…med lång ‘äpplig’ eftersmak – och så dessa mineraltoner!” – så lyder Anders Levanders beskrivning av Chablis i boken Möten med Chablis (2005) – jag hittade den i en boklåda för några dagar sedan och även om boken har ett par år på nacken så blir man ju direkt sugen på Chablis.

På det lokala monopolet står ju inte Chabliserna direkt som spön i backen men det finns trots allt några stycken att välja på – jag valde en flaska Domiane Laroche Chablis Saint Martin 2010 och en flaska Chablis Joseph Drouhin 2009. Till detta kan jag lägga ytterligare ett par som jag provade på Janake wine groups sortimentsprovning för några dagar sedan.

Chablis för mig ska vara stringent, torrt, elegant och mineralstint – ungefär i den ordningen. Chablis är ett vindistrikt som ingår i vinregionen Bourgogne och vinerna görs uteslutande på druvan Chardonnay och har normalt ingen eller mycket begränsad ekfatskaraktär, vilket skiljer dem från de vita vinerna från resten av Bourgogne. Distriktet utgörs av ett tjugotal mindre byar runt orten Chablis. Vinerna indelas i fyra klasser efter appellation, från enklare till exklusivare: Petit Chablis, Chablis, Chablis Premier Cru och Chablis Grand Cru.

Vi börjar med de två systembolagsköpta vinerna:

Chablis Joseph Drouhin 2009. Stilrent, friskt med ínslag av gula äpplen, grapefrukt och citron samt en lite stenig avslutning. Det är torrt, stringent och elegant och är min typ av Chablis – med lite syre kommer en lite varmare ton in som drar emot persika. Det här är inte alls dumt!

Domaine Laroche Chablis 2009 Saint Martin. Doften är tydligt äpplig med ett lite inslag av fat(?). Smaken är också tydligt äpplig med ett inslag av päron, där frukten känns en aning mogen, men jag tycker också att det finns en hint av fatkryddor i bakgrunden. Vinet har en bra syra och är korrekt,  men för min del känns det lite för fruktigt och ”tungt”, jag vill ha en tydligare mineraltonen och lättare viner – stilen har en liten dragning mot vit bourgogne, vilket det iofs är, snarare än den lätthet och fräschör jag söker hos ett Chablis. Inte min stil.

På Janakes sortimentprovning provade jag 2004 Chablis Grand Cru Blanchots Château de Viviers från Lupé-Cholet (Tillfälligt slut på Systembolaget? Enligt Janake ska beställningsnumret vara 90106 – så förhoppningsvis är det väg in). Detta är en riktigt trevlig Chablis som också hunnit få en hint av mogna toner. I näsan hittar man gula äpplen, melon, nötter och sten. Vinet är friskt och har en snygg syra som tillsammans med de gula äpplena, lite honungsmelon och en hint av mogna toner i sötman samsas med en rejäl dos mineraler och en lite fatkryddighet i avslutet. Trots en hel del frukt finns här en närmast perfekt balans på grund av syran och mineraltonerna. Det här är riktigt trevligt!

Jag provade också tre viner från Domaine Bernard Defaix.

2008 Petit Chablis. Det här enkelt men bra; Citrus, sten, lite gröna noter – väldigt rent och friskt i tonen. Trevligt!

2009 Chablis. Okomplicerat, stilrent med lite gröna toner, citrus, äpplen och en fin mineralton. I avslutet kommer en fin lite kryddig ton och man kan ana lite exotisk frukt någonstans i registret. Riktigt trevligt.

2010 Chablis 1er Cru Les Lys. Doften är frisk med inslag av citrusfrukter, äpplen, sten och en liten bakomliggande blommig ton. Vinet är nästan lite tillbakadraget i stilen, där smakerna liksom långsamt glider upp mot ytan och ger små smakintryck av gula och gröna äpplen, citrusfrukter och en snygg mineralitet som nästan drar åt sälta i avslutet. Fräsch & elegant!

Tittar vi närmare på de viner jag provat under den senaste veckan så får jag säga att beställningssortimentet slår ordinarie sortimentet på fingrarna – kanske inte heller så lustigt då ett par av dem är Grand Cru där 2004 Chablis Grand Cru Blanchots Château de Viviers spelar huvudrollen med 2010 Chablis 1er Cru Les Lys i hälarna. Jag väljer också Domaine Bernard Defaix Chablis från 2009 strax framför dessa två även om Joseph Drouhin i princip är jämngod. Håll dock i åtanke att de två första drack jag upp och de fyra senare provade jag vilket ger en viss skillnad – av de jag provade testade jag Grand Cruerna vid två tillfällen – vilket gett mig ett lite större underlag än för de andra som jag bara tog några snabba noter i jämförande syfte. Ett större inlägg rörande Janake provningen kommer på BKWine magazine inom kort 🙂

Magnus Reuterdahl