Ripanço Private Selection 2012

Idag var det vinprovningar med José Maria de Fonseca, Portugal. Företaget är kanske mest känt i Sverige för klassikern Periquita som funnits på bolaget sedan 1971.

Antònio Soares Franco Sr.

Antònio Soares Franco Sr.

Mest spännande var kanske den vertikal av Apoteca Moscatel de Setúbal, där vi provade 1980, 1970, 1960, 1950 och Alambre 10 años vi fick prova. Den sistanämda lanseras på bolaget i mars. Jag kommer återkomma till dessa i ett senare inlägg.

Ripanco (423x513)En överraskning för mig var dock Ripanço Private Selection 2012. Vinet finns i beställningssortimentet för blott 69 kronor. Det här är ett utmärkt, vin till kött, ett allroundvin för vardagssommarkvällen. Vinet är en gjort på en blandning av syrah, alicante bouschet och aragonez i regionen Alentejo.

Vinet är fruktigt med en fin ton av mogna körsbär, svarta vinbär och viol. Balanserat med mjuk örtighet, peppar och en bra syra en fin dos tanniner.

Namnet ripanço kommer från en del av tekniken man använder sig av när man tillverkar vinet. Det är namnet på ett bord som liknar ett tvättbräde på vilket man avstjälkar druvorna. Detta är en gammal teknik som man plockat upp igen. Om det gör vinerna bättre vet jag inte men detta är bra. Bara att beställa hem!

Andra som var med provningen och skrivit om vinet är Erica Landin.

Magnus Reuterdahl

Support your local wine-dealer

Det finns vinhandlare och det finns vinhandlare och Systembolaget. Detta inlägg handlar om det förstnämnda. jag drömmer om en lokalvinhandel och då tänker jag inte första hand på Systembolaget. Inte för att den skulle vara dålig utan för att Systembolaget som institution inte har behov av att bygga en relation med mig som kund.

En liten lokal vinhandel skulle dock vara tvungen att göra detta, det närmaste vi kommer idag är nätvinhandlare. De bästa av dessa är de som bygger förtroende och relationer. Personer som jobbar på att alltid se till att jag som kund kan lita på att jag blir nöjd. En av dessa är Caviste. Just nu har en strålande champagne-låda från producenten Savart ute inför jul och nyår, dock brukar de ta slut i rasande fart (jag har inte provat denna årgång men föregående årgångar är mycket bra)!

Caviste är en av de nätvinhandlare som jag handlar blint av – dvs jag litar på att innehållet alltid lever upp till min förväntan. För några dagar sedan kom en sådan låda, en jag beställt blint (dvs inte provat) med två viner från Domaine Vindemio, från Ventoux, i Rhônedalens sydöstra hörn på gränsen till Provence: 2011 Domaine Vindemio Ventoux Regain rouge och 2011 Domaine Vindemio Ventoux Imagine. Ikväll blev det en flaska av det förstnämnda!

Regain 2011 Domaine Vindemio Ventoux  rouge

2011 Domaine Vindemio Ventoux Regain rouge, gjort på 70% grenache och 30% syrah.

Doften är blommig med inslag av viol, rosor och skogsbär. Lite nykrossad frukt med en liten garriguedoft och inslag av solvarm sten.

Vinet är drickgodis. Sötfruktig med umpf, sötlakrits och hallonskallar och mörka bär. Inledningsvis finns primörtoner som nästan drar åt osötad bärsaft, men efter att ha snurrat runt glaset ett par gånger framträder ett större djup och komplexitet. Det är enkelt men mycket välgjort, det har en snygg syra, örter och lite stenighet men framförallt en strålande ung frukt. Det här är ett riktigt trevligt höstvin som funkar till en gryta men också som ett perfekt komma-hem-efter-jobbet-vin.

Slå upp ett glas, luta dig tillbaka och njut av att arbetsdagen är all.

Hatten av för Caviste, igen!

Magnus Reuterdahl

Den rhônska lillebrodern, Vacqueyras

På Systembolaget finns det just nu en hel del kul viner från Rhône. För ett tag sedan köpte jag hem ett gäng för prova. Rhône hör liksom hösten till med sina mörka, kryddiga viner passar de som handen i handsken till mörkret, kylan och friskheten.

För många är kanske Châteauneuf-du-Pape, Gigondas, Hermitage och på senare tid Saint Joseph (kanske att se som en mellanbroder) de mest kända områdena. Det finns dock många fler, bland annat appellationen Vacqueyras (AOC) i den södra delen av Rhône utmed floden Ouvèze. Mindre känd och kanske något i skuggan av dessa mer kända områden, lite som en lillebror på väg att växa upp. Här produceras mest rödvin och det är ett område där man kan hitta fynd.

Vacqueyras (600x385)

Vacqueyras omfattar lite drygt 1300 hektar med vingårdar, man odlar mest röda druvor men också en del för vitt vin. De vanligaste druvorna är grenache, syrah och mourvedre men man odlar också grenache blanc, roussanne och bourboulenc med fler.

Idag blev det ett vin från Le Domaine MonTirius som bland annat kända för att vara den första biodynamiska producenten i både Gigondas och Vacqueyras. Man blev certifierade 1999, arbetet började dock redan 1996, ett arbete som fortfarande pågår. Totalt har man 58 hektar vingårdar inom Vacqueyras, Gigondas och Côtes du Rhône.

MonTirius Vacqueyras 2011 garrigues (600x352)

Vacqueyras 2011 garrigues är gjort på 70% grenache och 30% syrah. Man använder bara naturlig jäst och vinet ligger i cementfat i 18 månader.

Vinet är rent och fräscht och har en lite syrlig ton med inslag av såväl röd frukt och mörka bär som går mot en sammetslen lite kryddig ton. Vinet har ett fint djup och snygga välintegrerade tanniner, med inslag av paranötter och färska och torkade örter, det lever upp till sitt namn. Vinet har en relativt lång eftersmak med en litet inslag av frisk jord, lite som man kan tänka sig smaken av en frisk höstmorgon, som visar på att detta sannolikt kommer utvecklas fint de närmaste fem åren. Trots djup och en hel del mörk frukt finns här en charmig elegans som får en att uppskatta hösten och längta efter ett långkok och lite svamp.

Nu blir det champions leauge och ett glas vin…

Magnus Reuterdahl

Pistou – en arbetshäst från familjen Perrin

Häromdagen var det #grenacheday. Det gjorde det lämpligt att öppna upp ett varuprov från the Wine company. Famille Perrin L’Oustalet Rouge 2012.

Familjen Perrin är kanske mest kända för sitt Chateauneuf-du-Pape vin Chateau de Beaucastel med de gör också vinerna Domaine du Clos des Tourells, Famille Perrin Réserve Côtes du Rhône Rouge och La Vieille Ferme.

L’Oustalet rouge är namnet på familjens restaurang i Gigondas och jag får känslan att detta ursprungligen har varit och kanske fortfarande är restaurangens husvin. Det är gjort på en blend av grenache, merlot, mourvédre och syrah. Perrin är en av de största ekologiska (organic) producenterna i Rhône. Själva kallar man detta en typ av andra vin, eller estate-vin, från familjen Perrin med en druvblend med druvor från alla deras vingårdarna, läs mer här.

Pistou är namnet på hästen på etiketten. Han arbetar för övrigt på en av familjens vingårdar.

Pistou är namnet på hästen på etiketten. Han arbetar för övrigt på en av familjens vingårdar.

Vinet är enkelt med en viss rustik charm och viss elegans. Det har en snygg rödfruktighet med inslag av jordgubbar, körsbär, kryddor och en liten lakritston. Snygga tanniner ger ett visst motstånd samtidigt som vinet har en sammetslen avslutning med lite mörkare toner med ett inslag av bärlikör.

Detta är ett snyggt välgjort vardagsvin som passar till kötträtter och fågel, det är förhållandevis lätt vilket gör att det också fungerar bra till pizza eller pasta. Bra allround vin för hösten.

Magnus Reuterdahl

Ett beställningsrhône

Onsdag och dags för ett snabbinlägg i form av ytterligare ett varuprov från Domaine du Bois de Saint Jean: L’Intrépide 2010, lillebror till La ballade des Anglès, läs mer här.

Det här är mer direkt än storebror. Ett klassiskt Côtes-du-Rhône-vin gjort på 50 % grenache, 30% syrah, 15% mourvèrde och 5% carignan.

Domaine du Bois de Saint Jean LIntrepide 2010 (531x600)

Vinet är ungt med en frisk fin fruktig ton och en bra syra. Här finns mörk frukt, svarta och blå bär: plommon, björnbär och en aning mörka körsbär kombinerat med en snygg pepparton, grön paprika och grafikänsla samt en snygg mineralitet. En lång kvarliggande eftersmak med en liten ton av frisk jord och snyggt integrerade tanniner. Inte så elegant men välbalanserat och allsidigt, på ett positivt sätt. Det här är ett vin som passar perfekt till både lättare och tyngre rätter, liksom till såväl enklare som lite lyxigare anrättningar. Till grillat, till kyckling eller till fisk. Perfekt till grillkvällarna!

Vinet finns på Systembolagets beställningssortiment.

Magnus Reuterdahl

En ballad, ett vin


La Ballade des Anglés Vacqueyras 2009 Domaine du Bois de Saint Jean 2 (445x600)När ett franskt vin har namnet La Ballade des Anglés måste jag ju baka in en fransk ballad, så varför inte
Yeshe med La Ballade de Jean Batailleur. Balladen har passande nog ett par rader som stämmer väl in på att prova vin, även om den inte handlar om det:

Passe la bouteille, sers moi un verre,

Plus que je bois, plus je vois claire,

Ursäkta min franska men om jag översatt det rätt bör det lyda ungefär så här:

Skicka flaskan, servera mig ett glas,

                                                                   Ju mer jag dricker, desto mer ser jag klart,

Ett par varuprover har letat sig fram till undertecknad från Pro-Matique products AB varav ett är La Ballade des Anglés Vacqueyras 2009 Domaine du Bois de Saint Jean.

Vinet kommer från appellationen (AOC) Vacqueyras som återfinns i den södra delen av Côtes du Rhône, Rhônedalen, Frankrike. Regionen ses ofta som en lillebror till de mer kända regionerna Châteauneuf-du-Pape och Gigondas, på grund av detta kan man finna en hel del spännande och prisvärda viner där. Vidare är 2009 ett bra år i Rhône överlag och i södra Rhône i synnerhet.

Egendomen Domaine du Bois de Saint Jean ägs av familjen Anglès. De har varit vinmakare i generationer, med anor tillbaka till 1650-talet. I södra Rhône har man verkat sedan 1910 under namnet Domaine du Bois de Saint Jean. Man odlar också vin i Jonquerettes och Châteauneuf du Pape.

Tillbaka till vinet: La Ballade des Anglés Vacqueyras 2009 Domaine du Bois de Saint Jean, det är gjort på 60 % grenache och 40 % syrah.

La Ballade des Anglés Vacqueyras 2009 Domaine du Bois de Saint Jean (600x564)

Doften är fullt av mörka bär. Det finns också inslag av mjuka ekfatskryddor, jord, lite färskt kött samt en hint av medicinalväxter och färska örter samt ett inslag av en reduktiv ton som drar åt porthållet.

Inledningsvis känns vinet ganska sött och koncentrerat, en aning metalliskt med en liten mentolton. Det är koncentrerat och kraftfullt med mycket frukt, bland annat svarta vinbär, moreller, jästa körsbär och mogna plommon samt välintegrerade tanniner. Avslutet är långt och lite pepprigt. Det här drar mer mot Gigondas i stilen än Châteauneuf du Pape, det är ungt och kommer säkert må bra av att ligga några år. Det känns kanske lite mer som ett vin som passar till höstens rätter såsom vilt och lite kraftigare grytor. Det vinner på att luftas under ett par timmar – efter ett tag kommer en snygg ton av kakao in i avslutet samt mörkrostat kaffe – det kommer också in en ton av gröna medelhavsörter!

Det här är ett spännande vin och gillar man viner från Gigondas och Châteauneuf du Pape är detta något man bör prova. Det är lite mer rustikt och spretigt men samtidigt med en koncentrerad frukt och en inneboende kraftfullhet – läckert!

Magnus Reuterdahl

Ett no-nonsens rosévin

Vissa viner är vad dom utgör sig för att vara, igår drack jag ett sådant, ett varuprov från Tryffelsvinet: 2012 Santa Alicia Reserva Pinot Noir – Viña Santa Alicia.

2012 Santa Alicia

Det finns vissa som inte gillar roséviner – punkt! Andra säger att de vägrar dricka chardonnay, men älskar BdB champagne eller chablis. Jag gillar roséviner, men jag gillar inte alla roséviner, ungefär som med alla andra viner – lika så är det ofta för chardonnayförnekarna.

Förutom roséchampagne köper eller letar jag i princip efter två typer av rosér, mer komplexa och stringenta rosér till mat och raka, eleganta rosér som passar att njuta av i solen. 2012 Santa Alicia Reserva Pinot Noir är ett av de senare.

2012 Santa Alicia Reserva Pinot Noir 2 (600x597)

Doften drar åt smultron med inslag av lite syrlig frukt, frisk med ett litet mineralinslag – helt enkelt lockande och pockande.

Smaken har inledningsvis en mjuk sötma kombinerat med en fin friskhet. Vinet är ganska lätt och har en rakhet  där sötman balanseras av en fin syra, en no-nonsens-kvalité. Här finns röda vilda bär som smultron och hallon, lite vita vinbär och en hint av blodapelsin, en mjuk närvaro av färska örter och sten. Här finns såväl värme som kyla vilket gör den till ett utmärkt vin för sommarkvällen.

Ett mycket trevligt sommarvin som jag kommer att njuta av i sommar vid mer än ett tillfälle :)

Vinet kommer från vingården Santa Alicia, Bio Bio Valley, Chile, och görs på 85% pinot noir och 15% syrah.

Magnus Reuterdahl

…som svalor som häckar

Jag fick några varuprover Handlavin.se häromdagen. Etiketterna fick mig att tänka på denna gamla slagdänga.

Koppitsch Neuberg 2011 2

Vinerna kommer från Alexander Koppitsch, inte att blanda ihop med Weingut Koppitsch (vars viner jag inte prover). Alexander Koppitsch odlar bio-dynamiskt på sina sex hektar. Vingårdarna ligger på sluttningar ned mot sjön Neusiedler See i Burgenland och har ägts av familjen i åtminstone tre generationer. Man gör två sviter av viner superior och classic. Jag fick prova tre viner Chardonnay Neuburg 2011 och Syrah Neuburg 2011 som tillhör superior-serien och ett fatprov av den kommande rosén, som är ny för året.

Koppitsch är en ny bekantskap för mig och dessa viner finns ännu inte i butiken, men något eller några av dem kommer att komma, det finns dock två blaufränkisch-viner. Det är alltid kul att prova något nytt men detta är lite extra spännande då Alexander Koppitsch tidigare har arbetat hos en av mina favoritproducenter i Österrike, Pittnauer.

Tillbaka till etiketerna där jag började, när jag såg dessa var min första tanke nya världen. Motiven drar lite åt americana-tatueringar. Etiketten är dock en homage till 1950- och 60-talets österrikiska vinetiketter då det var vanligt att man hade svalor i motiven, det är också en symbol för tur och lycka.

Koppitsch Chardonnay Neuberg 2011

Chardonnay Neuberg 2011 – druvorna kommer från gamla stockar på en svåråtkomlig vingård varför de skördas helt manuellt.

Koppitsch Chardonnay Neuberg 2011 baksida

Doften är syrlig med inslag, citrus, lime och grönt äpple och en lätt örtighet med lite solvarm sten i bakgrunden.

Vinet har en framstående syra och en underbar renhet med en underliggande frukt. I smaken finns citrusfrukter och såväl gröna syrliga äpplen som gula vinteräpplen, en aning persika och en fin lite kryddig avslutning som snarast minner om vitpepprigheten hos en grüner veltliner. Vinet har en komplexitet och utvecklas fint i munnen, syran är relativt hög och ekfaten är snyggt integrerade, de finns där och skapar en snygg struktur men man tänker inte på dem, det finns också ett inslag av karghet och kyla med inslag av sten och örter. Det här är ingen publikfriare men det är riktigt snyggt och gott – i stilen drar det snarare åt en knivskarp Chablis än Österrike om än med en lite annorlunda kryddighet. Personligt och kul, borde gå att lagra!

Koppitsch Syrah Neuberg 2011

Syrah Neuberg 2011

Doften är lite blyg, med en lite blommig ton med inslag av varm frukt och toffée samt en fin örtig ton.

Vinet är ganska svalt i stilen. Det är blommigt, lite stjälkigt, med en mjuk frukt och en bra dos tanniner. Har finns blå och röda bär, en härlig syra och fin mineralitet. Precis som i föregående vin är syran det första man tänker på varefter frukten kommer underifrån lite smygande. Avslutet är lite kryddigt och det ligger kvar en känsla av sälta i munnen. Det är elegant, stringent men en aning ungt – detta skulle jag lägga i källaren ett par år och njuta av i framtiden. Mycket bra!

Rosé 2013. Då detta är ett fatprov och inte ett färdigt vin ska jag inte orda så mycket om det men bara ge ett par noter som en framtida referens – färgen är rosa och nu menar jag prinsessrosa, i doften finns rabarberkräm, en vacker sötsyrlighet med en liten kryddighet i bakgrunden. Vinet är torrt, nästan krispigt, friskt och har en bra syra. Här finns massor med rabarber och citrusfrukter samt en lätt kryddighet i avslutet. Det är inte alls så sött som doften indikerade, vilket är bra. Ett ganska udda rosévin, som vinner ju mer jag provar det. Rabarbersmaken gör att jag tror att det fungerar bättre till desserter eller som välkomstdrink än till mat.

Att notera är att Handlavin.se hade provat vinerna kvällen innan, så flaskorna öppnades cirka 15 timmar innan jag fick dem, detta var dock inget som påverkat vinerna negativt.

Gemensamt för alla tre viner är elegans, syra och mineralitet samt massor med personlighet. De två förstnämnda har också lagringspotential. Det ska bli kul att följa dessa in i framtiden!

Magnus Reuterdahl

Klassisk rhoneblandning från Sydafrika

Graham Beck från Sydafrika har flera storsäljare på Systembolaget, mest kända är kanske de mousserande vinerna. Företaget grundades 1983 och har sina vingårdar utanför staden Robertson i Western Cape. Bakom vinerna står ägaren Graham Beck och och vinmakarna Pieter Ferreira, Erika Obermeyer och Pierre De Klerk.

Jag har inte provat särskilt många av Graham Becks viner tidigare och dom jag provat har varit bra, välgjorda men lite anonyma. Det mousserande Graham Beck Brut är dock ett trevligt alternativ om man vill ha lite billagre bubbel än champagne. Via ett varuprov från Prime Wine fick jag möjlighet att prova:

Graham Beck the Game Reserve 2010 Shiraz Viognier

Graham Beck the Game Reserve 2010 Shiraz Viognier

På etiketten är en Klipspringer (Oreotragus oreotragus), en mindre art av den afrikanska antilopen.

Som namnet anger är vinet gjort på druvorna syrah och viognier, en klassisk blandning i Rhone-dalen men som också används på många andra ställen, till exempel här. Vinet har en tydligt fruktig doft med inslag av plommon och mörka körsbär (drar nästan lite åt kirsch-hållet), kaffe, mörk choklad och rostade ekfat. Smaken är frukt- och ekfatsdriven med inslag av plommon och björnbär. Smakerna varma och mjuka med en lite kryddor kaffe och vanilj samt rostade ekfatskryddor i avslutet. Okomplicerat, enkelt och bra varadagsvin till vårens och sommarens grillkvällar.

Magnus Reuetradhl

En vit rosé

Domaine Tropez

Jag har tidigare skrivit om Domaine Tropez viner tidigare (Crazy rose att hoppa i galen tunna och Domaine Tropez rouge 2009) och idag är det dags för White rosé 2010, côtes de Provence. Vinet är gjort på 80% grenache, 10% tibouren, 5% syrah och 5% rolle.

En dimension är av Domaine Tropes viner är flaskorna. Här finns inga etiketter utan flaskan är etiketten där man använder design på olika sätt. White Rosé får en helvit flaska vilket är intressant eftersom att man inte kan se färgen på vinet och just när det kommer till rosé är ofta just färgen viktig. Vinet är rosa men drar mer åt gult och orange i någon form av persikoton.

Domaine Tropez White Rosé 2010Doften är lite fet med inslag av persika och aprikos samt en lätt syrlig örtighet som påminner om limeblad. Smaken är lent insmickrande med med en liten lätt röd ton av skogshallon kombinerat med gula frukter som persika och melon samt med lite grapefrukt och en liten kryddig örtighet. Vinet har ett behagligt lugn och en lång smak med en fint integrerad syra. I avslutningen kommer en fin mineralitet fram som drar åt sälta.

Vinet har såväl elegans som en liten rundhet, utmärkt till mat såsom kyckling eller fisk och är ett lite annorlunda rosévin. Det finns dom som anser att rosévin inte är ett riktigt vin, att det inte har den komplexitet som ett rött eller vitt vin och att de är lite lättviktiga – jag håller inte med, det finns många roséviner som är värda att såväl njuta av och kontemplera över. Detta är ett sådant! (Att sedan vissa kallar dryck som smakar som hallonbåtar eller ferraribåtar med lite alkoholnoter i rinnande form för vin får stå för dem).

Vinet finns via beställningssortimentet på Systembolaget och är ett varuprov från Ofwerman Imports.

Magnus Reuterdahl