För ett par dagar sedan öppnades något av en odditet, dock långt ifrån ett unikum (se t ex s.k. vinvägen Skåne), ett svenskt rött vin – druvorna är odlade i Sverige, skördade i Sverige och pressade och lagrade i Sverige, närmare bestämt vid Övra Vannborga på Öland hos Wannborga Vin & Lamm. Namnet Littorina kommer från att vinet är odlat på den så kallade littorinavallen, dvs strandvallen från Littorina havet, ca 8000- 1000 f.Kr långt innan de blev Östersjön. På flaskan syns en hjort, taget från Ölands landskapsvapen och mycket passande för just Wannborga, jag återkommer om detta lite längre ned i texten.

Vinet i fråga heter Wannborga Littorina, och druvorna plockades 2008; 65% Rondo och 35 % Leon Millot. Det har lagrats på franska och amerikanska fat i mer än 12 månader.

På flaskan kan man läsa att att byn/gården Övra Vannborga funnits sedan medeltid och att man odlat marken sedan dess, dock inte med vinrankor. Själv är jag arkeolog och har precis bearbetat material från undersökningar som gjordes i området 1989-91 och där finns bevis på betydligt äldre lämningar än medeltid. Under perioden 600-800 f Kr fanns här en boplats, eller kanske bättre beskrivet en produktionsplats, från vilken man hittat minst 19 grophus och flera bevis på att man sysslat med just hantverk, t ex av brynen, kammar, bearbetning av myrmalm mm. De arkeologiska fynden visar på en rik byggd där hantverksproduktion spelat en viktig del. De arkeologiska spåren visar dock på betydligt äldre aktiviteter än så, grophusen överlagrade äldre gravar, från såväl förromersk järnålder, dvs 500 f Kr till år 0 och en mesolitisk grav, daterad till ca 7200-6500 f Kr, dvs ett av de äldsta kända fynden på Öland. I sammanhanget är en udda detalj att det i den äldre graven hittades ett 20-tal tandpärlor, gjorda av hjorttänder,  vilka sannolikt har suttit fast på den dödes klädesdräkt.

För att återgå till vinet, det är förvånade bra – dock kanske inte i förhållande till pris. Vinet är relativt dyrt och det priset kan jag få betydligt bättre viner men å andra sidan tycker jag inte att Wannborga behöver skämmas för sig. Att göra vin i Sverige är dyrt, att göra bra vin är än dyrare, om man kan göra en större produktion kommer sannolikt priserna att sjunka – jag tycker också att det bör finnas en marknad för lite udda viner såsom detta – fungerar konceptet Mackmyra borde svenskt vin också kunna fungera. Man kan däremot diskutera huruvida det är orättvist och kanske dumt att jämföra detta med viner i samma prissegment – men å andra sidan är det kanske just det vi bör göra då det faktiskt kostar vad det kostar. Oavsett vilket tycker jag att Wannborga är på rätt väg och visar att det går göra bra viner i Sverige. Kan man göra de så här bra, så kan man defintivt också lyckas göra ett riktigt bra vin i framtiden och hux flux har vi kanske ett vin som faktiskt också levererar gentemot viner i samma prissegment.

I just detta vin är doften stor, mycket röda och mörka bär, en hel del rostade ekfat, syrligt och lite pepprigt.

I smaken återkommer samma toner, det är lite sötsyrligt, ganska kraftigt och lite stort med en hel del ek och ekfatskryddor. Här finns moreller, röda vinbär, en hel del peppar och lite grön paprika. Stilen är kanske lite kantig och spretig och det saknar en del i elegans och förfining men har istället en rå ganska charmig touch. Det ett ganska kul lite udda vin som passar bra till grillat eller varför inte som present till den som tror sig provat allt.

Att man jobbar med att utveckla sin produkt visar det samarbete man inledde 2009 med herr Perèz från välkända Mas Marinet, Priorat, Spanien – med vilkens hjälp man ytterligare förfinat sin vingård – det ska bli spännande att prova deras cuvée från 2009 och se hur detta förändrat vinet. Enligt dem själva ska det märkas.

Som jag skrev tidigare bedömer man oftast viner i jämförelse med andra viner i sin prisklass – här är det svårare. Jag har istället försökt se det som ett arbete i utveckling som i framtiden sannolikt kommer leda till riktigt bra viner. Man kan också jämföra det med svenska vinodlare som istället odlar sitt vin i redan kända vinregioner, t ex Anders Åberg i Frankrike. Även där är det det en arbetsprocess i lärande, man hittar druvor som fungerar bättre, kombinationer som kompletterar varandra etc.  I Vannborga har man hållit på i 10 år och man börjar att hitta en bra formula – som kommer att bli spännande att följa också framöver. Jag planerar ett besök hos dem den närmsta månaden och kommer att ta med en eller ett par flaskor till europeiska vinbloggarkonferenansens i Franciacorta i Oktober till BYOB festen – om inte annat för att bevisa att man kan göra vin, bra vin, också i Sverige.

Magnus Reuterdahl

Annonser