Ett beställningsrhône

Onsdag och dags för ett snabbinlägg i form av ytterligare ett varuprov från Domaine du Bois de Saint Jean: L’Intrépide 2010, lillebror till La ballade des Anglès, läs mer här.

Det här är mer direkt än storebror. Ett klassiskt Côtes-du-Rhône-vin gjort på 50 % grenache, 30% syrah, 15% mourvèrde och 5% carignan.

Vinet är ungt med en frisk fin fruktig ton och en bra syra. Här finns mörk frukt, svarta och blå bär: plommon, björnbär och en aning mörka körsbär kombinerat med en snygg pepparton, grön paprika och grafikänsla samt en snygg mineralitet. En lång kvarliggande eftersmak med en liten ton av frisk jord och snyggt integrerade tanniner. Inte så elegant men välbalanserat och allsidigt, på ett positivt sätt. Det här är ett vin som passar perfekt till både lättare och tyngre rätter, liksom till såväl enklare som lite lyxigare anrättningar. Till grillat, till kyckling eller till fisk. Perfekt till grillkvällarna!

Vinet finns på Systembolagets beställningssortiment.

Magnus Reuterdahl

En ballad, ett vin

När ett franskt vin har namnet La Ballade des Anglés måste jag ju baka in en fransk ballad, så varför inte Yeshe med La Ballade de Jean Batailleur. Balladen har passande nog ett par rader som stämmer väl in på att prova vin, även om den inte handlar om det:

Passe la bouteille, sers moi un verre,

Plus que je bois, plus je vois claire,

Ursäkta min franska men om jag översatt det rätt bör det lyda ungefär så här:

Skicka flaskan, servera mig ett glas,

                                                                   Ju mer jag dricker, desto mer ser jag klart,

Ett par varuprover har letat sig fram till undertecknad från Pro-Matique products AB varav ett är La Ballade des Anglés Vacqueyras 2009 Domaine du Bois de Saint Jean.

Vinet kommer från appellationen (AOC) Vacqueyras som återfinns i den södra delen av Côtes du Rhône, Rhônedalen, Frankrike. Regionen ses ofta som en lillebror till de mer kända regionerna Châteauneuf-du-Pape och Gigondas, på grund av detta kan man finna en hel del spännande och prisvärda viner där. Vidare är 2009 ett bra år i Rhône överlag och i södra Rhône i synnerhet.

Egendomen Domaine du Bois de Saint Jean ägs av familjen Anglès. De har varit vinmakare i generationer, med anor tillbaka till 1650-talet. I södra Rhône har man verkat sedan 1910 under namnet Domaine du Bois de Saint Jean. Man odlar också vin i Jonquerettes och Châteauneuf du Pape.

Tillbaka till vinet: La Ballade des Anglés Vacqueyras 2009 Domaine du Bois de Saint Jean, det är gjort på 60 % grenache och 40 % syrah.

Doften är fullt av mörka bär. Det finns också inslag av mjuka ekfatskryddor, jord, lite färskt kött samt en hint av medicinalväxter och färska örter samt ett inslag av en reduktiv ton som drar åt porthållet.

Inledningsvis känns vinet ganska sött och koncentrerat, en aning metalliskt med en liten mentolton. Det är koncentrerat och kraftfullt med mycket frukt, bland annat svarta vinbär, moreller, jästa körsbär och mogna plommon samt välintegrerade tanniner. Avslutet är långt och lite pepprigt. Det här drar mer mot Gigondas i stilen än Châteauneuf du Pape, det är ungt och kommer säkert må bra av att ligga några år. Det känns kanske lite mer som ett vin som passar till höstens rätter såsom vilt och lite kraftigare grytor. Det vinner på att luftas under ett par timmar – efter ett tag kommer en snygg ton av kakao in i avslutet samt mörkrostat kaffe – det kommer också in en ton av gröna medelhavsörter!

Det här är ett spännande vin och gillar man viner från Gigondas och Châteauneuf du Pape är detta något man bör prova. Det är lite mer rustikt och spretigt men samtidigt med en koncentrerad frukt och en inneboende kraftfullhet – läckert!

Magnus Reuterdahl

Ett no-nonsens rosévin

Vissa viner är vad dom utgör sig för att vara, igår drack jag ett sådant, ett varuprov från Tryffelsvinet: 2012 Santa Alicia Reserva Pinot Noir – Viña Santa Alicia.

Det finns vissa som inte gillar roséviner – punkt! Andra säger att de vägrar dricka chardonnay, men älskar BdB champagne eller chablis. Jag gillar roséviner, men jag gillar inte alla roséviner, ungefär som med alla andra viner – lika så är det ofta för chardonnayförnekarna.

Förutom roséchampagne köper eller letar jag i princip efter två typer av rosér, mer komplexa och stringenta rosér till mat och raka, eleganta rosér som passar att njuta av i solen. 2012 Santa Alicia Reserva Pinot Noir är ett av de senare.

Doften drar åt smultron med inslag av lite syrlig frukt, frisk med ett litet mineralinslag – helt enkelt lockande och pockande.

Smaken har inledningsvis en mjuk sötma kombinerat med en fin friskhet. Vinet är ganska lätt och har en rakhet  där sötman balanseras av en fin syra, en no-nonsens-kvalité. Här finns röda vilda bär som smultron och hallon, lite vita vinbär och en hint av blodapelsin, en mjuk närvaro av färska örter och sten. Här finns såväl värme som kyla vilket gör den till ett utmärkt vin för sommarkvällen.

Ett mycket trevligt sommarvin som jag kommer att njuta av i sommar vid mer än ett tillfälle

Vinet kommer från vingården Santa Alicia, Bio Bio Valley, Chile, och görs på 85% pinot noir och 15% syrah.

Magnus Reuterdahl

…som svalor som häckar

Jag fick några varuprover Handlavin.se häromdagen. Etiketterna fick mig att tänka på denna gamla slagdänga.

Vinerna kommer från Alexander Koppitsch, inte att blanda ihop med Weingut Koppitsch (vars viner jag inte prover). Alexander Koppitsch odlar bio-dynamiskt på sina sex hektar. Vingårdarna ligger på sluttningar ned mot sjön Neusiedler See i Burgenland och har ägts av familjen i åtminstone tre generationer. Man gör två sviter av viner superior och classic. Jag fick prova tre viner Chardonnay Neuburg 2011 och Syrah Neuburg 2011 som tillhör superior-serien och ett fatprov av den kommande rosén, som är ny för året.

Koppitsch är en ny bekantskap för mig och dessa viner finns ännu inte i butiken, men något eller några av dem kommer att komma, det finns dock två blaufränkisch-viner. Det är alltid kul att prova något nytt men detta är lite extra spännande då Alexander Koppitsch tidigare har arbetat hos en av mina favoritproducenter i Österrike, Pittnauer.

Tillbaka till etiketerna där jag började, när jag såg dessa var min första tanke nya världen. Motiven drar lite åt americana-tatueringar. Etiketten är dock en homage till 1950- och 60-talets österrikiska vinetiketter då det var vanligt att man hade svalor i motiven, det är också en symbol för tur och lycka.

Chardonnay Neuberg 2011 – druvorna kommer från gamla stockar på en svåråtkomlig vingård varför de skördas helt manuellt.

Doften är syrlig med inslag, citrus, lime och grönt äpple och en lätt örtighet med lite solvarm sten i bakgrunden.

Vinet har en framstående syra och en underbar renhet med en underliggande frukt. I smaken finns citrusfrukter och såväl gröna syrliga äpplen som gula vinteräpplen, en aning persika och en fin lite kryddig avslutning som snarast minner om vitpepprigheten hos en grüner veltliner. Vinet har en komplexitet och utvecklas fint i munnen, syran är relativt hög och ekfaten är snyggt integrerade, de finns där och skapar en snygg struktur men man tänker inte på dem, det finns också ett inslag av karghet och kyla med inslag av sten och örter. Det här är ingen publikfriare men det är riktigt snyggt och gott – i stilen drar det snarare åt en knivskarp Chablis än Österrike om än med en lite annorlunda kryddighet. Personligt och kul, borde gå att lagra!

Syrah Neuberg 2011

Doften är lite blyg, med en lite blommig ton med inslag av varm frukt och toffée samt en fin örtig ton.

Vinet är ganska svalt i stilen. Det är blommigt, lite stjälkigt, med en mjuk frukt och en bra dos tanniner. Har finns blå och röda bär, en härlig syra och fin mineralitet. Precis som i föregående vin är syran det första man tänker på varefter frukten kommer underifrån lite smygande. Avslutet är lite kryddigt och det ligger kvar en känsla av sälta i munnen. Det är elegant, stringent men en aning ungt – detta skulle jag lägga i källaren ett par år och njuta av i framtiden. Mycket bra!

Rosé 2013. Då detta är ett fatprov och inte ett färdigt vin ska jag inte orda så mycket om det men bara ge ett par noter som en framtida referens – färgen är rosa och nu menar jag prinsessrosa, i doften finns rabarberkräm, en vacker sötsyrlighet med en liten kryddighet i bakgrunden. Vinet är torrt, nästan krispigt, friskt och har en bra syra. Här finns massor med rabarber och citrusfrukter samt en lätt kryddighet i avslutet. Det är inte alls så sött som doften indikerade, vilket är bra. Ett ganska udda rosévin, som vinner ju mer jag provar det. Rabarbersmaken gör att jag tror att det fungerar bättre till desserter eller som välkomstdrink än till mat.

Att notera är att Handlavin.se hade provat vinerna kvällen innan, så flaskorna öppnades cirka 15 timmar innan jag fick dem, detta var dock inget som påverkat vinerna negativt.

Gemensamt för alla tre viner är elegans, syra och mineralitet samt massor med personlighet. De två förstnämnda har också lagringspotential. Det ska bli kul att följa dessa in i framtiden!

Magnus Reuterdahl

Klassisk rhoneblandning från Sydafrika

Graham Beck från Sydafrika har flera storsäljare på Systembolaget, mest kända är kanske de mousserande vinerna. Företaget grundades 1983 och har sina vingårdar utanför staden Robertson i Western Cape. Bakom vinerna står ägaren Graham Beck och och vinmakarna Pieter Ferreira, Erika Obermeyer och Pierre De Klerk.

Jag har inte provat särskilt många av Graham Becks viner tidigare och dom jag provat har varit bra, välgjorda men lite anonyma. Det mousserande Graham Beck Brut är dock ett trevligt alternativ om man vill ha lite billagre bubbel än champagne. Via ett varuprov från Prime Wine fick jag möjlighet att prova:

Graham Beck the Game Reserve 2010 Shiraz Viognier

På etiketten är en Klipspringer (Oreotragus oreotragus), en mindre art av den afrikanska antilopen.

Som namnet anger är vinet gjort på druvorna syrah och viognier, en klassisk blandning i Rhone-dalen men som också används på många andra ställen, till exempel här. Vinet har en tydligt fruktig doft med inslag av plommon och mörka körsbär (drar nästan lite åt kirsch-hållet), kaffe, mörk choklad och rostade ekfat. Smaken är frukt- och ekfatsdriven med inslag av plommon och björnbär. Smakerna varma och mjuka med en lite kryddor kaffe och vanilj samt rostade ekfatskryddor i avslutet. Okomplicerat, enkelt och bra varadagsvin till vårens och sommarens grillkvällar.

Magnus Reuetradhl

En vit rosé

Jag har tidigare skrivit om Domaine Tropez viner tidigare (Crazy rose att hoppa i galen tunna och Domaine Tropez rouge 2009) och idag är det dags för White rosé 2010, côtes de Provence. Vinet är gjort på 80% grenache, 10% tibouren, 5% syrah och 5% rolle.

En dimension är av Domaine Tropes viner är flaskorna. Här finns inga etiketter utan flaskan är etiketten där man använder design på olika sätt. White Rosé får en helvit flaska vilket är intressant eftersom att man inte kan se färgen på vinet och just när det kommer till rosé är ofta just färgen viktig. Vinet är rosa men drar mer åt gult och orange i någon form av persikoton.

Doften är lite fet med inslag av persika och aprikos samt en lätt syrlig örtighet som påminner om limeblad. Smaken är lent insmickrande med med en liten lätt röd ton av skogshallon kombinerat med gula frukter som persika och melon samt med lite grapefrukt och en liten kryddig örtighet. Vinet har ett behagligt lugn och en lång smak med en fint integrerad syra. I avslutningen kommer en fin mineralitet fram som drar åt sälta.

Vinet har såväl elegans som en liten rundhet, utmärkt till mat såsom kyckling eller fisk och är ett lite annorlunda rosévin. Det finns dom som anser att rosévin inte är ett riktigt vin, att det inte har den komplexitet som ett rött eller vitt vin och att de är lite lättviktiga – jag håller inte med, det finns många roséviner som är värda att såväl njuta av och kontemplera över. Detta är ett sådant! (Att sedan vissa kallar dryck som smakar som hallonbåtar eller ferraribåtar med lite alkoholnoter i rinnande form för vin får stå för dem).

Vinet finns via beställningssortimentet på Systembolaget och är ett varuprov från Ofwerman Imports.

Magnus Reuterdahl

 

 

Spännande viner från Balkan + bonusviner från Frankrike

På senare tid har det blivit mycket om vinländer med svag representation på vårt monopol; Turkiet, Georgien och nu några ord om viner från Slovenien och Kroatien. Dessa viner går att beställa via beställningssortimentet. Jag tycker det är synd att de inte står i hyllan då de flesta tyvärr aldrig kommer att beställa hem vin de inte smakat, men om de stod i hyllan är chansen betydligt större att några skulle prova. Här är en av Systembolagets absoluta svagheter idag, i butikerna har man har ett relativt stort mängdutbud men där det mesta är realtivt streamlineat och det är svårt att hitta viner från udda vinländer och från små vingårdar. Om vi nu ska ha ett monopol tycker jag att de borde satsa mer på udda och annorlunda viner, sådana viner som inte skulle dyka upp i snabbköpshyllan (om de fick sälja vin), om inte kan de lämna över till ICAnder och MonICA, Coop eller Hemköp per omgående och låta specialbutiker och nätbutiker lösa det bolaget inte kan eller vill.

Tack och lov finns det dock flera intressanta importörer, som arbetar i motvind, med mycket intressanta viner.

För en tid sedan var jag inbjuden till en intressant provning av viner från Balkan, samt några bonusviner från Frankrike, ordnad av Adwines och Armano’s deli, drinks & wine. Det är spännande att prova nya viner och ”nya” vinländer. Nya är de ju inte direkt då man odlat och producerat vin många tusen år men de tillhör inte heller de traditionella vinländerna i våra butiker. Jag har tidigare provat några av deras viner men denna gång fanns det en hel del som var nytt för mig samt lite ett antal trevliga Franska viner som grädde på moset.

Balkanhalvön är ett historiskt och geografiskt namn. Halvön avgränsas av Adriatiska havet i väster, Joniska havet i sydväst, Medelhavet i söder, Egeiska havet, Dardanellerna, Marmarasjön och Bosporen i sydöst samt Svarta havet i öster. På Balkan halvön finner vi länder som Albanien, Kosovo, Bosnien-Hercegovina, Grekland, Makedonien, Montenegro och Bulgarien. Delar av Kroatien, Turkiet, Serbien, Slovenien och Rumänien ligger också på Balkanhalvön. Med andra ord är det ett stort område man pratar om när man säger Balkan. I detta inlägg koncentrerar jag mig dock på Kroatien, Makedonien och Slovenien.

Jag provade ganska många viner under provningen, denna var öppen för allmänheten så håll koll på deras hemsidor efter framtida evenemang för det finns mycket kul att hitta!

Vin har en lång historia i denna del av världen, som går tillbaka till åtminstone antiken, och givetvis har jag försökt lära mig något om dessa tre länder och dess vinproduktion.

Kroatien

Man producerar mer vitt än rött vin och landet har två vinregioner: kontinentalna Hrvatska och Primorska Hrvatska. Regionerna delas in i distrikt. I den kontintala vinregionen finns distrikten Podunavlje, Slavonija, Moslavina, Prigorje-Bilogora, Plesivica, Pokuplje samt Zagorje-Medimurje. I kustregionen finns områdena Istra, Hrvatsko Primorje, Sjeverna Dalmacija, Dalmatinska Zagora, Srednja och Juzna Dalma-cija. Områdena är i sin tur indelade i mer än 300 geografiskt definierade områden.

Lite kroatiskt vinlingo

Vinerna klassificerar som stolno vino (bordsvin), kvalitetno vino (kvalitetsvin), vrhunsko vino (vin av högsta kvalitet), izborna berba (vin tillverkat av utvalda druvor) och ledeno vino (eiswein).

Slovenien

I Slovenien finns lite drygt 20 000 hektar av vinodling och man producerar cirka 900 000 hektoliter vin. Slovenien är indelat i tre huvudsakliga vinregioner: Primorski, Posavje och Podravje. Dessa är i sin tur indelade i 14 distrikt.

Lite vinlingo på Slovenska:

Vinerna klassificerar som namizno vino (bordsvin), kakovostno vino (kvalitetsvin) sa-mt vrhunsko vino (högsta kvalité). För mousserande viner finns ytterligare en kategori: zelo suho vilket motsvarar brut.

Makedonien

Landet delas in i tre vinregioner: Pcinja-Osogovo, Vardar  och Pelagonija-Polog, vilka i sin tur delas upp i 16 olika distrikt, Naoussa. Landets vinodlingar täcker cirka 24,000 hektar och produktionen ligger på ca 2,222,647 hektoliter/år.

Här har jag inte hittat några bra uppgifter om olika klassificeringar, sannolikt använder de liknande indelningar som andra länder och om du vet får du gärna lämna en kommentar

Här kommer några ord om de producenter som stod ut för dagen och några av de viner som fastnade i mitt minne:

Jeruzalem Ormož från Slovenien, där jag framför allt tyckte att deras Sauvignon blanc 2008 och Sivi Pinot (pinot gris) stack ut. Snygga välgjorda viner, med en fin frukt, bra balans och en hel del mineralitet. Överlag är vinerna friska med en snygg syra.

Ščurek är en annan intressant Slovensk vinmakare med flera intressanta viner. Beli Pinot (pinot gris) är ett trevligt vin, som liksom det Jeruzalems sticker ut i det att bägge dessa Pinot Gris är lätta och eleganta. Här finns lite mer blommor, exotisk frukt och päron, vilket ger ett lite större djup. Mycket trevlig. Man gör också trevliga röda viner såsom en häftigt cabernet franc!

Degrassi är en kroatisk vinproducent, vars bästa viner är riktigt trevliga, framför allt tycker jag Terre Rosse vinerna är intressanta.

De har en intressant syra och mineralton som ger terrior som slår igenom i vinerna. En syra som drar åt en lätt spritsighet och speciell mineralitet som ger ett litet järninslag. Detta kanske inte låter bra i ett rött vin, men jag gillar de här, det ger eget uttryck som visar på ett släktskap med viner från Etna, Italien, och Eisenberg, Österrike.

Jag gillar också deras vita vin Malvazija Istarska 2011 samt rosén – som jag tror är en riktigt trevlig matrosé. Det vin jag kommer hålla ögon efter finns dock inte till beställning än är deras cabernet franc 2010 – detta var riktigt spännande!

En annan intressant kroatisk producent är Matosevic. Deras Grimalda 2009 är ett riktigt intressant vin, gjort på cirka 85 % merlot och 15 % teran. Det här är en luring där jag i en blindprovning sannolikt skulle vara blind, här finns undervegetation, svamp, skog och fin röd frukt – toner som drar mer åt Piemonte, Bourgogne, delar av Österrike m fl. Det här är ett vin jag dels skulle vilja prova till mat, dels vilja testa att lagra.

En sista kroat är Zlatan Otok, en av Kroatiens mest kända vinproducenter och deras viner är bra men tyvärr lite för dyra och lite för alkoholstarka för att jag riktigt ska gå igång. Gillar du maffiga viner med mycket kraft som har vissa toner som minner om amarone är Zlatan Plavac grand cru är dock ett riktigt trevligt och intressant vin! 

Det får avsluta balkandelen, man har också en hel del kul franska viner där framför allt en producent fick mig att spinna som en katt!

Från Chateau de Palayson, AOC Cotes de Provence var en ny erfarenhet för mig, både som producent och när det kommer till typen av vin. Provence är för de flesta mest kända som goda roséproducenter men här kommer två riktigt bra rödviner; Grand Cuvee 2006 gjord på en blandning av syrah och cabernet sauvignon samt Cuvee Tatiana 2006 gjord på syrah, cabernet sauvignon och grenache. Bägge vinerna är riktigt, riktigt bra – det här är viner jag vill ha i min källare under lång tid särskilt den sistnämnda om jag är tvungen att välja.

Den andra franska producenten kommer från Languedoc, Chateau Camplazens. Här finns en hel rad av intressanta viner, de är riktigt bra och intressanta i sig men också roliga om man vill prova druvor. Man tillverkar en hel räcka av viner gjorde på en druva; carignan, grenache, marselan och syrah. Perfekt för provning men också trevliga att dricka!

Favoriten är dock Julius 2009 – här finns en lekfull fin mörk frukt med såväl djup som elegans och en lång lång eftersmak…

…detta var långt ifrån alla viner jag provade. Kul att notera att det mesta är bra eller mycket bra, att många känns spännande och att flera är viner som skulle vara intressant att prova att lagra. Jag känner att jag måste börja fundera på en resa till Balkan!

Magnus Reuterdahl

Crazy rosé – att hoppa i galen tunna?

Så här när årstiden inte riktigt kan bestämma sig är det kanske bra att lägga sig lite mitt emellan vitt och rött med en rosé och Domaine Tropez Crazy rosé är inte galen alls, den är riktigt bra! Igår öppnade jag ett varuprov från Öfwerman imports jag fick för en tid sedan. Jag provade också detta i Göteborg i samband med mässan Mitt kök och Matbloggspriset.

Domaine Tropez Crazy rosé

Doften är en aning vass med en viss syrlighet och inslag av såväl svarta vinbär som aning anis i avslutet. 

Vinet görs på druvorna grenache, cinsault, syrah och rolle och kommer från Provence, Frankrike. Tillsammans skapar dom ett charmigt och elegant vin, med en fin bärig ton med inslag av frukt, här finns lite inlagd periska tillsammans med smultron och svarta vinbär samt en citruslik frisk syra. I eftersmaken finns en örtighet och inslag av mineraler samt en liten hint av vingummi som blir en liten aning skarp och går mot anis eller fänkål, allt detta inom en lite fet hinna, som minner om den som finns på vaxiga äpplen.

Ett riktigt trevligt vin med viss komplexitet som passar såväl på altanen, till maten och när man tittar ut över ett snöslaskigt Stockholm.

Magnus Reuterdahl

Domaine Tropez Rouge 2009

I samband med att matbloggspriset 2012 delades ut träffade jag Nick Öfwerman, mannen bakom Ofwerman imports och fick tillfälle att prova ett par riktigt trevliga roséviner från domaine Tropez. För en tid sedan fick jag också ett gäng varuprover från Ofwerman imports och först ut till rakning är Domaine Tropez Rouge 2009.

Vinet kommer från vinproducenten Domaine Tropez i Côtes de Provence och är gjort på 50% grenache och 50% syrah. Man startade sin verksamhet 1996 och har idag ungefär 36 hektar vinodlingar. Vinmakaren är Gregoire Chaix.

Doften är bärig med inslag av röda och svarta vinbär samt blåbär och en fin örtig kryddighet.

Vinet är lätt men ändå med tydlig fruktighet och bärsmak. Här finns inslag av vinbär, blåbär och lite syrligt vinter äpple, medelhavsörter, fänkål och viol. I avslutet kommer en fin kryddighet. Detta tillsammans med mjuka välintegrerade tanniner ger ett elegant, friskt vin med trevlig balans.

Sammantaget ett snyggt och trevligt vin jag skulle servera till fågel eller kanon och en fet lite gräddig sås.

Vinet går att privatimportera via Systembolaget, något som idag är relativt enkelt då beställningen kan göras via nätet.

Tempranillo från Valencia

För ett par dagar sedan provade jag ett varuprov från the Wine company; El Vejo Castillo de Monlero Reserva 2008, Valencia D.O. När nu vintern så håller oss i sitt grepp är det trevligt med något rött och lite kryddigt. Det här vinet är gjort på tempranillo, druvan som är tydligt förknippad med Rioja. Just därför är det kul att prova ett vin från en annan region, Valencia, på just den druvan.

Valencia är precis som Rioja en spansk denominación de origen (DO), skapad 1957, men ligger cirka 30 mil sydöst om Rioja. Valencia D.O. Delas upp i två huvudområden, vilka i sin tur delas upp i fyra distrikt; Valentino (i den centra delen), Alto Turia (i den nordöstra delen), Moscatel (också i den centrala delen) och Clariano (i söder). När jag tänker på Valencia och vin tänker jag på två saker; sötvinerna från Moscatel de Valencia och Bobol.druvan, som förvisso också finns på många ställen i Spanien, södra Frankrike och på Sardinen.

Dom vanligast druvorna är:

Gröna druvor: merseguera, malvasía, pedro ximénez, moscatel romano, planta fina, macabeo, chardonnay och i lite mindre mängd planta nova, tortosí, verdil, sauvignon blanc och sémillon.

Blå druvor: monastrell, garnacha tintorera, garnacha tinta, cabernet sauvignon, pinot noir, merlot, bobal samt i mindre mängd tempranillo, forcayat och syrah.

Jag har inte hitta från vilket distrikt det här vinet kommer ifrån men sannolikt kommer från Valentino eller Clariano där temranillo är vanligast förekommande.

Åter till det aktuella vinet:

Castillo de Monlero tempranillo är ett enkelt men trevligt vardagsvin, det står angivet att det är gjort på 100 % tempranillo men jag skulle gissa på några procent av ytterligare någon druva, typ merlot. Vinet har en fin fruktig lite len ton med inslag av röda skogs- och körsbär med en fin fatig ton med tydlig vaniljkant. Vinet har ett bra bett i avslutet med en fin syra och lite tanniner. Att dricka till grillad kyckling, chorizo, lufttorkad skinka eller mogen ost.

Det är kanske inte ett vin som får mig att spinna loss, men det gör sitt jobb och är ett trevligt vin till middagen mitt i veckan. 

Magnus Reuterdahl