I helgen var det vinmässa i Nacka, som en del av bröllopsmässan. Precis som man kanske kunde misstänka hade de närvarande importörerna och företagen i viss mån därför tagit med sig viner som skulle kunna passa för den typen av evenemang. Efter att gått runt en sväng bestämde jag mig för inrikta mitt besök på tre montrar varför jag kommer dela upp detta på tre inlägg. Xwine.se som är ett företag som säljer vin på nätet och inriktar sig på Italien och södra Frankrike. Adwines och Armano’s som satsar på vin från Balkan och Intermondo som hade med sig ett gäng spanska viner. Gemensamt för alla var att de hade viner jag inte provat tidigare.

När det kommer till näthandel rörande vin eller vinklubbar på nätet får många en bilder av billigt bulkvin och snabba pengar. Mina möten med näthandlare visar en helt annan bild – så också i detta fall. Snarast hittar jag nischade butiker med högkvalitativa viner som drivs av intresserade och innovativa vinälskare. Xwine.se är inget undantag – de har en tanke bakom sin portfölj; att hitta små vingårdar som brinner för sitt vin som ligger nära flygplatser och erbjuder boende. Man kan med andra ord erbjuda mer än bara ett vin man kan erbjuda upplevelser som förhöjer vinet och bygga broar mellan kund, sig själva och producenterna.

Låt oss börja i Italien och Piemonte och producenten Fratelli Revello där man hade med sig en Dolcetto och ett Barolo.

Dolcetto som ofta omnämns som den lilla söta ger ofta söta, lätta och ganska enkla viner som åtminstone jag fram till för något år sedan ofta benämnde som pizza-viner. Med ålder och erfarenhet har jag kommit till en annan insikt. Fratelli Revello Dolcetto d’Alba 2009 är ytterligare ett vin som visar potentialen hos Dolcetto-druvan.

Ett på samma gång enkelt men mycket trevligt vin, här med en mycket snygg balans mellan bärsötma, tanniner och ekfat. Att göra enkla viner och få dem riktigt bra är svårt och kräver mycket av sin hantverkare, det finns liksom ingenstans att gömma skavanker eller småfel, man skulle kunna säga att det här är ett naket vin. Här upptäcker jag inga skavanker utan det är bara att njuta – det här är ett vin jag gärna skulle vilja prova till mat.

Vi byter druva till Nebbiolo och provar Fratelli Revello Barolo 2007.

Redan i doften kan man ana sig till att det är ett barnarov, eller att det åtminstone skulle ha behövt ytterligare några timmar i en karaff – men efter lite glassnurrande börjar det att öppna upp sig och en lång elegant doft av bärsötma från mogna röda bär och lite mörk frukt tränger fram. Smaken är på samma gång stor men så inom ett relativt smalt smakspektrum, plommon och röda bär hålls samman av varma tanniner och ekfatskryddor. Ett ungt vin med stor potential – jag skulle dock lägga det i vinkällaren ytterligare ett par år för få ut lite mer mer ändå.

Från Piemonte vänder vi oss mot Toskana och producenten Colleverde, här blev det lite av ett återseende då jag i för en knapp vecka sedan provade deras Syrah från 2006. Tyvärr hade man dock inte med sig någon Syrah utan ett par enklare viner från samma producent.

Låt oss börja med ett vitt vin. Jag har druckit några men inte många vita viner från Toskana. De jag har druckit har varit lätta, friska och ganska enkla i stilen men intressanta. Dagens vita är Terre di Matraja bianco 2010 IGT.

Tyvärr var vinet en aning för varmt, men det är trevligt friskt inslag av citrusfrukter och lite gröna toner, det har också en underliggande ton av sötma med inslag av persika och melon, i avslutet framträder en trevlig lite stenig ton. Ett trevligt ganska enkelt vin till fisk och skaldjur men också som sällskapsvin.

Under samma namn görs också ett rött vin Terre di Matraja rosso 2010 IGT.

Vinet är lite flörtigt och lättgillat med lite mörka bär och frukt, här finns björnbär, blåbär och lite mogna plommon. Smakerna är snyggt balanserade med en lite silkig och mjuk profil och en varm eftersmak. Det här är ett trevligt, enkelt välgjort vardagsvin som passar såväl till pastan som till samkvämet.

Ni som följer bloggen vet att jag sådär till vardags är lite trött på Amaroneviner men då X-wine har en svit av Valpolicella viner från producenten Fratelli Vogadori så är man ju inte sämre än man kan prova.

Det lite enklare vinet Valpolicella Classico 2010 och mellanvinet Valpolicella Classico Superiore Ripasso 2009 påminner mycket om varandra. Bägge är bra men jag skulle lägga till de extra tjugolapparna och köpa den senare – då det är mer vin för pengarna.

Bägge är matvänliga, med ren frukt mogna plommon och körsbär blandat med russin och dadlar och en snygg syra. Till dess fördel är att det inte är så där överintensivt och direkt på rödbetan som viner av denna typ kan vara utan det är lite mer smygande och rent. Bra viner. Särskilt Ripasson.

Hur ställer jag mig då till deras Amarone della Valpolicella 2007?

Redan vid doften inser man att detta kommer ha en något annorlunda smakprofil än vad man är van vid, här finns fattoner, torkad frukt och torkade bär, moreller och en mjuk ton som drar emot äppeldestillat (och då menar jag inte spritighet utan frukten) samt en lite störande alkoholton. Alkoholtonen verkar dock ha en tendens att försvinna efter hand vilket indikerar att det behöver lite mer syre.

Smaken är fatdriven och stor men inte överväldigande utan snarast komplex med drag åt elegans. Här finns torkade äpplen, moreller, russin, dadlar, nötter och dom där lite äppeldestillat men också en dragning åt portvin. Det är inte elegant vin per se men det är vin med elegans och flera lager, det är ett spännande och lite annorlunda vin som jag tror skulle vara riktigt intressant att lagra. Kul!

Nu vänder vi ögonen mot Frankrike, men då X-wine.se efterfrågade tips på intressanta vingårdar tänker jag passa på att lämna ett par tips. Det första  rör en på vinproducent som gör fanatiska saker med just dolcetto: Forti Del Vento. Vinet görs av den mycket trevlige och för Dolcetto brinnande vinmakaren Tomaso Armento. Läs mer här! Jag passar också på att lämna ett tips på en lysande vingård i Languedoc eftersom det är dit jag strax kommer att förflytta mitt fokus, Domaine O’Vineards och Ryan O’Connell – lysande vin och en mycket trevlig vinmakare. Det var tipsen!

Vi börjar med andra ord i Languedoc och Domaine de Brescou. En vingård med koppling till Svedala då den drivs av Rada och Arne Wennberg och samarbetar med Lars Torstensson som tidigare var VD på vingården Rabiega i Provence.

Domaine de Brescou Terra Sanguina 2006 verkar vara slut men man har istället 2009. Vinet är en cuvée på 50 % cabernet sauvignon, 30 % merlot och 20 % syrah.

Doften är bärig med inslag av såväl röda som mörka bär, lite sötsyrlig, och ekfatskryddor. Vinet är fylligt lite varmt med en dragning till röda och blåbär; björnbär, körsbär och lite röda vinbär mixat med en välbalanserade ekfatskryddor. Avslutet är lite kryddigt och med vissa inslag av mineraler som får en att tänka på hav. Ett trevligt vardagsvin.

Domaine de Brescou Cabernet Sauvignon 2009 är en charmigt vin som föll mig på läppen.

Det här doftar ung Bordeaux, det är en ren bärdriven doft med inslag av svartavinbär, en aning plommon, cederträ och lite frisk våt jord.

Det första som slår mig är svarta vinbär, lite körsbär och plommon, snygga tanniner och i eftersmaken finns en fin fatkaraktär, eukalyptus, kakaobitterhet och en lite eldig pepparton.

Det här smakar Bordeaux och i den här prisklassen finns det inte mycket kul från Bordeaux att lägga vantarna på. Det här är snyggt och trevligt och skulle lätt kunna bli en vardagsfavorit hemma hos oss.

Man gör också ett vitt vin, Domaine de Brescou Mosaïque 2010.

En frisk ung doft med inslag av sommarblommor och exotisk frukt med ett litet ekfatsinslag. Det här är ett lättdrucket läskande vin med inslag av gröna äpplen, fläder, exotiska frukter och lite persika. I eftersmaken finns ett aning smörighet vilket rundar av och lite ekfatskryddor. Enkelt friskt och bra. Ett sommarvin.

Till sist rundar vi av med en typ av vin som jag finner mer och mer fascinerande – ett pinot blanc. Detta kommer från producenten Francois Baur i Alsace.

Francois Baur Turckheim pinot blanc 2008

Doften är lite aromatisk, nästan parfymerad, men med en underliggande syra och lite exotisk frukt. Smaken är ren, frisk och torr. Det är välbalanserat med en fin syra som spelar mot en lite aromatisk kryddighet och fruktsötma från exotisk frukter, papaya, och torkade aprikoser, men här finns också lite lemon curd och stenrök. Kanske inte det största av viner men kul och gott!

För mer information om vinerna, vingårdarna refereras till Xwine.se.

Mitt översiktliga intryck av Xwines sortiment är att vinerna överlag håller hög standard och väl utvalda. Majoriteten av vinerna är viner man bör dricka till mat så jag får se till att köpa på mig några stycken och börja laga mat.

Magnus Reuterdahl

Annonser