Jag avslutar den rosa veckan med ett triss i rosé och börjar det hela med en personlig favorit, Chateau D’Esclans Rosé 2008. Vackert laxrosa, i en vacker flaska med glassigill och fin lite stenig doft med inslag av hallon och smultron.

Smaken är elegant, torr och ganska lång med en perfekt balans mellan syra och bärsötma. Det finns en fin mineralton och grapebeska, i avslutet kommer så små stick av örter och peppar. Samtidigt som det finns en strävhet och torr krispighet finns det också en rundhet, en liten mjukhet som lindar in smakerna och göra att vinets smaker förändras under resan genom gommen. Detta är ett rosé som man verkligen kan njuta av och på grund av sin komplexitet också kontemplera kring. Mycket bättre än så här blir inte rosé – dock är detta sannolikt alltför dyrt för de flesta rosédrickare så någon storsäljare lär det inte bli men vill du testa något riktigt bra är detta rosévinet för dig.

Från det eleganta till en spansk matador; Vina Tondonia Gran Reserva Rosé 2000 – här får smaklökarna jobba lite mer och smakerna är kanske inte riktigt de man vanligen får eller förväntar sig av en rosé. Färgen är snarast orange, lite tefärgad. Doften är ekad, med inslag av röda bär, ekfatskrydda och calvados, lite syrlig och skarp. Även smaken går mot calvados, äpplig, lite skarp, en aning fadd med en hel del ek. Om du väntar dig ett traditionellt rosévin kommer du få en överraskning. Detta har en hög syra och en viss skärpa och mycket friskhet, det är äppligt och en liten fadd ton som på något sätt ändå fungerar mot syran. Eftersmaken är ganska kort men lite kryddig och tonen påminner snarast om jura viner, om jag nu ska drista mig till jämförelser. Jag gillar detta men min sambo är inte fullt så het – så mer vin till mig🙂

Till sist det rosé som liksom förra året kommer avnjutas i större mängd hos oss under sommaren; Minuty 2010 (finns också i magnumflaska). Detta har mycket av den palett som D’Esclans uppvisar men är en aning enklare och har kanske inte samma längd. Här finns toner av mandarin, hallon och rabarber, en riktigt bra syra och en fin krispighet, detta är också riktigt, riktigt bra och ska man prata prisvärdhet kanske det bästa🙂 – bara att beställa.

Till vinerna åt vi en kyckling och vattenmelonsallad vilket passade riktigt bra till bägge de sistnämnda vinerna och åt två sorters ost; Munster och Etivaz Reserve, en variant av gruyere – ingen av ostarna passade riktigt ihop med vinerna, vilket man väl borde ha anat. Goda ostar, goda viner men inget äktenskap.

Med förhoppning om en fantastisk sommar med många mat- och dryckesupplevelser

Skål

Magnus Reuterdahl