Wine blogging Wendesday 71; A rouge Rhône gone stray

Detta inlägg följer på svenska (This post will follow in Swedish).

It’s Wine Blogging Wednesday (WBW) again, the 71st, but only the second for me. This takes us to the Rhône, or rather to the wines reminiscent of Rhône wines. The host this week is Winecast, to read about the background on today’s carnival click here and for the background on the WBW click here. You can also follow this on Twitter #WBW71.

Rhône wines are wines from the area around the the river Rhône. AOC Côtes du Rhône stretches from Vienne in the north down to Avignon in the south. Within the appellation 21 different grapes are permitted, both blue and green, however most of the production are red wines (95%).

In the northern Rhône Valley, between Lyon and Montélimar, the wines are strong and big and are mainly made from the grape Syrah (Shiraz) while the white wines are made of Marsanne, Roussanne and Viognier etc. Among the best wines from the region are the wines from Hermitage, Condrieu and Côte-Rôtie. I’m personally a slave to the Hermitage wines. A couple of years ago I had the opportunity to try out a number of stored red and white Hermitages – pure heaven:) Though the reds are great the whites really did blow me away.

Recently I have been drinking several really nice wines from Saint-Joseph – a bit of a new favourite area at the moment.

Southern Rhone has a milder climate, this and the fact that they partly grow different grapes gives wines with quite a different style. For red wines Grenache, Carignan and Cinsault are common and for white wines Grenache Blanc, Picpoul, Clairette and Bourboulenc. The perhaps most famous wines are from Châteauneuf-du-Pape. A few years ago I had the pleasure of drinking a bottle of Chateau de Beaucastel 1990 – which is another great wine experince for me.

But we should not dwell in France and the Rhône valley, but rather stretch the borders to find Rhône wine elsewhere…

-like Iron Maiden I crossed the sea and ran to the hills… of Washington state (If you can’t access the video it’s Iron Maiden Run to the hills).

Washington state feels a little bit like home (Sweden). It is located way up north and they are one of 18 states which has a government monopoly on sales of alcoholic beverages as we also have in Sweden. Although in Washington state you can buy beer and wine in convenience stores and supermarkets and in Sweden we can only buy beer with less than 3,6 % alcohol by volume in ours.

At our government monopoly Systembolaget I found a bottle Annie Camarda Syrah 2007 from the Andrew Will Winery, Washington state, USA. This is the wine for wine blogging wednesday 71.

Andrew Will Winery is new to me and though I enjoy US wines I haven’t tasted all that many from Washington state. So bear with me as I write a little about the winery and the region. Washington State is the second largest wine producer in the USA with its 40,000+ acres of wines spread across eleven wine appellations; Yakima Valley, Walla Walla Valley, Columbia Valley, Puget Sound, Red Mountain, Columbia Gorge, Horse Heaven Hills, Wahluke Slope, Rattlesnake Hills, Snipes Mountain and Lake Chelan. Andrew Will Winery is situated at Vashon Island, Columbia Valley, a short ferry ride from Seattle. It was started in 1989 by Chris Camarda and is named after his son Will and nephew Andrew. The winery was launched out of a love for wine, at the winery webpage Chris Camada says ”I believe that an individual piece of property can form a signature – an identity – and it is that face that is the focus of my winemaking. We are trying to let the vineyards reveal themselves”. The more I read about this wine the higher my expectations gets. To learn more about Andrew Will winery check out their webpage and be sure to check out the Blind tasting offer! Great idea and a great illustration :).

Do you want to know more about Washington state wines, click here.

Now lets go on to the real deal – the wine: Annie Camarda Syrah 2007 is made out of 100% Syrah and have been aged in New French Gamba oak barrels for 12 months. According to the winery taste notes this is a good reflection of what Washington can offer as a Syrah producing region.

Well hit me we a cork & bottle – lets taste this US rouge Rhône wine.

Nose:

A spicy rather large nose with a delicious berry sweetness: lots of oak spices, dark berries and a little sweet and sour undertone, there is also a light smokiness and hints of cold meats, smoked meat and leather. Inviting!

Taste:

A big but yet not bombastic palette with pepper, toasted oak, dark berries, blackberry, ripe plum and a hint of violets and some acidity sweet and sour tones, hints of tobacco, and a hefty dose of cocoa and black pepper in the finish. Well balanced, big and juicy with a nice acidity that bring excitement and sophistication – this is good and I am willing to buy me some bottles for the summer as well as for the future.

To the wine we served lamb provencal and oven-roasted root vegetables with tzatziki.

See you all at #WBW72

Magnus Reuterdahl

___________________________________________________________________________________

Vinbloggsonsdag nummer 71, på svenska: Rött rhône vin på vift

Det är Wine blogging Wendesday igen, den 71:a i ordningen, men blott andra för mig. Denna tar oss till Rhône, eller snarare till viner som minner om Rhône. Värd denna vecka är Winecast, för att läsa om bakgrunden till dagens provning klicka här och för bakgrunden till WBW klicka här. Det går också bra att följa carnivalen på twitter #WBW71.

Rhôneviner är viner från områdena runt floden Rhône. Appellationen Côtes du Rhône sträcker sig från Vienne i norr ner till Avignon i söder. Inom appellationen är 21 olika druvor tillåtna, både blå och gröna, produktionen består dock mestadels av röda viner (ca 95 %).

I norra delen av Rhônedalen, mellan Lyon och Montélimar, dominerar kraftiga röda viner på druvan Syrah (alias Shiraz), vita viner görs på Marsanne, Roussanne och Viognier. De bästa områdena i norra Rhône anses vara Hermitage, Condrieu och Côte-Rôtie. Där jag personligen är en slav under Hermitage sedan jag för ett par år sedan fick tillfälle att prova ett antal lagrade röda och vita Hermitageviner – pure heaven :) De röda är fantastiska men det de vita som är den riktiga hemligheten.

På senare tid har jag druckit flera riktigt trevliga viner från Saint-Joseph, vilket är lite av ett favoritområde för tillfället.

Södra Rhone har ett mildare klimat vilket ger viner med en annan stil och av delvis andra druvor såsom Grenache, Cinsault och Carignan samt vita viner av Grenache Blanc, Picpoul, Clairette och Bourboulenc. Mest känt är kanske vinerna från Châteauneuf-du-Pape. För ett par år sedan hade jag en stor vinupplevelse när jag drack Château de Beaucastel 1990 för ett par år sedan.

Men vi ska inte uppehålla oss i Frankrike och Rhôndalen utan hitta något utifrån…

…så jag följde Iron Maidens exempel och crossed the sea and ran to the hills… i delstaten Washington.

Delstaten Washington känns lite som Sverige, det är belägen långt upp i norr och är en av arton stater som har ett statligt monopol på försäljningen av alkoholdrycker. Man kan dock köpa öl och vin med lägre än 20 % alkohol i volym i närbutiker och stormarknader medan får nöja oss med matlagningsvin och öl med mindre än 3,5% alkohol i volym hos oss.

På vårt monopol Systembolaget hittade jag en flaska Annie Camarda Syrah 2007 från Andrew Will Winery, Washington state, USA. Detta är mitt vin för Wine blogging Wednesday 71.

Andrew Will Winery är nytt för mig och även om jag tycker viner från USA har jag inte smakat så många från delstaten Washington. Så ni får ha lite tålamod med mig, innan jag börjar skriva om vinet så kommer här ett par ord om vingården och regionen. Washington State är den näst största vinproducenten i USA med sina 40.000+ hektar av vinodlingar utspridda över elva vinappellationer; Yakima Valley, Walla Walla Valley, Columbia Valley, Puget Sound, Red Mountain, Columbia Gorge, Horse Heaven Hills, Wahluke Slope, Rattlesnake Hills, Snipes Mountain och Lake Chelan. Andrew Will Winery är beläget på Vashon Island i Columbia Valley, en kort båtresa från Seattle. Det startades 1989 av Chris Camarda och är uppkallad efter hans son Will och brorson Andrew. Gården lanserades av kärlek till vin och på vingårdens hemsida säger Chris Camada; ” I believe that an individual piece of property can form a signature – an identity – and it is that face that is the focus of my winemaking. We are trying to let the vineyards reveal themselves”. Ju mer jag läser om detta vin desto högre blir mina förväntningar. Vill du veta mer om Andrew Will winery så kolla in deras hemsida!

Mer information om vin och vintillverkning i delstaten Washington finns här.

Nu är det hög tid att gå vidare till vinet – Annie Camarda Syrah 2007. Det är gjort på 100% Syrah och är lagrat på nya franska Gamba ekfat i 12 månader. Enligt vingårdens noter ska detta ge en bra bild av vad man kan förvänta sig av ett Syrah från delstaten Washington.

Låt oss korka ur och smaka!

Doft:

En kryddig ganska stor doft med en läcker bärsötma: fatdriven med mycket mörka bär med lite syrlig underton, det finns också en lätt rökighet och inslag av charkuterier och läder. Inbjudande!

Smak:

Stort men inte bombastiskt, peppar, rostade ekfat, mörka bär, sötsyrliga toner med inslag av björnbär, mogna plommon och en aning viol och tobak samt en rejäl dos kakao och svartpeppar i avslutet. Välbalanserat, stort och mustigt med en syrlighet som ger spänning och finess – det här är inte alls dumt och jag skulle gott kunna tänka mig att köpa upp mig på ett gäng flaskor till sommaren och för framtiden.

Vi åt lammstek provencal med ugnsrostade rotfrukter och grönsaker med tzatziki till vinet.

Vinet importeras av Divine AB.

Magnus Reuterdahl


Franska vindagarna del 4

Dags att knyta ihop säcken kring Franska Vin- och Gastronomidagarna på Grand 2009.

Ett av dagens sista bord blev Bristley wine, vilket borde ha legat tidigare på vår rundtur, då jag gärna velat haft lite mer tid och provat ytterligare några viner. Ett antal viner hann vi dock prova, alla med hög kvalitet. Flera av vinerna blir tillgängliga via SB’s november och december släpp, se Bristleys hemsida för mer information.

Vi började med några viner från Bourgogne;

2007 Chassagne-Montrachet Dom Fernand & Laurent Pillot . Lite av ett barnarov – doften är frisk med inslag av kaprifol och ek och frukt. Smaken är ung, sammansatt, elegant och frisk. Vinet har en mild attack och en fin syra och bra ekning. Köp och lagra ett par år.

Därefter fortsatte vi med en röd Bourgogne från samma producent; 2007 Pommard 1er Cru Clos de Verger. Doften är söt med inslag av mogna bär, syrliga toner och kryddor. Stor smak såväl vid en första sipp som i eftersmaken, mycket bär; svarta vinbär, lingon, mycket krydda och bra syra men det finns också en liten fin jordton, en aning tobak och charketurier. Trots att det är lite attackkänsla känns vinet välbalanserat, komplext och elegant men i behov av några års lagring för att mogna, går dock utmärkt att dricka som det är nu. Köp och lagra.

B Pommard Clos de Verger

2007 Pommard Rugiens 1er Cru var nästa bourgogne till provning; I doften finns en hel del röda bär och smaken lite mörkare i tonen, här finns mer körsbär (moreller), lite sötlakrits, lite smörkola och en fin ekton. Ett väl sammanhållet vin med fin komplexitet och djup sötma. Lite för direkt nu men har god potential att lagras väl.

Tre trevliga bourgogner som jag mycket väl kan tänka mig att köpa ett antal flaskor av att lagra och följa.

Efter detta gick vi på Chateuneuf-du-pape, först ut;

Domaine La Barroche

2007 Terrior

Doft är söt och nästan överväldigande med inslag av övermogna skogshallon, jordgubbar, rabarber.

Smaken är godis, den är söt, nästan lite klistrig, direkt, pompös och alkoholstinn med en kryddig kick. Efter lite syre framträder en lite mer nyanserad bild med inslag av rostad kakao och bärtoner. Ett, trots sötman och alkoholen, förvånansvärt lättdrucket vin om än i små doser man tröttnar snabbt. Lite obalanserat och lite för direkt för mig, dock skall man komma ihåg att det är ungt och det mycket väl kan utvecklas, lugna ned sig och stabilisera sig.

Barroche Terroir

2007 Signatur

Även här finns det en hel del bärtoner i doften; körsbär, hallon samt ekfat, barrträd och en nyans av läder.

Smaken är generös men inte alls så direkt intensiv som ovannämnda, det känns också lite mer sammanhållet med ett lite torrare anslag. Här finns söt frukt och fina syror med en liten ton av sötlakrits och peppar i avslutet. Modernt i stilen men ungt. Går utmärkt att lagra men också drickvänlig nu. Riktigt trevlig!

Därefter Mas de Boislauzon

2007  Tradition

En lite svalare och stillsammare med intensiv doft med inslag av lavendel, röda bär och ekfat.

Ganska traditionell, fylligt Ch9duPape med mörka lite syrliga bär blandat med jordgubbar, en fin ekig mjukhet och en kryddig lite varm avslutning. Mycket gott nu men kan bli ännu bättre med några års lagring.

och till sist Cuvée du Vatican

Cuvée du Vatican

2007  Réserve Sixtine (rouge)

Doften är ung med en kraftigt fruktig och ekig ton.

Ett modernt intensivt, maffigt, djpt vin med stor fruktsmak och tydlig ekkaraktär. Ett vin för framtiden och även om det känns en aning osynkat nu puttrar storheten strax under ytan och vill ut. I avslutet finns en kakofoni av smaker som ligger kvar och pyser; svarta vinbär, rostade toner, fin pepprighet, choklad m m. Köp nu njut om ett par år.

Bristly hade ytterligare ett gäng viner men tyvärr började smaklökarna att ta en del stryk och tiden var på väg att rinna ut, det hela blev lite stressigt med bara två timmar till handa, jag hoppas dock kunna återse en Bristly monter på någon vinmässa eller finna några av deras viner på någon provning i framtiden och då få nöjet att gå igenom sortimentet lite mer noggrant.

Vi hade dock ett stopp kvar, åter till Haugen gruppen för lite cognac;

Congac Tesseron buteljerat 1990, 1976, 1953 och 1929. Dessa finns i en presentförpackning via SB’s beställningssortiment.

Tesseron collection

Fyra riktigt trevliga cognacer, personligen tyckte jag att 1953 och 1976 var de som stod sig bäst och att 1990 var en aning slätstruken, fel ord för den var bra men i jämförelse med de övriga. 1929 var en lite aning spritig och skrikig medan 1990;an kändes lite alldaglig. 1976:an och 1953; var dock mjuka och lena med djupa mogna toner och fin fatighet. Perfekt present!

Tesseron Cognac x 4

Det var allt från Franska Vin- och Gastronomidagarna på Grand 2009

Magnus Reuterdahl