Inte riktigt dags att bli vuxen än!

För en tid sedan skickade jag in en ansökan till Systembolaget om att få gå på sortimentsprovningarna, läs mer här.

Så kom då svaret från Systembolaget – å ena sidan väntat: Som det ser ut idag har vi inte möjlighet att bereda en plats för dig på Systembolagets provningar för dryckesskribenter – å andra sidan med en helt ok motivering: I princip samtliga provningar för 2013 är idag redan fulltecknade… … Vi har en begränsad mängd dryck och begränsat antal platser på provningarna, om en skribent tillkommer, får en annan inte plats. Idag prioriteras andra former av medier.

Jag fick på köpet också svar på en fråga som jag ställde i ett tidigare inlägg: vet du om någon som ”bara” bloggar, dvs inte lever på att skriva om vin, som har tillträde till dessa (Systembolagets sortimentsprovningar)?

Systembolaget: Idag har vi ingen skribent som enbart publicerar omdömen om Systembolagets produkter i ett ”blogg-format”, detta kommer säkerligen ändras i framöver men i som det ser ut nu är detta inte tillräckligt.

Med andra ord man prioriterar andra media än bloggar, det var något jag mer eller mindre visste, det är för närvarande i princip fullbokat på resterande provningar i år, det är en helt ok anledning. Intressant är dock att man i alla fall öppnar upp för att man funderar på att ta vinbloggare i framtiden och avslutar med att be mig att: att på nytt ansöka senare under hösten.

Ett steg bakåt, ett steg framåt… jag får ta och skriva ihop en ny ansökan i höst!

Magnus Reuterdahl

Systembolaget rasar: Vinbutiker på nätet hotar alkoholpolitiken!

Systembolaget har lagt upp följande pressmeddelande: Vinbutiker på nätet hotar alkoholpolitiken, läs det här!

Läs den nybildade branschorganisations pressmeddelande här.

Systembolaget uppger sig vara mycket förvånade över att nätvinhandlarna skapar en branschorganisation – jag ställer mig frågan har man ingen omvärldsbevakning alls?

Hur man kan bli förvånade då man lyfter fram att det finns en stor osäkerhet beträffande lagligheten av de olika förmedlingsverksamheter som förekommer på den svenska marknaden, och samtidigt som staten arbetar med en utredningen med förslag för att säkerställa en effektiv tillsyn inom områdena marknadsföring och e-handel av alkoholdrycker. Intressant är att Systembolaget välkomnar detta då jag tolkar detta som att staten i princip vill reglera näthandeln snarare än att stoppa den. Till detta kommer att Handelns Utredningsinstitut (HUI Res) nyligen presenterad rapport gjort en bedömning av hur e-handeln med alkohol. I princip allt i Systembolagets propå talar för behovet av och förklarar varför en branschorganisation bildas.

Till detta ska läggas till skatteskulden hos Australiskas vinklubben, problemen med Sydafrikanska vinklubben och IOGTs provköp hos näthandlare med mera – vilket skapar ett behov av att finna gemensamma riktlinjer, allt bevis på att branschen börjar bli vuxnare.

Om sedan Systembolaget faktiskt jobbar för folkhälsa kan diskuteras, mängder med lågprisalkohol där starköl är billigare än folköl, alkoläsk, billiga baginbox-viner är knappast något som förbättrar folkhälsan. Att man sedan också jobbar hårt på att hitta lösningar för utkörning av sina varor till kunder med mera är väl snarast att öka tillgängligheten och att konkurrera med vinklubbar och nätvinhandlare.

Man kan också fundera på vilket mandat Systembolaget faktiskt har att bedriva lobbyverksamhet (eller som i detta fall politik) för pengar som tillhör staten (men det är möjligt att man har rätt till detta – någon som vet?).

Min personliga åsikt är att om Systembolaget anser att brott begåtts eller begås så är de skyldiga att lämna in en anmälan om åtalsprövning, särskilt som man är ett statligt ägt företag, och inte agera domare.

Anders Öhman har skrivit en lite mer genomarbetad text om detta på Öhmans mat och vin – läs här och Peder Molin har skrivit på E-handel.se och missa inte Billigt vin’s punkiga beatnik twist på det hela.

Magnus Reuterdahl

Små flaskor aqua vitae

En gång för länge sedan startade jag denna blogg och gav den namnet Aqua Vitae och adressen vinotinto.wordpress.com. Min tanke med detta var att jag skulle skriva om såväl whisky som vin, mina livets vatten,  mina lisor för själen. Dock har det blivit mycket, mycket mer vin, än annan dryck, men namnet har fått hänga kvar även om det numer står inom parantes, dock såg jag något jag gillade häromdagen som ger mig tillfälle att skriva lite om eɪkwə ˈvaɪti.

Jag bor ensam i veckorna då jag jobbar i Linköping, och är hemma i Stockholm på helgerna när jag ledig. Att införskaffa två av allt är dyrt, särskilt när det kommer till vissa saker. Efterhand vänjer man dessutom sig av en viss standard – en av dessa är att ha några trevliga whisky-sorter att välja mellan.

Diageo lanserar nu ett antal 200 ml flaskor av trevlig whisky: Talisker 10 yo, Dalwhinnie 15 yo, Oban 14 yo och Caol Ila 12 yo samt ett gäng blended whisky. Alla tillgängliga via beställningssortimentet.

Är det för övrigt någon annan som tänkt på att Systembolaget frivilligt kallar detta sortiment för BS!   :D.

 

Jag hoppas givetvis på fler sorter men detta är ett trevligt initiativ och utmärkt för den som vill ha lite olika sorter att välja på.

Magnus Reuterdahl

Dags att bli vuxen?

Jag har funderat på att se om man som vinbloggare kan få möjlighet att gå på Systembolagets dryckesprovningar.

Varför?

Det ger möjlighet att prova fler viner, mer regelbundet, vilket i längden kommer ge ett bättre underlag till såväl bloggen som till de övriga platser jag skriver på. Kanske är det också ett mått på att bloggen börjar bli vuxen, att jag vill ta den till ytterligare en nivå, där jag också tittar närmare på utbudet som en helhet. Idén att ansöka vaknade nog i samband med näthandelsprovningarna och att jag blev medlem i Circle of Wine Writers.

Ansökan är nu inskickad så nu är det bara och vänta och se hur det går – om monopolet är redo för att ta emot en bloggare. Jag måste dock tillstå att jag är lite osäker på hur det ser ut nu – vet du om någon som ”bara” bloggar, dvs inte lever på att skriva om vin, som har tillträde till dessa får du gärna skriva en kommentar eller skicka ett mail.

Magnus Reuterdahl

Tankar om vinprovningar

Har du funderat på att gå på en vinprovning? För ett tag sedan fick jag frågan om jag kunde rekommendera någon trevlig vinprovning att ge till någon som är hyfsat intresserad av vin. Jag ska nu vara ärlig och säga att jag inte varit på särskilt många kommersiella vinprovningar och majoriteten av de jag varit på ligger ganska långt bak i tiden. Inte för att jag tror att majoriteten av vinprovningarna är dåliga utan för att nästan alltid verkar ligga på  en basic-nivå och därför sannolikt inte skulle ge mig så mycket.

Jag har under åren varit på några provningar på Systembolaget, dessa är mycket avhängiga på den personal som håller dem, vilket för övrigt är sant även för övriga aktörer. Vinerna i sig har kanske inte varit dåliga men inte heller särdeles intressanta. Det finns några andra som jag har lite bättre koll på genom personliga kontakter och jag får känslan att dessa är mer fokuserade på själva provningen då man kontinuerligt håller provningar och har gjort det till en affärsidé. Även om dessa till synes är bra arrangemang är dom i regel riktade till en annan publik än mig. De jag rekommenderade var Team Winemaster och Stockholm Wine Club utifrån att jag känner de som organiserar provningarna. De kör delvis olika koncept men riktar sig till vinintresserade som vill lära sig lite mer om vin.

Jag ska säga att jag hittade ett flertal som håller provningar för denna publik men om man ska rekommendera något vill man ha något att gå på.

Det finns andra sorters provningar som jag kan tycka är mer intressanta, så kallade sortimentsprovningar. Det finns flera importörer och nätvinhandlare med flera som håller öppna provningar av detta slag. De fungerar lite som ett skyltfönster, en del kör dem som vinprovningar och presenterar vinerna andra kör det som en mässa, dvs man ställer upp sina viner och låter besökarna prova vinerna och ger information till dem som vill. Dessa är bra om man vill leta nya viner, man kan i lugn och ro prova dem och sedan bestämma sig för om man vill handla.

En tredje variant är mässor eller minimässor, de största är det Goda köket och Vinordic men det finns också gott om mindre mässor, dels lokala, dels av typen Österrikiska vindagen, Italienska Vindagen, Franska vindagen med mera. Dessa fyller ungefär samma syfte som ovan.

På senare tid har jag noterat att det börjar dyka fler och fler special vinprovningar som riktar sig mot vinnördar och vinintresserade.

Den ena typen är så kallade winemaker’s dinners – man får möta vinmakaren, prova hens viner tillsammans med mat. Dessa körs på olika restauranger, vid en googling hittar jag t ex 19glas, Högberga Gård, Ostra med fler, och är i regel samarrangemang mellan importörer och restauranger. På dessa kan man hitta en hel del kul och få idéer hur vinerna fungerar med vin. Dessa kan ofta vara av intresse även för den inbitne vinälskaren.

Den andra är specialprovningar och jag tänkte presentera två, det finns säkert fler och ni får gärna komma in med tips. För några veckor sedan var jag Djurets specialprovning av Vosne-Romanée, Bourgogne, Frankrike, där vi provade åtta viner:

2008 Sylvain Cathiard Vosne-Romanée 1er Cru Les Suchots

2008 Domaine Michel Gros Vosne-Romanée 1er Cru Clos des Réa

2008 Domaine Jean Grivot Vosne-Romanée 1er Cru Les Beaux Monts

2008 Domaine Francois Lamarche Vosne-Romanée 1er Cru La Croix Rameau

2008 Domaine Francois Lamarche Vosne-Romanée 1er Cru Aux Malconsorts

2008 Domaine de la Romanée-Conti Echezeaux

2007 Domaine du Comte Liger-Belair Vosne-Romanée 1er Cru Les Petits Monts

2006 Domaine Alain Burguet Vosne-Romanée 1er Cru Les Rouges du Dessus

+ ett bonusvin - 2002 Domaine René Engel Vosne-Romanée – stort tack till Andreas Larsson

Bra beskrivningar av provningen finns på forumet Finewines.se.

Vinerna provades nere i Lejontornets/Djurets vinkällare tillsammans med Totte Steneby och vid detta tillfälle Andreas Larsson. Även om många av vinerna fortfarande är spädbarn gav detta tillfälle att verkligen dyka ned i ett område och såväl prova som fördjupa sina kunskaper. Vad man skulle kunna kalla en master-class provningar – detta var den första provningen av detta slag, fler kommer att hållas och det finns detaljer att slipa på men mycket intressant och gott initiativ.

Nu är man inte ensamma om detta, om några veckor ska jag gå på ett liknande evenemang i arrangemang av nätvinbutiken RobersonWine.se.

Denna gång hålls provningen av Neal Martin Wine Advocates man i Storbritannien och vi provar viner från Pomerol, Bordeaux, Frankrike.

• 1985 De Sales
• 1998 Lafleur Petrus
• 1998 Vieux Chateau Certan
• 1999 La Conseillante
• 2000 Clinet
• 2002 Trotanoy
• 2006 Bellegrave
• 2007 Latour a Pomerol

Jag ber att få återkomma till denna framöver.

Vad vill jag då ha sagt med detta inlägg, tja… det verkar som att mer avancerade vinprovningar är på frammarsch och det tror jag är både bra och nödvändigt för att möta ett växande vinintresse. Det verkar dock som att det kanske saknas ett mellansegment för dom som varit på introduktionsprovningarna och vill gå vidare i sitt intresse men finner att steget mellan dem och dessa är för stort. Det kan också vara så att jag missat dem, har du tips får du gärna lämna en kommentar!

Mvh

Magnus Reuterdahl

En vit rosé

Jag har tidigare skrivit om Domaine Tropez viner tidigare (Crazy rose att hoppa i galen tunna och Domaine Tropez rouge 2009) och idag är det dags för White rosé 2010, côtes de Provence. Vinet är gjort på 80% grenache, 10% tibouren, 5% syrah och 5% rolle.

En dimension är av Domaine Tropes viner är flaskorna. Här finns inga etiketter utan flaskan är etiketten där man använder design på olika sätt. White Rosé får en helvit flaska vilket är intressant eftersom att man inte kan se färgen på vinet och just när det kommer till rosé är ofta just färgen viktig. Vinet är rosa men drar mer åt gult och orange i någon form av persikoton.

Doften är lite fet med inslag av persika och aprikos samt en lätt syrlig örtighet som påminner om limeblad. Smaken är lent insmickrande med med en liten lätt röd ton av skogshallon kombinerat med gula frukter som persika och melon samt med lite grapefrukt och en liten kryddig örtighet. Vinet har ett behagligt lugn och en lång smak med en fint integrerad syra. I avslutningen kommer en fin mineralitet fram som drar åt sälta.

Vinet har såväl elegans som en liten rundhet, utmärkt till mat såsom kyckling eller fisk och är ett lite annorlunda rosévin. Det finns dom som anser att rosévin inte är ett riktigt vin, att det inte har den komplexitet som ett rött eller vitt vin och att de är lite lättviktiga – jag håller inte med, det finns många roséviner som är värda att såväl njuta av och kontemplera över. Detta är ett sådant! (Att sedan vissa kallar dryck som smakar som hallonbåtar eller ferraribåtar med lite alkoholnoter i rinnande form för vin får stå för dem).

Vinet finns via beställningssortimentet på Systembolaget och är ett varuprov från Ofwerman Imports.

Magnus Reuterdahl

 

 

Funderingar och fakta kring Umbrien

Smaka på ordet, det ligger bra i munnen med ett mmm-ljud i inledningen. Jag hoppas på vin som ger mig en mmm-känsla. Umbrien är kanske inte det första området man kommer att tänka på när man tänker på vin och Italien men det görs en hel del bra vin här och området har en lång vinhistoria. Precis som vid i alla tillfällen då man längtar efter något så bygger man upp förväntningar och är man som jag söker man också information. På torsdag bär det av till Terni och Umbria for #winelover-s – läs mer här!

Man måste ju börja någonstans så jag börjar på Systembolaget. På vårt monopol finns totalt 38 produkter uppdelade på 28 röda viner, åtta vita viner, ett rosé och ett mousserande, i prislägen från 69 till 715 kronor (för en flaska om 750 ml). Det dyraste vinet är 25 Anni Sagrantino di Montefalco DOCG 2003 från producenten Arnaldo Caprai. Detta är ett vin jag inte provat, men jag känner till såväl vinmakaren som området. Det är gjort på 100% sagrantino, en inhemsk italiensk druvsort från just Umbrien som odlas främst i byn Montefalco och dess omgivningar. Totalt finns cirka 25 producenter och trots en liten produktion, eller kanske på grund av det, beviljades Sagrantino di Montefalco DOCG status 1991. Vinerna ska vara gjorda på 100 procent sagrantino och lagras i minst 29 månader. Man gör också en passito på druvan. Så nu vet ni alla vad jag vill ha!

Även om jag inte kan säga att jag är någon kännare av umbriska viner finns det några jag har provat, såsom Arnaldo Caprai lite billigare Montefalco Rosso Arnaldo Caprai, dock brukar det behöva ligga ett par år för mjukna upp alternativt drickas till mat. En annan känd producent är Sportoletti som jag drack en del av för några år sedan, detta verkar dock ha försvunnit från bolaget. Jag har också provat en del vita viner från Orvieto men där någonstans tar min erfarenhet slut – jag räknar dock med att vara mer bedrucken vid min hemkomst

Mina största kunskaper på förhand när det kommer till Umbrien är annars arkeologiska och historiska. Umbrien är en spännande del av Italien och har en vinkultur som spänner sig över minst 3000 år, här finns lämningarna efter det utdöda folkslaget Etruskerna (ca. 1000-100 f.Kr) och munkordern Franciskanernas fader Frans av Assisi (ca 1181 – 1226) föddes och växte upp i staden Assisi. Men med elva DOC (Denominazione d’Origine Controllata), två DOCG (Denominazione d’Origine Controllata e Garantita) och 6 IGT (Indicazione Geografica Tipica) klassade områden finns förutsättningar för att hitta nya älsklingar. Bland druvorna hittar vi vitvinsdruvor som garganega, grechetto, malvasia och trebbiano samt rödvinsdruvor som canaiolo, ciliegiolo, sangiovese och sagrantino.

Magnus Reuterdahl

Den fula ankungen?

Du kommer i håg historien om den lilla fågeln som blir mobbad i ankdammen men som i slutet växer upp till en ståtlig svan – möjligen kan denna analogi användas på näthandlarna – än så länge är dom små och möjligen är sortimentet begränsat men å andra sidan är det många som fungerar som utmärkta komplement till Systembolaget.

I förra veckan hölls den första samlade provningen av näthandlare, arrangerat av Winefinder, som samlat ytterligare sju butiker: Xwine.se, Roberson wine, Invinitum, Franska vinlistan, Italienska magasinet, Vinupplevelser och Vinstocken. Med andra ord långt ifrån alla, BKWine listade ett 40-tal förra året, men väl en god början.

Björnstierne Antonson, Winefinder

Jag var inbjuden via BKWine Magazine och kom tillsammans med ytterligare 12 vinkommunikatörer; journalister, skribenter och bloggare. Det fanns ett 100-tal viner att prova. Jag hade hoppats på fler personer från vinmedia – det finns säkert flera anledningar varför inte fler kom, jag vet vissa som inte fått inbjudan eller inte visste om provningen, vissa var upptagna med annat och att vissa sannolikt inte var intresserade av en eller annan anledning.

En av de 13: Magnus Ericsson HD 24 Uppkorkat

Inom den närmast tiden kommer ett jag skriva ett antal artiklar som kommer att publiceras på BKWine Magazine, med lite mer information om respektive företag samt om deras bästa viner (på provningen).

Hur är då sortimenten? Det finns ett antal intressanta viner, några är mer vardagsviner och några känns relativt ointressanta, dock handlar det till viss del om personlig smak. På en provning av detta slag är det också så det ska vara, viner som visar på butikernas sortiment inte bara deras mest exklusiva viner utan deras bredd. Jag tycker att det tyvärr fanns lite för mycket amarone och ripasso men å andra sidan är dessa storsäljare hos bolaget och sannolikt också hos flera näthandlare varför jag antar att man vill visa upp dem.

På det stora hela tycker jag att vinintresserade borde välkomna näthandlarna även om man kanske inte älskar alla butiker eller alla viner, men vem älskar allt på bolaget. Jag tror att de företag som har en konsekvent linje och en röd tråd i sitt sortiment kommer att ha det lättare att hitta sina kunder än de som blir en typ av mini-bolag – men det är en personlig reflektion.

Varför borde man då vara intresserad? Om de flesta som skriver om vin är som jag – drivs de av nyfikenhet, att hitta nya arenor, nya viner och upplevelser då borde man vilja prova så mycket som möjligt om inta annat för att kunna jämföra. Varför nöja sig med en (Systembolaget) när det finns massor av alternativ? Man kan tycka vad man vill om nätvinhandlarna och deras sortiment eller berättigande men de finns här och de säljer vin – lagligt! Jag ser detta som en av nycklarna om jag ska handla, att jag kan lita på det företag jag handlar av och att de betalar skatt och moms i Sverige (och givetvis att de har de viner jag vill ha). Bara detta borde få journalisterna därute att bevaka näthandeln; vilka är seriösa och vilka är det inte, vilka kan kunden lita på, följer de svensk lag etc. klassisk konsumentsjournalistik.

Mer om provningen och butikerna kommer ni kunna hitta på BKWine Magazine de närmaste veckorna – jag hoppas på fler provningar av detta slag, kanske med mer tydliga teman såsom nyhetssläpp, sommarviner, höstviner, enskilda länder eller druvor etc.

Andra som skrivit är Magnus Ericsson och Finare Vinare

Magnus Reuterdahl

ett ensamt ljus i mörkret?

Systembolaget har inget överflöd av bourgogne och ännu färre lagrade diton. På monopolets provciella utskänkningslokaler finns det än färre – så att att helt plötsligt se en flaska Domaine Louis Latour Corton Grand Cru Année 2002 är som ett se ett ljus i mörkret och dessutom till ett mycket bra pris.

Just detta gör dock att ljuset fladdrar med misstänksamhetens låga, lite svagt och fladdrigt – för oftast får man vad man betalar för. Förhoppnings låga får mig dock att snabbt övervinna mina kval, greppa flaskan kring halsen och glad i hågen traska mot kassan.

Det finns en hel del som talar för vinet, det är en Grand Cru, det är en bra årgång 2002, slottet är helt okej – men något gnager lite lätt, oron slåss mot nyfikenheten.

Doften är kanske en aning stor, men här finns frisk frukt med jordgubbar och en aning lingon. Det finns en lite stickighet tillsammans med stall och undervegetation som minner om bio-viner, något lite orent, och metall. Efter lite luftning är dock de orena tonerna borta.

Vinet är fylligare än förväntat och känns en aning klumpigt för att vara en pinot noir, men det har också en en fruktig charm som fångar in en igen; röda bär, jordgubbar och blåbär med fin kryddighet och mjuka tanniner. Det finns en snygg örtighet, med lite mörkare toner i avslutet och ett litet inslag av lakrits. Syran är en aning slirig och får mig ena stunden att sitta med ett leende för att nästa stund få mig att bli fundersam. Men med lite syre blir den lite köttigare och mineraltonerna slår igenom och jag finner att det här är riktigt trevligt och det blir ännu trevligare med lite mat till.

Helhetsintrycket är att jag är nöjd med mitt köp, trevligt med lite lagrad bourgogne till ett bra pris, så passa på när tillfälle bjuds, m.a.o. ett ljus i mörkret!

Magnus Reuterdahl

Kanin ala Pantelleria (Coniglio ai capperi)

I höstas besökte jag den lilla ön Pantelleria, lite söder om Italien för att träffa vinproducenten Donnafugata. Om besöket och det lokala vinet Ben Ryé kan du läsa här och här. På ön blev vi också bjuda till en fantastisk restaurang; La Nicchia, mycket väl värt en omväg om man t ex befinner sig i nordafrika eller på Sicilien (och då menar jag ön såväl som restaurangen).

Efter en fantastisk middag fick vi en kokbok av kocken och ägaren Gianni Busetta, just kokböcker är ett utmärkt sätt att ta med sig en liten del av upplevelsen man haft av en plats.

caponatina

En annan är att ta med sig vin, eller köpa det när man kommer hem, Donnafugatas viner görs bland annat på Pantelleria, såsom det söta vinet Ben Ryé, och på Sicilien, flera av dessa går att beställa via Systembolaget.

Idag tänkte jag dela med mig av den upplevelsen med min sambo, som inte hade möjlighet att vara på plats, med en rätt vi inte provade på plats: Coniglio ai capperi eller kanin med kapris. Receptet är taget ur boken La cucina di Pantelleria men är modifierat en aning utifrån de råvaror jag fått tag i.

Coniglio ai capperi, för fyra personer. Receptet är som det står i boken, inom parentes ser du våra ändringar. Rätten kommer göras i ordning under kvällen så smärre ändringar kan komma att ske i texten efter hand

• 1 kanin (cirka 1-1,3 kg), uppskuren i lagom stora bitar (vi bad att få den styckad)
• 60 gram smör (vi bytte ut detta mot ankfett – tack @AnnaTorndahl)
• 2 matskedar olivolja
• 1-2 matskedar mjöl
• 2,4 dl rött vin (Pinot Noir)
• ca 5 dl buljong (man skriver inte vilken, jag har valt kalvbuljong)
• 40 gram torkad karljohansvamp (vi körde en combo av karljohan och svart trumpetsvamp)
• 50 gram kapris (helst från Pantelleria)
• 2 sardeller (ansjovisfiléer) i olja (hittade inga i olja så det fick bli i lag dvs ansjovis) – Ibland funkar inte de små grå – tack till Fredrik E som i kommentarsfältet rättade mig!
• 1 kruka örter för garnering, till exempel rosmarin, persilja och salvia (vi kör med färsk rosmarin & lite torkad perislja)
• 1 vitlöksklyfta
• salt och peppar

Smält cirka 40 gram av smöret i en stor gryta tillsammans med olivoljan, stek kaninen i detta under cirka 8-10 minuter (vänd dem ofta). Pudra köttet med mjölet, häll på vinet och buljongen, örterna, salt och peppar. Låt koka under lock cirka 30 minuter. Under tiden blötlägg den torkade svampen, därefter stek upp den i det smör eller ankfett tillsammans med vitlöken, salta. Koka ned ansjovisfiléerna i lite (vi använde cirka en dl) buljong.

Lägg över köttet i en annan gryta, sila såsen (till nästa gång ska jag överväga att reducera bort en del), tillsätt kaprisen, svampen och buljongen med ansjovis, låt koka under ytterligare 15 minuter under lock.

I kokboken finns inget serveringstips men vi planerar en varm sallad med lite finskuren rödkål, rostad mandel, rostade hasselnötter och gröna russin.

Det vi gjorde var att skära ned rödkålen och rödlöken och kastade ned detta i en panna med lite fräsande smör och olivolja, saltade, pepprade och lät det hela börja svettas, därefter ringlade vi på lite honung och vände runt. Ned med allt i bunke och blanda med lite sallad, lägg upp och häll över lite rostade hasselnötter och gröna russin – mmm.

Gabarinza 2007 från Gsellmann & Andreas, ett Österrikiskt vin gjort på 60 % blaufränkisch, 20 % zweigelt och 20 % merlot. Vinet som fortfarande är ungt är dock balanserat med mycket bär och en hel del sötma som gifter sig fint med kaninens lite vilda smak och tanninerna med dess lite fågellika karaktär. Grytans ”sås” den skulle kunna ha blivit lite tjockare är i princip en rödvinssås och syran i vinet gifter sig utmärkt med denna.

Kul att notera är att mitt grundintryck av detta vin är detsamma som när jag provade det första gången för ungefär två år sedan, då tyckte jag dock att det var lite för ungt och det fanns en rejäl dos tanniner. Tanninerna finns fortfarande kvar men är nu välintegrerade och även om det fortfarande känns ungt och friskt, tror jag att det nu och ett par framåt är en perfekt tid för detta vin.

Magnus Reuterdahl