En chans att uppleva 80-talets restaurangkök

Ett snabbesök i Jönköping för att hämta vinterdäck betydde en kväll att slå ihjäl och vad bättre än att dinera på lokal. Sist vi var nere besökte vi den Småländska kolonin för första gången och nu gjorde vi ett återbesök. Lite kul var att just ikväll körde man en specialmeny signerad Gunnar Edlund, fd kökschef på legendariska Svarta Börsen. Menyn tar sitt avstamp i 80-talet men är lite uppdaterad – kul att de nya ägarna bygger in historien i den nya restaurangen. Till denna tog vi ett vinpaket, lite roligt var att två av vinerna, se huvudrätterna, provade vi vid Bristly wines bord under Franska vindagarna i Stockholm och nu fick vi smaka dem med mat.

Till första rätten, pilgrimsmussla och havskräfta i dragon och körvelsås fick vi ett glas 2007 Poully-Fumée Domaine du Bouchot. Såsen var lysande; mjuk, rund och härligt lång. Pilgrimsmusslan och havskräftan gav en behövlig sälta till rätten och vinets friska, unga citrustoner hjälpte till att ytterligare lyfta fram skaldjuren. Trevlig matchning mellan vin och mat, vinet är snarast ett vin att dricka tillsammans med mat än som sällskapsvin och bör drickas kylt, efterhand när det blev lite mer rumstempererat blev det lite för blommigt för min smak.

Rätt nummer två, sauterad gödkalvnjure med sås på färska vätterkräftor, var speciell. Själv uppskattade jag den medan min sambo inte var helt förtjust i njuren. Såsen och föralldel njuren hade tagit mycket smak av kräftan men gav en rund och lite söt ton till det hela. Till detta serverades en 2007 Grüner Veltiner från Rudi Pichler. Vinets doft är en aning stängd men den är sval och innehåller en aning vanilj och cocos. Smaken är en något fadd (på ett positivt sätt), lite torr med en fin sötma med inslag av exotiska frukter, vinteräpplen och vanilj. På det hela är det ett ganska elegant och lugnt vin som fungerar utmärkt med maten och just den lite fadda tonen möter den lätt metalliska tonen hos njuren på ett utmärkt sätt. Ytterligare en bra matchning!

Bägge förrätterna var bastanta, nästan stabbiga och serverades med mycket sås, skeden som lades fram var till stor nytta. Trots stabbigheterna finns i rätterna en elegans, men här finns också ett drag av 80-talets övermått.

Till första huvudrätten, stekt rödingfile med cidersås och pressad potatis, serverades 2006 Chassange-Montrachet Fernad & Laurent Pillot, kvällens absolut bästa vin. Trots sin ungdom finns här stora smaker, en fin ekton, en aning mogna toner, men här finns definitivt också ungdomens syra och attack. Drickvänligt idag och man undrar hur bra det kan bli med några års lagring. Tyvärr är bilden dålig, mobilkameror är inte ultimata, men jag tar med den då den ändå illustrerar 80-talet, här ligger rödingen på spegel av cidersås och sockerärtor till vilket serverades pressad potatis. Smakmässigt är detta en fullträff, sötsyrligheten i såsen möter sötman i sockerärtorna och den lätta sältan i rödingen och med vinet når man nära ett matnirvana.

Till huvudrätt nummer två, stekt hjortfile på rotfruktsbädd med svartavinbärssås, får vi ett glas 2006 Pommard 1er cru Clos de Verger från Domaine Fernand & Laurent Pillot. Hjortfilén serveras på spegel av svartvinbärssås och rotfrukter, som tack och lov inte är, vilket åtminstone jag förknippar med 80-talet, sönderkokta. Sötman i rotfrukterna och svartvinbärssåsen är som gjort för denna ganska lätta och lite torra bourgogne. Detta är ett lysande matvin, som gifter sig med såväl sötma som köttoner, men som sällskapsvin tror jag att det blir lite för torrt och inte är tillräckligt fylligt.

Till sist är det dags för efterrätten, färsk ananas med Grand Marnierparfait och halloncoulis, serveras med 2004 Coterux de Layon Raymond Morin, ett dessertvin som är nytt för mig. Det är lite lättare och syrligare än t ex ett sauternes och har en doft som luktar 80-tal; jenka. Smakmässigt finns russintoner, citrus, hårda päron och lite jenka. Min sambo säger att smakar lite grann som Simaa, en finsk valborgsdryck, vilket jag inte kan replikera på då jag inte själv druckit den (än). Efterrätten – halloncoulisen var ett under av sötma vilken gick som hand i handsken med ananasens lite mer syrliga ton och de lite djupare söta tonerna från Grand Marniern men vispgrädden fick den nästan att tippa över. Överdådigt, fylligt och… …jag är glad att man inte kom fram och bjöd oss en after eight att smälta maten med.

 

Totalt sätt mer sötma än sälta och ett överflöd av sås, utan diskussion är det gott men kanske lite för mycket i längden, men för en kväll är 80-talet definitivt värt att återvända till.

En dos kulturhistoria

Lite kul var att vi fick se Svarta Börsens matsedel från 1981. Kul att se vad som serverades då, 1981 började jag för övrigt första klass på Hisingstorpsskolan i Jönköping och hade en veckopeng på 10 kronor/veckan. Lite imponerad blev jag över vinlistan som bland annat skyltade med många stora Bordeaux slott, nu brukar ju 70-talets Bordeauxer sällan prisas men priserna på dem då känns humana; vad sägs som en Ch Mouton Rothschild 1973 för 330 kr, Ch Giscours 1974 för 388 kr eller en Ch Petrus 1974 för 480 kr. Lite matematik ger att jag som 7 åring (om jag varit duktig och sparat mina pengar) skulle kunna ha haft råd att gå på lyxkrog och beställa en flaska Petrus e.d åtminstone en gång under detta år. Jag undrar hur många 7-åringar som skulle klara det idag? Bland vinerna hittar man också en och annan katt bland hermelinerna eller vad sägs om en flaska Liebfraumilch för 76 kr, som för övrigt går att köpa för 49 kr på systembolaget idag (skall dock inte svära på att det är från samma producent även om det inte är helt osannolikt). Tittade också som snabbast på whiskysortimentet och här kan man säga att drastiska förändringar gjorts – inte en single malt så långt ögat kan nå och högst upp i tariffen tornar Chivas Regal á 10 kr cl.

Till sist till personalen, tack för en trevlig kväll med bra service och trevliga samtal.

Mvh

Magnus Reuterdahl