Någonting att äta,

och någonting att dricka,

någonting att älska å hålla kär – det är allt jag begär…

…sjunger Karl Wehle i denna inspelning från 1932. Det ligger mycket sanning i dessa rader och allt detta innehöll lördagen, middag med gott vin, efterrätt med mer vin och allt detta i sällskap med min älskling (hmm det där blev lite väl sötsliskigt inser jag)

Vi hade bestämt oss för att prova ett vin vi fått som smakprov från the Wine Company: 1999 Antinori Pian Delle Vigne Brunello Di Montalcino. Att prova vin kan man göra på flera sätt, bäst är dock att prova det till mat – eftersom det är så de flesta av oss, åtminstone vi, konsumerar det.

Färgen är fortfarande ung, med bara en liten aning av tegel i kanten. Doften innehåller dock vissa mogna noter, mörka bär, lite mörk kakao, men också unga fräscha blommiga, sötsyrliga, pockande och spelande noter; elegant, ekfatskryddig, lång doft – mmm…

Smaken vittnar om viss ålder även om den fortfarande har en ungdomlig syra, fräscha bärtoner och strigens. Här finns höstens lite skogliga toner med inslag av svamp och undervegetation och mogna bär,  björnbär samt sötsyrliga mörka moreller med en kryddigt djup avslutning. Med det finns också en ton av vår och sommar med en lätt blommighet och en pigg och ungdomlig syra. Komplex elegant och välbalanserad, har det mesta man kan önska hos en Brunello – underbar nu och går att lagra ytterligare minst 5 år.  Detta är riktigt bra, då undrar man lite hur bra toppårgånmgarna 1997, 2001 och 2006 är???

Vinet gifte sig fantastiskt med maten med ett undantag, men det är också underbart att sitta och njuta och kontemplera över.

Ankbröstfiléerna: Ankbröstfiléer med svartvinbärssås och Carottes au cumin

2 stora ankbröst
flingsalt
nymald svartpeppar

Tina, skölj och torka av filéerna. Skär ett rutmönster på skinnsidan, då blir det knaprigare. Gnid in fileerna med salt och peppar. Torrstek dem, stek först med skinnet nedåt ca 5 minuter på relativt hög värme. Vänd sedan brösten och stek ytterligare i 7-10 minuter på medelvärme. Vänd till sist tillbaka på skinnsidan och stek på medelvärme i ett par minuter till, beroende på hur tjocka brösten är. Låt köttet vila en stund innan du skär i det (rulla in det i ugnsfolie). Köttet skall vara lätt rosa inuti. Skär tunna skivor.

Björnbärssås:

  • 200 gram björnbär
  • 1/2 dl strösocker
  • 2 msk vinäger
  • ½ dl fond (50% kyckling fond (från förra veckans kokning), 50% oxfond (köpt))
  • 3 dl vatten
  • 3 hela stjärnanis
  • rivet skal av 1/2 apelsin
  • 1/2 dl rött vin (vi använde Pedra d’Orca )
  • 50 gram smör
  • salt och peppar

Smält samman bär och socker i en kastrull. Ta sedan kastrullen från spisen, tillsätt vinäger, fond, stjärnanis (krossa lätt) och apelsinskal. Koka upp och låt sjuda på svag värme i 25 minuter utan lock. Tillsätt vinet och låt sjuda i ytterligare 5 minuter. Om du har förberett den – värm på och klicka ned smöret och salta och peppra efter smak!

Till detta serverar vi en sallad som vi tagit från senaste numret i livets goda –  Carottes au cumin aka Morot- och kumminsallad (2 pers)

  • 3 morötter
  • 1 tsk mald spispeppar
  • 1 blodgrape
  • ½ dl bra olivolja (vi körde med Terrenos)
  • 30 gram comté
  • färsk koriander
  • en nypa flingsalt.
  • Lite nymald svartpeppar

Skala morötterna skär ned den med potatisskalare eller osthyvel på länden. Lägg i en skål och strö över spiskumminen, pressa över grapefrukten och ringla på olivoljan, hyvla ned osten och vänd ned i salladen tillsammans med lite salt och svartpeppar. Toppa med koriander.

Maten blev riktigt bra med ett undantag – osten kom aldrig riktigt in i gemet, en tanke till nästa gång är att byta ut denna i just denna kombination. Salladen som sådan var dock riktigt god – det var just kombinationen med såsen och ankan som osten inte riktigt kom till sin rätt. Det är som man säger gör om gör rätt.

Vi låter kvällen förgyllas av ytterligare ett smakprov, denna gång från Leviimport och ett vitt starkvin från Rumänien Lacrima lui Ovidiu 12 från producenten Murfatlar Romania. Rumäninen är för mig ett nytt vinland, givetvis har man gjort vin här under lång tid, jag har bara inte snubblat över det innan så det ska bli spännande. Enligt deras hemsida betyder namnet poetens tårar och 12 står för att lagringstiden är 12 år. Vinet är av typen fortified wine, dvs ett starkvin som är framställt med en tillsats av sprit. Den sprit som används är i regel någon from av destillerad druvsprit, det vill säga destillerat vin, och alkoholhalten ligger vanligen mellan 15 och 22 volymprocent. Framställningsprocessen är traditionell men inspirerad av regioner som Madeira, Porto, Malaga och Xeres. Vinet har legat 12 år på  rumänska ekfat, vilket enligt producenten ska vara fat som liknar de franska och gjort på Pinot Gris, Chardonnay, Riesling och Sauvignon Blanc.

Det anges att vinet ska serveras kylt – jag håller dock inte med om de 4-6° C som anges utan tycker att det bör serveras vid 10-12° grader celcius. Färgen är gyllene, doften har inslag av honung, ekfat och gula frukter – i bakgrunden finns en kryddighet och en lite kemisk syra. Vinet är lite udda, här finns en oxidering med en tydlig ekfatston; smörighet, vanilj och smörkola. Det finns också en tydlig honungssmak med en fräsch syra, som är ganska skarp, vilken balanserar upp de lite tunga smakerna av russin och dadlar. Bland smakerna kan också nämnas en lätt parfymerad aromatisk ton samt en liten äpplighet i bakgrunden. Kan tänka mig att detta passar väl till lagrad ost som vågbrytare mot sältan i osten. Gott, trevligt, udda och lite annorlunda.

God natt, jag lägger mig nu mätt nöjd och glad

Magnus Reuterdahl

Annonser