Tidigare i höstas fick jag en tweet från vingården Terreno när jag befann mig i Toskana med den europeiska vinbloggskonferensen EWBC, man hade uppmärksammat att vi var där genom twitter. Visst är det kul att man så där direkt kan fånga upp och fångas upp i cyberrymden och få kontakt. Vi fick en inbjudan att komma förbi, vilket hade varit fantastiskt trevligt men tyvärr var vårt schema alltför välfyllt för att vi skulle hinna med en avstickare. Bara någon vecka efter att jag kom hem fick jag dock en trevlig inbjudan i mailboxen om att komma förbi och prova några av deras viner på Terrano Vinotek i Stockholm.

Terrano är en svenskägd vingård i Chianti Classico i Toscana. Den drivs av familjen Ruhne sedan 1988 och omfattar omkring ca 25 hektar vinodling. För något år sedan kunde man läsa i Livets Goda om ägarnas experimentlusta med viner, den gången i form av IGT-vinet Momento Massimo, en Toskansk Bordeuaxblend med Cabarnet sauvignon, Merlot och Sangiovese. Då talades det också om det vin vi fick testa på provningen; ett druvrent vin av Petit verdot. Petit verdot är en druva som ofta används/-es i klassiska Bordeaux blandningar i Chianti. Druvan mognar ganska sent och har på senare tid har den övergivits av många vinodlare, dock inte Terreno. Druvan ger tanninstinna viner och viner med fin färg. Smaker och dofter man brukar förknippa med druvan är banan, läder, nyvässade pennor, viol och läder. Förutom detta bjöds vi också att prova tre årgångar av Terreno Chianti Classico under 25 år,Terreno Chianti Classico Riserva 2008, Terreno Chianti Classico Riserva Lignanello 2008.

På Systembolaget finns Terrano Chianto Classico 2009, Chianti Classico Riserva 2008 och 2005 (det senare endast i 3000 ml butelj) samt Grappa Terreno. På restaurangsortimentet finns ytterligare ett par viner Terreno Petite Verdot 2009 och den lite enklare Terreno Rosso di Frasse. Importör är Vinovum.

Terreno är en förhållandevis liten vingård, för några år tillbaka gjorde man en omvärldsanalys som ledde till att man delvis, successivt, förändrat vingården från en traditionell vingård till något nytt. Man har lagt om till ekologiskt vinbruk, man har gjort om vingårdarna och odlar nu på terrasser istället för ”traditionella” rader. Egentligen är det väl frågan om regression till något mer ursprungligt, vilket man också upptäckte i samband med arbetet av anläggandet av terrasserna. De ligger ungefär så som de gjorde för 500 år sedan. Att vinodling har gjorts i trakten länge fick man också bevis på via en inskrift från en gravsten daterad till år 46 e kr hittad inte långt från vingården. Traditionen att tillverka vin i området är med andra ord lång och kanske närmare man sig nu en sluten cirkel – Varför inte börja sälja vin på amforor som en kul grej, så kan man säga att den är sluten.

– Ärligt, jag har druckit en del viner lagrade och vinifierade i amforor både från Georgien, Österrike och Italien – udda men kul viner och inget för den stora massan – jag har dock inte sett någon som faktiskt säljer viner på amfora – om ni gör det kommer i alla fall jag att stå i kö!

Det man bestämt sig för är att hitta sitt eget fack genom att tillverka vinder i mindre kvantiteter med personlighet och karaktär – viner för konnässörer, bonvivanter och gourmander – för dem som önskar njuta av livet och dess frukter. Totalt tillverkar man ca 150000 flaskor vin varav ca 10000 flaskor Chianti Classico Reserva, 2500 flaskor Chianti Classico Reserva Lignanello och 900 flaskor av årets specialvin Petit Verdot. Tanken är kunna presentera något eller några viner av denna typ varje år. I samband med provningen fick vi med oss ett antal barrel samples på viner som kan komma att presenteras nästa år; ett vitt, ett rosé och den sangiovese som kommer att utgöra grunden för 2010 års Chianti Classico. Rosévinet kom dock till på grund av ett ödets nyck – jag återkommer till detta i ett inlägget om smakproverna.

Till vinerna

1990 års Chianti är ett testamente över hur Terrano var när familjen Ruhne köpte vingården, detta är andra eller möjligen tredje årgången. Man hade då fortfarande kvar den vinmakare som jobbat på gården då de köpte den. Man hade ännu inte börjat tillverka Chianti Classico Riserva utan gjorde en vanlig Chianti. Året anses vara mycket bra. Vinet har fått lätt tegelton. Doften är utvecklad, mogen, med inslag av läder, tobak och röd torkad frukt och en fin syrlighet. Smaken är oväntat pigg, en bra syra, fint balanserade ekfatstoner, sammanhållen och stringent med inslag av mocca, plommon, torkade röda bär och en lite jordig höstig kryddig ton. Ett vin som hållit samman mycket bra och sannolikt ligger på sin topp – nu och kanske några år till. Har du något av detta i källaren är det bara att korka upp och njuta.

2001 års Chianti kommer från en toppårgång för Terreno men är också resultatet av en ny vinmakare. Vinet är mer blårött i färgen men en liten tegelton börjat skymta fram- Doften är fylld av mocca, mörk choklad, korinter och torkad frukt tillsammans med lång sötsyrlig ton som håller fast näsan och lockar den likt en najad ned i djupet. Smaken visar på ett vin som ligger precis mitt emellan moget och ungt; här finns en ren fruktigthet, viol, lite chark och läder och en rejäl dos choklad och peppar. I botten kommer lite kärn- och kakaobitterhet med inslag av bläck och läder. Härligt, välbalanserat och riktigt bra. Det här är ett lite större vin, lite bredare i paletten än 1990 års. Mycket trevligt nu, borde hålla utan problem i ytterligare 5 år.

2009 års vin kommer lite oturligt på skam, inte för att det dåligt utan för att 01:an och 90:an har lämnat ett stort intryck i gommen. Här finns mörk frukt, ekfatskryddor, en lång lite bitter syra och en fin fräschhet med bra taniner. Det är trevligt vin som fungerar bra till mat – det vore intressant att lägga undan ett par flaskor och se om det utvecklas lika bra som sina yngre diton.

Efter dessa viner blev det lite mat för att rensa smaklökarna men också för att testa dem mot lite toskanska smaker. I samband med detta kommer 2009:an bättre till sin rätt – medan man märker att de två äldre är viner jag hellre sitter och avnjuter för sig själva – utan ”störande” element.

Till maten fick vi också smaka Terrenos olivolja – en mycket trevlig produkt. Man tillverkar ca 2000 liter per år – som kuriosa kan nämnas att ett träd ger ca 1 ½ liter = dvs tre flaskor, jämför man detta med lite varmare regioner än Toscana kan olivträd i andra delar i Medelhavsregionen ge upptill 50 liter/träd. Terreno likställer mycket av processen i vintillverkning med olivoljan, lågt skördeuttag och noggrann selektion ger kvalitet och personlighet. Man berättar också om vikten att olivoljan inte ska förvaras kallare än 10 grader celsius. Detta blev man särskilt varse om härom året i samband med en transport till Sverige där oljan frös och försäkringsbolaget inledningsvis vägrade betala med motiveringen att olivoljan blir lika bra när den tinat upp. Efter att ha studerat detta närmare, bland annat med hjälp av Chianti Classico Wine Consortium, kom man fram till att många av oljans kvaliteter bestod men att toppkvaliteten försvann, antioxidanter påverkades m.m. Med andra ord förvara aldrig olivolja i kylskåp eller en kallförråd – förvara dem i rumstemperatur.

Tillbaka till vinet och nu går vi på Chianti Classico Riserva.

2008 Terrano Chianti Classico Riserva är ett snyggt vin, elegant, långt, bra tanniner och med en fin mocca ton, bra ekfat och lite kärnbitterhet. Det här är ett gott exempel på en Chianti Classico Riserva, god att dricka som sällskapsvin och utmärkt till mat. Personligen tycker jag att denna typ av vin är utmärkt till vilt och skandinaviska smaker; såsom älggryta med karljohansvamp, enbär, morötter med mera.

Ett snäpp uppåt på skalan finns 2008 Chianti Classico Riserva Lignanello

Å ena sidan mer smak, å andra sidan lite elegantare och mer stringent än den vanliga Riservan – detta sammantaget ger ett vin som verkligen är en Riserva Particulare. Fruktig, kryddig med en lång och fin syra, balanserade ekfat, sötlakrits, lite blyerts och viol samt mörka plommon – och i botten en lätt moccaton med inslag av choklad och eldiga kryddor. Köp, lagra och njut.

Årets specialvin är som tidigare nämnts Terreno Petit Verdot 2009.

Vi börjar med etiketten, det är inte misstag som man skulle kunna tro, att etiketten på baksidan är upp och ned, det finns en tanke bakom detta – allt för att underlätta för oss i våra vinkällare – oberoende på hur vi lägger flaskan blir det lättare att identifiera den – det går också bra att läsa etiketten medan du provsmakar (om du halsar :))

Färgen är mörk och doften nästan lite frän, här finns mörk frukt, skumbananer, viol och kryddor – men under det mörka finns också en ung fräsch syra som spelar. Smaken är lång, sötsyrlig och har ett bra djup. Ekfatskrydda, bra tanniner och en smak som pendlar mellan det söta, mörka och friska och nästan lite blommiga. Här finns viol och något som går emot tjärpastiller men också sötlakrits, mörka plommon, moreller och en fin örtighet. Mycket gott och lite konfunderande; många smaker som snurrar runt – mitt tips är att köpa ett par flaskor och lagra dem. Jag tror att det här kan bli hur bra som helst – går utmärkta att dricka även nu men det är lite av ett barnarov.

Det var provningen – jag återkommer om smakproverna imorgon eller i övermorgon!

Tack för en trevlig och avslappnad provning med goda viner och god mat i en trevlig lokal.

Magnus Reuterdahl


Annonser