Med fokus på Portugal

Det är dags för årets näst sista vinresa. På fredag bär det av till Lissabon, Portugal och vinmässan Adegga wine market. Inför sådana här resor brukar jag göra lite re-search, dels brukar man få frågor om hur landets viner säljer i Sverige, vilka typer som säljer etc., dels vad folk (vinköpare) tycker om landets viner. Det första är lätt att ta reda på, det senare svårare.

Adegga WineMarket Lisboa 2014   Adegga

För egen del tycker jag att det är intressant att kolla upp vilka av utställarna som har representation i Sverige så man har lite koll på vad som är tillgängligt, det får dock bli ett annat inlägg.

Tittar man på Systembolagets försäljningsstatistik för vin under 2010-2014, exklusive starkviner, t.o.m – kvartal 3 så ser man att försäljningen ökat när det kommer till antal liter vin med ca 5,8 %. Från 135 532 059 liter till 143 896 477 liter.  Under samma period har försäljningen av portugisiskt vin ökat från 3 212 965 liter till 3 704 680 liter.

      År     Antal liter     % totalt  av vitt / av rött vin
      2014     3 704 680      2,6 %       1,0 %     3,9 %
      2013     3 886 265      2,7 %       1,4 %     3,3 %
      2012     3 942 775      2,8 %       1,6 %     3,2 %
      2011     3 806 311      2,7 %       1,2 %     3,2 %
      2010     3 212 965      2,4 %       0,6 %     3,5 %
Försäljning av vin från Portugal t.o.m 3 kvartalet på Systembolaget

Under 2011 och 2012 kan vi se en ökning i försäljningen av portugisiska viner, vilken främst verkar kunna återfinnas bland de vita vinerna. Man kan dock notera att försäljningen planat ut och minskat trots att vi ser svag ökning totalt när det kommer till försäljningen av vin, hitintills i år är ökningen omkring 0,5 %.

Andre Ribeirinho - en av männen bakom Adegga

Andre Ribeirinho – en av männen bakom Adegga

Det finns omkring 400 portugisiska produkter listade på bolaget, några av dessa är samma vin men i olika förpackningar, några är samma vin men av olika årgångar. Notera också att det som finns i butikssortimentet inte finns i alla butiker. Nedan kan du se hur många produkter det finns i olika kategorier, hur många av dessa som finns i butikssortiment respektive beställningssortiment. Jag har också lagt till hur många som finns tillgängliga på Bag-in-Box.

        Typ av vin     totalt i butik    beställning  BiB
        Rött vin         156     45        129        12
        Vitt vin          70     12         62         2
        Rosé vin          17      6         12         1
        Mousserande        4      1          4         -
        Portvin          117     42         87         -
        Madeira           18     11          7         - 
observera att siffrorna inte går jämt upp. Siffrorna är hämtade på
Systembolagets hemsida, genom att titta på alla, butik (ingen vald)och 
beställningssortimentet. Att siffrorna inte går jämt ut beror 
sannolikt på att vissa viner finns i vissa butiker samt i 
beställningssortimentet på samma gång.

Noterbart är att även om det finns ganska många produkter, finns det inte så många tillgängliga i butikssortimentet, totalt 117 produkter (kan inte påminna mig att jag sett så många i någon butik, men rätta mig gärna om jag har fel). Att omkring 45 % av dessa är portvin eller madeira befäster sannolikt bilden av Portugal som ett starkvinsland. Detta kan vara en anledning till att vanligt vin inte uppmärksammas lika mycket eller blir ett naturligt val.

Jag valde att titta på en mellanstor butik i en mellanstor stad. I butiken finns enligt Systembolagets hemsida omkring 1000 viner, om man tar bort starkvinerna, och 24 av dessa kommer från Portugal. 15 röda, 5 vita och 4 roséviner. Majoriteten av dessa är förhållandevis billiga viner som kostar mellan 50-75 kronor eller är på Bag-in-Box.

2012 Alvarinho Contacto från Anselmo Mendes (600x594)

Det finns dock ett par undantag, en trevlig Alvarinho, Quinta de Chocapalha Cabernet Sauvignon och den billiga men prisvärda Ripanço Private Selection. Det är kanske inte viner som världsomvälvande men de är bra viner som fungerar till såväl vardag som fest. Det finns också några bra portviner och en riktigt bra madeira.

Majoriteten av viner som säljs totalt är dock billiga eller bag-in-box viner. Omkring 60 % av allt sålt vin på bolaget säljs i bag-in-Box, så flera av vinerna kan sägas ligga i rätt prisklass för den större köpgruppen. En anledning till att Portugal inte tar fart skulle kunna vara att man får för låg synlighet i butikerna, dvs. 15 viner eller fem viner blir någon eller ett par hyllmeter vilket tenderar att snabbt försvinna i mängden i en stor butik.

adegga wine Market 2013 (800x350)

Det jag saknar på Systembolaget är de viner jag möter när jag är i Portugal, till exempel på Adegga wine market. Riktigt bra viner, till bra priser. Viner som är personliga och som får verkligen får en att vilja upptäcka mer av Portugal, inte prova ett och sedan inse att nä här fanns det inga fler. Tyvärr verkar det vara så de flesta kunder på bolaget resonerar, även de som har ett spirande vinintresse, syns det inte -finns det inte! Få hittar till beställningssortimentet.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Om man hittar till in bakom ridån på Systembolaget, in i beställningssortimentet finns det en del som är riktigt bra såsom Soalheiro Quinta do Mouro för att nämna några…

Magnus Reuterdahl

Vilka viner dricker du i jul?

Det börjar bli dags att planera inför julen. En högtid som kopplas till god mat, vänner och familj samt en stor man i skägg och röd dräkt.

tomte

När man äter gott vill man ju också dricka gott. Om du inte har en djup vinkällare kräver detta viss planering. Det är med andra ord dags att börja fundera på vad du ska beställa, oavsett om det är från Systembolagets beställningssortiment eller din nätvinhandlare. Igår publicerade jag tips på viner ur beställningssortimentet på DinVinguide.se, på onsdag blir det valda tips hos några nätvinhandlare och sedan kommer också ett inlägg med tips i det ordinarie sortimentet.

Jag lovar det kommer inte bli några BiBar!

Spola Bibben

Magnus Reuterdahl

Bolagets fasad krackelerar

Jag har skrivit om detta under flera år, många andra bloggare har också gjort det nu börjar gammelmedia inse att bolagets dimridåer är just det – dimridåer. man må ha varit ok vi någon tidpunkt idag är man en kugge i kommersialismens tempel:

Here we go again
here we go-go-go to the temple of consumption
get your gear and start to spend
here we go-go-go with a total dedication

Stakka Bo 1993

Bolaget vill inte ha äkta vara man vill ha massproducerad skit från stora induetriella producenter – gärna i en form som inte egentligen finns utan skapas för den svenska marknaden och sälja det på samma sätt som stormarknader gör överallt i världen – Läs mer hos Svenska Dagbladet: Systembolag eller kvalitet? eller hos hos Expressen: Har Systembolaget fått solsting kommenterat här på bloggen under rubriken: Bli storskalig eller lägg ned!

Bolaget idag har inget med folkhälsa att göra, det har endast med profit och egenbevarande – jag väljer personligen helst andra alternativ!

Magnus Reuterdahl

Intressanta artiklar och lösrykta tankar om alkoholreklam mm

Så här på första maj får man ta tillfället att protestera lite eller åtminstone att fundera lite kring alkoholpolitik och reklam. Som vanligt behövs en liten katalysator, i detta fall två intressanta artiklar jag snubblat över i mitt twitterflöde.

Den första rör sociala medier och alkoholreklam. Artikeln handlar om Australien men kan säkert översättas till situationen i andra länder. Siffrorna är dessutom ett par år (2012) gamla. I Australien har man funnit att landets 20 främsta öl-, vin-, spritföretag tillsammans har mer än 2,5 miljoner följare på Facebook. Skulle vara intressant att göra en liknande undersökning i Sverige.

Tittar man aktivitet kan man se att de publicerat mer än 4500 artiklar under 2012 som användarna interagerat med 2,3 miljoner gånger, dvs gillat, delat eller kommenterat. Läs hela artikeln här.

Detta väcker frågor om hur och på vilket sätt man gör reklam, hur dessa skiljer sig gentemot konventionell reklam och om denna är bättre, sämre eller skapar ett mer oansvarsfullt drickande?

Ungefär samtidigt hittade jag en artikel om att the Portman Group (en icke-vinstdrivande organisation som finansieras av nio medlemsföretag som representerar varje sektor av dryckesproduktion och tillsammans står för mer än hälften av brittiska alkoholmarknaden) riktar kritik mot ölbryggaren BrewDog och deras etiketter. Man menade att BrewDog genom etiketterna har uppmuntrat till ett asocialt beteende och ökat berusningsdrickande med sin Dead Pony Club ale reklam – i strid med den brittiska alkoholmarknadsföringskoden. Vi har sett liknande fall i Sverige då Systembolaget motsatt sig t ex vapen och hårdrockssymboler på öl och vinflaskor.

BrewDog svarade med en ironisk och mycket humoristisk, men också allvarligt menad, ”formell ursäkt” riktad till the Portman group: BrewDog apologises to Portman Group for ‘not giving a shit’ over marketing rules breach!

Vad man från BrewDog vill säga är att branschen skyddar stora opersonliga varumärken och slår ner på mindre personliga och kreativa företag. Man skriver att the Portman Group är en dyster skock humorlösa paragrafryttare som finansieras av navelskådande internationella dryckesjättar som behandlar öldrickare som hjärndöda zombies… Läs hela artikeln här.

Artiklarna hänger till viss del ihop, är man ett litet företag krävs det mer för att synas. Det kan vara en etikett, det kan vara reklamkampanjer med mera. De stora drakarna lägger dock betydligt mer på reklam genom att t ex associera sina namn med fotbollsklubbar, formel 1 stall eller placera dem i filmer och tv-program. Det är sällan vi hör någon omfattande kritik emot detta av grupper som the Portman group mfl.

En koppling jag gör, om än kanske inte självklar, är till debatten om alkoholförsäljning i Sverige. Vissa demoniserar näthandeln och romantiserar monopolet, när det känns som att näthandlarna idag snarast är de som medvetet arbetar med kvalitetsprodukter och sorterar bort billigt skräp. Men istället för att titta på hur man kan förbättra marknaden (eller monopolet om man nu vill behålla det) så känns det som att man skjuter över målet och snarare är rädd för förändring än ser möjligheterna i förändringen.

Monopolet som det fungerar idag gynnar stora varumärken och företag genom sin upphandlingsmodell. Denna bygger på att man ska kunna ha samma produkter i alla butiker under en lång tid samtidigt. Tillsynes är dessa produkter ibland svåra att hitta på marknaden och då väljer man att beställa viner som faktiskt inte finns, dvs man ber importörer skapa dem. Man kan fundera på om det är monopolets roll att skapa nya marknader eller billiga storsäljare. Inte skapar det en bättre alkoholkultur eller mindre drickande snarare slår man undan benen för mindre företag och familjeföretag som arbetar för och med kvalitet.

Man kan också fundera vad denna inköpspolicy leder till när man tänker på hur vinerna är tillverkas. Har man någon kontroll över dessa inhemskt blandade viner, var druvorna kommer ifrån, under vilka förhållande de odlats och skördats, vilka tillsatser som rörs ned? När vinerna blir för billiga kan man börja fundera.

För att återknyta till artiklarna i inledningen så återvänder jag till sociala medier och importörer samt Systembolaget. Även om det idag finns ett gäng importörer som är duktiga på detta känns det som att många inte riktigt förstått sociala medier. Många bygger sina insatser på envägskommunikation snarare än kommunikation, dvs på samma sätt som reklam ”alltid fungerat”. Systembolaget ska faktiskt få lite av en eloge, man är faktiskt ganska ok på sociala medier när det kommer till Twitter och Facebook – man får ofta svar och ganska ofta ok sådana. Hemsidan är dock fruktansvärd, man uppdaterar inte årgångar i sin databas, provningsnoterna kan ofta gå tillbaka flera år i tiden och allt som oftast inträffar ett oväntat fel när man söker – OBS det är inte oväntat när det händer ofta!

Tja, där har jag fått osa av mig lite och lutar mig tillbaka med ett riktigt bra vin – som finns att beställa på Systembolaget – tack vare en av de importörer som gör ett bra jobb. En importör som tar in kvalitetsviner, från ett land som nästan är osynligt på bolagets hyllor, med en typ av vin som i princip är osynligt på hyllorna. En sådan importör som jobbar hårt för vinerna de älskar och som skulle jobba minst lika hårt med detta även om monopolet inte fanns och då troligen ha större möjlighet att få ut sina viner.

Roxansich Antica 2008, ett orange vin från Kroatien – strålande!

Bild

Magnus Reuterdahl

 

Rhône-tips

Good morning winelovers är dels Bengt Frithiofsson inledningsord (även om han varierade det då och då) då han recenserade viner på TV4 men också en vinblogg av Mattias Åkerberg (text) och Karin Ohlsson (illustrationer).

Idag frågade de ett antal vin-twittrare (bland annat undertecknad) om tips på Rhône-vin i Systembolagets ordinariesortiment (det där sista glömdes nog dock lite bort, även om det finns en del sådant också) – vilket de presenterar här!

Köp, njut och upptäck Rhône!

Magnus Reuterdahl

 

Tack och adjö Handlavin.se

Som flera sannolikt har noterat har Handlavin.se fått besök av lagens långa arm. 

Idag meddelar man (Peder Molin) att verksamheten läggs ned: läs mer här! Med det försvinner möjligheten att få tillgång till några av de bästa och mest intressanta österrikiska vinmakarna som varit tillgängliga i Sverige på senare år.

Jag beklagar, men förstår och passar på tillfälle att tacka Peder för hans bidrag till god vinkultur och tillgängliggörande av österrikiska viner. Vi kommer ses igen över ett glas gott och intressant vin vid mer än ett tillfälle.

IOGT kan med detta sägas ha vunnit en liten delseger, dock en ihålig sådan. En näthandlare mindre betyder större utrymme för BiB-vin och alkoläsksdistribution från statens butik och näthandel. Vinsten gör inget för er kamp mot alkoholtillgänglighet för de som har alkoholproblem eller för ungdomar. Till dessa levererar bolaget, langare eller smugglare ändå – till dörren – via leverans med lagligt bud eller olaglig mellanhand eller vodkabil

Näthandel överlag presenterar alternativa kvalietesviner från områden monopolet ignorerar eller är svaga på och mindre vingårdar som producerar för få flaskor för att nå monopolets hyllor.

De som förlorar på detta är de, likt mig själv, som älskar vin för dess kvalitet och nya vinupplevelser och har allt svårare att hitta dessa på bolagets hyllor eller i dess egen e-handels modul.

Det positiva med detta är dock att fler och fler upptäcker alternativa vägar till vinupplevelser. Tack alla nätvinhandlare och vinbarer!

Jag hoppas att intresserade importörer eller näthandlare tar vid och över Peders värv och producenter och fortsätter låta oss som älskar österrikiskt vin få fortsätta att njuta. Ta kontakt med Peder omedelbums – här finns guldkorn att plocka upp.

Jag önskar också Peder all lycka till i en eventuell framtida rättegång och om så sker på en friande dom.

R.I.P Handlavin.se – Long live näthandel, Österrikiskt vin och skål för fler goda vinupplevelser.

Snabbt ihoprafsat under resa i Tyskland på väg till Pfalz.

Magnus Reuterdahl

”Arresterat vin” affären

I samband med” arresterat vin”-affären, dvs. Handlavin vs. Staten (efter IOGT/NTO polisanmäla 2011) har jag läst en hel del av vad andra skrivit, t ex på websiter, bloggar mm. BKWine MagazineEn bättre dryckeskulturVintomasAccentmer på BKWine Magazinee-handel.seDrugNewsLivets Goda och i diskussionstråden på finewines.se samt alla intressanta kommentarer, både för och emot (väl värt att läsa)!

I en av kommentarerna hänvisades till en artikel i Aftonbladet daterad 2014-01-04 där folkhälsominister Maria Larsson (KD) vill förhindra att andra än Systembolaget att sälja alkohol (vad man de facto vill är att gå emot ett antal EU domar bland annat Rosengrens-domen alternativt skriva om befintlig lag).

I samma artikel uttalar sig också Systembolaget, angående nätvinhandel, via Mikel Wallteg, vice vd på Systembolaget. Man kan ju undra vad han menar med att: han efterlyser en reglering liknande den i Finland och Norge, där det är förbjudet med kommersiell försäljning via nätet.

Till att börja med vill jag upplysa Systembolagets vice VD om Norge inte är med i EU och därför är irrelevant i sammanhanget, ESS-avtalet är ett helt eget avtal. Jag vill också påminna om att Systembolaget byggt en butik som kan liknas med en bordershop-liknade butik i Strömstad (allt i åtanke om folkhälsan i Norge eller ska de 6000 invånarna i Strömstad antas behöva dricka mer än stackarna i Oslo – dvs butiken är större än den största Vinmonoplet-butiken i Oslo) det kanske är därför de inte behöver nätvinhandel, Sverige förser dem med billig BiB i alla fall!

Tittar man istället på Finland finns det flera skillnader mellan svensk och finsk alkohollagstiftning. Betyder Mikel Wallteg uttalande att Systembolaget också vill ha lägre åldersgräns för vin och öl i Sverige (åldersgränsen för vin och drycker upp till 22% alkohol är 18 år i Finland), att man är för gårdshandel vilket är tillåtet i Finland och att mellanöl ska säljas i dagligvaruhandeln precis som i Finland? Eller är det bara vissa saker som ska vara lika?

Vad gäller Finland och näthandel fick jag precis veta att ett fall rörande näthandel, i detta fall ett Estniskt bolag som skeppade öl, vin och sprit till Finland, som dömts för illegal alkoholhandel i Finland kommer tas upp i EU-domstolen. Jag känner dock inte till fallet närmare, t ex om det Estniska bolaget betalat skatt i Finland etc. Men om google översatt artikeln någorlunda rätt har man troligen inte gjort det, då man bland annat blev fällda för skattebrott vid sidan av illegal försäljning av alkohol över nätet samt leverans av detsamma. Jag ska försöka följa detta fall också, då en dom där sannolikt kommer hänvisa till Rosengrens domen m fl och kan komma att påverka Sverige också (källa på Finska).

Som sagt kan man ibland fundera på vad som menas med vissa uttalanden. Citatet från Systembolaget ingår i Aftonbladet-artikeln och kan vara ryckt ur sitt sammanhang, men det får en att fundera. Det är inte alltid helt lätt att jämföra mellan olika lagstiftningar då det ofta finns flera saker som skiljer än bara den man kanske tänkt sig. Att näthandel är förbjuden i Finland verkar inte heller så klart – se Landströms kommentar i Accent magasin.

Så här fick jag det förklarat av en vän och vinkonnässör i Finland:

Buying alcohol from other EU countries is legal according to EU, but Finnish customs try to make it difficult by claiming that the recipient should pay taxes to Finland, which means a lot of red tape bureaucracy, putting a bond before shipping and all kind of nonsense. This is why many still believe private import is illegal. De facto 99,9% of the shipments flank through the customs according to EU laws without any additional taxes paid. One could argue the customs are playing the devil’s advocate and trying to keep the fortress Alko strong, even by bending the rule of law.

Lite som i Sverige med andra ord, här är det dock inte tullen som ställer till problemen utan andra organisationer, statliga företag och politiker.

Förutom artikeln ovan inspirerades detta inlägg av kommentarer till en artikel i Accent-magasin av bland annat Anders Landström från En bättre dryckeskultur och finewines.se.

Magnus Reuterdahl

Bardolino, Bardolino Chiaretto & Custoza

Då är det dags att resa igen, återigen blir det soliga Span… ehh Italien. Till Lazise där det just nu är omkring 18-19-20 grader och sol. Lazise ligger vid Gardasjön inte så långt från Verona och där ska jag stänga in mig på ett hotell och prova Bardolino, Bardolino Chiaretto och Custoza.

Passopisciaro 5

Eventet heter Anteprima Bardolino – A Preview Tasting of Bardolino and Bardolino Chiaretto from the 2013 vintage och under lördagen och söndagen har jag cirka 180 viner att provsmaka från 60 producenter.

Jag är ingen expert på dessa viner, delvis för att vi inte har så där överdrivet många att tillgå här upp I det barbariska norden. Jag hittade fyra Bardolino, fyra Bardolino Chiaretto och tre Custoza-viner på Systembolaget, ett par av dem har jag provat och de var kanske inte så där himlastormande!

vinprovning näthandel 1

Jag har dock har tillfälle att prova en del genom vänner som varit betydligt bättre och intressantare så det ska bli kul att få en bättre översyn över området, dess viner och årgången 2013.

Så vad är då Bardolino för något. Bardolino är ett vinområde och DOC är en klassificering av deras röda viner. Dessa är i regel lätta röda viner med förhållandevis låg alkoholhalt, oftast ligger de kring 10-11%, vilket talar för dem – just lågalkoholhalt är något som börjar komma tillbaka. Vinerna görs som cuvéer (blandningar) av corvina, rondinella och molinara. För att få kallas Bardolino DOC ska vinet innehålla 35–65% corvina, varav 10% får vara corvinone och max 20% molinara. Andra druvor som tillåts är rossignola, barbera, sangiovese, garganega, marzemino, merlot och cabernet sauvignon. Just lättheten och det ljusa vinet gör att Bardolino ofta jämförs med Beaujolais (som inte alls alltid är lätta), 1987 gick man så långt att man började göra Bardolino Novello, en variant på Beaujolais nouveau. Detta har jag inte provat men jag misstänker att det inte riktigt är något för mig!

Sedan 2001 har man också en DOCG status, Bardolino Superiore Classico. Här gör man också cuvéer av corvina och rondinella samt om man så önskar molinara. Vinerna måste innehålla 35–65% corvina. Vinerna är lite mer robusta, kraftiga och lite alkoholstarkare än DOC-vinerna men ofta relativt lätta och fruktiga I jämförelse med många andra. Om jag förstått det rätt kommer de flesta vinerna på provningen vara DOC.

Bardolino Chiaretto är namnet på områdets roséviner, man gör både stilla och mousserande (spumante) viner. De flesta görs på corvina, rondinella och molinara. Just dessa viner har vuxit de senaste åren och blivit populära genom sin lätta, fräscha stil. Sedan 2008 har man mer fördubblat produktionen av rosa viner, från 5 till mer än 11 miljoner flaskor.

Bianco di Custoza DOC är såväl ett område som namnet på de vita vinerna, även här gör man såväl stilla som mousserande viner och kallas ibland för Bardolinos vita viner, delvis pga av att en del av druvorna växer odlas i Bardolino, områdena överlappar varandra. Även dessa viner görs som en cuvée, här på trebbiano toscano, garganega och tocai friulano (numer heter den endast friulano efter att Tokaj i Ungern fått ensamrätt på namnet) men den kallas också lokalt för trebbianello. I vinet måste man ha 20-45% trebbiano, 20-40 % garganega och 20-40 % friulano men ska också ha 20-30 % av någon druvorna bianca fernanda, malvasia bianca, riesling italico, pinot bianco och chardonnay, ensamma eller i valfri kombination. Även dessa viner har en låg alkoholhalt, det är inte ovanligt att de ligger på omkring 9-10%.

Det görs också en Bianco di Custoza superiore också kallad Manzoni Bianco. Detta vin måste ha minst 11% alkohol. Man gör också ett sötvin, en passito, som kallas Bianco di Custoza Passito, här använder man samma druvor som i DOC-vinerna

Har du tips på något vin jag inte bör missa – lämna det gärna i kommentarsfältet!

Magnus Reuterdahl

Port, Porter (som visade sig vara stout) & Stilton

Igår satt jag på kammaren och avnjöt en bit Stilton. Inte vilken Stilton som helst utan en Stilton Colston bassett.

Bild

Stilton Colston bassett  görs i Nottinghamshire av pastoriserad komjölk av Colston Bassett Dairy. Personligen tycker jag att detta är kungen av Stilton – mjuk, smakrik, krämig och… och… fantastiskt god.

Företaget Colston Bassett Dairy bildades i Vale of Belvoir, Nottinghamshire, 1913 av Dr William Windley. 1920 började man tillverka Stilton. Företaget är trots sin ålder ett av de minsta Stilton tillverkarna. All mjölk kommer från böner inom en radie av 1.5 miles (2,4 kilometer) från mejeriet, majoriteten av dessa är desamma som de som levererade redan på 1920-talet och en del. Det kan kanske ses som konservativt men det borgar för kvalitet och kontinuitet, att veta exakt var och från vem man får sina råvaror.

Historien bakom Stilton går dock tillbaka till 1700-talet, liksom begreppet ”Royal Blue” som också kopplas till osten. Stilton uppfanns av Elizabeth Scarbrow och ska ha serverats för första gången 1720 på Bell Inn i Stilton.

Vad dricker man då till dessa ostar? Traditionellt serveras de med Tawny Port och det var detta jag satt och irriterade mig på igår kväll. Jag hade ingen port! Jag behöver bygga upp en lite mer välstrukturerad vinkällare även i Linköping för just sådana här tillfällen.

Så till saken, punkt ett fixa lite portvin – pronto. Tre problem uppenbarar sig omdelbart:

  1. Jag vill ha en liten flaska.
  2. Jag är i Linköping och har därmed ingen vinkällarbutik.
  3. Jag behöver flaskan idag, dvs beställningssortimentet får räknas bort.

I Linköping finns tre monopolbutiker: Repslagaregatan 25-27, Ekholmens centrum och Tornby. Hos dessa finns följande portviner på 375 ml flaska:

Barão de Vilar 10 Year Old Tawny, Churchill’s Late Bottled Vintage 2007, Red Port, Sandeman’s
Invalid Port och Kopke Fine Ruby. Med andra ord fem att välja emellan.

För mig betyder det att det finns två som jag överväger: Barão de Vilar 10 Year Old Tawny och Churchill’s Late Bottled Vintage 2007.

Tawny port lagras i regel på små ekfat, lagringen ger det en ljusare färg och tydlig fatton. Vinet måste lagras minst sju år för att få säljas som Tawny men många säljs också med angiven ålder: 10, 20, 30 eller 40 år. Detta betyder att vinet i flaskan är en blandning av viner med en genomsnittlig ålder av det angivna antalet år, dvs några är äldre och några yngre.

LBV (Late Bottled Vintage) är ett årgångsvin, i detta fall 2007. Årgångsvinerna delad upp i två kategorier, LBV och declared vintage. Det senare tillhör ovanligheterna och sker endast vid exceptionella årgångar till exempel: 2003, 2000, 1994, 1985, 1983, 1982, 1980, 1977, 1975, 1970, 1966, 1963 och 1960. Ett LBV ligger på ekfat i mellan fyra och sex år. En traditionell Late Bottled Vintage buteljeras efter fyra år och får sedan fortsätta att utvecklas på flaskan, denna är ofiltrerad. Det finns också en modernare variant som ekfatlagras i sex år och är färdig för avnjutning direkt, denna är filtrerad och är ofta lite enklare.

Då Barão de Vilar 10 Year Old Tawny inte är dåligt men inte heller så spännande väljer jag att prova 2007 Churchill’s Late Bottled Vintage. Jag har inte provat denna årgång innan men tidigare årgångar har varit trevliga. Jag har också fått för mig att porter eller stout borde funka fint så jag ska nog ta och köpa mig en eller två sådana också :). Jag uppdaterar inlägget ikväll emedan jag smaskar ost och sippar på port och porter (eller möjligen stout).

Churchills LBV port 2007 (800x529)

Churchill LBV 2007 är en traditionell port, dvs ofiltrerad och kan med fördel lagras några år, åtminstone 5 år och sannolikt ytterligare några fler.

Det är en kraftig port med koncentrerad frukt, här finns söta hallon och gula plommon som omges av en lite körsbärskirschig ton. Det har lite peppriga tanniner och liten ton av söt lakrits i avslutet. Det är ungt och bör egentligen lagras några år men här finns en häftig friskhet och mineralitet. Det här är inte dumt alls och kommer utvecklas mycket fint – bra potential!

Plain Porter (800x520)

Plain Porter

Portern som visade sig vara en stout – känner mig lite lurad! Hur som haver den kommer från Irland och bryggs av Porterhouse Brewing Company och har något så udda som en klassisk ringkapsyl. Ölen i sig är frisk, mörk och balanserad. Jag gillar den och trots att känner mig lite lurad så är den riktigt bra!

Läs mer om den på ölbloggen Ofiltrerat.

Bägge fungerar bra till osten, jag gillar det där lite friska unga som bryter av och i portens fall det djupa fruktigt söta som gifter sig med osten och i ölens fall de lite mörka kryddiga kaffe- och kakaotonerna som också finner en vän i osten. Bäst är dock porten – men en lite äldre port hade det kunnat bli fantastiskt istället för ”bara” riktigt bra!

Magnus Reuterdahl

Systembolaget – Nätvinhandel 0-1

Åklagaren lade häromdagen ned Systembolagets polisanmälan mot Winefinder och Citygross, med anledning av att Winefinder och Citygross samarbete kring vinleveranser är lagligt. Detta känns helt logiskt om man tittar på befintlig lagstiftning.

Läser man Systembolagets pressmeddelande kan man se att de fortfarande inte verkar förstå vad det är Citygross och Winefinder gör – med en dåres envishet slår man fast att det är matvarubutiken som säljer vinet och väljer att bortse från att det rör sig om två olika företag. Det är inte Citygross som säljer vin – det är Winefinder. Detta torde vara uppenbart för alla om man tittar på upplägget och hur man kan missa det är fullkomligt oförståeligt.

Magdalena Gerger (VD Systembolaget) hävdar vidare, genom TT, att det finns ett hål i alkohollagen som behöver täppas till – jag ser inga hål, jag ser att det är så här lagen är skriven (åklagaren har uppenbarligen tolkat det på samma sätt). Vidare kan man fundera på om det är Magdalena Gregers eller Systembolaget som ska tolka lagstiftningen eller våra åklagare och domstolar – jag hävdar det senare.

I samma intervju säger Magdalena Greger att det som händer nu är att kommersiella alkoholbutiker på nätet bygger verksamheter, och det har aldrig varit intentionen… Det är våra folkvalda som ska besluta om ändringar, inte City Gross eller Winefinder. Frågan blir då ska Systembolaget besluta för eller emot dessa ändringar, i strid med gällande lag och i strid mot domstolens åsikt? Man kan också fråga sig när Systembolaget blev folkvalda och om Magdalena Greger tycker att tjänstemannastyre är detsamma som folkstyre?

(Citaten är tagna från Magdalena Greger från Corren.se: Systembolaget förlorar vintvist 15 nov)

Systembolagets har med anledning av den nedlagda polisanmälan släppt följande pressmeddelande. Winefinder har också släppt ett pressmeddelande rörande utslaget.

Personligen är min reflektion den följande:

I ett läge där Systembolaget inte verkar intresserade av mångfald, där stora producenter premieras framför små, där Systembolaget beställer vin som inte finns utan får röras ihop i södra Sverige, där butikerna svämmar över av billiga viner, boxar, billigt öl, alkoläsk med mera vilket i många fall får dem att snarast likna bordershops.

Systembolaget hävdar att nätvinhandlare riktar sig mot en ung konsumentgrupp och säljer rabatterade produkter (något som Systembolaget själva gör, men man kallar det för nedsatt pris, just nu finns 39 produkter – en kategori man välja att söka i på deras web). Har man ens tittat igenom nätvinhandlarnas vinkataloger, man måste vara i det närmaste blind om man anser att dessa är överfyllda av billiga produkter som riktar sig mot de yngsta köparna (sedan finns även undantag bland nätvinhandlarna)! Hur många (för) unga konsumenter letar viner i prisklasser om 100+ kronor flaskan, där man måste köpa minst sex flaskor (eller fler) och vänta flera dagar, veckor eller månader på leverans? Detta då marknaden överflödas av billig smuggelsprit och billigare produkter på det lokala Systembolaget som har öppet sex dagar i veckan (och där det sannolikt finns gott om langare för den som söker) och i ett läge där Systembolaget själva bedriver näthandel.

I detta läge välkomnar jag nätvinbutiker vilka ger mig tillgång till viner och vinområden som inte verkar vara intressanta för vårt monopol, för butiker som lockar till köp främst genom kvalitet, information och spännande viner snarare än lägsta pris.

Idag är nätvinhandelns omsättning lite drygt 1% av den svenska vinmarknaden, enligt Systembolagets egen undersökning, inklusive Systembolagets egen näthandel. Mitt tips till Systembolaget – vill ni ha tillbaka de kunder ni förlorat samt behålla de med ett seriöst vinintresse, titta på och lär av nätvinhandlarna istället för att sparka nedåt och jobba istället för att premiera god alkoholkultur snarast än en APK (alkohol per krona) kultur.

Magnus Reuterdahl

Läs också:

BKWine Magazine (skrivet innan utslaget men på precis samma ämne), Livets Goda, Helsingborgs dagblad, WoW-news, DN med flera.