I kölvattnet av den sydafrikanska flaskan från 1790-talet, läs mer här, insåg jag att det finns en hel del jag inte kan om vinets historia. I just det här fallet kom jag in på vinimport, vinexport och hur vinet transporterats. Det första jag inte alls hade koll på att viner från nya världen inte alls är en särskilt ny företeelse. I samband med att europeerna upptäckte och koloniserade nya delar av världen förde man med sig traditionen att odla vin. På 1500-talet anlades vingårdar i Sydamerika, ca 1548 i Chile och i 1551 i Argentina 1551. Det tog ca ett århundrade innan de första vingårdarna anlades i Sydafrika. Syftet med vinodlingarna var sannolikt, åtminstone inledningsvis, för inhemsk konsumtion för de europeiska kolonisatörerna. Men också för försäljning i samband med uppbunkring för resor mot Europa från Amerika och för Ostindienfararna i Sydafrika.

Jag visste sedan tidigare att man började buteljerade och flasklagra viner kring slutet av 1600-talets. Men har trott att man normalt sätt fraktade vinet i fat och att vinet härtappades på plats. Glasflaskor på ett gungande hav känns inte som en bra kombination men allt handlar om hur man packar det hela och uppenbarligen fungerar det ju det idag. Samtidigt har mycket också fraktats på storaträfat.

Vindragarskråets emblem
Här syns de sista vindragarna med förmannen Klas Henning Westerberg längst t.h. på Stora hoparegränd. Foto: Bröderna Andersson 1930.

Att så skett kan man bland annat se genom att studera genom skråväsendet. Vindragarskrået blev ett eget skrå någon gång mellan 1675-1678. De tidigaste omnämnandet av vindragarna går dock tillbaka till 1502, när det gemensamma dragarlaget i Stockholm bildas, vilket indikerar att de funnit som grupp även tidigare. Att vindragarna drog vin hör man på namnet men det var mer än så: de skulle dels transportera vin och sprit, men också andra drycker och olja, från hamnen till stadens vinkällare, dels kontrollera kvalitet och alkoholstyrka (enligt andra uppgifter gjordes detta av en tulltjänsteman) dels bereda vinet genom att pumpade vinet från fat till fat för att få bort bottensatsen och filtrerade det och de blandade och kryddade varorna. Man transporterade vin åt både vinhandlare och privatpersoner och lagrade också vinerna åt dem. Källararbetet blev med tiden allt viktigare eftersom att de inte hade monopol på själva frakten utan endast på mottagandet, omtappningen och omvårdandet av vinet. Detta sammantaget gjorde att vindragarna var det förnämsta bland transportarbetarskråna. Allt vin lossades i Stockholm vid Skeppsbron och på Blasieholmen, där också stadens tullhus fanns. Skrået upphörde så sent som 1930, 13 år efter att Vin & Sprit grundades 1917 under namnet Aktiebolaget Spritcentralen, sedermera AB Vin & Spritcentralen, i samband med införandet av Brattsystemet. Den sista förmannen hos vindragarna var Klas Henning Westerberg och den sista vindragaren slutade i yrket 1924 som en konsekvens av att monopolet införts. Skrået höll till på Stora Hoparegränd 6 i Gamla stan (Enligt Sigurd Erixons Stockholms hamnarbetare ska gränden ha hetat Vintappargränd). Huset står fortfarande kvar, ovanför porten syns fortfarande vindragarnas emblem med en stockkniv korslagd med en sugare, två redskap som var viktiga för vindragaren.

Vindragarskråets hus

Kuriosa: En kul sak är att det faktum att man var 17 personer i ett arbetslaget varifrån uttrycket ”för sjutton gubbar” lär komma. Vidare fick man inte ha mustasch då detta ansågs olämpligt i samband med att man måste suga i de hävertar med vilka vinet tappades från större till mindre fat.

Att man härtappade vin på flaskor visar också den inhemska produktionen av glasbuteljer. Exempel på detta finns t ex i det arkeologiska materialet från kvarteret Apeln och kvarteret Diplomaten i Jönköping – där man hittat delar av sigillförsedda flaskor tillverkade vid Björkenäs glasbruk på Värmdö (1736-1786). Björknäs glasbruk framställde bland annat buteljer avsedda för vin och brännvin, läs mer här.

Jag återkommer i ämnet framöver!

Källor: Sigurd Erixon Stockholms hamnarbetare 1988, Jönköpings läns museum och Vin & Sprithistoriska museets hemsida mfl.

Magnus Reuterdahl