An English version of this post is avilable here

När man stöter på ordet klaret eller claret tolkar man det lätt till den engelska betydelsen; ett rött vin från Bordeaux. Ett exempel på detta är det Basil Fawltys (Pang i bygget) kommentar I can certainly see you know your wine. Most of the guests who stay here wouldn’t know the difference between Bordeaux and Claret. 

Tyvärr kan jag inte hitta klippet på nätet, istället får det bli detta klipp om Basils vinkunskap.

I äldre svensk litteratur har det dock en annan betydelse. Jag läste nyligen Ingrid Larsson Haglunds bok Grevarna Brahes Vinterbok – Historia, traditioner och mat från Visingborgs grevskap (1999) där begreppet Klaret kommer upp under rubriken Klaret att bereda. Recepten kommer från två kokböcker daterade till 1600-tal som stått Per Brahe den yngres (1602-1680) bibliotek. Den ena är en kokbok Ein Köstlich new Kochbuch tryckt 1609 i Basel författad av Anna Weckerstein (född 1528). Första utgåvan av denna utkom redan 1598. Den andra boken kallas Greve Pers kokbok och författad någon gång på 1600-talet. Även om dessa böcker i första hand handlar om mat och till viss del också hälsa finns också vissa uppgifter om dryck varför vi nu återgår till begreppet Klaret.

I Svenska akademins ordlista (SAOL) kan man läsa att det äldsta belägget för Klaret eller Clairet på svenska är från 1559 och detta förr var en benämning på ett slags kryddat vin tillsatt med honung, socker, mjöd och klarat genom en tygpåse. Vidare kan man utläsa att man redan såg skillnad på vin och klaret; Then rike man drack klarheet och Wijn (1559). Dock används också begreppet på vissa rödviner framåt mitten av 1600-talet, benämning på vissa lusröda franska viner (1640) och framåt slutet av 1800-talet för rödvin i allmänhet och rött vin från bordeaux i synnerhet.

Ett recept på Klaret från 1600-talet

4 lod kanel, 2 lod kardemumma, 2 nejlikor, tag dessa persedlar väl smått stött, och lägg i ½ stop franskt brännvin i en boutellie och låt det sedan stå i 9-10 dagar på en kakelugn så att det är ljummet men inte varmare, rör om varje dag, tag sedan ½ skiedblad och väl mindre en kanna vin och låt det stå i 12 timmar, dock måste i flaskan läggas 3-4 lod socker.

Ingrid Larsson Haglund har översatt detta recept till moderna förhållanden:

  • 10 cl vodka eller brännvin
  • 1 tsk kanel
  • ¼-½ tsk kardemumma
  • ½ tsk malda nejlikor
  • 2 dl vitt vin (sannolikt Rhenskt vin, min kommentar)
  • 2-3 msk socker

Blanda brännvinet och kryddorna i en flaska – låt stå i 9-10 dagar, vätskan ska hållas ljummen, skaka om flaskan varje dag alternativt rör runt.

När detta är klart tag en matsked av blandningen och häll i vinet, tillsätt sockret och låt stå i 12 timmar. Drycken avnjutes kall eller rumstempererad.

Jag har inte testat detta själv, men visst blir man sugen🙂 det ska för övrigt ha varit kung Erik XIVs favoritdryck.

Att det vita vinet bör vara Rhenskt, dvs sannolikt Riesling, utgår bland annat från Olaus Magnus (1490-1557) Historia de gentibus septentrionalibus – Historia om de nordiska folken (1555) där det anges att man importerade tre sorters vin till Sverige; söta, sura och lätta. Det var det så kallade Bastardvinet från Spanien, de sura vinet från Frankrike som bland annat användes som nattvardsvin (dvs rött vin) och det lätta Rhenskt vinet. Om detta kan man läsa i den 13 boken, kapitel 19-20; Om utländska viner, de enda som komma i fråga i Norden och Om de till Norden inskeppade vinernas olika beskaffenhet.

vinstuga, Olaus Magnus 1555

Vid sidan av maltdryckerna dricks vin från Spanien, Frankrike och Tyskland. Spanska viner kallades Bastrad. De beskrivs som både till smak, färg och luck äro de synnerligen ljufliga och hållas därför af alla för äkta. Dylikt vin är nämligen sött, fylligt, lätt simmigt, synnerligen och kraftigt och varaktigt, med stark doft, till färgen klart genomskinligt och sprider vällukt af munnen, hvadan och den höga uppskattning, som kommer det till del, har fullt fog för sig. En beskrivning mången vinrecensent än idag kan avundas. Vinerna från Frankrike kallas romeniska och äro till smaken kärfva och sura. Man importera också ett lättare rött vin från Frankrike som kallas Peitha, sorten är föga värderad annat än under den varma årstiden då den är svag. De rhenska viner kommer från åtskilliga tyska landskap och serveras ofta i vinstugorna, då de är billiga serveras de åt alla och envar, de beskrivs dock också som begärliga för sin ljuvliga smak. Magnus Olaus meddelar dock att kvinnorna aldrig eller högst sällan får njuta av vin, och då endast det sötaste i ytterst ringa mängd. Uttrycket kvinnor vin och sång torde således vara av äldre datum🙂

Magnus Reuterdahl