An english version of this post is available at Testimony of a wine junkie.

Vi är ett gäng som i lite olika konstalationer möts upp, tagit med en, två eller tre flaskor vin, gjort lite schysst mat, ätit goda ostar och blindprovat vin – vilka är då vi? Ett gäng vinbloggare, (länkar finns i slutet av inlägget) samt några medbjudna vänner med vinintresse eller matintresse, ett nytt ansikte denna gång var Roberto Gatti som driver matimportfirman Gattimondo som hade med sig en hel del godsaker som gav vår kvälle en extra dimension, åter till detta lite längre fram i texten.

Fläsksidan under tillagning

Bland kvällens viner fanns en viss övervikt av röda diton, vilket kanske är naturligt så här i ett vinterkallt och förhållandevis snövitt Stockholm – man brukar ju säga att lite rött värmer ju hjärtat. Kvällen inleddes dock med matlagning; vi gjorde en pyttipanna på morötter, jorärtskocka och sidfläsk, vi gjorde poataismos, rödvinssås och ungsstekte en rimmad fläsksida. Under tiden vi färdigställde maten och inväntade alla deltagare öppnades kvällens första flaska, som en fördrink från vår värd Red Scream & Riesling att skåla i och välkomna oss med. Det här var ett vin jag plockade ganska snabbt, utifrån smaken plockade jag regionen och eftersom jag nu lärt mig lite vad vår värd har en viss förkärlek till vågade jag mig också på en kvalificerad gissning på producent – och ja, jag hade rätt 🙂 – alltid kul att börja topp – blindprovningsresultaten var härefter mer skiftande, delvis eftersom vi inte valt de enklaste vinerna.

Det första vinet var en Dönnhoff Hermannshöle Riesling 2007 Grosses Gewächs. En mycket trevlig riesling, regionstypisk (Nahe), perfekt balanserat, med en precis syra uppbackad av lite mineraler samt en elegant fruktighet.

Pyttipannan gjordes på enklaste sätt, 3 stora morötter hackades upp i småbitar, liksom en bit jordärtskocka och fläsket i en aning större bitar – ned med allt i en panna, lite olivolja och stek – därefter breddes det hela ut på en plåt och in i ugnen för att få lite yta. Under tiden gjordes potatismos, rödvinssåsen var förberedd men färdiggjordes av Who cut the cheeze som också fixade fläsksidan, dvs många kockar på en gång men trots detta ett lysande resultat.

Som synes blev det inte bara gott utan också vackert!

I regel provar vi blint, det kan verka svårt och onödigt men det är ett riktigt bra sätt att verkligen för sig själv definiera vad det är man tycker typiskt för en region eller druva, men också att få del av andras nycklar till detsamma – en mycket nyttig och givande övning. I regel brukar jag skriva noter men i just ett sådant här sällskap blir det mer som avbrott som stör själva rytmen i provandet så pennan pensionerades tillfälligt. Detta är med andra ord skrivet från minnet,varför det kanske lite korthugget och inexakt, mer som ett kåseri än ett inlägg att leta provningsnötter i.

Vi började med maten och till detta provade vi kvällens första röda vin, Weninger Soproni Merlot Spern Steiner 2000. Vingården ligger på den ungerska sidan gränsen mellan Ungern och Österrike, familjen har vingårdar på bägge sidor. Inte ett helt enkelt vin eller region att pricka men med lite ledtrådar närmade vi oss dock och hamnade i Österrike, efter ha varit ut i fel länder och haft tankar om helt andra druvor. Ett snyggt vin, slankt, med en fin koncentrerad frukt och härlig syra – kul!

Även nästa vin var rött, denna gång var dock varken druva eller region så svårt – pinot noir & bourgogne! Börjar man dock leta kommun blir det svårare. Vinet, Hospices de Beaune 2000 Savigny les Beaune Cuvée Fouquerand, var friskt och hade en fin ren frukt och röda vilda röda bär, snyggt balanserad. Aldrig fel med bourgogne 🙂

Efter ett par röda viner var det dags för lite vitt guld, när vi skulle hitta dess plats i världen gav vi oss dock ut på en irrfärd, även om vi höll oss i Europa. Ett trevligt vin men kanske inte helt regionstypiskt – vi kan säga att vi nog gjorde det svårare för oss än vi behövde, vi hade nämligen inte rest långt utan vi var kvar i bourgogne även om vi bytt druva; Bourgogne Chardonny 2008 Domaine Jean Grivot.Ytterligare ett trevligt vin.

Mitt bidrag för kvällen var ett portugisiskt vin jag hittade på en av Systembolagets reor, dvs ett vin med rött pris – nedsänkt – någon gång kring 2008-2009. Då blev jag förälskad och köpte upp ett ganska stort antal flaskor, varav jag drack de flesta men sparade tre och glömde bort dem i ett par år. Dertta vin var inte lätt och hade utvecklats mycket annorlunda än jag förväntat så det är inte lustigt att de övriga gick fel – hrä fanns gott om röda äpplen, lite färgborttagningsmedel, en bra syra och kryddighet – själv hade jag minnen av en hel del chocklad och och röda bär, av dess fanns inte mycket att hitta. ; Quinta do Noval Douro doc 2004. Det var dock inte illa men annorlunda, låter nog de övriga flaskorna ligga ytterligare en tid.

Efter lite vin var det dags för mellanmål – Roberto Gatti som var en av kvällens deltagare hade vid sidan av vin också tagit med sig en del Italienska godbitar från sitt flretag Gattimondo, såsom lufttorkad skinak, ost, oliver, olivoljor, läsk  och vatten – några av dessa presenteras bildledes här nedan, dock inte Lurisia La Nostra Gazzosa en riktigt trevlig citrondryck men tyvärr blev bilderna skit.

Osten var lite kul, en ung pecorino som fortfarande var mjuk – riktigt schysst 🙂

Åter till vinet – och lite rött vin Clos de L’Echo Chinon (1999 om jag inte minns fel) – regionen och druvorna plockades ganska snabbt, lite förvånad över åldern jag trodde nog snarast på 2005-2006 någonstans – bra vin!

Vi fortsätter mned viner som inte var helt lätt att placera i världen, Trilogia 2008, ett  grekiskt vin. Har inte druckit mycket från landet som gett oss retzina och metaxa och en ekonomisk kris och det jag druckit har inte varit riktigt kul. Det här var dock ett bra vin, snygg struktur men inte riktigt min typ av vin, dock intressant och en snygg etikett.

Nästa vin kom från balkan, inte heller ett område jag kan massor om; Edi Simcic 2004 Duet Lex från Slovenien. En snygg bordeaux blend och även om jag plockade en av druvorna borde man med facit i hand plockat åtminstone en till; 80 % merlot, cabernet sauvignon och cabernet franc.

Här var kvällens sorgebarn, inte för att vinet var dåligt utan för att vi fick någon sorts kollektiv kollaps – man tycker ju att någon av skulle ha plockat en barolo – men nej, vi var förvisso i Italien men irrade åt alla möjliga håll och kanter. Rocche 2007 Barolo Renato Ratti – dock även med facit i hand kändes det inte som en Barolo, för slim, för mycket syror, torkad frukt – udda!

Ingen kväll är komplett utan några söta viner och i det sällskap vi var finns en riktig sötvinsskalle – han har en förmåga att plocka fram riktiga wow viner och återigen levereade vår All about Madeira samt Wine Virtuosity bloggare. Han har med sig något sådant där man liksom aldrig testar eller får tillfälle att testa – något gammalt, något udda och något sött och till gamla korkar behövs special öppnare.

Vihno Generoso Cooperativa vitivinicola do Peso da Regua, ca 1930-1940, är ett söt vin (Vinho generoso= sötvin), som fortfarande levererar; en härlig sötma, torkad frukt; dadlar och aprikos, nötter och mandel samt en lösninsningsmedel, målarfärg och en fin syrlighet. Det här är udda, gott och en riktig upplevelse 🙂

Vi fortsätter med ytterligare ett vin, från Puttes vinspalt (hans andra) ett mer traditionellt sötvin på muscat – aromatiskt, men med en fins syra och med en ganska slank kropp – mycket trevligt. Muscat de St-Jean de Minervois 2005 Domaine de Barroubio. Hade länge problem med muscatviner men jag börjar komma över mitt motstånd, det här är ytterligare ett vin som säger mig att jag behöver dricka mer muscat.

Tack till alla som var med, mycket trevligt, mycket gott, mycket kul! Ni andra var avundsjuka!

Magnus Reuterdahl

Bloggar

Red Scream & Riesling

Mad about Madeira

Wine virtuosity

Who cut the cheeze?

Puttes vinspalt 

Magnus Reuterdahls vinblogg Aqua Vitae

Avsluta med ytterligare ett tack till Roberto Gatti och hans Gattimondo 🙂

Annonser