktär är Mukuzani Special Reserve 2008 och Kakhetian Noble 2007. Den förstnämnda kommer från producenten Tbilvino och odlas i Mukuzani, Kakheti och den andra från producenten Badagoni i Alazani dalen, Kakheti. Bägge är två trevliga viner där Badagonivinet snarast minner om en Pinot Noir med röda skogsbär, örtig, sval & snygga tanniner och Tbilvinovinet om en grenach med en mer kryddig ton, med inslag av grön paprika, peppar och lite mer attack.

Eftersom jag är inne på Georgien måste vi också ta med qvevri-/anforavinet, ett vin som faller i klassen orangeaviner, något som för tillfälle är på tapeten i många resturanger och hos många vinnördar. Qvevri Alaverdi Tradition Badagoni görs på druvan Rkatsitelli som odalas på vingårdar kring Alaverdi klostret i Alazani dalen, Kakheti av munkarna i klostret i samrabete med Badagoni. Jag tycker att dessa viner är kul och intressanta, dock har jag inte druckit tillräckligt många för att ha lärt mig stilen i sin helhet. Detta skiljer sig dock lite från många andra i denna stil genom att vara förhållandevis friskt, dock med mycket tanniner, kryddor, torkade frukter, lite röda toner, fatad äppelcider. Detta är inte ett vin för alla men jag tycker det är bra, spännande och kul och något jag skulle vilja prova till mat; jag tänker mig något fett som anka, eller ljust kött som kalv eller varför inte slottstek med en gräddigsås och äppelmos.

På det stora hela, måste jag säga att jag imponerad av bredden av smaker och kvaliteten hos dessa viner – jättekul att få en ökad referensbredd i detta spännande vinland.

Det var allt för del ett, nästa inlägg handlar om ytterligare två provningsstopp och del tre kommer att handla om på Gaja & Riedel provningen jag var på, inbjuden av VinUnic, tack och bock för inbjudan och tillställning 🙂

Magnus Reuterdahl

Annonser