Hemma hos min föräldrar blev vi bjudna på älgstek, som alltid fantastiskt gott, men man vill ju gärna bidra med något, vid sidan av vinet – kanske särskilt i detta fall då jag tagit med ett varuprov. Nu låter kanske detta snålt – men det är ett vin jag verkligen ville prova till älg. Jag har tidigare druckit Brancaia il Blu 2004 som med lite lagring var fantastisk och har nu via the Wine Company fått 2007:an. Väl medveten om att detta är ett barnarov ville jag ha något med en krämig gräddsås och min mor gör en ljuvlig dito till älgstek, men jag hade också känslan att det skulle gifta sig väl med älg. Mitt bidrag vid sidan av vinet fick bli balsamicoinkokt lök som är ett riktigt trevligt tillbehör till älgsteken, smaken är lite sötsyrlig och ersätter den klassiska gelén.

Balsamicoinkokt lök till ca 4 personer 
ett drygt 20-tal schalottenlökar eller pärllökar
2 1/2 msk strösocker
3 msk sirap eller honung
1 nypa salt
2 dl vitvinsvinäger
1 dl balsamico (utan tillsatser)

Gör så här:

Skala löken, ett enkelt sätt är att snabbt skålla dem. Därefter blandar man vitvinsvinäger och strösocker i en kastrull och låter det koka upp så att sockret smälter. Häll i löken och låt koka på medelhög värme cirka 10 minuter. Sänk värmen och låt vätskan koka samman och in i löken, ca 10-15 min. Undertiden, häll balsamico och sirapen i en annan gryta och låt sjuda i några minuter – OBS, låt inte koka. Sänk värmen på kastrullen med löken så att det sjuder och häll över balsamicoblandningen, låt sjuda på svag värme 15-20 minuter, tills en stor del av vätskan kokat in i löken. Det går också bra att spara löken, lägg den i en tättslutande glasburk och förvara i kylen.

Åter till vinet Brancaia il Blu 2007. Det här är en supertuskan som kan beskrivas som en mix av Chianti classico och en supertuscan – här finns Chianti classicos tanniner och elegans och lite av supertoskanernas bärsötma och bredd med inslag av bordeaux. Vinet är gjort på 50 % sangiovese 45% merlot 45% och 5 % cabernet sauvignon. Det är flaggskeppet hos La Brancaia som har sin vingårdar kring byn Radda i Chianti. Bakom vinet står vinmakerskan Barbara Widmer.

Doften är ung och frisk, med en intensiva toner av mörka och röda bär med ett litet inslag av rostade fat och eukalyptus i bakgrunden. Läckert!

Även i smaken är detta ungt, det är på samma gång generöst fruktigt som strävt och lite ogint, ännu är tanninerna lite för sträva och frukten lite för knuten för att riktigt fungera som ett sällskaps vin. Efter några timmar i karaffen och en hel del snurrande på glaset träder det dock fram ett vin som man har mängder av potential. Med andra ord köp och lagra! Detta är ett elegant vin, med flera nivåer – är finns moreller, mörka körsbär, mogna plommon och lite svartvinbär blandat med en lätta rostade ekfatstoner, vinbärskärnor och örter och en lite pepprig eftersmak med inslag av kakao bitterhet. Det här är en riktigt trevlig mix av Chianti classico och Bordeaux – ett giftemål som är sin linda och kanske behöver 3-5 år för att mogna innan det riktigt drickfönstret står på vid gavel men som bör går att lagra åtminstone 10 år och sannolikt mycket mer. Man kan dock dricka det redan nu, men bör då göra det i kombination med en krämig sås som mjukar upp tanninerna, mörkt kött som lyfter fram frukten – med andra ord – älgstek med gräddsås var en utmärkt kombination. Köp & lagra – mer information finns hos the Wine Company!

Efter det här vinet känner jag att jag är mycket intresserad av att smaka La Brancaias Chianti classico som jag aldrig provat 🙂

Läs också vad Svenssonsmakaren tycker om detta vin!

Magnus Reuterdahl

Annonser