I always knew, somewhere in time, we’d meet again, we’d cross that line… …deja vu… (Yngwie Malmsteen 1988)

Gick igenom vinkylen i jakt på ett vin till lördagens renstek med skogsvampsstuvning, palsternackskräm och sallad. Jag hittade en flaska jag på något sätt glömt bort eller varit blind för – en Geol 2005. Jag drack denna första gången sommaren 2007 och blev helsåld, minns jag inte fel köpte vi ett 10-tal flaskor varav en på något sätt har överlevt tills idag. Vinet är en cuveé på 45% Merlot, 40% Cabernet Sauvignon, 5% Carignan, 5% Cabernet Franc och 5% Marsellan.

2007 skrev jag så här:

Smaken är omedelbar, spännande och fräsch. Det är fruktigt men tillbakahållet av en viss strävhet och toppat med inslag av kryddor. Här finns ekfat, körsbär, slånbär och örter. Ett mycket trevligt vin!

Idag finns en hel del mörk frukt, rostade ekfat och kryddor, det har fortfarande en vital syra även om vissa toner fått an aning mognad. Det är definitivt spanskt, ekfat, vanilj, plommon och körsbär, slånbären hittar jag dock inte, och det är fortfarande intressant om än kanske inte det vin jag skulle köpa idag. Att komma tillbaka till ett vin berättar lite om ens personliga resa, hur ens palett förändrats och utvecklats – detta är å ena sidan modernt spanskt, vilket jag gillar; elegant, balanserat och tydligt men å andra sidan lite för endimensionellt för att riktigt nå hela vägen fram. Detta är inte på något sätt dåligt det är den typ av vin jag köpte mycket av 2007-2008. Det ger en deja-vu känsla som ger mig en koppling bakåt snarare än framåt, det är dock fortfarande ett riktigt trevligt vin som jag tror passar väl till ett köttstycke på grillen!

Kul att få återkomma till gammal favorit och hitta toner som är riktigt trevliga, som väcker minnen men som för mig just nu inte vanligen står på inköpslistan. Min sambo håller dock inte med, hon vill ha mer av denna typ av vin.

Se också iglaset.

Geol 2007 finns på systembolaget.

Magnus Reuterdahl

Annonser