fredags öppnade vi upp ett varuprov, ett par glas sparades och dracks till maten idag. Vill man spara vin i en flaska går detta i regel utmärkt några dagar, tryck i korken, förvara svalt och mörkt, t ex i kylskåpet – sedan är det bara att plocka ut det ca 20 minuter innan det ska drickas, då bör temperaturen bli bra.

Vinet är ett varuprov från the Wine Company; Urmeneta Carmenère 2010 (läs mer om vinet på the Wine Companys hemsida). Vinet är gjort på 100 % carmenère. Att det här vinet smakar en hel del Bordeaux trots att det inte gjorts på de traditionella bordeauxdruvorna kan bero på att carmenère ursprungligen kommer från Bordeaux. De flesta carmenère-stockarna utrotades dock av vinlusen på 1800-talet. Trots att druvan fanns kvar i Chile har man inte återplanterat den i Frankrike då man anser att druvorna mognar relativt sent och ger för små skördar. Jag kan inte påstå att jag druckit några mängder av viner på carmenèredruvan, men de jag druckit hamnar någonstans mitt emellan merlot och cabernet sauvignon smakmässigt, så också detta vin.

Även om detta vin minner om ett Bordeauxvin så skiljer det sig också en hel del, det är lite robustare, lite mer kantigt i strukturen och lite vildare i stilen än bordeauxviner. Trots detta robustare drag är det fortfarande lent och lättdrucket. Här finns en rejäl dos svarta vinbär och mörka körsbär, ekfatskryddor, tobak, torkade örter och en liten dos varma tanniner. Det är ett enkelt, välgjort vin, med en hel del smak och viss elegans som passar väl att dricka till köttgrytor, fläskkött och pasta m.m. Det gör vidare sitt jobb som ett utmärkt instegsvin och får mig att undra hur deras viner högre upp på kvalitetsstegen är. Kul!

Som jag sa trodde jag att vinet skulle passa till en köttgryta – så det fick det bli. För någon tid sedan hittade jag ett recept på vad som kallades för en osmansk gryta. Någonstans sparade jag ned det men nu då jag ville ha det fanns det inte att hitta varför jag har improviserat utifrån minnet och vad jag hade tillgängligt hemma. Det enda som jag vet om att jag inte har med som fanns i det ursprungliga receptet är morötter, nere i närbutiken hade man som vanligt bara två kilos förpackningar, förvisso ekologiska – men hur ekologiskt försvarbart blir det när om man måste slänga hälften? (Måste tillstå att jag sällan hinner göra åt 2 kg morötter innan de blir dåliga). Förutom det som jag vet skulle vara i har jag lagt till en hel del som jag hade hemma så om det fortfarande är en osmansk gryta ska jag låta vara osagt, den är dock inspirerad av en osmansk köttgryta. Här kommer receptet, det är beräknat på ca 8 portioner.

  • 900 g högrev (enligt mitt minne stod det att man också kunde göra grytan på lamm eller kyckling)
  • ett 20-tal steklökar och schalottenlökar
  • 1 aubergine, skuren i bitar
  • 5 ganska stora tomater, klyftade
  • 1 grön paprika
  • ½ röd paprika
  • 150 gram jordärtskocka
  • 100 gram stjälkselleri
  • 1 pepparfrukt
  • 300 gram färska champinjoner
  • 2 krossade vitlöksklyftor
  • 2-3 msk honung
  • 2 msk tomatpuré
  • 300 gram färsk getost
  • 2-3 msk kalvfond + ca 1 liter vatten
  • 1 msk sumak
  • 1 tsk sambal oelek
  • 2 lagerblad
  • salt & svartpeppar
  • Färsk persilja
  • Olivolja till stekning

Skär köttet i tärningar, ca 4-5 cm stora, och grönsakerna och rotfrukterna i mindre bitar och kvarta tomater och champinjoner. Bryn köttet i en stekpanna, lägg över köttet i en stekgryta tillsammans med löken och ett par matskedar olja. Häll på fonden samt 2-3 dl vatten, tomaterna och tomatpurén, låt sjuda. Stek upp grönsakerna och svampen, blanda ned dem i grytan, lägg i vitlöken, honung och kryddorna, slå på vatten låt sjuda under lock i ett par timmar tills köttet är riktigt mört. När detta är klart rör ned getosten (jag använde chevré) och smaka av med salt & peppar samt vid behov lite extra honung. Klipp över persilja och servera med ris.

Grytan smakade utmärkt, ganska krämig och len med många smaker och lite hetta i avslutet. Dock fick den en lite oljig struktur – jag lät den helt sonika stå och svalna ett litet tag och tog sedan bort oljan, som lägger sig som en liten hinna, med en sked – det fungerade utmärkt.

Magnus Reuterdahl