Ibland får man möjlighet att provsmaka viner innan de är klara – nu vill jag på en gång säga att jag inte är någon van smakare av fatprover och icke färdiga viner, men vi måste alla starta någonstans om vi vill lära oss. Jag har haft förmånen vid några vingårdsbesök med mera att få en försmak av som komma skall och det fick vi hos Terreno för ett par veckor sedan, läs mer här. Med oss hem fick vi tre smakprover på viner som kommer att presenteras under nästa år.

Det första är en Sangiovese 2010 – vinet är jäst men har ej genomgått den malolaktiska jäsningen

Vid provningen på Terrenos vinotek i Stockholm fick jag syn på denna underbara vinetikett Terreno anno 1970. Ska jag ge något tips så är det att återta denna fantastiska etikett - där är ett snyggt sätt att sticka ut i mängden!

Malolaktisk jäsning, kallas ibland för den andra jäsningen, är en process i vintillverkningen under vilken vinet blir mjukare och rundare, genom att man omvandlar äppelsyra till mjölksyra. Detta sker oftast i särskilda fat i vilka vinet får ”jäsa” under några månaders tid, under denna process stiger också vinets pH-värde. Malolaktisk jäsning används i regel när man gör rödvin och i vissa regioner också för vitt vin. ”Jäsningen” kan ske naturligt under våren när temperaturen höjs eller kontrollerat, då startas processen genom att temperaturen höjs och vissa bakterier tillsätts.

Detta kommer att utgöra basen för nästa års Chianti Classico.

Doften är syrlig med dragning åt kokta rödvinbär, i bakgrunden finns en frisk fräsch fruktig ton och en del sötma. Smaken är syrlig, ung, det finns inslag av lite gröna toner och vinet är torrt med en hel del tanniner. Som det är nu är det obalanserat och ganska spretigt men i botten finns en trevlig grundsmak om än kanske en aning tunn i frukttonen men med ett djup och en längd som ger en fingervisning att detta kommer bli bra. Det kommer att bli jättekul att testa detta när det är klart och jämföra noter.

Nästa vin är ett Rosévin, vingårdens först (om jag förstår rätt), gjort på 77% Sangiovese och 23% Merlot.

Att det blev en rosé i år var en ödets nyck – då man odlar ekologiskt, utsätter man sig för risker och 2010 kom ett kraftigt oväder med hagel som slog sönder en hel del druvor. En åtgärd man gjort innan ovädret för att var att ta bort en del blad för att minska risken för mögel då det varit en period med fuktigt väder – detta gjorde att druvorna hade relativt lite skydd mot haglet. Delar av skörden blev helt förstörd andra delar klarade sig bättre. En del druvor hade fått smärre skador, dock inte så allvarliga att de var helt förstörda och här väcktes idén om en rosé. Druvornas skal hade blivit prickade. Ett sätt att minska effekten av de prickade druvorna var att endast låta druvjuicen ha en mycket kort skalkontakt. För att ”krydda upp” vinet lät man ha i en del Merlot. Merlotvinet har fått fungera som en turbo i vinet – denna turbo är framställd genom en teknik som i Frankrike går under namnet Saignée eller på engelska bleeding. I korthet går det ut på att man vill ha mer tanniner och färg, en del juice samlas upp tidigt i jäsningsprocessen från de blå druvorna och tillförs den övriga musten, blandningen jäser sen tillsammans och det färdiga vinet får mer smak och färg. Just färgen är något jag noterar när man tittar på vinet, det är förvisso, i ett förstadium, men för mig är färgen färgen är lite för rosa och går åt cerise.

Vinet har i detta läge en ganska hög syra, ordentliga tanniner och en lite fet ton. Det är relativt tunt i paletten men har en del spännande inslag av mineraler, peppar och en fin kärnbitterhet. I frukten finns vildhallon, en aning röda vinbär och ett lite syrliga körsbär. Det finns en tendens att smakerna på bredden är en aning tydliga i förhållande till mellanregistret vilket ger det en liten obalans, i mitt tycke är också fruktsmaken är en aning för koncentrerad – jag tycker det skulle tjäna på att dras ut en aning men här beror det på vilket vin man vill ha, ett matvin eller ett sällskapsvin. Jag håller på det förstnämnda. Det finns visa toner som är särskilt tilltalande och det är den lite feta tonen i kombinationen med pepparnoterna samt det ganska tunna lite svala bärtonerna i mitten – det som stör lite är nog körsbärstonen vilken ger vinet lite för mycket bredd på bekostnad av stringens och elegans. Vinet är inte färdigt och det finns definitivt kvaliteter i det – ska bli spännande att se det färdiga resultatet.

Till sist kommer vi till det vita vinet man planerar; Terreno Bianco. Vinet är gjort på 50% Roussanne, 25% Petit Mansberg och 25% Trebbiano & Malvasia.

Det har en lätt blommig, frisk, fräsch doft med inslag av fläder, gula äpplen, mandel och mineraler. Dofterna för mig till sommarängar och medelhavets lockelser, det är somrigt lockande. Smaken är en aning fet med inslag av exotisk frukt, ananasspad, feta vinteräpplen och en härlig syra. Det är lite tyngre än doften antyder men har en komplex ganska rund smak med mycket kropp och en lång eftersmak – läskande och stor på samma gång. Som det känns just nu är detta det som känns mest lovande av de tre – men kanske också det som känns mest färdigt av dessa tre. Med ytterligare lite vila kommer det sannolikt att växa ihop fint till en enhet. Riktigt kul!

Tack och bock till Terreno – det ska bli fantastiskt kul att smaka de färdiga resultaten nästa år 🙂

Magnus Reuterdahl

Annonser