Som gammal hårdrockare känner jag nästan tvungen att prova det här, det har dock dröjt för jag har förhalat det då jag inte har några högre förväntningar. Men med Motörhead i åtanke förväntar jag mig inget finlir utan något hårt, punkigt, ruffigt som ger mig en rejäl käftsmäll och fortsätter att ge.

Vinet är mörkt och lite kärvt, med en hel del ek. Mörka bär, en hel del fatkrydda och lite tjärtoner men ingen käftsmäll. Vi är långt från Englands arbetarkvarter och långt ifrån hårdrock.

Det smakar inte illa men det är inte heller något jag kommer hälla upp inför en konsert eller på krogen. Det känns som att man försökt skapa något lite tufft och kärvt men det är lite för snällt, lite för intetsägande och lite för dyrt i förhållande till vad man får. Jag skulle satsat på något kryddigare och mer bombastiskt, något som verkligen gav smaklökarna något att brottas med, såsom lite diesel, kemikalier och paprika. Även om jag inte är jätteglad i alkoholstinna viner så känns 13,5 % lite mesigt i sammanhanget, å andra sidan är det knappast en pava vin i handen jag associerar till Lemmy, det är mer Tyla och Dogs d’amour. En mer naturlig koppling hade varit en flaska Bourbon eller brittiskt öl.

Vad får det då för betyg: det får inte betyget  I’m so bad (baby I don’t care)…

…men det  är långt ifrån någon Ace of Spade, snarast är det mest oförargligt!

+ för en snygg flaska.

Magnus Reuterdahl

Annonser