Igår spenderades kulturnatten i sällskap med andra vinbloggare och vinälskare i en lägenhet på Södermalm, där Red Scream & Riesling bjöd upp till provning av 10 tyska rieslingviner och en katt bland hermelinerna, från Alsace, alla buteljerade 2005. Själv fyllde jag på med ytterligare två så in alles 13 Riesling 2005. Nicklas Jörgensson hade med sig sex olika madeiror och ett portugisiskt rödvin från 1947 och ost-, mat- och vinbloggande Who cut the cheese hade med sig ostar en masse. Visst kunde jag spenderat natten på något av alla trevliga kulturevenemang som arrangerats men här fick jag istället vinkultur; något för själen, något magen, något för näsan och något för gommen – och framför allt smakminnen i sällskap med andra vinnördar – fantastiskt! Vem har sagt att man inte kan tappa kulturhistoria på en flaska🙂

Låt oss börja i den ända vi startade – vi beslöt att testa halvblint – dvs vi visste alla vilken druva vinet var gjort på och i princip från vilket land, även om en fransos gömde sig bland tyskarna. Med andra ord flaskorna förpackades i stanniol och delades upp i torra respektive halvtorra viner – därefter provade vi två flaskor åt gången och försökte avgöra från vilken region vinet kom ifrån; t ex Pfalz, Rheingau, Mosel, Nahe etc. Det gick helt OK – prickade in ca 50% varav två till producenter vilket väl får sägas vara bra, men jag var också ute på djupt vatten vid ett par tillfällen. Vi avbröt efter ett tag för lite fisksoppa med ”falsk” vitlöksaioli och lite ost. För magen var detta en njutning men för gommen kanske inte helt 100% då det låg kvar en vitlökssmak som kanske påverkade precisheten i de kommande noterna. Nu ska det dock sägas att jag inte spottade in någon större mängd utan lät mig både bjudas och njuta varför jag endast kommer reflektera över vinerna lite mer översiktligt.

I första omgången möttes kvällens kanske bästa Riesling och en trevlig Riesling. Dönnhoff Schloss Böckelheimer Felsenberg Riesling Spätlese trocken från Nahe vs. Josmeyer Grand Cru Hengst, Alsace. Fel på bägge regionerna. För Josmeyers del var det kanske olyckligt att hamna mot Dönnhoff då denna fick Josmeyern att framstå som lite klumpig, oljig och tråkig – provade den senare och fick ett delvis annat intryck. Dönnhoffen var lysande, stringent syra, kryddig, ananasspad, godis, mineralstinn – komplex, stram och bara helt ljuvlig.

Andra omgången kom ett vin jag druckit flera gånger Schloss Vollrads Rheingau
Riesling Erstes Gewächs och här lyckades jag också pricka in regionen och lutade också åt just Schloss Vollrads även om jag inte var helt säker. Det andra vinet, Freiherr Langwerth von Simmern Eltville Hattenheimer Mannberg Erstes Gewächs från Rheingau, var nytt för mig. Det sistnämnda vann denna omgång, ett mycket trevligt vin med en lätt spritsighet, fin elegans , bra syra, exotisk frukt, grönt äpple och en liten aning beska under sötman.

I den tredje omgången kom en lite udda fågel in i blandningen, Ratzenberger Bacharcher Wolfshöhle från Mittelrhein. Tror att detta är det första Riesling från just Mittelrhein jag provat så givetvis placerade jag det helt fel. Detta mötte Weingut Robert Weil Kiedricher Gräfenberg Riesling Kabinett Trocken från Rheingau. Här fixade jag regionen. Även om Mittelrheinvinet var bra så drog Robert Weil det längsta stråt med en fin torr syra, lite gröna äpplen, mineraler som nästan drog åt det lite salta hållet och en liten pepprighet.

I fjärde omgången kom kvällens första besvikelse, en favorit som inte riktigt höll under trycket; Emrich-Schönleber Monzinger Halenberg frånNahe, var ok men inte fantastisk. Efter ett par timmar hade den dock börjat komma samman bättre. Vid provningen fick den dock stryk av en ”lågpris” Riesling från Rheingau som var helt ny för mig; Barth Riesling Spätlese -S-. Lite godissmakade med inslag av skumbananer och päronsplit, frisk med bra syra.

Ett sista torrt vin fick stå ensamt, Dr Brürklin-Wolf Pechstein, tyvärr hade jag ingen bra bild på detta. Helt ok, med lite exotisk frukt, gula äpplen, lite oljig men med bra syra och liten grapebeska i avslutet. Intressant.

Bland dom torra står ett vin som en klar vinnare Dönnhoff var ett ypperligt vin, elegant, stringent och vackert.

Kvar var nu fyra halvtorra, varav två var mina och dessa kom i första omgången eller egentligen den sjätte. Jag kände direkt igen Emrich-Schönleber Monzinger Frühlischplätzchen Riesling Auslese – elegant med lysande syra, exotiska frukter, stor sötma perfekt balanserad med syra och mineralitet. Så fort Jörgen sa Dr. Loosen Graacher Himmelreich var jag också tämligen säker på att det var det andra vinet – jag köpte några flaskor för några år sedan – den första gillade jag men därefter har känt mig mindre glad i denna. Lite för klistrig, lite obalanserad och lite för mycket. Personligen vacklar jag lite mellan Emrichen och Dönnhoffen som bästa vin för kvällen även om jag nog till sist bestämde mig för Dönnhoff.

Omgång sju – den sista omgången och ytterligare två riktigt trevliga viner från samma backe som Dr. Loosens Graacher Himmelreich från Mosel – bägge bättre än den föregående, från Weingut Willie Schaefer och Dr. F. Weins Prüm. Willie Schaefer vinner omgången med ett vin som inledningsvis doftar championspad vilket efterhand övergår till knallpulver och vått ylle. Det låter kanske inte så trevligt men var inte alls dumt. I smaken finns en fin mineralitet med ett litet inslag av jordtoner och flinta blandat med exotisk frukt och en bra syra. Prüm var inte alls dåligt men lite mer ”vanligt” Mosel-godis – okomplicerat och ganska rakt på.

Som jag skrev ovan slutade inte kvällen här men detta är ett lämpligt ställe att ta en paus i skrivandet – jag återkommer till osten, Madeiran och gammalvinet🙂

Tack till alla som var med och framförallt kvällens värd för en trevlig och minnesvärd kväll – en tankegår också till Svenssonsmakaren som tyvärr missade det hela – vi får ses vid ett annat tillfälle.

Intryck på provningen från Red Scream & Riesling och Who cut the cheese?

Magnus Reuterdahl