Två viner från Chianti varav ett från Chianti Classico, bägge kopplade till Leonardo da Vinci (1452 -1519) genom namn och plats. Vi ska inte stanna vid konstnären utan bege oss till vinets värld – Chianti vs. Chianti classico – vad är skillnaden? Chianti är ett vindistrikt i regionen Toscana i Italien. Distriktet sträcker sig från Florens i norr ner till området runt Siena i söder och ligger öster om dalarna Vesa och Elsa. Både Chianti och Chianti Classico klassas som DOCG. Vinerna görs vanligen på Sangiovese med viss inblandning av Canaiolo Nero, Cabernet Sauvignon, Merlot och Pinot noir. Viner som inte är klassade som Chianti Classico kan också ha en mindre mängd Trebbiano och Malvasia, (gröna druvor) inblandat. Chianti classico är relativt liktydigt med det urprungliga Chianti och sträcker sig över kring byarna Radda, Gaiole, Castellina och Greve (in Chianti). Området där man får producera vin märkt Chianti är dock betydligt större och kvalitén på vinerna skiftar betydligt mer än i Chianti Classico där vinerna är gjorda enligt strängare regler.

Ett sätt att skilja en Chianti Classico från ett Chianti är den karaktäristiska svarta tuppen, 'Gallo Nero'. På ett Chianti Classico vin finns denna på som finns på flaskans hals.

 Är det då någon skillnad? Jag tycker det – hos Chianti classico finns ofta en lite renare och elegantare toner, jag tycker också ofta att de är mer personliga och ger en liten större vinupplevelse. Nu ska det sägas att det finns stora skillnader både inom och utom Chianti Classioco såväl som Chianti och i slutändan är den en smakpreferens.

Från området kommer också de så kallade supertoscanerna där klassiska bordeaux druvor ofta spelar huvudrollen såsom Cabernet Sauvignon och Merlot. Jag gillar många av dessa, men de har en ganska annorlunda smakprofil och jag upplever många som parkeriserade, dvs. skapade för Parkers palett och den amerikanska marknaden. Robert M. Parker är idag en av världens mest kända vinkritiker, genom sin vintiding, The Wine Advocate, och den så kallade parkerskalan – ett sätt att poängsätta viner på en skala från 50 till 100. På grund av detta är Parkers betyg en nyckel till framgång, eller fall, för många vinmakare vilket har lett till att vissa försökt skapa viner i just syftet att få höga parkerpoäng.

Hur kom jag nu in på detta? – jo, igår drack jag ett varuprov från the Wine Company – Monte Vecchio 2008, Chianti Riserva D.O.C.G Cantina Leonardo da Vinci. Ett förhållandevis enkelt men välgjort och druvtypiskt vin gjort på 85 % Sangiovese och 15 % Merlot. Läs mer om vinet på the Wine companys hemsida.

Doften är fruktig med inslag av ekfat, körsbär, peppar och lätt balsamico- och eucalyptusinslag.

Smaken är förhållandevis elegant, relativt mycket frukt; röda köttiga körsbär, ekfatskryddor, kaffe och snygg pepprighet. I avslutet finns en hint av balsamico, mörkchoklad och mintighet. Vinet har trevliga tanniner och borde fungera utmärkt till pasta eller pizza.

För att jämföra plockade jag också hem ett Chianti classico vin från min vinkyl; 2007 Vignamaggio Castello di Monna Lisa Riserva.

Tidigare i höstas besökte jag bland annat denna vingård, som själva brukar koppla ihop sig med en av Leonardo da Vincis målningar Mona Lisa – enligt legenden ska hon ha växt upp här – men det är nog just bara en legend. Vingården är defintivt värd ett besök, den ligger precis som alla(?) vingårdar i Chianti classico underbart vackert och parken kring slottet är sig värt en tur. Man kan också välja att bo där en natt eller två och utnyttja deras spa och prova viner, vi gjorde dock bara det sistnämnda.

Vinet är gjort på ca 80 % Sangiovese, 10% Merlot och 10% Cabernet Sauvignon och har en härligt sötsyrlig intensiv doft med inslag av örter och ekfatskryddor.

Smaken är ganska stor samtidigt men elegant och välinbäddad i bitande tanniner. Det är fortfarande i yngsta laget, men smakerna och en härligt lekande syra finns här. Mörka körsbär, örter, ekfatskryddor, mineraler, kaffe och choklad samsas med en lång kryddig eftersmak med inslag av lite kärnbitterhet. Lagra gärna eller servera till mat.

Två trevliga viner som bägge är ganska typiska för området på sitt sätt, det senare håller en lite högre kvalitet och är mer komplext, vilket också återspeglas i priset, medans det förstnämnda är lite enklare men kanske också mer lättillgängligt för vardagen.

Magnus Reuterdahl